The central objective of this dissertation is to investigate the historical, philosophical conception of infancy that is present in the document A reconstrução educacional no Brasil: Ao povo e ao governo. Manifesto dos Pioneiros da Educação Nova (The reconstruction of education in Brazil: to the people and to the government. The Pioneer Manifest of New Education), with the intent of analyzing how much the thought of the New School of Dewey influenced the movement of pedagogical renewing in Brazil in the 1920s and 1930s. In order to do that, this paper is organized in two parts: in the first the theory of the philosopher john Dewey (1859-1952) is analyzed with the purpose of understanding how infancy, conceived by the American educator, is related to a greater social project that involves a renewing in the educational and social fields. In the second part, we analyze how the conceptions of infancy, education, democracy and freedom defended by Dewey contributed to the construction of the speech of the Pioneers of the New School for a new infancy that would be able to participate in the process of national reconstruction. It is possible, by the means of analysis, to perceive that the conception of infancy that is in the document defended by the Pioneers represents a consensus among them, in the way that the New Deweyan School, despite being extremely relevant, shares its position with other theories, specially, the positivism. When concluding this dissertation it was possible to notice that the ideas of the New School that were so noteworthy in the first half of the 20th century are still alive in the current Brazilian educational scenery. Although they are marginalized in the official documents, their presence in the pedagogical speeches that value individuality, freedom of expression, syllabus flexibilization proves that. Therefore, the Deweyan expression to learn how to learn is one of the main points to understand how updated they still are in the pedagogical proposals. / Esta dissertação tem como objetivo central investigar a concepção histórico-filosófica de infância presente no documento intitulado A reconstrução educacional no Brasil: Ao povo e ao governo. Manifesto dos Pioneiros da Educação Nova, com intuito de analisar em que medida o pensamento escolanovista deweyano contribuiu com o movimento de renovação pedagógica no Brasil no decorrer das décadas de 1920 e 1930. Para tanto, o trabalho está organizado em dois capítulos: no primeiro, analisamos a matriz teórica do filósofo John Dewey (1859-1952) com o propósito de entender como a infância concebida pelo educador estadunidense está relacionada a um projeto social mais amplo que envolve uma renovação no campo educacional e social. No segundo capítulo, investigamos como a concepção de infância, de educação, de democracia e de liberdade defendida por Dewey contribuiu para a construção do discurso dos Pioneiros da Educação Nova em prol de uma nova infância que pudesse participar do processo de reconstrução nacional. É possível perceber por meio das análises que a concepção de infância presente no documento defendida pelos Pioneiros representa um consenso entre eles, na medida em que o escolanovismo deweyano, apesar de sua relevância marcante, divide espaço com outras matrizes teóricas, em especial, com o positivismo. Ao concluir esta dissertação notamos que a presença das ideias escolanovistas tão marcantes na primeira metade do século XX ainda estão vivas no cenário educacional brasileiro. Embora marginalizadas nos documentos oficiais, sua presença nos discursos pedagógicos que valorizam a individualidade, liberdade de expressão, flexibilização curricular é prova disso, portanto a expressão deweyana Aprende a aprender é um dos pontos fundamentais para compreendermos sua atualidade nas propostas pedagógicas. / Mestre em Educação

The Thesis deals with the Dalton Plan and it is divided into two parts. The theoretical part is concerned with the scientific literature connected with the pragmatic pedagogy, the Dalton Plan and specifics of the Dalton Plan in the Czech Republic. The goal of the empirical part is to research of social climate in Dalton and traditional classes and traditional classes and their mutually comparison.

Le 26 février 1929, le philosophe américain John Dewey prononce une conférence devant un public d’étudiants et d’enseignants dans lequel il se prononce nettement en faveur de la mise en place d’une science de l’éducation, dont il développe les principales caractéristiques. La décennie qui suit va alors s’avérer d’une grande richesse intellectuelle et voir Dewey travailler ardemment à l’approfondissement et à l’élargissement de sa réflexion philosophique en direction de nouveaux champs et de nouvelles problématiques. Paradoxalement, cette période est également celle où son œuvre éducative semble la moins bien connue, en comparaison de ses premiers travaux sur le sujet, qui contribuèrent à sa renommée précoce sur le plan international. L’ambition du présent travail est donc d’étudier la réflexion éducative qu’il mène dans cette période, à la lumière du renouveau qu’elle apporte dans la compréhension globale de son œuvre. A travers la science de l’éducation, l’enjeu est alors d’observer en quoi la réflexion éducative de Dewey est susceptible de rejoindre ses théories du social et de la connaissance afin de proposer un schème d’analyse cohérent, à même de nous aider à faire face à l’inquiétude d’un monde en perpétuelle évolution. / On November 26th 1929, American philosopher John Dewey gave an address to an audience comprising students and teachers, in which occasion he advocated for the development of a Science of education and described its main features. The following decade is then one of a great intellectual wealth and sees Dewey working hard to broaden and deepen the range of his philosophical thought towards new fields and new problems to deal with. Surprisingly enough, this period also seems to be one concerning which his contribution to education appears to be of less importance, when compared to his first achievements in the field which brought him an early and international fame. The scope of our paper is accordingly to study the educational thinking entertained by Dewey at that time, at the dawn of the renewed light it sheds over the comprehensive significance of his work. Through a Science of education, our aim is then to analyze how Dewey’s educational thinking may connect to his theories of science and society in order to provide a consistent scheme of analysis, which may reveal itself helpful in facing the inquietude of a world in constant evolution.

In the light of the twofold mission of Swedish schools, that is to say enabling pupils to develop both subject knowledge and a democratic attitude, the purpose of this thesis is to investigate to what extent adult higher education students from different language and social backgrounds, studying Swedish as a second language, are able to carry out joint writing assignments with the aid of deliberative discourse, and to what extent they thereby also develop a deliberative attitude. The twofold mission of education applies to them too. While there already exists a certain amount of research into deliberative discourse relating to education in schools, the perspective of higher education didactics in this research is still lacking. The present study is to be viewed as a first contribution to this research. The theoretical starting point of this study includes previous research into deliberative discourse by further developing an existing model regarding criteria for deliberative discourse, for example that there is a striving towards agreement, although the consensus may be temporary, that diverging opinions can be set against each other, that tolerance and respect for views other than one’s own are shown, and that traditional outlooks can be questioned. This model is supplemented by designations for a number of disruptive behaviours, such as ridiculing, ignoring, interrupting people and engaging in private conversations. The thus further developed model will thereafter act as a lens in the analysis of students’ discussions when writing joint texts. Another theoretical starting point is the view of education as communication, and of the possibility of communication creating a third place, thereby developing democracy in the here and now-situation. For this study, comprising 18 hours of observation of nine students, that is to say the discussions of three groups in connection with writing texts on different occasions, various ethnographic data collection methods have been employed, for example video recordings, participant observations, field notes and interviews in conjunction with the discussions. The analysis clarifies that the three groups developed their deliberation as the discussions about the joint assignment proceeded, and that most of the nine students furthermore expressed at least an openness towards a deliberative attitude for further discussions in the future. The disruptive behaviours mentioned in connection with the analytical model that could be identified in the discussions, for example interruptions and private conversations, proved not to constitute real disturbances; on the contrary they actually contributed towards the discussions developing, enabling them to continue. On the other hand, other and not previously identified disturbances occurred, for example a focus on grades, the lack of time and lacking language ability, which all in different ways affected the students’ attitudes towards their work. For any future didactical work on deliberative discourse in Swedish as a second language within higher education, these disturbances would need to be highlighted and made aware of for both teachers and students. Keywords: higher education didactics, communication, deliberative discourse, deliberative attitude, John Dewey, Tomas Englund, heterogeneity, ethnographic data collection methods. / Mot bakgrund av den svenska skolans dubbla uppdrag, det vill säga att möjliggöra för elever att utveckla både ämneskunskaper och ett demokratiskt förhållningssätt, är syftet med denna avhandling att undersöka i vad mån vuxna högskolestudenter med olika språklig och kulturell bakgrund under sin utbildning i svenska som andraspråk förmår lösa gemensamma skrivuppgifter med hjälp av deliberativa samtal, och i vad mån de därigenom också utvecklar ett deliberativt förhållningssätt. Utbildningens dubbla uppdrag är giltigt också för dem. Samtidigt som det redan finns viss forskning om deliberativa samtal när det gäller undervisning i skolan, saknas fortfarande ett högskoledidaktiskt perspektiv i denna forskning. Föreliggande studie ska ses som ett första högskoledidaktiskt bidrag till denna forskning. Studien tar sin teoretiska utgångspunkt bland annat i tidigare forskning om deliberativa samtal genom att vidareutveckla en befintlig modell när det gäller kriterier för deliberativa samtal, till exempel att det föreligger en strävan efter att komma överens, även om konsensus är temporär, att skilda uppfattningar kan ställas mot varandra, att tolerans och respekt för andra åsikter än de egna kommer till uttryck, och att traditionella synsätt kan ifrågasättas. Studien omfattar 18 timmars observationer av nio studenters, det vill säga tre gruppers samtal i samband med gemensam textskrivning vid olika tillfällen. Olika etnografiska datainsamlingsmetoder har använts, till exempel videoinspelningar, deltagande observationer, fältanteckningar och intervjuer i anslutning till samtalen. Av analysen framgår att de tre grupperna utvecklade sin deliberation allteftersom samtalen kring den gemensamma uppgiften pågick, och att de flesta av de nio studenterna dessutom gav uttryck för en deliberativ beredskap inför fortsatta samtal. Studenternas fokus på sina betyg påverkade emellertid i viss utsträckning deras deliberation och kan betecknas som störningar i samtalen. Inför ett eventuellt framtida didaktiskt arbete med deliberativa samtal inom svenska som andraspråk på högskolan skulle dessa störningar behöva lyftas fram och medvetandegöras både för lärare och studenter.

Syftet med föreliggande studie är att med avstamp i tanken om det livslånga lärandet, via teorier om situerat lärande, vilka utvecklats av Jean Lave och Etienne Wenger och i kombination med teorier om informellt lärande och lärande gemenskaper, undersöka hur aktivt deltagande i en facebookgrupp för förskoleanställda kan förstås som bidragande till dessas kompetensutveckling. Mina två frågeställningar fokuserar på vilka kategorier av pedagogisk kompetens som väcker störst engagemang samt vilka språkhandlingar deltagarna nyttjar för att skapa förutsättningar för lärande i diskussionerna. Genom att besvara dessa frågor kan jag visa att en majoritet av diskussionerna går att placera i någon av Lee S. Shulmans kategorier för pedagogisk kompetens (PCK) och därmed kan beskrivas som praxisrelaterade. Jag kan också beskriva de språkhandlingar som tydligast skildrar en lärande ambition hos deltagarna som varande rådgivning respektive tips. Med hjälp av dessa språkhandlingar kan deltagarna tränga in i de pedagogiska frågeställningarna och skapa förutsättningar för ny eller utvidgad kunskap under diskussionens gång. Studiens resultat visar att facebookgruppen dessa diskussioner äger rum i kan beskrivas som en lärande gemenskap. Här ägnar sig deltagarna åt ett frivilligt, demokratiserat, informellt lärande i syfte att utveckla den egna pedagogiska kompetensen eller verksamheten. Av resultatet har jag kunnat göra ytterligare observationer: Med utgångspunkt i hur diskussionerna i den dominerande kategorin (KEC) präglades av att vara mer praktik- än praxisnära resonerar jag i diskussionsdelen angående hur detta kan vara ett tecken på att de anställdas förutsättningar att utöva sitt uppdrag även påverkar deras förutsättningar för fortsatt lärande och utveckling – så kallad ”beprövad erfarenhet” – kring detta uppdrag. Jag ser också hur informellt lärande har både styrkor och svagheter som tjänar på att utforskas ytterligare. Kanske, reflekterar jag, ligger det informella lärandets egentliga värde i dess förmåga att komplettera och – om det tillåts – transcendera det formella? Sammanfattningsvis kan studien på en övergripande nivå förstås som en slags hyllning till det informella lärandet. Frågan är inte hur, utan i hur hög grad och på vilket sätt deltagandet i dessa lärande gemenskaper utvecklar deltagarnas kompetens och i förlängningen även praxis.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vad sex lärare menar att pedagogiskt dramatillför i deras undervisning samt undersöka vad dramapedagogiken kan bidra med ielevernas kunskapsinhämtning. Vi har undersökt detta med hjälp av fyrafrågeställningar: Vilka dramapedagogiska verktyg använder informanterna i sinundervisning? I vilket syfte använder informanterna pedagogiskt drama? Vad harutbildningen i pedagogiskt drama tillfört deras lärarroll? Hur upplever informanternaatt eleverna påverkas av pedagogiskt drama? Undersökningen är kvalitativ och bygger på sex frågeformulär. Urvalsgruppen består avsex informanter som är lärare och har utbildat sig i pedagogiskt drama vid MalmöHögskola som en del i lärarprogrammet eller som fristående kurs. Materialetbearbetades efter fyra kategorier kopplade till våra frågeställningar och respondenternassvar. Dessa är: Dramapedagogiska verktyg, Syfte med pedagogiskt drama iundervisningen, Lärarrollen i pedagogiskt drama, Påverkan på och respons fråneleverna.Resultatet analyserades med hjälp av den amerikanske filosofen, psykologen ochpedagogen John Deweys teorier. Han menar att kunskap bör läras ut genom praktiskhandling och han skapade begreppet ”learning by doing”, en metod som innebär att elevernalär genom teori, praktik, reflektion och handling. Vi funnit att informanternas dramapedagogiska förhållningssätt kan gynna eleversinhämtade av kunskap på så sätt att undervisningen utgår från praktiska handlingar ochfysiska aktiviteter. Dessutom bidrar deras undervisning till att utveckla socialt samspeloch skapa trygga grupper, vilket är ytterligare förutsättning för ett bra inlärningsklimat.Vi har även funnit att utbildningens påverkan på respondenternas lärarroll, är att de harblivit tryggare i sin ledarroll. Det lustfyllda lärandet genomsyrar också informanternasundervisning, och undervisning som utgår från lek och glädje har positiv inverkan påinlärningen. Vi kan därmed säga att vi har funnit fyra övergripande kategorier sominformanterna menar att pedagogiskt drama tillför i deras undervisning, som i sin turkan bidra till elevernas kunskapsinhämtning. Dessa är: Varierad undervisning medkroppen som metod, Tryggare grupper, Stärkt självbild – viktig grund för lärarrollen ochEtt lustfyllt lärande

In the following pages I assert that important rhetorical work is being carried out by aesthetic means in museums and memorials in order to facilitate experiences of identification. I describe in rhetorical terms how that work is done, especially within my primary artifact of study, the United States Holocaust Memorial Museum. Specifically, this paper explores concepts developed in studies of epideictic rhetoric, the rhetoric of place, and museology. The theoretical framework of this paper is founded on the ideas of John Dewey and Kenneth Burke. Deweys theories discuss how we learn from experience and the role of the aesthetic in creating such an experience. Burke asserts that people are primed for rhetorical identification by specific settings or œscenes, which he expounds upon in his theory of the dramatic pentad. I believe that the setting of an aesthetically vivid scene creates an emotional ecology in which museum and memorial patrons can have meaningful experiences. Furthermore, these experiences educate the patrons emotions by allowing them to identify with (and develop empathy for) narratives and groups that they had not previously. In short, aesthetic elements set the stage for a meaningful rhetorical experience to take place, which ideally allows patrons to congregate and identify with the values and ideas they are presented with in the exhibit.

No description available.

No description available.

No description available.