Antalet äldre personer ökar vilket leder till att antalet äldre med höftfrakturer kommer att öka. Som patientgrupp är de ofta i en utsatt situation när de är inneliggande på sjukhus med sin multisjukhet och sårbarhet. Syftet med studien var att beskriva äldre personers upplevelse av att ha vårdats på en ortopedavdelning för höftfraktur. Data samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. De flesta informanter upplevde vårdtiden som positiv. Det fanns saker som informanterna upplevde som lite mindre bra men det påverkade för det mesta inte upplevelsen av själva vårdtiden. Informanterna upplevde ett trevligt bemötande från personalen och en hemtrevlig miljö på avdelningen. Gällande hjälpsamheten från personalen var upplevelserna lite olika men överlag var informanterna nöjda med hjälpen de fått från personalen. Det som upplevdes som mindre bra på avdelningen var framför allt väntan på hjälp. Informanterna upplevde att de fick vänta ganska länge innan personalen kom och hjälpte dem. De flesta informanter upplevde i den här studien vårdtiden som positiv. För att kunna ge de äldre en sådan god vård som möjligt är det viktigt att de äldres upplevelser kommer fram. Därför anser författaren att det är viktigt med fortsatt forskning inom detta område. Nyckelord:

Äldre personer lider ofta av sömnsvårigheter vilket kan allvarligt påverka deras fysiska och psykiska hälsa. Därför är kunskaper om sömn och vila nödvändiga inom omvårdnad. Sjuksköterskans uppgift är att minska de äldre personers sömnsvårigheter genom användandet av olika omvårdnadsåtgärder. Syftet var att beskriva omvårdnadsåtgärder vid sömnsvårigheter hos äldre personer. Studien har en beskrivande design och genomfördes som en kvalitativ intervjustudie. I intervjuerna framkom följande omvårdnadsåtgärder: aktivitet, kommunikation, läkemedelshantering, samordning och trygghet. Informanterna betonade betydelsen av kommunikationen mellan sjuksköterskan och den äldre personen och dennes anhöriga. Alla sjuksköterskor var överens om att aktivitet, trygghet och social samvaro var viktiga för äldre personers sömn. I intervjuerna påpekade sjuksköterskorna vikten av att använda sig av omvårdnadsåtgärder vid sömnsvårigheter hos äldre personer. Sjuksköterskorna diskuterade olika omvårdnadsåtgärder för att få äldre personer att känna trygghet, social samvaro och gemenskap med andra i syfte att möjliggöra en bättre sömn. Det ansågs viktigt att i samråd med den äldre personen använda individuellt anpassade omvårdnadsåtgärder. Andra omvårdnadsåtgärder som diskuterades var att ge bra smärtlindring och aktivering i syfte att kunna sova bättre. En bra samordning mellan dag- och nattsjuksköterskor och olika resurser gällande omvårdnadsåtgärder, kan bidra till en bättre sömn för den äldre personen med sömnsvårigheter. Resultatet av studien kan ligga som underlag i ett förbättringsarbete inom omvårdnad.

Hur vi tränar och hur vi motiveras till att träna är mycket individuellt. Vissa är lagindivider och trivs bäst i grupp där man kan hålla motivationen uppe emellan sig, andra är ensamvargar och tränar helst utan sällskap. Vad vi än väljer att göra är det viktigaste att vi rör på oss, detta även när vi når en högre ålder. Syftet med studien är att undersöka vilka motivationsfaktorer som är mest betydelsefulla för seniorer  till att delta i gruppträning. Vi utförde en kvantitativ undersökning på ett träningscenter där vår enkät innehöll frågor kring motivation av fysiska, psykiska och sociala faktorer samt vad som leder till att seniorer oftare deltar i gruppträning. Genom studien kunde vi konstatera att de psykiska faktorerna främst motiverar till deltagandet i gruppträning och att det är regelbunden träning som leder till hög motivation. Ett samband mellan ett tidigare fysiskt aktivt liv och hur mycket seniorer är aktiva idag kunde påvisas, därmed vikten av regelbunden träning. Vi vill med detta examensarbete öka förståelsen för hur viktigt det är för äldre att de tränar och behåller god kondition samt lyfta fram vad som kan öka seniorers motivation och vilja till att utföra fysisk aktivitet.

Sömn är ett individuellt behov som människan själv inte styr över. Sömnen förändras genom livet och sömnlängden minskar med åldern samtidigt som vakentid efter insomnande ökar. När människor blir äldre förändras dygnsrytmen, detta påvisas genom en sämre och osammanhängande nattsömn som kan leda till trötthet under dagen. Syfte: att beskriva faktorer som påverkar äldre patienters sömn samt omvårdnadsåtgärder relaterat till sjuksköterskans kunskap. Metod: till denna studie användes Polit & Beck (2008) metodschema utifrån nio steg för redovisning av insamlad data. Databaserna CINAHL och PubMed användes för att söka artiklar och även manuella sökningar gjordes. Resultatet bygger på elva vetenskapliga artiklar, en är av kvalitativ metod, nio är av kvantitativ metod samt en är av både kvalitativ och kvantitativ metod. Resultat: Denna litteraturstudie visar att många äldre patienter sover dåligt på sjukhus. Orsakerna till detta är olika störande faktorer som leder till uppvaknaden och skapar en störd nattsömn. Genom att identifiera och påverka dessa faktorer har sjuksköterskor möjlighet att med rätt kunskap minska faktorerna och påverka äldre patienters sömn. Slutsats: Äldre patienter ej får tillräckligt med sömn under sin sjukhusvistelse. Det fanns ett flertal faktorer som var störande för patienternas sömn nattetid.

No description available.

Syfte Syftet med denna studie är att jämföra fysiskt aktiva kvinnliga pensionärer med manliga pensionärers upp­fattningar om ämnet idrott och hälsa från deras egen skolgång och kartlägga vilka faktorer som har bidragit till deras fysiska aktivitet idag. Studien är del av ett pilotpro­jekt om äldres hälsa vid Örebro universitet. Frågeställningar är: Hur påverkar idrottsundervisning och deltagande i fysisk aktivitet vid ung ålder graden av fy­siskt akti­vitet vid högre ålder (65 år och uppåt)? Vilka ytterligare faktorer kan påverka människan så att man som äldre är fysiskt ak­tiv? Metod Metoden i denna studie var fokusgrupper och fokusgruppssamtalen genom­fördes i ett konfe­rensrum på Örebro universitet. I studien har två fokusgrupper ingått, en grupp kvinnliga se­niora orienterare och en grupp manliga seniora oriente­rare. I ett av samtalen var jag moderator tillsammans med en assisterande moderator från Örebro univer­sitet. I den andra gruppen fanns moderatorer från Örebro universitet. Inter­vjuguiden som använts har utarbetats av mig med syn­punkter från forskargruppen i Örebro. Resultat Resultatet från studien visar att hemmiljön har haft stor betydelse för deltagarnas fysiska akti­vitet. Idrotten i skolan beskrevs däremot som något som inte haft större bety­delse för deras fortsatta fysiska aktivitet och det gäller för både kvinnor och män. Några av deltagarna minns att den var dålig och inte speciellt positiv, men överlag så klarade deltagarna undervisningen bra. Båda grupperna betonar dessutom det fak­tum att det är hälsosamt och att man mår bra av motion. En annan viktig faktor för fortsatt fysisk aktivitet var den sociala samvaron. Detta gällde främst kvinnorna. För en del av männen var också tävlingsmomentet en motiverande faktor. Slutsats Av den här studien dras följande slutsatser. Idrottsundervisningen har överlag hos deltagarna i studien inte haft någon stor betydelse för deras fysiska aktivitet senare i livet. Det avgörande för att de har blivit fysiskt aktiva handlar mer om upp­växtförhållanden, stöd hemifrån och det sociala um­gänget. Sedan dessa personer lämnat skolan har idrottsundervis­ningen förändrats. Men fortfarande är det viktigt att fundera vidare över hur vi motiverar ungdomar att i sitt fortsatta liv vara fysiskt aktiva?

Bakgrund: Enligt flera studier finns det inte någon skillnad i prevalens av smärta mellan personer med nedsatt kognitiv förmåga och äldre som själv kan skatta smärta. Syfte: Var att undersöka hur vårdpersonalen vid särskilt boende skattade smärta hos äldre med och utan kognitiv nedsättning och hur den äldre själv skattade sin smärta samt vad som kännetecknade smärta hos den äldre. Metod: En beskrivande och jämförande design med kvantitativ ansats. Smärtan bedömdes av sjuksköterskor och vårdpersonal med hjälp av VAS-skalan (Proxy-VAS). Under interventionstiden skattades alla äldre med Doloplus-2 av vårdpersonalen därefter skattade de äldre som själv kunde bedöma sin smärta med VAS-skalan. Resultat: Resultaten visar att vårdpersonalen har en tendens att skatta de äldre med mer smärta än vad de äldre själv anser att de har (61.3%). Med proxyVAS har vårdpersonalen skattat att 83.8% av de äldre hade symtom på smärta och 73.3% med Doloplus-2. Det fanns ingen signifikans utifrån den kognitiva förmågan hos de äldre som hade symtom på smärta. Vårdpersonalen såg symtom på smärta i omvårdnadssituationer som t.ex. vid toalettbesök eller vid påklädning(64.5%). Vanligast var att individen själv påtalade att denne hade ont (69.1%) eller att det såg ut som om de äldre hade ont vid rörelser (64.5%). Slutsatser: Det är svårt att smärtskatta andra människor, speciellt personer med demens. Användning av smärtskattningsinstrument ökar chansen att hitta individer med oupptäckt smärta.

Depression bland äldre är ett långvarigt och underbehandlat tillstånd. Sjuksköterskor kan möta en utmaning i att tillgodose behoven hos de äldre med depression då den äldre befolkningen ökar, vilket kommer att kräva särskild kompetens för att kunna utföra relevanta omvårdnadsåtgärder. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder bland äldre med depression. Studien genomfördes med deskriptiv design. Systematiska sökningar och fritextsökningar genomfördes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO.  Sökningarna kompletterades med en manuell sökning. Tio artiklar bearbetades genom kategorisering med inspiration från innehållsanalys. Omvårdnadsåtgärder som framträdde i resultatet var samtal för att väcka minnen i form av reminiscens, återberättelse och egenvärdesterapi. Framträdde gjorde även stöd och undervisning där sjuksköterskan bland annat gav information om depression och ingav hopp till förbättring samt fanns till hands för emotionellt stöd. Depression orsakar lidande och sjuksköterskan har ett ansvar i att bistå individen med att finna mening. Samtal för att väcka minnen samt stöd och undervisning kan hjälpa den äldre till att finna mening. Då individen finner mening kan förekomst av depressiva symptom minska. En personlig relation mellan individen och sjuksköterskan är en förutsättning för att individen ska kunna motiveras till att vara delaktig i omvårdnadsåtgärderna.

Studiens syfte är att undersöka hur anhörigvårdare över 65 år som vårdar en partner i hemmet upplever stöd från olika nätverksaktörer, som t.ex. familj, vänner och professionella. För att kunna besvara frågeställningarna har det gjorts åtta kvalitativa intervjuer med två män och sex kvinnor som har varierad kontakt med det kommunala anhörigstödet. Studien och följande analys utgår ifrån nätverks- och socialt stöd teorier. Studiens resultat visar att upplevelser av stöd varierar hos anhörigvårdare, beroende på hur deras relationer till nätverket ser ut och hur tillgängliga dessa relationer upplevs vara. Det är viktigt att behålla betydande relationer i nätverket eftersom dessa ger stöd på olika sätt. Motivet bakom valet att vårda partnern i hemmet beror på olika orsaker, till exempel att de vill ställa upp för sin maka/make för att man känner samhörighet efter ett liv tillsammans. För att klara vardagen och rollen som anhörigvårdare, har strategier utvecklats för att skapa mening. Vår slutsats är att anhörigvårdare är i behov av stöd för att orka och klara av sin situation. Samhället har en viktig roll att stötta upp i de fall där det informella nätverket sviktar eller saknas. Ett sätt att underlätta tillvaron för anhörigvårdare kan vara att berörd personal får mer kunskap om anhörigvårdarens upplevelse av stöd och huruvida de upplever ömsesidighet i vårdandet eller inte.

Prevalensen av långvarig smärta är hög bland äldre, kvinnor är överrepresenterade. Långvarig smärta påverkar äldres vardagliga liv och dess aktivitetsförmåga. Det är vanligt att söka vård för sin smärta, sjukgymnastik är en av behandlingsmetoderna. Syftet med studien var att kartlägga långvarig muskuloskeletal smärta hos äldre ≥ 65 i Västerås, med avseende på smärtintensitet, lokalisation, duration samt påverkan på aktivitetsförmågan och nöjdhet med denna. Vidare var syftet att undersöka könsskillnader och associationer mellan undersökta variabler samt hos vilken yrkesgrupp deltagarna fått behandling för sina smärtrelaterade besvär och upplevd nöjdhet med eventuell behandling. Ett tillfällighetsurval gjordes i tre matvaruaffärer representativa för tre stadsdelar i Västerås. Datainsamlingen gjordes på en icke-vårdsökande population genom en egendesignad enkät. Totalt 300 personer tillfrågades, 129 deltog i studien, 77 kvinnor och 52 män.    Av deltagarna hade 44 %, varav 33 var kvinnor och 24 män, långvarig muskuloskeletal smärta. Den vanligast förekommande smärtdurationen var två år. Deltagarna som rapporterade långvarig muskuloskeletal smärta skattade högre generell aktivitetsförmåga än förmåga att utföra en prioriterad aktivitet. Sextiofem procent hade multipel smärta. Sjuttiosju procent hade fått behandling, och oavsett vårdgivare var deltagarna nöjda. Det förelåg ingen signifikant skillnad mellan könen gällande de undersökta variablerna. Det fanns en låg men signifikant korrelation mellan självrapporterad nöjdhet med prioriterad aktivitet och självrapporterad aktivitetsförmåga. Inga andra korrelationer förelåg.