Y a-t-il encore des névroses ? Et, en particulier, peut-on encore se fonder sur la catégorie de névrose obsessionnelle ? Cette question est un peu provocante, mais loin d'être sans fondement. Traiter de l'actualité des névroses implique non seulement d'étudier les modalités symptomatiques contemporaines de la névrose, qui ont changé au fil du temps, modifiant par là même les formes de la demande d'analyse, mais aussi plus fondamentalement la place que peut prendre aujourd'hui la névrose – la névrose obsessionnelle – dans la nosographie clinique et dans le social. La névrose obsessionnelle a été pour la première fois décrite sous ce nom cinq ans avant le début du siècle dernier. Est-ce un hasard si elle apparaît si tard dans les descriptions nosographiques, et si c'est sous la plume de Freud ? Qu'est-elle devenue aujourd'hui ? Ce travail cherche à démontrer la pertinence qu'il y a à soutenir l'actualité de la névrose obsessionnelle et ce, d'autant plus qu'elle ne semble justement plus d'actualité pour ceux qui se coupent de la clinique. Or elle a plus d'actualité que jamais, dès lors que l'on revient à la clinique et qu'on l'articule aux mouvements qui traversent le social. Nous cherchons à rappeler que la description freudienne de la névrose obsessionnelle est tout à fait exemplaire et complète. Ce qui n'a rien d'un hasard, dans la mesure où les concepts psychanalytiques s'avèrent nécessaires pour la « penser » comme telle. De là, nous nous proposons de montrer en quoi consiste la modernité de la névrose obsessionnelle, et en quoi le fonctionnement social contemporain atteste de la logique obsessionnelle, notamment à travers l'évaluation et le phénomène de croyance.

<p>I föreliggande arbete undersöker jag begreppet negativ terapeutis reaktion. Undersökningen tar sin utgångspunkt i Karl Abrahams artikel från 1919, <em>En speciell <em>form av neurotiskt motstånd mot den analytiska metode</em>n, och fortsätter med en granskning av Sigmund Freuds beskrivning av begreppet i <em>Jaget och Detet</em> 1923. Jag följer sedan begreppets utveckling i arbeten av Joan Riviere (1936), Melanie Klein (1957), Herbert Rosenfeld (1971), Ludvig Igra (1988) och Horacio Etchegoyen (1991).</em></p><p>Negativ terapeutisk reaktion är en form av motstånd som visar sig i den terapeutiska processen. Den är ett tekniskt begrepp och inget diagnoskriterium. Den tillhör jaget och är att betrakta som en jag-strategi som är omedveten till sin natur. Den är att betrakta som ett uttryck för destruktiva krafter, som ett derivat av dödsdriften.</p><p>De bakomliggande faktorerna kan vara av skilda slag, men det finns gemensamma överensstämmande områden. Dessa är omedveten skuld, ett problematiskt förhållande till överjaget och ett försvagat libidinöst själv. Den anses vanligast förekommande hos patienter med svårare narcissistiska personlighetsstörningar präglade av en narcissistisk omnipotent hållning, en manisk attityd och primitiv avund.</p><p>Förekomsten av negativ terapeutisk reaktion är en signal om att processen är på väg att stanna upp och att det finns problem som behöver avtäckas och analyseras. De bakomliggande faktorerna, vilka oftast har en global karaktär i betydelsen att de inbegriper hela personligheten samt patientens inställning till terapin som helhet och relationen till terapeuten, behöver identifieras. Detta ger då möjliga förklaringar till vad som kan tänkas försiggå i patientens inre. Olika vägar att gå i det kliniska arbetet berörs.</p><p>Den teoretiska genomgången belyses med ett kliniskt exempel.</p>

<p>“To be, or not to be” surely constitutes a strange walk on the tight rope between delusion and reality, and apparently, Robert Fleming is a man with immense problems. Who is Ziggy Stardust, and who is Stephen Dedalus? Is it relevant to claim that there is more of David Bowie’s true personality inside Ziggy than of, for instance Charles Dickens’ great expectations within Pip? By examining Nick Hornby’s novel High Fidelity and it’s main character from a Freudian perspective using Freud’s theories and ideas of the oedipal concept, this is basically a plain attempt in search for a better psychological knowledge and understanding of the musical world of illusion, which finally ends up in a serious effort to interpret the true and inner meanings of Rob’s dreams and personality.</p>

“To be, or not to be” surely constitutes a strange walk on the tight rope between delusion and reality, and apparently, Robert Fleming is a man with immense problems. Who is Ziggy Stardust, and who is Stephen Dedalus? Is it relevant to claim that there is more of David Bowie’s true personality inside Ziggy than of, for instance Charles Dickens’ great expectations within Pip? By examining Nick Hornby’s novel High Fidelity and it’s main character from a Freudian perspective using Freud’s theories and ideas of the oedipal concept, this is basically a plain attempt in search for a better psychological knowledge and understanding of the musical world of illusion, which finally ends up in a serious effort to interpret the true and inner meanings of Rob’s dreams and personality.

I föreliggande arbete undersöker jag begreppet negativ terapeutis reaktion. Undersökningen tar sin utgångspunkt i Karl Abrahams artikel från 1919, En speciell form av neurotiskt motstånd mot den analytiska metoden, och fortsätter med en granskning av Sigmund Freuds beskrivning av begreppet i Jaget och Detet 1923. Jag följer sedan begreppets utveckling i arbeten av Joan Riviere (1936), Melanie Klein (1957), Herbert Rosenfeld (1971), Ludvig Igra (1988) och Horacio Etchegoyen (1991). Negativ terapeutisk reaktion är en form av motstånd som visar sig i den terapeutiska processen. Den är ett tekniskt begrepp och inget diagnoskriterium. Den tillhör jaget och är att betrakta som en jag-strategi som är omedveten till sin natur. Den är att betrakta som ett uttryck för destruktiva krafter, som ett derivat av dödsdriften. De bakomliggande faktorerna kan vara av skilda slag, men det finns gemensamma överensstämmande områden. Dessa är omedveten skuld, ett problematiskt förhållande till överjaget och ett försvagat libidinöst själv. Den anses vanligast förekommande hos patienter med svårare narcissistiska personlighetsstörningar präglade av en narcissistisk omnipotent hållning, en manisk attityd och primitiv avund. Förekomsten av negativ terapeutisk reaktion är en signal om att processen är på väg att stanna upp och att det finns problem som behöver avtäckas och analyseras. De bakomliggande faktorerna, vilka oftast har en global karaktär i betydelsen att de inbegriper hela personligheten samt patientens inställning till terapin som helhet och relationen till terapeuten, behöver identifieras. Detta ger då möjliga förklaringar till vad som kan tänkas försiggå i patientens inre. Olika vägar att gå i det kliniska arbetet berörs. Den teoretiska genomgången belyses med ett kliniskt exempel.

The mechanisms that govern the repression of 5-HT1A receptor gene expression mediated by a novel mental retardation gene, Freud-1, were examined in HEK293 and SKNSH cells. This study provides a possible mechanism of 5-HT1A receptor gene regulation by Freud-1, which, to mediate its action, recruits Swi/Snf and Sin3A/histone deacetylase (HDAC) complexes in non-neuronal HEK293 cells and Swi/Snf only in neuronal, 5-HT1A receptor-expressing SKNSH cells. Thus, Freud-1 has a dual mechanism of repression depending on cell type: HDAC dependent in HEK293 cells and HDAC independent in SKNSH cells. In addition, I present evidence that Freud-1 is not sumoylated at its consensus sumoylation sites and I present the lipid binding properties of Freud-1 and Freud-1 mutants.

The mechanisms that govern the repression of 5-HT1A receptor gene expression mediated by a novel mental retardation gene, Freud-1, were examined in HEK293 and SKNSH cells. This study provides a possible mechanism of 5-HT1A receptor gene regulation by Freud-1, which, to mediate its action, recruits Swi/Snf and Sin3A/histone deacetylase (HDAC) complexes in non-neuronal HEK293 cells and Swi/Snf only in neuronal, 5-HT1A receptor-expressing SKNSH cells. Thus, Freud-1 has a dual mechanism of repression depending on cell type: HDAC dependent in HEK293 cells and HDAC independent in SKNSH cells. In addition, I present evidence that Freud-1 is not sumoylated at its consensus sumoylation sites and I present the lipid binding properties of Freud-1 and Freud-1 mutants.

The purpose of this study is to show what melancholy and irony in my poems express and what techniques that are used to accomplish these effects. Many theorists, among them Sigmund Freud and Julia Kristeva, characterize melancholy as an experience of loss, and therefore one of my questions is what kind of losses appear in my poetry. In search for an answer I analyze the texts from both a psychoanalytic and a sociological point of view. In the latter perspective I discuss the postmodern society using concepts from contemporary thinkers like Zygmunt Bauman, Fredric Jameson and Jean Baudrillard. Finally, I also examine if melancholy has an influence on the form of the poems. The result of my investigation shows that the psychoanalytic perspecitve of Kristeva with great accuracy can predict the elements in melancholy poems but not provide interesting information about the cultural content in them. On the contrary, the sociological perspective shows a multitude of interesting connections between the feeling of loss in the poems and a dysfunctional society. My analysis also shows that both the melancholy and the irony in the poems are expressions of an alienation in a society that is characterized by an abundance of invading images, a rigid system of self control in an ”open society” and the extreme difficulty to plan for the future as a consequence of the ”unleashed market”. Furthermore, several poems have an abrupt irony in the ending and I establish that this technique has several functions in common with the parabasis in the comedy of the Greek Attic theatre. / Morgan Svensson

Uppsatsen undersöker hur Olofs inre utveckling i Romanen om Olof från 1934-1937 av Eyvind Johnson kan läsas med hjälp av sagorna. I uppsatsens första del ges en beskrivning av syfte och frågeställning, metod och en översikt av tidigare tolkningar av sagorna i Romanen om Olof. Metoden utgår ifrån Jungs arketyp- och individuationsbegrepp. I uppsatsens andra del görs en tolkning utav sagorna med hjälp av Jungs arketyper, vilka sedan sätts i samband med Olofs individuationsprocess.

The main purpose of this paper has been to use narratological theory for uncovering the narrative structure in Freud‟s cases, such as anachronisms and focalizing. My aim was to investigate the narrative and through these viewpoints discover what impact Freud‟s writing‟s had on the look of hysterical women. I choose one of the earliest cases,"Fräulein Elisabeth von R." which is published in Studien über Hysterie (I‟ve used the text translated to Swedish and published in Tidiga skrifter och historik. Freud, Sigmund, 1997). I‟ve consulted both Iréne Matthis and Jurgen Reeder to get a broader perspective on the psychoanalytic theory. Another author whom been invaluable is Karin Johannisson, her essays on the aesthetics that characterize hysteria has been very useful. By using the narratological theories of Mieke Bal and Gérard Genette I‟ve been able to uncover the structure of my narrative. The main concepts have been "text", "story" and "fabula" which symbolize three layers of the narrative, for the investigation of these three aspects I‟ve looked closer into anachronisms, retroversions and anticipations (internal and external), focalizor, narrator, actors and agents. The conclusion I‟ve reached is that Freud, by separating himself into the –less knowing and the –analyst and use this –less knowing version of himself as an assistant in the hunt of the answer to hysteria, he writes off Elisabeth as a character. He excludes her from her own anamnesis and fills the hole with himself and uses it as a part of his theory. Left again is the woman, without having been really listened to.