Antalet äldre ökar i Sverige. Åldrandet medför ökad risk att drabbas av sjukdomar vilket kan påverka munhälsan negativt. Äldre med stort vård- och omsorgsbehov flyttar ofta till särskilt boende. Många av dem behöver hjälp med munhygienen. Munvården till äldre i särskilt boende är ofta bristfällig med dålig munhälsa som följd. Syftet var att beskriva vårdpersonalens attityder och beteenden avseende den egna samt de äldres munhälsa och munvård, samt undersöka om munvårdsutbildning kan relateras till munvårdsinsatser på särskilt boende. En tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats genomfördes och datainsamlingen gjordes med hjälp av ett frågeformulär. Resultatet visade att de flesta respondenterna ansåg munhälsan som viktig. Majoriteten tyckte att de boende bör få hjälp med munvård två gånger per dag men få hjälpte de äldre med munvård så ofta. Munhygienen ansågs vara den svåraste delen i omvårdnadsarbetet. Flertalet hade fått munvårdsutbildning och få önskade mer kunskaper. Munvården upplevdes fungera bra på avdelningarna och sågs som en del av god omvårdnad. Flera faktorer, som att de äldre gjorde motstånd och tidsbrist, uppgavs som svårigheter. Konklusionen var att attityden till munvård var positiv, men hindrande faktorer som motstånd från de äldre och tidsbrist bidrog till att den prioriterades lågt. Endast en liten del av vårdpersonalen önskade mer munvårdsutbildning.

No description available.

No description available.

Höftfrakturer är ett växande problem bland äldre och det påverkar den psykiska hälsan negativt. I dagsläget ligger fokusen inom vården i huvudsak på hur patienten mår fysiskt efter en höftfraktur. Som sjuksköterskor har vi möjlighet att påverka patientens psykiska välbefinnande. Syftet med studien var att belysa äldre patienters psykiska hälsa efter en höftfraktur. En granskning av 15 vetenskapliga artiklar genomfördes. Resultaten visade att äldre patienter med höftfraktur riskerade att drabbas av psykisk ohälsa som depression, ångest och förvirring. Den psykiska hälsan påverkade rehabiliteringen och förekomsten av komplikationer. Avgörande för en god psykisk hälsa var att patienten upplevde någon grad av kontroll över sin situation efter höftfrakturen. Psykisk ohälsa efter frakturen ökade också risken för institutionalisering och mortalitet. Det behövs mer kvalitativ forskning som kan ge en djupare insikt i äldres psykiska hälsa, men också forskning som granskar åtgärder och deras effekt på äldres psykiska hälsa efter en höftfraktur.

Statistiken visar att antal äldre kommer att fördubblas till år 2050. Många äldre kommer att vilja bo hemma och fler kommer att bo hemma. Därför är det centralt att påvisa vad den äldre som bor i eget boende anser livskvalitet är så att vårdpersonal kan hjälpa till att upprätthålla den. Syftet med studien var att belysa hur äldre personer som bor i eget boende beskriver sin livskvalitet. Studien genomfördes med kvalitativ induktiv ansats och intervjuer gjordes. Analysen av intervjuerna skedde med innehållsanalys. Livskvalitet är beskrivet med fyra kategorier: Samvaro ger känsla av god hälsa; tillgodoseende av fritidsaktiviteter; skapandet av nya kontakter samt känsla av trygghet. Att familj, hälsa, minnen och social samvaro påverkar livskvalitén positivts har lyfts fram i arbetet. Samt att trygghet är en del av livskvalitén.  Att som äldre kunna ha en fortsatt livskvalitet behöver den äldre ha ett boende som är praktisk, social samvaro, tillfredställande sysselsättning en stabil ekonomi samt en hälsa som den äldre kan hantera. För att få en klarare bild angående livskvalitet hos äldre bör fler studier göras med fokus ökad livskvalitet.

ABSTRACT The privatization of pharmacies in Sweden took place in 2009, in part with higher availability of medicines as justification. For a good adherence, the patients needs a good availability of medicines from pharmacies. The aim of the study was that two years after the pharmacy reform study older people’s opinions on drug supply and pharmacy services, and which pharmacy chains they know about and use. The method used was a quantitative cross-sectional study and was conducted using questionnaires. The number of participants who responded to the survey was 61. The result showed that most half of all the participants (n = 23) who answered the questionaire had ever experienced problems with getting prescription drugs from a pharmacy, out of these 11 participants felt that it happened often. The main reason for the perceived problem of the respondents was that the specific prescription drug was not available from the pharmacy's inventory (n = 23). Despite this problem, it turned out that 40 of the 58 participants felt that they could go to any pharmacy to get their drugs, and most participants (n = 41) chose to go to the pharmacy that usually have their prescribed medication without placing an order or to check availability first. Because of a small sample, no general conclusions can be drawn with certainty.

Syfte; Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva upplevelsen av vad som skapar en meningsfull tillvaro samt hur sjuksköterskan kan stödja och främja en meningsfull tillvaro för de äldre vid särskilda boenden. Metod; Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Artiklar publicerade mellan åren 2000-2012 söktes i databaserna CHINAL, ELITE, PubMed, SweMed samt i tidskriften Vård i Norden. Resultat; Resultatet visade på att upprätthållandet av kroppens fysiska och mentala förmågor hade stor inverkan för den upplevda hälsan. Social gemenskap, goda vårdrelationer och ett aktivt delagande i den egna vardagen ansågs även placera den äldre i ett sammanhang, vilket också grundade för meningsfullhet och välbefinnande. Konklusion; För att uppnå en god omvårdnad av de äldre krävdes sjuksköterskor med ett stort kunnande och engagemang där goda omvårdnadsrelationer skapades utifrån den enskildes livsberättelse, behov och önskningar.

Denna studie har genomförts på Judiska Hemmet i Stockholm där ca 75 % av de boende är överlevande från Förintelsen under andra världskriget. Syftet med studien var att undersöka undersköterskors upplevelser och erfarenheter av att vårda äldre personer som har upplevt trauma. Frågeställningarna handlade om vilket kunnande informanterna anser vara viktigt i arbetet med dessa personer och deras uppfattning om hur denna kunskap bäst lärs in. Vidare tillfrågades informanterna om vad de anser vara viktigt att tänka på i bemötandet av personer som har upplevt trauma. Informanterna ombads även beskriva sina upplevelser av svårigheter i arbetet och hur de hanterar dessa svårigheter. Den sista frågeställningen handlade om vilket stöd informanterna anser vara viktigt i arbetet med personer som har upplevt trauma. Resultatet visade att den kunskap som informanterna ansåg vara viktig var att känna till bakgrunden till den traumatiska händelsen. För informanternas del handlade det om att veta vad som hände under Förintelsen. De ansåg även att man måste ha förståelse för hur traumat kan ha påverkat den som blivit utsatt. Bästa sättet att lära sig detta tyckte undersköterskorna var att vid introduktionen få föreläsningar om Förintelsen och trauma. Även studieresor till koncentrationsläger hade tillfört mycket kunskap och fördjupad förståelse. Vid frågor om bemötande och förhållningssätt svarade informanterna att det grundläggande är att bygga upp ett förtroende, helst via kontaktmannaskapet. Det handlade även om att ha ett personcentrerat förhållningssätt där man ser till varje individs behov. När det gällde svårigheter i arbetet framkom det att de äldre som har upplevt trauma verkar vara mycket känsliga för stress. Informanterna var även eniga om att man inte ska ställa frågor om de traumatiska upplevelserna. Man ska istället lyssna aktivt när den äldre själv ta initiativ till att berätta. Som exempel på svårigheter nämndes allt som är kopplat till personlig hygien, framför allt duschningar. Den höga graden av ångest hos de boende och klagande togs även upp och inte sällan var det kopplat till matsituationen. Störd nattsömn och mardrömmar var också ett återkommande tema. Hanterandet av svårigheterna handlade i huvudsak om att lyssna, bekräfta och inte gå in i diskussion med den boende. Det framkom tydligt att informanterna ansåg att man som undersköterska i arbetet med äldre personer som har upplevt trauma behöver stöd för att orka med sitt arbete. Ofta innebär det att man pratade med sina arbetskamrater men man såg även handledning vara en bra form av stöd.

The purpose of this study is to investigate how activities in elderly care matters to well-being among elderly people, from both user perspective and staff perspective. The study is made out of a qualitative method, this to create a deep-going understanding of how the people participating in the investigation are experiencing the impact of activities on well-being from their unique situation. Personal interviews have been used as method. Six persons were participating, three elderly persons and three persons working as staff. All interviews were made in a “short-time” ward in the county of Västernorrland. The result of the investigation shows that the elderly people that were interviewed not directly related the participation in activities to feelings of well-being. On the other hand the practice of personal interests had a positive effect on their well-being. The staff expressed that meaningful activities can be to notice the “little” in everyday life and that the elder people get the possibility to take charge of functioning abilities. / Syftet med denna studie är att undersöka vad aktiviteter inom äldreomsorgen har för betydelse för välbefinnandet hos de äldre utifrån ett brukar- och personalperspektiv. Studien undersöks utifrån en kvalitativ ansats, detta för att skapa en djupgående förståelse för hur de personer som deltagit i undersökningen upplever aktiviteters inverkan på välbefinnande utifrån sin specifika situation. Som metod för uppsatsen personliga intervjuer använts där intervjuerna var semistrukturerade, vilket innebär att frågorna har en tydlig struktur med färdigarbetade ämnen som innehåller följdfrågor. I undersökningen deltog sammanlagt sex personer, varav tre personer med brukarbakgrund och tre personer som arbetar som omsorgspersonal. Alla intervjuer utfördes en Korttidsenhet i Västernorrlands län. Resultatet från undersökningen visade att de brukare som intervjuades inte direkt relaterade utförandet av aktiviteter till känsla av välbefinnande, medan utförandet av personliga intressen hade en positiv inverkan på deras välbefinnande. Personalen uttryckte att meningsfulla aktiviteter kunde vara att uppmärksamma det ”lilla” i vardagen och att de äldre får ta tillvara på funktionsförmågor.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskor inom den kommunala hälso – och sjukvården upplevde läkemedelshantering till äldre. Metod: Studien hade en kvalitativ design och data samlades in med enskilda intervjuer av fem sjuksköterskor och analyserades med hjälp av innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: Dataanalysen resulterade i fyra teman med underliggande kategorier. De teman som framkom var: Sjuksköterskan har en betydelsefull roll, att ha insikt och kompetens om äldres läkemedelsanvändning, att anpassa behandlingen till patientens förutsättning och att ha en fungerande verksamhet.  Resultatet visade att det fanns en ökad medvetenhet kring läkemedelsbehandling till äldre men det behövdes mer utbildning inom området. Att ha en fungerande verksamhet ansågs viktigt och det var betydelsefullt att ha ett bra samarbete med andra. Det upplevdes positivt med läkemedelsgenomgångar och i resultatet framkom att sjuksköterskorna tog ett stort ansvar för kvaliteten, var uppmärksamma och följde upp läkemedelsbehandlingar. Att anpassa läkemedelsbehandlingen till patientens förutsättningar ansågs viktigt för att undvika läkemedelsrelaterade problem. Det framgick av resultatet att läkarkontinuitet underlättade arbetet för sjuksköterskorna och höjde kvaliteten på äldres läkemedelsanvändning. Det fanns ett önskemål om en geriatriker inom verksamheten då en del sjuksköterskor upplevde att allmänläkarna saknade kunskap om läkemedelsbehandling till äldre.  Slutsats: Sjuksköterskan har en viktig roll och tar ett stort ansvar för läkemedelbehandlings kvalitet. Att anpassa läkemedelsbehandlingen till patientens förutsättningar är viktigt för att undvika läkemedelsrelaterade problem. Det finns ett behov av ökad kompetens inom området bland alla yrkesgrupper. Det är angeläget med ökad bemanning och god läkarkontinuitet i verksamheten för att höja kvaliteten på läkemedelsbehandlingen.