Die Solarstromerzeugung mit Photovoltaikmodulen entwickelt sich zu einer wesentlichen Säule der Energieversorgung. Dabei kann die Integration der Module in die Gebäudehülle die Nachhaltigkeit der Systeme verbessern und neue Anwendungen in der Architektur erschließen. Die vorliegende Arbeit untersucht die bautechnischen Anforderungen, die sich bei der gebäudeintegrierten Verwendung von Photovoltaikmodulen im Hinblick auf die Sicherheit von Bauteilen aus Glas ergeben. Diese Anforderungen betreffen die materielle Zusammensetzung als Bauprodukt, die Konstruktionsweise und die zu erbringenden Nachweise. Die alleinige Produktqualifizierung nach der elektrotechnischen Normung und die üblichen Qualitätssicherungsmaßnahmen in der Modulproduktion bieten hierfür keine hinreichende Grundlage, da sie keine charakteristischen Materialkennwerte liefern. Infolgedessen bedarf die Integration von Photovoltaikmodulen in die Gebäudehülle in vielen Fällen gesonderter Zustimmungs- oder Zulassungsverfahren. Resttragfähigkeitsprüfungen an Glas-Glas-Photovoltaikmodulen verfolgten das Ziel, die mechanischen Sicherheitseigenschaften gängiger Modulaufbauten im Vergleich zu Verbund-Sicherherheitsglas zu ermitteln. Auf der Grundlage der Ergebnisse lassen sich die untersuchten Aufbauten als mindestens gleichwertig beurteilen. Mit einer bauaufsichtlichen Einstufung geeigneter Modulaufbauten als Verbund-Sicherherheitsglas könnte sich der zusätzliche Nachweisaufwand für gebäudeintegrierte Photovoltaik erheblich reduzieren. Im Vierpunkt-Biegeversuch wurde der Einfluss der Glasbeschichtung mit Dünnschichtsolarzellen auf die Festigkeit der verwendeten Gläser analysiert. Die für eine praktikable Qualitätssicherung durch die Hersteller wünschenswerte Prüfung im Fertigungsformat der Module erforderte eine Modifikation der Probengeometrie. Numerische Berechnungen konnten die Anwendbarkeit des Prüf- und Auswertungsverfahrens auf die vergrößerte Probenbreite nachweisen. Bei beiden untersuchten Dünnschichttechnologien ließ sich die Randentschichtung als Ursache für eine leichte Reduzierung der Biegezugfestigkeit identifizieren. Dabei blieben Mindestwerte für das Basisprodukt Floatglas eingehalten. Die Arbeit leistet einen Beitrag zum Nachweis der mechanischen Leistungseigenschaften von Photovoltaikmodulen, die für den Einsatz als Bauprodukt erforderlich sind. Darüber hinaus können die entwickelten Empfehlungen für die photovoltaikspezifischen Entwurfs- und Planungsaufgaben einen ganzheitlichen und interdisziplinären Planungs- und Bauablauf erleichtern. / Solar electricity produced by photovoltaic systems will play a major role in future energy supply systems. Integrating photovoltaic modules into the envelopes of buildings can improve the sustainability of these systems and stimulate new architectural applications. This thesis investigates the structural requirements related to building-integrated photovoltaic modules with regard to the structural safety of architectural glazing components. These requirements apply to the materials used, the structural design and the verification procedures. Neither type approval according to the electrical engineering standards nor customary quality control in module production provides characteristic material properties. Therefore, these standards are not sufficient to determine and declare the performance of a construction product. As a result, building-integrated photovoltaic modules require individual approval in many cases. Residual strength testing of glass-glass photovoltaic modules was carried out with the aim of determining the mechanical safety properties of common module configurations in comparison with laminated safety glass. Based on the results, the configurations tested can be evaluated to provide an equivalent safety level. The classification of suitable module configurations as laminated safety glass in the building codes could significantly reduce the need for additional testing and approval, and thus facilitate the use of building-integrated photovoltaics. The influence of photovoltaic thin-film coatings on the bending strength of the float glass used as a substrate or superstrate was analysed by applying four-point bending tests. As the direct use of full-size photovoltaic-coated glass sheets as samples would simplify quality control by the manufacturers, the dimensions of the specimens were modified with respect to the existing testing standard. Numerical calculations demonstrated the applicability of the test and evaluation procedures when the larger specimen width was used. For both types of investigated thin-film PV technology, edge ablation was determined to cause a slight reduction in the bending strength. The specimens tested still met the minimum values for float glass. The thesis contributes to knowledge on the mechanical performance of photovoltaic modules that are required for use as construction products. In addition, recommendations on the specific design and planning tasks for building-integrated photovoltaics were developed to promote a holistic and interdisciplinary planning and construction process.

This licentiate thesis on architecture addresses how the state and municipalities use programs that deal with the design process in town planning projects. The author describes the process of creating an aesthetic design program and also studies a completed aesthetic design program. Furthermore, the author combines different findings and presents how programs develop during the planning process. The background of the work with architectural policy programs by the state agencies can be tracked in the program Shape of the Future – Program of Action, Design and Creative Design, 1997. Municipalities have also been influenced by architectural policy programs in their work. Changes in the Plan and Built Act, 1998/1999 that concern aesthetic values have also had effect on their work. The thesis presents four studies that comprise concept analysis, a case study of a municipal planning process, a road movie test and finally a comparison of different methods for evaluation of aesthetic design programs in road design projects. The first study presents a survey of the linguistic usage for programs that concern the design process. Examples from Sweden from the period 1999-2005 have been studied. Also, differences in the usage of the programs between the property developers and the town planning departments have been studied. The study showed that four types of programs were more commonly used: achitectural programs, aesthetic design programs, architectural quality programs and urban design programs. The distinctions in the programs can be used as foundation for more clear and uniform language use among the property developers and town planning departments. The second study follows the planning process of creating an aesthetic design program for the area Kvibergs äng in Gothenburg. An example of city development, the planning process contains both house planning and traffic planning. By the study the author search to increase the comprehension of developing aesthetic design programs and the knowledge of the distribution of power in town planning projects. The case relies on multiple sources of evidence, participant observations have been a main source. The case study consists of two kinds of analysis, a process analysis account of planning process and a discourse analytic interpretation of work of the planning group. The work with the aesthetic design program and the city plan stopped before it was completed. The planning group did not succeed in creating consensus among key actors. The differences in objectives among the architectural discourse, traffic planning discourse and the property developer discourse are some of the reasons why the aesthetic design program has not been completed. There were differences in interests and goals among the participants in the project of city development. The claim made throughout the study is that a common goal for the planning work is significant and it is essential to create consensus among the participants. In addition, the municipalities need guidance for aesthetic design programs to be able to guarantee the architectural quality. The third study describes a full scale experiment “road movie”. A film and a questionnaire were tried to evaluate the aesthetic design program for the detour past Sollefteå. The question was: Are film and questionnaire more easily available in comparison to traditional evaluation methods? Film was chosen as medium, since while driving on the road the experience is dynamic and similar to watching the movie. The film was shown to three independent groups. A total of 25 persons participated in the test. The informants were all professionals, either students or persons that worked with design tasks. The informants were asked to answer questions that concerned three kinds of evaluation criteria: research criteria, professional criteria and criteria specific for the program. The experiment showed that the informants had a positive attitude to use film for showing completed aesthetic design and evaluating road architecture. Film was a medium that showed critical viewpoints on the aesthetic design program and on completed design measures. In the beginning the method was expensive and took a lot of time, which was compensated by the fact that it was possible to conduct anywhere and anytime. The film also gave a good general impression of the road. The method was good at putting together measures and result when appraising the aesthetic design program. The fourth study shows a comparison of methods for evaluations that were used for completed aesthetic design programs at the Swedish Road Administration. A rich material was available to investigate the difference between film and other methods for evaluation. The evaluations carried out were: Tuning at place with the aesthetic design program, Evaluation at place with criteria and Qualitative evaluation. The issue investigated was: Which one of the methods of evaluation gave the best basis for assessment of the aesthetic design program and the result of the completed design measures. The study showed that used methods were suited in different situations. Tuning at place with the aesthetic design program was the fastest and cheapest method, it was only a local evaluation. With Evaluation at place with criteria more resources were needed, a discussion with informants was added. The method Qualitative evaluation was the only one of the methods that had users in the role as informants. The users provided new information through local knowledge. Film and questionnaire was the only one of the methods that gave critical comments to the aesthetic design program. The method put together program, measures and result. The method Film and questionnaire is based on criteria of research. Method and result become comparable with other evaluations that are built on theory. / Denna licentiatavhandling behandlar program avsedda att styra gestaltningen i stadsutvecklingsprojekt. En central frågeställning i avhandlingsarbetet har varit att undersöka hur programmen används hos statliga byggherrar och kommuner. Jag valde dels att följa ett gestaltningsprogram under själva framtagningsprocessen, dels att studera ett färdigt och genomfört gestaltningsprogram. Tillsammans ger studierna kunskap om bestaltningsprogrammets utvecklingsförlopp under planeringsprocessen från tidiga skeden till uppföljning av genomförda gestaltningsåtgärder. Bakgrunden till de statliga myndigheternas arbeten med arkitekturpolitiska handlingsprogram kan spåras i programmet Framtidsformer – Handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design, 1997. Även kommuner har blivit påverkade av handlingsprogrammet i sitt arbete med arkitekturprogram. De ändringar i Plan- och bygglagen, 1998/1999, som berör estetiska värden har också haft betydelse för stadsbyggnadskontorens hantering av planprojekt. Licentiatavhandlingen innehåller fyra delstudier, de omfattar en kartläggande begreppsanalys, en fallstudie av en kommunal planprocess, ett filmförsök med utvärdering och slutligen en jämförelse av olika utvärderingsmetoder för gestaltningsprogram i vägprojekt. I den första delstudien redovisas en kartläggning av språkbruket som rör program för gestaltningsfrågor. Svenska exempel på hur programmen används som hjälpmedel i planeringsprocessen hos stat och kommuner mellan åren 1999–2005 studeras. Studien visar att fyra programtyper dominerar: arkitekturprogram, gestaltningsprogram, kvalitetsprogram och stadsmiljöprogram. Det råder inte något enhetligt språkbruk på området och studien avslutas med ett förslag till definitioner av förekommande programtyper. En klarare begreppsanvändning framstår som önskvärd. Den andra delstudien följer tillblivelseprocessen för ett kommande gestaltningsprogram för bebyggelsen vid Kvibergs äng i Göteborg. Planprocessen innehåller både bebyggelseplanering och trafikplanering. Genom studien söker jag få en ökad förståelse för utvecklingen av gestaltningsprogram och kunskap om maktordningen inom stadsutvecklingsprojekt. Information samlade jag främst genom deltagande observation vid möten som behandlade gestaltningsprogram och intervjuer. Fallbeskrivningen redovisar dels en processanalys av planeringsprocessen, dels en diskursanalytisk tolkning av planeringsgruppens arbete. Arbetet med gestaltningsprogrammet och detaljplanen avstannade innan det var färdigt till följd av oklarheter i planeringsprocessen och politiska omprioriteringar. En bidragande orsak kan sökas i skillnaden mellan de tre diskurser som var representerade i planeringsgruppen: arkitekturdiskursen, trafikplaneringsdiskursen och byggherrediskursen. De representerade olika intressen och målbilder i stadsutvecklingsprojektet. Resultatet av studien visar att en gemensam målbild för arbetet är viktig för att skapa samsyn bland mötesdeltagarna. En vägledning för gestaltningsprogram hos kommuner behövs för att säkra de arkitektoniska kvaliteterna. Den tredje delstudien beskriver ett fullskaleförsök, ”road movie”, där film och enkät prövades för att utvärdera genomförda gestaltningsåtgärder för förbifarten vid Sollefteå. Är film och frågeformulär ett mer lättillgängligt sätt jämfört med traditionella utvärderingar? Film valdes för att det finns en dynamik som är inbyggd i att färdas på vägen som liknar filmens möjlighet att redovisa en upplevelse av rörelse. Filmen visades för tre oberoende grupper vid olika tillfällen. Sammanlagt deltog 25 personer i försöken. Informanterna var professionella, antingen studenter eller personer som arbetade med gestaltningsfrågor. För att undersöka hur road movien uppfattades av informanterna fick de svara på frågor rörande tre typer av utvärderingskriterier: forskningskriterier, professionella kriterier och programspecifika kriterier. Informanterna i försöket var överlag positiva till att använda sig av film, både för att visa genomförda gestaltningsåtgärder och för att utvärdera vägarkitektur. Filmen var ett medium som lockade fram kritiska synpunkter både på gestaltningsprogrammet och utförda gestaltningsåtgärder. Initialt var metoden tids- och kostnadskrävande, vilket kompenserades med att den vid tillämpning var oberoende av tid och rum. Filmen återgav ett bra helhetsperspektiv av vägen. Metodiken bidrog till att länka samman åtgärder och resultat vid bedömningen. Den fjärde delstudien är en jämförelse av utvärderingsmetoder för genomförda gestaltningsprogram inom Vägprojekt. Det fanns ett rikt jämförelsematerial för att undersöka skillnader mellan film och övriga utvärderingsmetoder. De genomförda utvärderingarna var: Avstämning på plats mot gestaltningsprogrammet, Utvärdering på plats med utvärderingskriterier och Kvalitativ utvärdering. Den frågeställning som undersöktes var vilken av metoderna som gav det bästa underlaget för bedömning av gestaltningsprogram och bedömning av vidtagna gestaltningsåtgärder. Resultatet av jämförelsen visar att använda utvärderingsmetoder lämpade sig för olika användningsområden. Avstämning på plats mot gestaltningsprogrammet var den snabbaste och billigaste metoden, det blev dock endast en lokal utvärdering. Utvärdering på plats med utvärderingskriterier var mer resurskrävande, det tillkom även ett diskussionsmoment med informanterna. Metoden Kvalitativ utvärdering var den enda av metoderna som hade brukare som informatörer. Brukare tillförde ny kunskap genom sin lokalkännedom. Film och enkät var den enda av metoderna som gav kritiska kommentarer till gestaltningsprogrammet. Den bidrog till att länka samman program, åtgärder och resultat. Metoden film och enkät bygger på forskningsbaserade kriterier och härigenom blir metodik och resultat jämförbara med teoribaserade utvärderingar. / QC 20101125

The dawn of democracy in South Africa ushered an increasing need for government to interact with the citizens. This study assesses the use of the state of the province address (SOPA) as a communication platform to keep the citizens abreast of the government programmes and deliverables in Limpopo province, South Africa. SOPA is broadcasted mainly from the legislature whilst the communities can view the proceedings in identified public viewing areas. Since SOPA’s inception, there is limited academic studies conducted on the effectiveness of SOPA in general and public viewing areas in particular. To fill this paucity of research, this study reviewed the government communication strategy with specific reference to government communication and information systems (GCIS) which emphasises on the need for government to interact with stakeholders at all levels. Using communication effectiveness and stakeholder theories (also called Izimbizo), this study evaluated the planning process of SOPA and citizens’ views on the effectiveness of the public viewing areas. In-depth interviews and survey were conducted with campaign planners and Mokwakwaila citizens respectively. Data was analysed using thematic analysis for interviews and descriptive statistics for survey. This study found that the internal planning process of the campaign (SOPA) is accordingly linked to the strategic objectives of the province, but inadequate funding hinders the longevity of the campaign. It is also this study’s finding that whilst citizens found SOPA to be effective they however feel that government does not do enough to source feedback after the campaign. This study recommends that there could be an exploration of the new media utility to produce more awareness about the campaign in order to accommodate audience that do not use radio and newspapers. The implications on campaign planners is that they should conduct feedback to improve public participation in future government programmes / Communication Science / M.A. (Communication)

This item contains the agenda, minutes, and attachments for the Faculty Senate meeting on this date. There may be additional materials from the meeting available at the Faculty Center.

Genom Agenda 2030 skapades Sveriges 16 miljömål och ett av dessa miljömål uppnås inte i dagsläget är målet Levande skogar. Trots befintliga åtgärder har miljömålet en fortsatt negativ utveckling, för att bevara skogens biologiska och kulturella värden krävs förstärkta åtgärder och styrmedel. En kommunal nivå är viktig för implementeringen av miljömålet genom samhällsplanering. Syftet med studien är att skapa förståelse för hur Sunne och Karlstad kommun prioriterar och värderar skogen i deras samhällsplanering genom att genomföra en jämförande fallstudie och analysera utifrån en syntetisk top-down/bottom-up teoretisk implementeringsmodell och även granska likheter och skillnader mellan detaljplanerna. Uppsatsens frågeställningar följer: • Reflekteras de politiska argumenten angående miljömålet levande skogar genom implementeringsprocessen inom stadsplanering? • Finns ett tydligt arbete i planeringsprocessen i Sunne och Karlstad kommun som strävar efter att uppnå miljömålet levande skogar?  • Vilka prioriteringar inom samhällsplanering görs i förmån till skogen i Sunne och Karlstad kommun? Studiens resultat visar att implementeringsprocessen inom stadsplanering påverkas av de politiska argumenten angående miljömålet Levande skogar. Samarbetet mellan olika nivåer inom implementeringen som involverar organisationer och aktörer från ett beslutande av en policy till genomförandet på lokal nivå är viktigt för hur det sedan implementeras i samhällsplaneringen. Policyn för Levande skogar diskuteras inte specifikt i någon av detaljplanerna, men flera delar av planerna berör ändå detta policyområde. Det finns flera likheter och skillnader mellan detaljplanerna i Sunne och Karlstad kommun när det gäller arbetet med frågor kopplade till natur och skog. I Sunne kommun finns det en tydlig prioritering av att bevara skogen och dess naturvärden. I Karlstad kommun genomförs skogliga åtgärder för att utveckla trygghet, upplevelse, funktion och trivsel för människor, djur och växtlighet i tätortsnära skog enligt kommunen. / Through Agenda 2030, Sweden developed 16 environmental goals. One of these environmental goals that are currently not reached is the Living Forests goal. Despite existing measures, the goal has continued negative development. To preserve the forest's biological and cultural values, strengthened measures and instruments are required. The municipal level is essential for implementing the environmental objective through community planning. The case study's intent is to develop a deeper understanding of how the municipalities of Sunne and Karlstad prioritize and value the forest in their urban planning. Conducting a comparative case study and analysing based on a synthetic top-down/bottom-up theoretical implementation model and reviewing similarities and differences between the detailed plans. The case study's questions follow:  • Are the political arguments regarding the environmental goal of living forests reflected through the implementation process in urban planning? • Is the work evident in the planning process in Sunne and Karlstad municipalities that strive to achieve the environmental goal of living forests?  • What priorities in urban planning are made in favour of the forest in Sunne and Karlstad municipalities? The results show that the implementation process in urban planning is influenced by the political arguments regarding the environmental goal of Living Forests. The cooperation between different levels within the implementation that involves organizations and actors, from the decision of a policy to the implementation at the local level, is essential for how it implements in community planning. The Living Forests policy is not addressed in any of the detailed plans, but several parts of both plans still touch on this policy area. There are several similarities and differences between the detailed planning documents in both municipalities regarding the work with topics connected to nature and forests. Sunne municipality has a clear priority to preserve the forest and its natural values. In Karlstad municipality, forestry measures are carried out to develop safety, experience, function, and well-being for people, animals, and vegetation in forests close to urban areas, according to the municipality.