During the past years the Swedish housing market has experienced a substantial shift towards a liberal housing regime, with considerable changes in the housing stock as a result. Especially the proportion of public rental housing has been reduced as a result of tenure conversions into deregulated, market-based systems. The tenure conversions have mostly taken place in Stockholm, where conversions into cooperative housing have been common in inner-city Stockholm. The aim of this essay is to analyze if the tenure conversions has had any effect on patterns of settlement for low-income earners by looking at the effects on segregation and presence of low-income earners in the county of Stockholm. This will be analyzed by using an Interrupted Time Series Analysis, by imposing a regulating tenure conversion reform as an exogenous variation. The results do not show any effects on segregation nor presence of low-income earners. The tenure conversions are therefore not believed to be one of the main explanatory factors of segregation nor presence of low-income earners in the county of Stockholm. / De senaste åren har den svenska bostadsmarknaden rört sig i en allt mer marknadsliberal riktning med stora förändringar i bostadsbeståndet som följd. Särskilt andelen kommunala hyresrätter har minskat till följd av utförsäljningar av de kommunalägda bostadsbolagen, allmännyttan. Utförsäljningarna har framförallt skett i Stockholm där ombildningar till bostadsrätt har varit vanliga i attraktiva innerstadsområden. Denna uppsats ämnar undersöka effekterna som denna utförsäljning med resulterande ombildningar har haft på bosättningsmönster för låginkomsttagare genom att analysera segregationen och närvaro av låginkomsttagare i Stockholms kommun. För att analysera effekterna används en ”Interrupted Time Series Analysis”, där införandet av tillståndsplikten används som exogen variation. Uppsatsen finner inga effekter på vare sig segregation eller närvaro av låginkomsttagare. Utförsäljningen av allmännyttan anses därför inte vara en huvudförklaring till segregation eller närvaro av låginkomsttagare i Stockholms kommun.

“In the life of man, the house thrusts aside contingencies, its councils of continuity are unceasing.” (Gaston Bachelard, 1957) More than 20 cities have more than 10 millions inhabitants nowadays, and in the past few years, people have spent more time in residences (Hesam Kamalipour, 2020) finding the method to optimize the daylight without compromising spatial characteristics and human well-being is a task for architects and engineers. The importance of daylight in creating meaning and experience is not only an application to increase the indoor environment quality, but also a design message from architects.How can daylight in architecture be assessed for a "spatial fluidity" in domestic spaces is an important issue in human society. This thesis contains the investigation following visual-physical theory (M Madsen, 2007) of light-zone(s) as a tool to facilitate the analysis about the daylight conditions of the space and visual- perception of light parameters (Anders Liljefors). The investigation follows the case of Row House in Sumiyoshi by Tadao Ando which only addresses a patio in the middle and two small windows in each room that avoid humans being affected by the view from the outdoor environment. The comparative analyze in this research is an attempt to contemplate qualitative result with observation and calculation as an reference in relation to subjection perception and emotional response for architectural design process.

The building sector was in 2018 responsible almost 40% of Sweden’s domestic greenhouse gas emissions. These numbers demands a lot from our profession and has made the topic of sustainability essential.In the Brundtland Reports definition of sustainability it’s called for  ”Development that meets the needs of the present without compromising the ability of future generations to meet their own needs”. Within these words, sustainability could be defined as that what lasts.
The project Spatial Sustainability aims to explore the architecture that lasts, based on the conclusion that this demands balance between the contradicting terms adaptability and stability. 
I believe that the architecture that’s both adaptable and stable should be, re-usable and capable of being re-organised, but it should also have a strong physical presence in it’s urban situation. In the intersection of this contradiction I hope to find one path leading to long-lasting architecture.

Urban green space is of substantial importance in regards to the development of sustainable cities. Both the UNs Agenda 2030 and the Swedish environmental goal of A Good Built Environment identify that the city's green space is important for the well-being of humans. According to the World Health Organization, urban green space contributes to mental and physical health and reduce the risk of disease and poor health amongst the urban inhabitants.  Today, Europe is experiencing a high rate of urbanization in several parts of the continent and according to the EU the rate is at its highest in the Stockholm region. The city's share of green space area has decreased in recent decades and according to government authority Boverket this negative trend is part of the reason why the goal of A Good Built Environment won't be reached in 2030. 2030 also marks the end year for the goal of building 130 000 new housing units in the municipality of the City of Stockholm, a goal the municipality has set in order to meet the increase in housing demand. The capital's green space is of importance for the inhabitants' well-being. At the same time, a race against the interest of increased development in the city is in full swing. In light of this, this essay aims to investigate how the issue of urban green space is handled by city planners and how the question is regarded by the citizens in the context of planning.  The focus of the essay lays on the municipality of the City of Stockholm and by conducting a case study, three different planning programs are investigated within the municipality. Background work, program proposals and public feedback reports are analyzed. Initially, a theoretical framework is presented together with the municipality’s guideline document Grönare Stockholm (“Greener Stockholm”) with the purpose of aiding the conclusions that are made in the essay. Conclusions show that there are similarities in regards to planning approaches between the municipality’s guideline document Greener Stockholm and the contents of the program proposals. This could be an indication that the guideline document is of importance when it comes to the result of urban green space planning in practice.  There are also similarities between the management of green space in the program proposals and the result from the early background work, that is the planning of green space tends to be based on the conditions that have been identified on site in the early stages, where the needs and wishes amongst citizens are of importance. Finally, the question of urban green space tends to be of big interest amongst citizens, based on the analysis of public feedback reports. Furthermore, the subject also seem to be sensitive amongst citizens due to the overwhelming negative feedback on the municipality's program proposals. / Tillgången av urbana grönytor är av stor betydelse i utvecklingen av hållbara städer. Både FN:s Agenda 2030 och Sveriges miljömål God Bebyggd Miljö pekar ut stadens grönytor som viktiga för människans välbefinnande. Enligt Världshälsoorganisationen kan urbana grönytor främja mental och fysisk hälsa och minska risken för sjukdomar och försämrad hälsa hos stadsbor. I Europa sker idag en hög urbaniseringsgrad i flera delar av kontinenten och enligt EU är denna som allra högst i Stockholmsregionen. Andelen grönyteareal har minskat i huvudstaden de senaste decennierna och enligt Boverket bidrar den negativa trenden till att målet om God Bebyggd Miljö ej kommer uppnås fram till år 2030. År 2030 markerar även det slutliga årtalet för målet om 130 000 nya bostäder i kommunen Stockholm stad, vilket kommunen har satt i syfte att möta den ökande bostadsefterfrågan. Huvudstadens grönytor kan ses vara av betydelse för stockholmarnas välbefinnande. Samtidigt sker en kapplöpning gentemot intresset för ny exploatering i syftet att möta bostadsbehovet. Mot bakgrund av detta har denna uppsats som syfte att undersöka hur frågan om grönytor hanteras av planerare och även hur stadens invånare ser på frågan i planeringssammanhanget.  Uppsatsen fokuserar på kommunen Stockholm stad och genom en fallstudie undersöks tre olika planprogram inom kommunen. Underlagsarbeten, programförslag och yttranden från samråd analyseras. Inledningsvis presenteras ett teoretiskt ramverk tillsammans med Stockholms stads riktlinjedokument Grönare Stockholm för hantering av grönytor i syfte att understödja uppsatsens slutsatser. Uppsatsen visar på att det förekommer likheter i förhållningssätt mellan Stockholm stads riktlinjedokument Grönare Stockholm och innehållet i de programförslag som undersökts i uppsatsen. Detta kan vara en indikation på att riktlinjedokument Grönare Stockholm är av betydelse för hur utfallet för grönytor ter sig i praktiken.  Vad gäller likheter framgår även en genomgående överensstämmelse i hanteringen av grönytor i programförslaget med resultat från det tidiga underlagsarbetet. Det vill säga hanteringen av grönytor tenderar att utgå från förhållanden som identifierats på platsen i ett tidigt skede, där behov och önskemål bland medborgare är av betydelse.  Slutligen utgör frågan om grönytor ett stort intresse bland medborgarna, utifrån analys av yttranden som inkommit under samråd. Vidare framgår ämnet om grönytor vara en känslig fråga eftersom en betydande andel av synpunkterna är kritiska till hur stadsbyggnadskontoret valt att hantera grönytor i de olika programförslagen.

This thesis project is an investigation of time and endurance. Temporality and change. It is an intuitive journey through the past. By collecting, redrawing and speculating I have explored the past and present of a site and a building. The hospital institution Danvikens Hospital dates back to the 16th century, and the current building from 1719 can be seen as the first monumental hospital building in Sweden. The site went through irreversible infrastructural changes at the beginning of the 20th century, with the excavation of Hammarby canal. Following this, the building has had short identities as an archive, workshop and hotel. This project work with findings from the past, using textile to create a new identity and life for the building.

Located on what today is Gröna Lund's parking lot, you'll find Stockholm Science Center - a building aiming to combine entertainment with education. Taking care of the waterfront promenade Djurgårdsstrand was important from the project start, and thus pathway creation was at the basis for the design strategy. The educational values of the building resides in the scientific experiments that the building is filled with. Three main reference buildings has been used in the design process: Tom Tits and Experimentarium gave inspiration for the building program while Louisiana Museum of Modern Art inspired the pathway creation. From the Louisiana museum, a toolbox of building elements was formed and this has been used in creating the building. Main materials are wood, concrete and glass. The result is a versatile and multifunctional building that give life to the site and its surroundings.

I've created a winter garden and restaurant as a part of Stockholm's most central, loved and well-attended park, Kungsträdgården. The goal with this project has been to design a public space that adds a functional as well as an aesthetic value to Stockholm, its inhabitants and visitors. / Jag har valt att skapa en vinterträdgård med en tillhörande restaurang som en del av Stockholms mest centrala, älskade och välbesökta park Kungsträdgården. Målet med mitt projekt har varit att formge ett offentligt rum som tillför ett funktionellt såväl som estetiskt värde för Stockholm, dess invånare ochbesökare. Med offentligt rum menar jag här en plats som helt eller delvis är tillgänglig för alla och envar utan krav på ekonomisk motprestation. En påkostad och tilltalande plats som, i tider av föränderlighet och krav på effektivitet, kan utgöra en motvikt genom att vara ett vackert och inkluderande offentligt rum där vi kan mötas eller bara vara. Som Stockholms äldsta park med anor från medeltiden är Kungsträdgården idag en betydelsefull offentlig plats i stadens centrum, mitt i den kommersiella citymiljön. Parken har genom tiderna tillhört och förvaltats av olika aktörer och varit allt från kunglig köksträdgård och barockträdgård till promenad- och evenemangsplats för allmänheten. Idag används Kungsträdgården för många olika syften till exempel rekreation, möten, gratiskonserter och demonstrationer. Jag har valt att placera min byggnad på den avstyckade del av Kungsträdgården som, till skillnad från resten av parken, sedan 1980-talet är planlagd för kommersiellt ändamål. Detta då jag har velat ge denna norra del av Kungsträdgården den uppmärksamhet och omtanke den förtjänar som entré till parken från Hamngatan. Tomten som utgör mötet mellan Kungsträdgården och Hamngatan känns idag bitvis eftersatt och ogenomtänkt. Här finns idag en restaurang med en skrymmande uteservering som byggts till i efterhand samt ett stort plank som döljer verksamhetens avfallshantering. En bild som inte harmonierar med vare sig Hamngatan eller parken. Min vision har varit att formge en byggnad som istället agerar bro mellan Kungsträdgårdens 300-åriga historia som barockinspirerad trädgård, med de arkitektoniska krav på rumslig samverkan mellan ute och inne som sådana kräver, och våra nutida behov. Detta genom att förena Kungsträdgårdens tradition som park och plats för sociala möten med en byggnad innehållandes en restaurang och en vinterträdgård som har palmen i fokus – Palmträdgården.Med Palmträdgården vill jag skapa en förlängning av Kungsträdgården med en inomhusmiljö som kan ta tillvara på parkens vår-, sommar och tidiga höstkvaliteter året om. Min utgångspunkt är samspelet och spänningen mellan arkitektur och natur. Den dramatiska effekt som man med hjälp av arkitekturen kan fånga med fullskaliga utomhusväxter i en inomhusmiljö och där en medveten placering och användning av växtlighet kan förstärka effekten av såväl  växternas som byggnadens uttryck och miljö både interiört som exteriört. Något som varit viktigt vid gestaltningen är hur funktioner som ofta kan bli både fula och förbisedda, som leveranser och avfallshantering, kan integreras i parken på ett estetiskt sätt. För att tillgodose dessa funktioner har Palmträdgården därför försetts med ett slags ”rotsystem” i form av en tunnel under marknivå som löper från byggnaden och avslutas med en liten hissbyggnad som integrerats som en del av trädallén invid Jussi Björlings allé. Att placera Palmträdgården på just den här specifika platsen kändes både viktigt och aktuellt. Platsen har varit väldigt omtalad de senaste åren på grund av Apples planer på att bygga en ny stor butik på platsen. Planer som väckt starka känslor och satt fokus på frågan om var den offentliga miljön slutar och den kommersiella börjar. Under det här projektets gång har Apple fått nej till att uppföra en ny butiksbyggnad men den pågående diskussionen har varit en mycket intressant utgångspunkt för mitt projekt. Vad ska Kungsträdgården innehålla och vem är parken i sin helhet egentligen till för? Jag anser att Kungsträdgården ska få fortsätta vara den park och folkets mötesplats den blivit genom åren. Med uppförandet av Palmträdgården vill jag tillföra ett funktionellt såväl som estetiskt värde för Stockholm, dess invånare och besökare. En oas i stadsbruset.

En förskola i Solna i Stockholm ska byggas och ersätta den temporära byggnad som fungerar som förskola idag. Tomten ligger i ett villaområde i Hagalund precis ovanför en liten brant med en gatukorsning i sydlig riktning och villatomter i norr. Programmet innefattar förskoleverksamhet med tre avdelningar i två plan för 40-50 barn samt 10 pedagoger. På bottenplan finns en avdelning för de yngsta barnen, gemensamma utrymmen för lek och samvaro, mötesrum och kök. På plan ett finns resterande avdelningar samt personalutrymmen.   Formen på förskolan är sprungen ur en idé om varierande gårdsmiljöer med olika typer av rum, som ger dynamik i den yttre rumssekvensen och i barnens lek. Det finns flera gårdar med olika karaktär, och över vissa delar av gårdarna skjuter byggnaden ut och skapar mindre rumsligheter. Gestaltningen är delvis inspirerad av Alvar Aaltos Experimental house, där en solid vitslammad tegelmur omsluter ett hus med en innergård i rött tegel, där han experimenterat med olika förband och tekniker. Här gäller samma princip, men experimentet handlar om barnens leklust och användning av utrymmena i och runt förskolan. / A proposal for a preschool in Solna, Stockholm to replace the temporary building that serves as a preschool today. The program includes a preschool with three departments on two levels for 40-50 children and 10 teachers. On the ground floor there is a department for the youngest children, common areas for play and socializing, a meeting room and a kitchen. On the first floor there are the remaining departments and staff spaces.   The shape of the preschool comes from an idea of ​​varying outer spaces with different spatial qualities, offering a dynamic and playful schoolyard for the kids. The design is partly inspired by Alvar Aalto's Experimental house, where a white-slab brick wall encloses a house with a courtyard in red brick, where he experimented with various bricklaying techniques. The experiment in this case is about the children's playfulness and the use of the spaces inside and around the preschool.

Physically speaking, contemporary urban environments exist on top of older ones. A perfect variation of layers remain hidden in the soil on which we walk. In European cities, the center remains a stagnant historical exhibit for tourists and locals alike. Change happens on the periphery affecting different areas that surround the center. Stockholm is an exception to this notion, where rebuilding happens in the very city center. LowerNorrmalm remains a nucleus of constant change-drastically affected by the demolished past. The museumoffers a framework for the proposed narrative. Α transcendent structure that ignores selectively the form of the city and therefore the architecture. At its core, the exhibit consists of elements of engagement that translate the scale of the city to the inhabitant's everyday encounters. This urban museum creates a new layer that binds the area through a factory of urban experiences that establish a dynamic environment.

A school for 400 pupils between age 6 and 12. The site is situated between Bredäng and Mälarhöjden in southern Stockholm. Bredäng and Mälarhöjden is two very different areas when it comes to building typology and socioeconomic status. The project aims to get people from both areas to meet. The project was developed from two different concepts:“The school in the center of the village”By organizing the school so that the ground floor becomes more public, and the classroom areas more private on a higher level, the facilities can be used after school hours. The school buildings are placed on the site so that two entry zones are created, one closer Bredäng and one closer to Mälarhöjden. The orientation of the buildings creates a protected schoolyard that is divided in one smaller and one bigger part. The smaller part can be used by the younger children while the bigger part, which also includes a small hill, can be explored by the elder children.“The life in the corridor”The corridor is often the forgotten space in the school. It’s poorly organized and shaped and serves merely as a communication route. A lot of the time in school is being spent in these spaces and therefore this concept aims to create more dynamic and including corridor spaces. The spaces were designed from four different personality types: introvert, extrovert, active and passive. These personality types were translated into form and function and then placed in the corridor spaces. / En skola för 400 elever från förskoleklass till årskurs 6. Tomten ligger mellan Bredäng och Mälarhöjden som är två områden med ganska olika karaktär. Längs Bredängsvägen går en osynlig gräns som delar områdena. Kan skolan fungera som en samlingsplats där människor från båda områden kan mötas?Konceptet om skolan som samlingsplats har format projektet både vad gäller organisering av program, placering på tomten och gestaltning av de olika volymerna. Programmet har delats upp så att det skapas en offentlig bottenvåning samt två mer privata våningar med hemvister. Huvudbyggnaden binds samman av det centrala samlande rummet som också fungerar som den stora matsalen. I direkt anslutning till detta ligger bibliotek, kreativa ämnen och specialsalar som alla kan användas även kvällstid. Idrottssalen ligger i en separat volym med nära anslutning till grönområden och ängar. Placeringen av idrottssalen och det centrala samlande rummet är placerade efter en riktning och skapar två entrézoner till platsen, en mot Mälarhöjden och en mot Bredäng. En central gång på skolgården följer riktningen och delar upp skolgården i en mindre för förskoleklassen och en större för övriga årskurser. För att förstärka läsbarheten av de olika delarna av skolan har alla offentliga delar ett tunnvalvstak. Entrévåningen är också något indragen och bildar en sockel på vilken hemvistvåningarna landat.Det andra konceptet jag arbetat med handlar om de rum som vanligtvis är bortglömda mellanrum/kommunikationsytor i skolmiljön men där en stor del av skollivet utspelar sig. Jag har strävat efter att ge dessa rum en medveten utformning som motverkar det monotona uttrycket korridoren ofta har. Utifrån fyra personlighetstyper: extrovert, introvert, aktiv och passiv har jag utvecklat element i korridoren så att det ska finnas en plats för alla. Elementen och korridoren kan på så sätt också fungera som en lärandemiljö. Korridoren blir också en mer aktiv miljö medan basrummen blir en mer fokuserad miljö.