Les technologies du sommeil connaissent une révolution numérique à laquelle nous avons apporté une validation avec pour objectif une meilleure analyse des troubles du sommeil en Unité de Soins Intensifs, dans la maladie d’Alzheimer et dans l’évaluation de l’hypovigilance en vol de longue durée en milieu militaire. Ainsi, nous avons évalué le temps de sommeil sur 24 heures en relation avec les nuisances sonores en soins intensifs. Cette évaluation a été réalisée à l’aide d’un nouveau polysomnographe l’Actiwave couplé à un polygraphe Nox T3 qui ont permis d’enregistrer les cycles du sommeil et les niveaux sonores sur les 24 heures dans une Unité de Soins Intensif. Nous avons montré que l’Actiwave est un outil performant pour enregistrer le sommeil dans de telles conditions. Combiné au Nox T3, il permet d’explorer l’impact des niveaux sonores sur la qualité et quantité du sommeil. Nous avons retrouvé un Temps Total de Sommeil médian de 6 heures par nuit et de 2,5 heures pendant la journée, la qualité de sommeil étant plus perturbée que sa quantité. Nous avons démontré que 60% des éveils intra-sommeil étaient associés à un bruit supérieur à 77 dB et identifié les sources sonores principales qui agissent sur la pathogénèse des troubles du sommeil en Unité de Soins Intensif, à savoir les alarmes des respirateurs mécaniques avec un risque relatif de 10.9 (9.8-11.9) et les alarmes des constantes vitales avec un risque relatif de 9.8 (8.6-11.3). Une deuxième étude, l’évaluation de l’hypovigilance en vol de longue durée, a été réalisée à l’aide de l’ActiWave. Pour cela, nos équipes ont conçu un algorithme d’analyse automatique de détection du sommeil. Nous avons montré que l’ActiWave est un polysomnographe fiable en conditions extrêmes, l’analyse automatique montrant une bonne concordance avec l’analyse manuelle de deux experts du sommeil (Kappa>80%). Nous démontrons donc qu’il est possible de coder automatiquement les stades de sommeil à l’aide du ratio (+)/ sur la région occipitale O1-M2 vs C3-M2 (p<0.05). Nous avons validé un nouvel actimètre le MotionWatch 8 pour l’évaluation du temps de sommeil chez 208 patients présentant la maladie d’Alzheimer. Ce travail a permis de montrer que le MotionWatch 8 est un outil fiable avec de bonnes sensibilité et spécificité dans l’évaluation des troubles du sommeil chez ces patients. Le Temps Total de Sommeil est dans la norme (TTS moyen 7h35 minutes) et est significativement associé au score d’apathie (7h46 minutes vs 7h26 minutes ; p=0.04). Le marqueur chrono-biologique SIJ est également associé à l’apathie (p=0.04) ainsi qu’aux troubles cognitifs (p=0.02). Finalement, la fragmentation de rythmes veille/sommeil (VIJ) est associée au score du handicap de la maladie d’Alzheimer (p=0.02). Dans une quatrième étude, nous nous sommes intéressés à la nouvelle technologie de télé-observance dans le traitement du syndrome d’apnées du sommeil par pression positive continue, qui permet d’alerter le médecin de la compliance du patient. Nous avons validé un nouveau dispositif médical de télé-observance du traitement du syndrome d’apnées du sommeil, le NOWAPI. Nous montrons que le NOWAPI mesure avec précision et de manière fiable les niveaux de pressions et de débits des PPC disponibles sur le marché et qu’il permet de calculer les indicateurs d'observance des patients souffrants du syndrome d’apnées du sommeil (IAH Nowapi de 2,5 (-1.4 ; 3.6)/h vs IAH Polygraphie respiratoire de 2,3 (1.2 ;3.4)/h). En conclusion, les études présentées ici mettent en exergue l’importance de l’innovation technologique dans le domaine du sommeil pour une meilleure prise en charge des patients. A l’ère du 21ème siècle, une nouvelle médecine commence à émerger, la médecine 2.0, avec pour corollaire l’eSanté. (...) / Scientific research into sleep over the past thirty years has progressed so speedily that it is now possible to speak of “Sleep Medicine”. This specialty is placed incontestably at the frontier of Science and Medicine. The issues have been recently driven by the advances in the technology of recording biological parameter and analysis of the data, in parallel with a deeper understanding of the physiopathology and therapeutic advances in sleep disorders. The subject of this thesis lies at the crossover of two areas of professional expertise; sleep technology and bio-engineering, with notably the aim of validating new tools in research as well as in the diagnosis and treatment of sleep disorders. We have tested a miniaturized polysomnographic new technology, the Actiwave, capable of detecting sleep and alert states in extreme conditions, notably in patients hospitalized in Intensive Care Units and in aircraft pilots in long duration military flights. In intensive care units, we have explored the relation between sleep and noise in the immediate environment of the patients. In brief, Total Sleep Time was not disturbed whereas the sleep quality was altered. Wake episodes after sleep onset were mostly associated with noise over 77 dB, and the main disturbances were triggered by the alarms of breathing machines and those from vital parameters. In military flights of long duration, we have explored the presence of hypovigilance episodes. This allowed us to validate the Actiwave for polysomnography in extreme conditions. In a third study, we have analyzed the sleep patterns in a total of 202 patients with Alzheimer’s disease by using a new actimeter, the MotionWatch8. We have shown that the latter device has a good sensitivity and specificity or evaluating sleep-wake parameters in these patients. In particular, we find that the TST is in the normal range and is associated with the aptathy score. The SIJ score is associated with the apathy score and also with the cognitive impairments. Finally, the sleep fragmentation is associated with the disability status. In a last study, we explored the parameter of sleep apneas in patients with SAS using the NOWAPI. We validated this new device by demonstrating that it provides on-line reliable data about pressure and flow levels of various CPAP. In conclusion, this thesis considers possible future avenues of research into sleep technology and discusses the crucial importance of a scientific approach capable of leading the development of appropriate and lasting diagnostic and therapeutic tools. The next step will be the era of the 2.0 medicine for which I am developing the iSommeil application that will allow patients to be the actual actors of their disease and also to facilitate the diagnostic and the prevention of sleep disorders.

MCur / Department of Advanced Nursing Science / Background: Doctors and nurses working in ICU are always confronted with ethical dilemmas when caring for critically ill patients no matter where they practice. The ethical dilemmas experienced by ICU nurses and doctors include amongst other: freedom of choice, truth telling, distribution of resources and confidentiality. Purpose: The study sought to explore the ethical dilemmas experienced by healthcare professionals working in ICU, Vhembe district in Limpopo province. Setting: The setting of the study was Tshilidzini hospital, Vhembe district in Limpopo Province Methodology: A qualitative, explorative, descriptive design was used. The population was nurses and doctors working in ICU, Tshilidzini hospital, Vhembe district in Limpopo province. A purposive sampling was used to select the study sample, and the study hospital. Data was collected by means of Semi-structured, in-depth interviews. Data was analyzed using Tesch`s method. Ethical considerations were adhered to. Findings: Participants expressed ethical dilemmas related to lack of resources, unsuitable infrastructure, hospital policies and patient`s decision making. Recommendations: The study recommends better policies by government and critical care societies to help guide resource allocation for ICU services. The number of ICU beds must be allocated according to the population it serves, in-service trainings to be conducted on regular bases in order to equip ICU health care professionals with knowledge of ethics and skills of decision-making, an active ethics committee to be elected to assist ICU practitioners when they encounter ethically challenging situation. / NRF

Cotutelle internationale avec l'université de Caen / La complexité des patients de réanimation justifie le recours à des systèmes d’aide à la décision thérapeutique. Ces systèmes rassemblent des protocoles automatisés de prise en charge permettant le respect des recommandations et des simulateurs physiologiques ou patients virtuels, utilisables pour personnaliser de façon sécuritaire les prises en charge. Ces dispositifs fonctionnant à partir d’algorithmes et d’équations mathématiques ne peuvent être développés qu’à partir d’un grand nombre de données de patients. Le principal objectif de cette thèse était la mise en place d’une base de données haute résolution automatiquement collectée de patients de réanimation pédiatrique dont le but sera de servir au développement et à la validation d’un simulateur physiologique : SimulResp©. Ce travail présente l’ensemble du processus de mise en place de la base de données, du concept jusqu’à son utilisation. / The complexity of the patients in the intensive care unit requires the use of clinical decision support systems. These systems bring together automated management protocols that enable adherence to guidelines and virtual physiological or patient simulators that can be used to safely customize management. These devices operating from algorithms and mathematical equations can only be developed from a large number of patients’ data. The main objective of the work was the elaboration of a high resolution database automatically collected from critically ill children. This database will be used to develop and validate a physiological simulator called SimulResp© . This manuscript presents the whole process of setting up the database from concept to use.

Introduction : La tolérance induite par l’utilisation prolongée des opiacés peut se traduire par un syndrome de sevrage aux opiacés (SDSO). Il n’existe aucun consensus sur la méthode idéale de sevrage des opiacés pour prévenir le SDSO chez la clientèle des soins intensifs pédiatriques (SIP). L’objectif de cette étude était de comparer l’efficacité de deux stratégies de sevrage des opiacés, à savoir la méthadone et la morphine administrées par voie entérale, à prévenir le SDSO. Devis : Essai clinique randomisé à double aveugle chez les enfants sous ventilation mécanique hospitalisés aux SIP. Méthode : Nous avons comparé la durée totale de sevrage, l’incidence et la sévérité du SDSO chez les enfants à risque au moins modéré de SDSO sevrés avec la méthadone et la morphine entérales. Les enfants inclus étaient ceux hospitalisés au Centre Hospitalier Universitaire Sainte-Justine ou au Centre Mère-Enfant Soleil de Québec entre le 1er novembre 2003 et le 31 mai 2009. Résultats : Quarante-huit patients (22 groupe méthadone et 26 groupe morphine) ont été inclus et 30 patients ont complété le protocole de sevrage (16 groupe méthadone et 14 groupe morphine). La durée médiane de sevrage était de 5.4 jours dans le groupe méthadone comparativement à 5.8 jours pour le groupe morphine (p=0.49). Il n’y avait pas de différence dans l’incidence du SDSO (62.5% versus 42.9%; p=0.46), et dans sa sévérité (12.5% versus 14.3% de SDSO sévère; p=0.62). Conclusion : L’efficacité d’un sevrage standardisé des opiacés par la méthadone était comparable à celle de la morphine. / Background : The prolonged use of opioids has been associated with opioid tolerance and weaning is necessary to prevent opioid withdrawal symptoms (OWS). Little research exist for an ideal effective opioid taper to reduce the prevalence of OWS. This study aim to compare the effectiveness of two opioid taper strategies, enteral’s methadone and morphine, in preventing the occurrence of OWS among pediatric intensive care patients. Design: Double-blinded randomized controlled trial in mechanically ventilated children (MVCs) hospitalized in 2 pediatric intensive care units (PICU). Methods: Eligible patients were MVCs at moderate risk of OWS admitted in PICU of the Centre Hospitalier Universitaire Sainte-Justine or the Centre Mère-Enfant Soleil de Québec between November 1, 2003 and May 31, 2009. We assessed the total weaning duration, the OWS’s incidence and the OWS’s severity in a methadone’s and a morphine’s taper schedule. Results: Forty-eight patients were included, 22 in the methadone group and 26 in the morphine group and 30 patients completed the weaning protocol (16 methadone and 14 morphine). The median duration of weaning was 5.4 days among methadone’s patients as opposed to 5.8 days among morphine’s group (p=0.49). There was no statistical difference between groups for OWS’s incidence (62.5% vs 42.9%; p=0.46), nor for its severity (12.5% vs 14.3% of severe OWS; p=0.62). Conclusion: The use of a standardized opioid weaning protocol with enteral methadone was as effective as the enteral morphine one’s to prevent OWS. Further studies are needed to determine an ideal opioid taper to reduce OWS.

Introduction to the issue: Stay in an intensive care unit or anaesthesiology and resuscitation department has a demonstrable effect on the quality of life, whether mental, physical, or mental. A large percentage of patients experience post intensive care syndrome. The huge challenge for nursing care is to reduce this percentage and enable patients to recover in the best possible way and return to normal life of the same quality as before the hospitalization Methodology: The aim of this work is to find out how the quality of life of patients is affected after hospitalization in the intensive care unit or anaesthesiology and resuscitation department, with a proportion of acute renal failure and the need for continuous renal replacement. First, patients were evaluated with APACHE II score, SOFA and TISS 2. Next, questionnaires in which they responded to the period before hospitalization (SF 36, DEMMI, ADL, IADL) were filled, when released from ARO they went through the test of physical capability, (30s sit-up test, 6-minute walk test), further measurements when released from ICU took place (HADS, MAF, DEMMI, ADL, 30s sit-p test, 6-minute walk test), and after three months (SF 36, HADS, MAF, DEMMI, IADL, ADL 30s sit-up test, 6-minute walk test and a week of wearing a Garmin vivofit bracelet). Main...

Abstrakt Bakgrund: Sverige är idag världsledande gällande överlevnaden hos extremt underburna barn. Den högspecialiserade vården i Sverige är centraliserad till regionsjukhus vilket leder till att flertalet av dessa barn behöver transporteras från hemsjukhus till regionsjukhus för fortsatt vård. Motiv: Föräldrars känslor i samband med att deras barn behöver neonatal intensivvård är väl studerat i tidigare forskning både internationellt och nationellt. Då det finns begränsat med kunskap angående dessa föräldrars behov av stöd i samband med flytt av deras extremt underburna barn till annat sjukhus finns det möjligheter till förbättring inom området. Syfte: Syftet med studien var att belysa vilket stöd föräldrar till extremt underburna barn önskade när deras barn behövde flyttas till en annan neonatalavdelning på ett annat sjukhus.Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ enkätstudie med öppna frågor med empirisk design. Enkäterna analyserades via en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats av Elo &amp; Kyngnäs. Föräldrarna (n=63) rekryterades via ett strategiskt urval från hela Sverige. Resultat: Resultatet delas in i två huvudkategorier; ”Föräldrars behov av förberedelser inför flytt till annat sjukhus” samt ”Föräldrars behov av emotionellt och personligt stöd”. Resultatet visar att det finns ett stort behov av stöd hos föräldrarna för att minimera de negativa upplevelser som kan uppstå då deras extremt underburna barn behöver flyttas till en annan neonatalavdelning. Föräldrarna beskriver att de önskar få information om avdelningen de flyttar till avseende rutiner och faciliteter samt när flytt förväntas ske och att denna information idag är bristfällig. Föräldrarna beskriver även att deras känslor och upplevelser behöver bli bekräftade av personalen och att behovet av en kontaktperson är stort. Konklusion: Resultatet belyser vilket stöd föräldrar efterfrågar i samband med flytt av sitt extremt underburna barn vilket skapar möjligheter för en framtida utveckling av neonatalvården. Implementering av stödjande vårdrutiner samt förbättrat samarbete mellan sjukhusen skulle öka möjligheterna för en förbättrad föräldraupplevelse och därmed minskad psykisk ohälsa. / AbstractBackground: Sweden is world-leading when it comes to survival rates among extremely preterm infants. Highly specialized care units are centralized to regional hospitals, resulting in that many extremely preterm infants need to be moved from their home hospital to a regional hospital for additional care. Motive: Parents' emotions when their extremely preterm infant requires neonatal intensive care is a well-studied area in both national and international studies. The authors therefore believe that there is a reason for further research regarding parents’ need for support in connection to the relocation of their extremely preterm infant to another hospital. Since there is limited research regarding the needs of these parents, there are opportunities for improvement in the area.Aim: The purpose of this study was to illustrate what support parents of extremely preterm infants need when their infant needs to be moved to another neonatal unit at another hospital. Methods: The study was conducted as a qualitative questionnaire study with open questions with empirical design. The questionnaires were analysed using a qualitative content analysis with an inductive approach by Elo &amp; Kyngnäs. The parents (n=63) were recruited via a strategic selection from all over Sweden.Result: The result is divided into two main categories; “Parents’ need for preparation when moving to another hospital” and “Parents’ need for emotional and personal support”. The result shows that there is a great need for support among parents to minimize the negative experiences that can occur when their extremely preterm infant needs to be moved to another neonatal unit. The parents describe that they wish to receive more information about routines and facilities at the unit they are moving to, and then the move is expected to take place. The parents also describe that their feelings and experiences could be further confirmed by the staff and that they have a need for establishing a relation with a contact person. Conclusion: The result highlights what support parents request in relation to transportation of their extremely preterm infant, creating opportunities for further improvements in neonatal care. Implementation of supportive care routines and improved collaboration between hospitals could increase the opportunities for an improved parental experience and by that reduced mental illness.

Nonvocal alert patients in the intensive care unit setting often struggle to communicate due to inaccessible or unavailable tools for augmentative and alternative communication. A novel communication tool, the Manually-Operated Communication System (MOCS), was developed for use in intensive care settings for patients unable to speak due to mechanical ventilation. It is a speech-generating device designed for patients whose limited manual dexterity precludes legible writing. In a single-arm device feasibility trial, 14 participants (11 with tracheostomies, 2 with endotracheal tubes, and 1 recently extubated) used MOCS. Participants, family members, and observing nurses were interviewed whenever possible. Interviews included a modified version of the System Usability Scale (SUS) as well as open-ended questions; a qualitative immersion/crystallization approach was used to evaluate these responses. Participants with a tracheostomy and their family members/care providers rated MOCS on the SUS questions as consistently “excellent” (average rating across all groups was 84 +/- 17; all subgroups also rated the device highly). Through a qualitative interview process, these stakeholders expressed support for the use of MOCS in the ICU. Based on these data, MOCS has the potential to improve communication for nonvocal patients with limited manual dexterity.

Infant hearing screening (IHS) programs are not yet widespread in developing countries, such as South Africa. In order to ensure that the benefits of early hearing detection and intervention (EHDI) programs reach all infants, initial recommendations for the implementation of IHS programs in South Africa have been made by the Year 2002 Hearing Screening Position Statement by the Health Professions Council of South Africa. One of the platforms recommended for IHS in South Africa is the neonatal intensive care unit (NICU). South African NICU infants are at an increased risk for hearing loss, resultant of their high-risk birth histories, as well as the prevalence of context-specific environmental risk factors for hearing loss. There is currently a general scarcity of contextual data regarding the prevalence of risk indicators for hearing loss, and the prevalence of auditory impairment in the South African NICU population. The objective of this study was to describe an IHS program for NICU infants at a secondary hospital in Gauteng, South Africa. A quantitative descriptive research design was used to report on a cohort of 129 NICU infants followed up during a 29 month period. The objective of the study was achieved by describing the sample of infants in terms of the presence of specific risk indicators for hearing loss, the efficiency of the IHS program, and the incidence of auditory pathologies. Infants received their initial hearing screening as part of their medical and developmental follow-up visit at the hospital at three months of age. Routine rescreening visits were scheduled three monthly, whilst infants who failed the hearing screening were requested to return after three weeks for a follow-up. A data collection sheet was used to collect biographical information and risk indicators for hearing loss. Immittance measurements were recorded in the form of high-frequency and low-frequency tympanometry. Distortion product otoacoustic emissions (DPOAE) and automated auditory brainstem responses (AABR) were recorded, as well as diagnostic auditory brainstem responses (ABR) in cases where infants referred the screening protocol. Results revealed that environmental risk factors present in this sample included poor maternal education levels and prenatal HIV/AIDS exposure. At least 32% of mothers participating in this study did not complete high school. Prenatal HIV/AIDS exposure was present in at least 21% of the current sample of infants. The screening coverage rate fell short of the 95% benchmark set by the Joint Committee on Infant Hearing (JCIH, 2000). A 67% coverage rate was achieved with AABR screening, and an 88% coverage rate was achieved with DPOAE screening. 93% of infants had immittance screening performed on their initial visit to the IHS program. According to the Fisher’s two-sided exact test and the logistic regression procedure, high frequency tympanometry proved to be more effective than low frequency tympanometry, when assessing the middle ear functioning of infants younger than seven months when compared with DPOAE results. Normative pressure and admittance data was compiled for the use of high frequency tympanometry in NICU infants. Poor follow-up rates were recorded for both routine and non-routine visits, but are expected to improve over time. Furthermore, results indicated a high incidence of hearing impairment. Permanent congenital hearing loss was identified in 3% (n=4) of the sample. Half of these presented with sensorineural hearing loss, whilst the other half had auditory neuropathy. The incidence of auditory impairment is estimated to be 3.75% if the percentage of infants who did not return for follow-up is taken into account. A high incidence of middle ear pathology was recorded, with an incidence rate of 60.4%, including bilateral and unilateral middle ear pathology. The high prevalence of auditory impairment in South African NICU infants, and the lack of widespread IHS programs, indicates that many vulnerable infants are being the denied the benefits of early identification of and intervention for hearing loss. The implementation of widespread IHS programs in South Africa is therefore essential, in order to ensure that all South African infants receive the benefits of EHDI programs. / Dissertation (MCommunication Pathology)--University of Pretoria, 2007. / Speech-Language Pathology and Audiology / unrestricted

Bakgrund: Specialistsjuksköterskor med inriktning mot intensivvård har ansvar för omvårdnaden av de svårast sjuka patienterna samt kommunicerar med deras närstående. Coronaviruset (SARS-CoV-2) även kallad för Covid-19, leder till en atypisk form av akut andningsbesvär som i vissa fall kräver ventilatorbehandling. Dessa patienter kommer alla att behöva urträning ur respiratorn inför extubation. Urträning initieras oftast på intensivvårdsavdelningen och tillhör intensivvårdssjuksköterskans arbete. En förkortad ventilatorbehandling kan minska patientens lidande, mortaliteten och sänka samhällskostnader. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors framgångsfaktorer för ventilatorurträning av patienter med Covid-19. Metod: Vi har använt oss av kvalitativ metod och intervjuat åtta intensivvårdssjuksköterskor i Västra Sverige. Intervjuerna analyserades kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats som resulterade i tre kategorier. Resultat: Denna kvalitativa intervjustudie visade att en längre och svårare urträningsprocess kräver tålamod och försiktighet. Samtliga intensivvårdssjuksköterskor beskrev urträningsprocessen för patienter med Covid-19 som både längre och svårare i jämförelse med patienter som ventilatorbehandlats av andra orsaker. Tidiga insatser kan lindra sjukdomsförlopp och underlätta urträningen. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att de under pandemin lärt sig använda både medicinska och omvårdnadsmässiga insatser tidigt för att bromsa, lindra eller förhindra ett progrederande sjukdomsförlopp. Mobilisering, teamsamverkan och kontinuitet var viktigt vid urträning och framgångsfaktorer som påverkades av personalens kompetens, stressnivå och andraorganisatoriska faktorer. Slutsats: Denna kvalitativa intervjustudie visade att intensivvårdssjuksköterskor upplever att erfarenhet under pandemins gång har förbättrat förutsättningarna för patienter med Covid-19 i behovav urträning från ventilatorbehandling. Och dessa lärdomar ligger till grund för de faktorer som i dagsläget ofta ligger till grund för en framgångsrik ventilatorurträning. Deras erfarenhet och kunskaper skiljer sig åt och resultatet tyder på att mer utbildning och kontinuitet krävs för att kunna ge en säkrare vård.

Bakgrund: Varje år vårdas barn på allmänna intensivvårdsavdelningar i Sverige, där det generellt vårdas mer vuxna än barn. Att vårda ett barn på en allmän intensivvårdsavdelning händer sällan vilket inte ger samma erfarenhet som att vårda en vuxen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda barn under 12 år på en allmän intensivvårdsavdelning. Metod: Studien har en induktiv kvalitativ ansats och tio intensivvårdssjuksköterskor har intervjuats. Induktiv latent innehållsanalys har använts för att analysera insamlad data. Resultat: Resultatet gällande intensivvårdssjuksköterskors upplevelser genererade i åtta subkategorier och tre generiska kategorier; Ingen sedvana, Att hantera sin osäkerhet och Hela familjen behöver vård. Dessa ledde fram till temat; Det är en känsla av att bli berörd och att samtidigt försöka skapa omtänksamhet i en ovan situation. Resultatet visar på vikten av att tillsammans kunna stötta varandra för att skapa en trygghet vid vården kring ett svårt sjukt barn. Då det på en allmän intensivvårdsavdelning är en ovanlig situation för intensivvårdssjuksköterskorna att vårda barn så upplevdes det extra viktigt att vara väl förberedd, ha en god kommunikation och ett sammansvetsat team. Slutsats: Att vårda ett barn på allmän intensivvårdsavdelning väcker mycket känslor såsom osäkerhet och frustration vilket påverkade hela teamet. Då det är en händelse som sker allt för sällan så ger det en anspänning och en rädsla för att göra fel. Kontinuerlig utbildning och bra rutiner på arbetsplatsen kan minska osäkerheten och bidra till ett bättre välbefinnande för både personal, föräldrar och barn. Nyckelord: Allmän intensivvårdsavdelning, familj, intensivvård, intensivvårdssjuksköterska, kritiskt sjuka barn, livsvärld, omvårdnad, upplevelse, vårdvetenskap.  Nubb: Tack alla respondenter som tog sig tid och gjorde denna studie möjlig. Tack till vår handledare Susanne Knutsson som hjälpt oss på vägen och tack till våra familjer som har funnits där för oss hela tiden. / Bakgrund: Varje år vårdas barn på allmänna intensivvårdsavdelningar i Sverige, där fler vuxna i allmänhet vårdas än barn. Att ta hand om ett barn på en allmän intensivvårdsavdelning är något som sällan händer, vilket inte ger samma upplevelse som att ta hand om en vuxen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans erfarenhet av att ta hand om barn under 12 år på en allmän intensivvårdsavdelning. Metod: Studien har ett induktivt kvalitativt förhållningssätt och tio intensivvårdssjuksköterskor har intervjuats. Induktiv latent innehållsanalys har använts för att analysera insamlade data. Resultat: Resultaten av intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter i åtta underkategorier och tre generiska kategorier. Ingen vana, för att hantera sin osäkerhet och hela familjen behöver vård. Dessa ledde till temat; Det är en känsla av att bli rörd och samtidigt försöka skapa eftertänksamhet i en sällsynt situation. Resultaten visar vikten av att kunna stötta varandra tillsammans för att skapa en känsla av trygghet i vården av ett kritiskt sjukt barn. Eftersom det är en ovanlig situation för intensivvårdssköterskorna att ta hand om barn på en allmän intensivvårdsavdelning upplevde de vikten av att vara väl förberedda, ha god kommunikation och samarbete i teamet. Slutsats: Att ta hand om ett barn på en allmän intensivvårdsavdelning väcker många känslor som osäkerhet och frustration som påverkar hela teamet. Eftersom det är en händelse som händer sällan, ger det en spänning och en rädsla för att göra ett misstag. Kontinuerlig utbildning och bra rutiner på arbetsplatsen kan minska otryggheten och bidra till bättre välbefinnande för både personal, föräldrar och barn.