Marknadsförutsättningarna för en utveckling av den svenska marknaden för högavkastande företagsobligationer är idag bättre än någonsin. För första gången är bankerna motiverade att hjälpa svenska företag med marknadsfinansiering via exempelvis företagsobligationer. Tidigare har denna verksamhet setts som konkurrerande till bankernas egen lånefinansiering. Regulatoriska förändringar, såsom Basel III, ligger till grund för denna nya viktiga förutsättning.   Det händer saker på bred front och mycket sker samtidigt. Nya aktörer och organisationer har bildats, färdiga marknadsplatser för högavkastande företagsobligationer finns nu att tillgå. Fler regulatoriska förändringar har skett och kommer att ske framöver. Syftet med dessa regulatoriska förändringar är bland annat att förbättra transparensen på markanden och öka intresset för ränteplaceringar som alternativ till aktieplaceringar för vissa institutionella investerare.   Rapportens resultat motiverar en utveckling av den svenska marknaden för högavkastande företagsobligationer, med fler emittenter och fler emitterade instrument. Den uteblivna avkastningen och det volatila beteendet av den svenska aktiemarknaden de sista 12 åren, motiverar investerare att se sig om efter alternativa placeringar. När marknadsräntorna är rekordlåga blir företagsobligationer ett mycket intressant alternativ.   Kunskapsnivåerna behöver dock höjas både hos framtida potentiella emittenter och hos investerare. Större resurser hos befintliga intermediärer och kanske fler aktörer kommer att krävas för att klara av det ökade behovet av obligationsfinansiering hos de svenska företagen. Fler emitterade instrument och en bättre transparens på marknaden kommer att ge investerare bättre möjligheter att utvärdera förväntad avkastning och de risker som finns förknippade med detta placeringsalternativ.   Huruvida högavkastande företagsobligationer kommer att bli ett framtida sparalternativ för svenska sparare är lite osäkrare. Fler emissioner av högavkastande företagsobligationer tros komma redan den närmaste tiden, medan det kan ta längre tid för den nya potentiella sparformen att etablera sig bland investerare. En ökning av detta placeringsalternativ hos svenska sparare kommer förmodligen att ske succesivt, men i vilken mån denna sparform på sikt etablerar sig återstår att se.

Contingent convertible bonds are hybrid capital instruments, contingent on some form of indicator of financial distress of the issuing bank. Following the financial crisis, these instruments are proposed as a solution to the moral hazard issue of banks too big to fail. With the increased capital requirements of the Basel III directive, contingent capital enables banks to increase their capitalization without issuing expensive equity. Also, in times of historically low interest rates, these instruments might be interesting for investors in search of higher yields, as well as long term investors wanting to implement countercyclical investment strategies. However, due to the high complexity of these instruments, valuation has proven diffcult. The purpose of this thesis is to value instruments contingent on the bank's common equity tier 1 to risk-weighted assets ratio. We build our model upon the work of Glasserman & Nouri (2012), and extend it to include contingency on risk-weighted assets, instant non-continuous conversion to equity, and a combination of fixed imposed loss and fixed conversion price as terms of conversion. We use a capital structure model in continuous time to define asset dynamics, asset claims and the event of conversion and liquidation of the bank. Thereafter we use two important results from Glasserman & Nouri (2012) to value the discounted cash flows to holders of debt and contingent debt. From this, we arrive at closed form solutions for the coupon rates of these securities. / Contingent convertible bonds (villkoradeobligationer) är hybrida kapitalinstrument som beror på någon form av indikator på finansiell instabilitet i den emitterande banken. Efter finanskrisen har dessa finansiella produkter föreslagits som en lösning på dilemmat som uppstår när banker är för stora för att låtas gå omkull. Villkorade obligationer är en väg för banker att ta in kapital och uppfylla de ökade kapitalkrav som ställs av direktiven i Basel III utan att emittera kostsamt aktiekapital. I dessa tider av historiskt låga räntesatser är den relativt höga avkastning, tillsammans med de kontracykliska effekter produkterna ger dessutom intressanta för många investerare. Att värdera dessa produkter har dock visat sig svårt då de är mycket komplexa. Syftet med denna uppsats är att värdera villkorade obligationer som beror på relationen mellan bankens kärnprimärkapital och riskviktade tillgångar. Vi använder omvandling till aktiekapital som förlustabsorberingsmekanism och använder en kombination av fixerade konverteringspris och fixerade ålagda förluster som villkor för konversion. Vi använder en kapitalstrukturell modell i kontinuerlig tid för att definiera tillgångarnas rörelser, fordringar på tillgångarna och händelsen av konversion av kontraktet eller likvideringen av banken. Därefter använder vi två viktiga resultat från Glasserman & Nouri (2012) för att värdera de diskonterade kassaflöden till ägaren av obligationer och villkorade obligationer. Från detta hittar vi analytiska lösningar för storleken av kupongräntorna på obligationerna, villkorade som normala.

This thesis is intended to give an overview of creditvaluation adjustment (CVA) and adjacent concepts. Firstly, the historicalevents that preceded the initiative to reform the Basel regulations and tointroduce CVA as a core component of counterparty credit risk are illustrated.After some conceptual background material, a journey is taken through theregulatory aspects of CVA. The three most commonly used methods for calculatingthe regulatory CVA capital charge are explained in detail and potentialchallenges with the methods are addressed. Further, the document analyses ingreater depth two of the methods; the internal model method (IMM) and thecurrent exposure method (CEM). The differences between these two methods areexplained mathematically and analysed. This comparison is supported bysimulations of portfolios containing interest rate swap contracts with differenttime to maturity and of counterparties with varying credit ratings. Oneconcluding observations is that credit valuation adjustment is a measure of centralimportance within counterparty credit risk. Further, it is shown that IMM has someimportant advantages over CEM, especially when it comes to model connection withreality. Finally, some possible future work to be done within the topic area is suggested.

Kreditderivat är ett finansiellt instrument som upplevt en explosiv utveckling på stora finansiella marknader som exempelvis de i USA och England. Dock har denna massiva utveckling, relativt sett, uteblivit på den svenska finansmarknaden. Denna kandidatuppsats syftar till att undersöka vilka faktorer som påverkar användandet av kreditderivat i Sverige. Både positiva och negativa faktorer avhandlas på ett objektivt sätt med relevanta källor av olika slag. Fokus ligger på grundformen av kreditderivat, Credit Default Swaps. Genom grundläggande forskningsarbete avgränsar vi uppsatsen till sex stycken faktorer som vi tror kommer att påverka kreditderivats utveckling i Sverige. Dessa är: EMU-inträde, Värdepapperisering, Central Clearing Counterparty (CCP), Säkerställda Obligationer, Basel III och Företagsobligationer. Vi analyserar dessa faktorer och drar slutsatser hur och om varje faktor kommer påverka användandet av kreditderivat i Sverige. Angående effekten av ett eventuellt EMU-inträde för Sveriges del anser vi redan vara överspelad på grund av att större svenska aktörer redan handlar till stor del i valutan Euro. Vidare har värdepapperisering varit en tillväxtfaktor historiskt, bl.a. i USA, men i spåren av den finansiella krisen kommer inte värdepapperis ering få samma tillväxteffekt på kreditderivat som den tidigare haft. En annan potentiell tillväxtfaktor kan vara användandet av en CCP men den spelar förmodligen roll i ett senare skede i den svenska marknadens utveckling. Vidare så kräver säkerställda obligationer mer forskning, vår utredning pekar på ett antal scenarion där de kan påverka utvecklingen antingen positivt eller negativt. Slutsatsen är att Sverige är redo för kreditderivat och att de två viktigaste tillväxtfaktorerna är: Ett ökat användande av företagsobligationer i kombination med införandet av Basel III lagstiftningen för finansiella institut. Vi tror med hänsyn till de två sistnämnda faktorerna, och till viss del CCP-faktorn, att användandet av kreditderivat kommer att öka i Sverige i framtiden.

Under den globala finanskrisen mellan 2007 till 2009 drabbades både privatpersoner och företag hårt av en skakig finansiell marknad, vilket ledde till att regeringar och myndigheter världen över införde nya föreskrifter och riktlinjer för banker. De nya regleringarna skulle förhindra att en liknande kollaps i framtiden skulle inträffa genom att öka stabiliteten och säkerheten inom banksektorn. I USA infördes Dodd-Frank Act och Basel III som nya föreskrifter, där fokus var på att återställa sektorn och återvinna förtroendet från samhället. Regelverken införde höjda kapitalkrav och andra regleringar för att få en bättre övervakning över bankernas finansiella hälsa.  Oavsett vilken storlek det är på banken så har Dodd-Frank Act och Basel III påverkat banker i USA då reglementet har till syfte att säkerställa en sund och hållbar finansiella sektor. Även om syftet är för det goda har det väckt oro över konsekvenserna av regleringarna på bankernas prestation och konkurrenskraft, särskilt för mindre banker som anses kunna hamna i en situation av ekonomisk kris och svårigheter att överleva. Lönsamhet är viktigt för banker för att kunna generera mer kapital som i sin tur kan lånas ut till ekonomin. Hög konkurrens gör att lönsamheten sätts i fokus, men ger även mer flexibilitet till banker vid sämre perioder på marknaden.  I USA och andra delar av världen, har det i starten av 2023 skapats en rädsla för bankernas överlevnad, där återigen hantering av risk ligger i framkant. Några banker har redan upplevt så kallade ”bank-runs” och fått sin organisation övertagen av den amerikanska federal myndigheten Federal Deposit Insurance Corporation (FDIC). Syftet med denna rapport är att undersöka hur Dodd-Frank Act och Basel III har påverkat bankernas prestation och om det finns en skillnad mellan storleksgrupperna i USA.  För att studera bankers prestation efter införandet av Basel III och Dodd-Frank Act har studien använt finansiella nyckeltal som har delats upp i tre olika grupper (lönsamhet, stabilitet och riskhantering). Undersökningen innehåller dessutom en skillnader-i-skillnader- analys för att studera om bankstorlek har någon betydelse i prestation efter införandet av regleringarna. Resultatet indikerar att åtgärder som vidtogs mot den finansiella krisen har hjälpt banker att förbättra sin riskhantering och stabilitet. Däremot har det resulterat i lägre lönsamhet för större banker och bättre för mindre banker. Studien visar även på att införandet av Basel III och Dodd-Frank Act har påverkat bankgruppernas prestation olika mycket.

The main purpose of this thesis is to develop methodological and practical improvements on robust portfolio optimization procedures. Firstly, the thesis discusses the drawbacks of classical mean-variance optimization models, and examines robust portfolio optimization procedures with CVaR and worst-case CVaR risk models by providing a clear presentation of derivation of robust optimization models from a basic VaR model. For practical purposes, the thesis introduces an open source software interface called “RobustRisk”, which is developed for producing empirical evidence for the robust portfolio optimization models. The software, which performs Monte-Carlo simulation and out-of-sample performance for the portfolio optimization, is introduced by using a hypothetical portfolio data from selected emerging markets. In addition, the performance of robust portfolio optimization procedures are discussed by providing empirical evidence in the crisis period from advanced markets. Empirical results show that robust optimization with worst-case CVaR model outperforms the nominal CVaR model in the crisis period. The empirical results encourage us to construct a forward-looking stress test procedure based on robust portfolio optimization under regime switches. For this purpose, the Markov chain process is embedded into robust optimization procedure in order to stress regime transition matrix. In addition, assets returns, volatilities, correlation matrix and covariance matrix can be stressed under pre-defined scenario expectations. An application is provided with a hypothetical portfolio representing an internationally diversified portfolio. The CVaR efficient frontier and corresponding optimized portfolio weights are achieved under regime switch scenarios. The research suggests that stressed-CVaR optimization provides a robust and forward-looking stress test procedure to comply with the regulatory requirements stated in Basel II and CRD regulations.

The fundamental business model of banks is based on receiving short-term deposits and giving long-term loans which means that active banks are naturally subject to liquidity risk. During the last financial crisis poor liquidity risk management was seen as one of the main causes which has led to an increased focus on the management of liquidity risk and the introduction of the first minimum requirements for liquidity in banks, through Basel III. As the topic of internal pricing in banks and the effects of the introduction of the liquidity coverage ratio (LCR) and the net stablefunding ratio (NSFR) is not extensively covered by existing research, the aim of this thesis is to identify and discuss internal pricing and liquidity cost allocation mechanisms used in practice bySwedish banks. The study also aims to investigate the impact of changes in liquidity requirements on internal pricing and liquidity cost-benefit allocation mechanisms in a Swedish setting. The key findings are that firstly, there are large variations regarding the sophistication of banks funds transfer pricing practices and liquidity cost allocation methods. The banks using less sophisticated methods may be exposed to model risk if they themselves are not aware of the implications of this. Two consequences of using simplified approaches may be distorted assessment of profitability and unwanted maturity transformation. Secondly, the findings indicate that the link between risk management and internal pricing in the banks is rather weak. Lastly, the introduction of LCR and NSFR have had a significant impact on the bank's risk management but the effect on internal pricing practices and methods for allocating liquidity costs is very limited. / Den fundamentala affärsmodellen för en bank baseras på mottagandet av kortfristig inlåning och utgivandet av långfristiga lån vilket innebär att banker är utsatta för likviditetsrisk. I sambandmed den senaste finansiella krisen sågs undermålig hantering av likviditetsrisk som en av de centrala orsakerna vilket har lett till ett ökat fokus på likviditetsriskhantering samt införandet av det första minimikraven gällande likviditet på banker genom Basel III. Då internprissättning hos banker samt effekten av att likviditetstäckningsgrad (LCR) och stabil nettofinansieringsgrad(NSFR) införts är ämnen som inte i någon större utsträckning täckts av tidigare forskning är syftet med rapporten att identifiera och diskutera internprissättning och metoder för allokering av likviditetskostnader. Vidare är syftet även att undersöka effekten av ändringar och kommande ändringar av regelverk på internprissättning och allokering av likviditetskostnader hos Svenska banker. De mest centrala slutsatserna är för det första, att det finns stora skillnader i hur avancerade bankernas metoder gällande internprissättning och allokering av likviditetskostnader är. Bankerna som använder mindre avancerade metoder kan vara exponerade mot en modell-risk om de inte är medvetna om följderna av att använda en förenklad modell. Två konsekvenser av att använda en förenklade modeller är att bedömningen av lönsamhet kan bli snedvriden sam tatt det kan uppmuntra till oönskad löptidstransformering. För det andra indikerar resultatet på att kopplingen mellan bankernas riskhantering och internprissättning är relativt svag. Slutligen så indikerar studien att LCR och NSFR har haft en signifikant effekt på bankernas riskhantering men att effekten på internprissättning och allokering av likviditetskostnader är mycket begränsad.

In order to ensure solvency, financial institutions must evaluate their credit risk exposure and determine how much economic capital is required to hold as a cushion. This thesis compares three factor models, namely Asymptotic Single Risk Factor (“ASRF”), Inter-sector and Intra-sector factor models and evaluates how their different characteristics affect the economic capital outcomes. The thesis also investigates how these outcomes are affected when assuming asset dependency through a Student's-$t$ copula. Focus will also be put on how different types and levels of asset correlation affect the models' credit risk results. We use a fictitious loan portfolio consisting of 138 Swedish firms with equity data from between 2007 and 2019 in order to calculate asset correlations and economic capital. Our main findings are that the asset correlations severely impact the outcomes of the credit risk models and that practitioners must calibrate and stress test their models regularly with respect to how correlations vary between different firms. The thesis also finds that using copulas for credit portfolios provides more conservative risk outcomes but makes the models less sensitive to correlation level input. / För att finansiella institutioner ska försäkra sig om att vara solventa måste de utvärdera sin exponering mot kreditrisk och därmed avgöra hur mycket ekonomiskt kapital de behöver hålla som buffert. Denna uppsats jämför tre faktormodeller vid namn Asymptotic Systematic Risk Factor (“ASRF”), Inter-sektor, och Intra-sektor med syfte att undersöka hur deras olika karaktärsdrag påverkar estimaten för ekonomiskt kapital. Vi utvärderar även hur utfallen påverkas av införandet av copula-beroende mellan portföljtillgångarna. Fokus kommer även att läggas på hur olika typer och nivåer av korrelation mellan bolag påverkar de olika modellernas kreditriskutfall. Vi använder oss av en fiktiv låneportfölj bestående av 138 svenska bolag med aktieprisdata mellan 2007 och 2019 för att beräkna korrelationer och ekonomiskt kapital. Uppsatsens främsta resultat pekar på att korrelationerna har en väldigt stor påverkan på det ekonomiska kapitalet och att analytiker rekommenderas att kontinuerligt kalibrera och stresstesta sina modeller med avseende på hur korrelationerna kan skilja sig mellan olika bolag. Vi fann även att copula-beroende gav mycket mer konservativa utfall, det vill säga ett högre ekonomiskt kapital, men var mindre känslig för korrelationsnivåerna mellan bolagen i portföljen.

The fundamental business model of banks is based on receiving short-term deposits and giving long-term loans which means that active banks are naturally subject to liquidity risk. During the last financial crisis poor liquidity risk management was seen as one of the main causes which has led to an increased focus on the management of liquidity risk and the introduction of the first minimum requirements for liquidity in banks, through Basel III. As the topic of internal pricing in banks and the effects of the introduction of the liquidity coverage ratio (LCR) and the net stable funding ratio (NSFR) is not extensively covered by existing research, the aim of this thesis is to identify and discuss internal pricing and liquidity cost allocation mechanisms used in practice by Swedish banks. The study also aims to investigate the impact of changes in liquidity requirements on internal pricing and liquidity cost-benefit allocation mechanisms in a Swedish setting. The key findings are that firstly, there are large variations regarding the sophistication of banks funds transfer pricing practices and liquidity cost allocation methods. The banks using less sophisticated methods may be exposed to model risk if they themselves are not aware of the implications of this. Two consequences of using simplified approaches may be distorted assessment of profitability and unwanted maturity transformation. Secondly, the findings indicate that the link between risk management and internal pricing in the banks is rather weak. Lastly, the introduction of LCR and NSFR have had a significant impact on the bank's risk management but the effect on internal pricing practices and methods for allocating liquidity costs is very limited. / Den fundamentala affärsmodellen för en bank baseras på mottagandet av kortfristig inlåning och utgivandet av långfristiga lån vilket innebär att banker är utsatta för likviditetsrisk. I samband med den senaste finansiella krisen sågs undermålig hantering av likviditetsrisk som en av de centrala orsakerna vilket har lett till ett ökat fokus på likviditetsriskhantering samt införandet av det första minimikraven gällande likviditet på banker genom Basel III. Då internprissättning hos banker samt effekten av att likviditetstäckningsgrad (LCR) och stabil nettofinansieringsgrad (NSFR) införts är ämnen som inte i någon större utsträckning täckts av tidigare forskning är syftet med rapporten att identifiera och diskutera internprissättning och metoder för allokering av likviditetskostnader. Vidare är syftet även att undersöka effekten av ändringar och kommande ändringar av regelverk på internprissättning och allokering av likviditetskostnader hos Svenska banker. De mest centrala slutsatserna är för det första, att det finns stora skillnader i hur avancerade bankernas metoder gällande internprissättning och allokering av likviditetskostnader är. Bankerna som använder mindre avancerade metoder kan vara exponerade mot en modell-risk om de inte är medvetna om följderna av att använda en förenklad modell. Två konsekvenser av att använda en förenklade modeller är att bedömningen av lönsamhet kan bli snedvriden samt att det kan uppmuntra till oönskad löptidstransformering. För det andra indikerar resultatet på att kopplingen mellan bankernas riskhantering och internprissättning är relativt svag. Slutligen så indikerar studien att LCR och NSFR har haft en signifikant effekt på bankernas riskhantering men att effekten på internprissättning och allokering av likviditetskostnader är mycket begränsad.

In order to be compliant with the Basel regulations, banks need to compute two probabilities of default (PDs): point-in-time (PIT) and through-the-cycle (TTC). The aim is to explain fluctuations in the rating system, which are expected to be affected by systematic and idiosyncratic factors. Being able to, in an objective manner, determine whether the rating system is taking the business cycle - i.e the systematic factors - into account when assigning a credit rating to an obligor is useful in order to evaluate PD-models. It is also necessary for banks in order to use their own risk parameters and models instead of standardized models, which is desirable for most banks as it could lower capital requirements. This thesis propose a new measure for the degree of PIT-ness. This measure aims to be especially useful when examining a low default portfolio. The proposed measure is built on a markovian approach of the credit rating system. In order to find a suitable measure for a low default portfolio, the proposed measure takes into account credit rating migrations, the seasonal component of the business cycle and time series analysis. An analysis were performed between two different credit portfolios in order to interpret results. The results demonstrated that the degree of PIT-ness was lower in a low default portfolio in comparison with a sampled portfolio which displayed a greater amount of rating migrations with a larger magnitude. The importance of considering relevant macroeconomic variables to represent the business cycle was mentioned amongst the most important factors to consider in order to receive reliable results given the proposed measure. / För att uppfylla Basel regelverken behöver banker beräkna två sannolikheter för fallissemang (PD): point-in-time (PIT) och through-the-cycle (TTC). Målet är att förklara fluktuationer i betygssystemet, som förväntas påverkas av systematiska och idiosynkratiska faktorer. Att på ett objektivt sätt kunna avgöra om betygssystemet tar hänsyn till affärscykeln - dvs de systematiska faktorerna - när man tilldelar en kredittagare ett kreditbetyg är användbart för att utvärdera PD-modeller. Detta är också nödvändigt för att banker ska få använda sina egna riskparametrar och modeller istället för standardiserade modeller, vilket är önskvärt för de flesta banker eftersom det kan sänka kapitalkraven. Denna avhandling föreslår ett nytt mått för att mäta graden av PIT-ness. Detta mått syftar till att vara särskilt användbart när man utvärderar en kreditportfölj med få fallissemang. Det föreslagna måttet är byggt på en Markov tillämpning på kreditbetygssystemet. För att hitta ett lämpligt mått för en kreditportfölj med få fallissemang, tar det föreslagna måttet hänsyn till kreditbetygsmigrationer, säsongskomponenten i affärscykeln och tidsserieanalys. En analys utfördes mellan två olika kreditportföljer för att tolka resultaten. Resultaten visade att graden av PIT-ness var lägre i en kreditportfölj med få fallissemang jämfört med en testportfölj som uppvisade en större mängd kreditbetygsmigrationer med en större magnitud. Vikten av att beakta relevanta makroekonomiska variabler för att representera affärscykeln nämndes bland de viktigaste faktorerna att beakta för att få tillförlitliga resultat givet det föreslagna måttet.