Syftet med uppsatsen var att undersöka matematiklärares användning av betygskriterierna och hur denna användning påverkar betygsättningen vid ett VG- eller MVG-betyg. Syftet var även att undersöka om lärarna upplevde att de ville ha eller behövde hjälp med att använda sig av kriterierna och hur de önskar att detta skulle gå till. För att undersöka detta användes digitala enkäter, där användningen av betygskriterierna undersöktes. Dessa skickades ut till matematiklärare i grundskolans senare år i Sverige. Även intervju användes som metod när det undersöktes varför viktfördelningen såg ut som den gjorde och ifall lärarna skulle vilja ha hjälp med användning av betygskriterierna. Till grund för resultaten har 31 enkäter och 6 intervjuer analyserats, varav intervjuerna är fördelade på tre skolor. Resultaten visar på att ett betygskriterium för betyget VG, där eleven skall ge exempel på hur matematiken utvecklats och använts genom historien och vilken betydelse den har i vår tid inom några olika områden, värderas lägst när det gäller vilken vikt VG-kriterierna har för det betyget. Även ett sådant finns bland MVG-kriterierna där detta kriterium ställer mål på att eleven skall reflektera över matematikens betydelse för kultur- och samhällsliv. Detta beror, enligt lärarna själva, på att de slarvar med att ta upp dessa och de anser även att läroböckerna och nationella provet är dåliga på att ta upp dessa kriterier. Informanterna vill gärna ha hjälp men hur man vill ha denna hjälp skiljer sig åt mellan lärarna. Många säger sig redan ha fått hjälp via de nationella provens rättningsanvisningar medan andra vill få hjälp i form av en fysisk person som ger föreläsningar och som kan svara på frågor.

Syftet med denna studie är främst att undersöka i vilken mån eleverna i årskurs 1 på gymnasiet kan sägas ha självtillit i ämnet matematik och vad lärare gör för att öka deras motivation. Utifrån svaren på frågeställningarna diskuteras sedan kort vilken betydelse studiens resultat får i undervisningen, vad statens utredningar föreslår i sammanhanget och på vilka sätt lärare kan skapa en miljö som specifikt ökar elevernas självförtroende i ämnet. För att ge svar på studiens frågeställningar har en elevenkät besvarats av gymnasieelever från två olika program, där frågorna anknutits och tolkats utifrån ett antal motivationsteorier. Motivation och självtillit inom ett område är intimt sammankopplat enligt flera motivationsteorier, därför tar undersökningen sitt avstamp bland annat från attributionsteorin, prestationsmotivationsmodellen och humanistiska behovsteorier. För att i diskussionen kunna tillföra vad lärare redan i dag gör för att öka elevernas motivation har även lärare observerats under deras matematiklektioner. De slutsatser som kan dras av undersökningen är att 30-40 % av eleverna i studien innehar en relativt låg självtillit utifrån hur de förklarar sina resultat i matematik. Om man i stället utgår ifrån vilka förväntningar de har på sina möjligheter att lära sig matematik så är självförtroendet högt. Samtidigt som en andel på 30-40% kan anses äga en lägre självtillit i fråga om känslan av trygghet under matematiklektionen. Sammantaget visar studien att något mindre än hälften av eleverna kan anses inneha ett gott självförtroende inom matematikämnet, medan den indikerar en låg självtillit hos drygt en tredjedel av gruppen. Vid jämförelser mellan de två programmen kan vissa skillnader i självförtroendet noteras. Det gör att elevgrupper med olika grad av tillit i matematik kan kräva varierande strategier för att höja självförtroendet och vända en nedåtgående trend. Den avslutande diskussionen visar att lärare idag på olika sätt försöker följa de förslag som framkommit vid statens utredningar, men det vore önskvärt med fler uttalade strategier som förutom ökad förståelse, även på ett direkt sätt ökar elevernas trygghet och självtillit i ämnet matematik.

Syftet med detta arbete är att få en djupare förståelse för hur pedagoger på olika förskolor ser på utomhuspedagogikens betydelse för barns lek och lärande. Det finns lika många sätt att arbeta med barn som det finns förskolor, därför kan det vara intressant att få ta del av olika sätt att se på utomhuspedagogik och på vilket sätt olika pedagoger arbetar.

Denna uppsats innehåller en kvalitativ analys av ett antal läroboksskildringar av den marxistiska idétraditionen i svenska gymnasieläroböcker i historia, samhällskunskap och religion. Undersökningen analyserar hinder för elevens förståelse av den marxistiska idétraditionen utifrån frågeställningarna om i vilken grad texterna på ett upplysande och rättvisande sätt skildrar den idétraditionen förstådd utifrån marxisters självbild. Denna självbild representeras av ett antal utvalda marxistiska auktoriteter. Slutsatser som kan dras utifrån analysen är att påtagliga brister finns i de flesta av de undersökta texterna både i avseende på hur upplysande och rättvisande deras beskrivningar är. Många missvisande framställningar av idéer samt felaktiga förklaringar och brukanden av olika begrepp gör att många texter på flera punkter inte kan sägas ge en rättvisande skildring. När det gäller huruvida skildringarna är upplysande är detta ett större problem än det förra då många författare slarvar med förklaringar av begrepp samt klargöranden av vilka de refererar till när de beskriver olika idéer. Denna brist i att göra skildringarna upplysande är den allvarligaste bristen i de undersökta läroböckerna, en brist som på ett mycket påtagligt sätt riskerar att hindra och missleda elevens förståelse.

Detta examensarbete har som syfte att undersöka om kalkylprogram kan vara ett användbart hjälpmedel i matematikundervisning på högstadiet. Den frågeställning som legat till grund för undersökningen är: Vilka skillnader finns i elevernas kommunikation kring en matematisk uppgift, då de arbetar med ett kalkylprogram, jämfört med när de löser samma uppgift med papper och penna? 14 elever indelade i sju par deltog i undersökningen. Försöken inleddes med att de fick se en ca fem minuter lång instruktionsvideo om kalkylprogram. Därefter fick de lösa en matematisk uppgift med papper och penna respektive på datorn. Deras samtal och arbete dokumenterades med hjälp av en videokamera samt en programvara som spelade in allt som visades på datorskärmen. Resultaten visade att eleverna kommunicerade och samarbetade mer under arbetet med kalkylprogram, jämfört med när de löste samma uppgift med papper och penna. Tekniska frågor upptog av naturliga skäl en del av kommunikationen, men kommunikationen handlade fortfarande om matematik.

<p>Syftet med undersökningen var dels att studera svenska elevers kunskap, självvärdering och informationskällor gällande sex och samlevnad, dels att jämföra med en liknade grekisk studie. Svenska skolan har obligatorisk sex- och samlevnadsundervisning vilken den grekiska skolan inte har. Andra aspekter som undersöktes var hur elevers självvärdering stämmer överens med deras egentliga kunskap. 75 gymnasieelever fick svara på en enkät. Resultatet visar att svenska elever har en högre lägsta nivå i sin självvärdering av sina kunskaper om sex och samlevnad, jämfört med de grekiska eleverna. Enligt eleverna i undersökningen visar den svenska skolans sex- och samlevnadsundervisning större variation när det gäller kvalitet . De svenska eleverna undervärderade sina kunskaper när det kommer till sex- och samlevnadsfrågor enligt den undersökning som vi genomförde. Detta visar på att skolans obligatoriska undervisning har betydelse men att den även kan förbättras.</p>

Syftet med studien var att synliggöra förskollärares olika erfarenheter av att arbeta med lärplattan utifrån ett ämnesdidaktiskt perspektiv. Studien utgick ifrån den sociokulturella teorin och i studien användes en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta förskollärare från fem olika förskolor. Resultatet visade att lärplattan till störst del användes som ett dokumentations- och reflektionsverktyg tillsammans med barnen. De flesta förskollärare upplevde att de behövde mer fortbildning inom IKT för att kunna använda lärplattan utifrån ett ämnesdidaktiskt perspektiv. Språk, matematik och naturvetenskap var de ämnen som förskollärarna arbetade mest kring med lärplattan som komplement. I vår slutsats framkom det att förskollärare behövde goda ämnesdidaktiska kunskaper och god kompetens inom IKT för att kunna använda lärplattan som ett pedagogiskt verktyg i arbetet med läroplanens olika ämnesområden.

Vi har valt att skriva om naturvetenskap i förskolan. Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare arbetar med naturvetenskap i förskolan ur ett ämnesdidaktiskt perspektiv. Dessutom är syftet att undersöka vilken betydelse det pedagogiska materialet har i den naturvetenskapliga undervisningen. PISA och TIMMS undersökningar visar att svenska elever lär sig mindre inom naturvetenskap. Elever på gymnasiet upplever ämnet som svårt, attityderna och känslan av att detta ämne är svårt påverkar valet av gymnasier och självklart framtida yrken (Thulin, 2015). Förskolans läroplan beskriver tydligt att barnen ska få möjligheter, förståelse och kunskap i naturvetenskap.Vi har använt oss utav observationer för att kunna se närmare på hur pedagoger arbetar och undervisar naturvetenskap. Vi har fokuserat på förskollärarens arbete samt materialen som användes i undervisningen. Vi har utgått ifrån det sociokulturella perspektivet på lärande av Vygotskij med hjälp av vissa centrala begrepp som medierade artefakter, språk, samspel, den proximala utveckling zonen samt produktiva frågor har vi bearbetat materialet. Vi analyserar tre olika observationer under tre olika situationer. Den första var under en planerad aktivitet, andra var under den spontana undervisningen och tredje var under vardagliga aktiviteter. För att få en bredare bild av naturvetenskapsundervisning och hur den sker i olika situationer.Resultatet visar att didaktiska kunskaper är betydelsefulla för att kunna uppmärksamma och intressera barn i naturvetenskapsundervisning i förskolan. Pedagogiskt material har en viktig roll i naturvetenskapsundervisningen. Ämneskunskaper är viktiga men utan didaktiska kunskaper kan naturvetenskap vara tråkigt och upplevas som svårt om pedagogen missar den didaktiska kunskapen. Materialet som används är viktiga verktyg för att kunna väcka intresse och uppmärksamma barn på naturvetenskap. Naturvetenskapsundervisning i förskolan är inte detsamma som naturvetenskapsundervisning i grundskolan.

Syftet med studien är att undersöka hur skolpersonal[1] inom mellanstadiet arbetar inom sex- och samlevnadsundervisningen samt vilka resurser som används till ämnet. Författarna ämnar även undersöka om det ligger i skolledningens intresse att säkerställa skolpersonalens kompetens och fortbildning i sex- och samlevnadsundervisningen? Studien kommer att behandla didaktikens “vad” eller “vilket” innehåll som förmedlas i relation till skolans styrdokument samt “hur” skolpersonalen undervisar i ämnet och hur skolledningen arbetar för att säkerhetsställa en god kvalité. Studien utgår ifrån data insamlat från tio deltagare för att utröna vilket arbetssätt till sex- och samlevnads ämnet skolpersonal och skolledning har i några skolor på Gotland i Sverige. Resultatet visar på att skolpersonalen arbetar utifrån det centrala innehåll som finns i läroplanen och att störst tyngd läggs vid de allmändidaktiska disciplinerna där värdegrund, samtycke och elevernas agerande gentemot andra är en viktig del i undervisningen. De resurser som används är oftast diskussioner där skolpersonalen ofta utgår från elevernas frågor. Men det används också olika filmer, mensskydd och preventivmedel. Elevhälsan som resurs används bara av ett fåtal av informanterna trotts att det framgår i studien att hjälp från elevhälsan är önskvärt både från lärare och skolsyster. Resultatet visar också att skolledningen lägger mer kraft på allmändidaktiken som undervisningen inom värdegrunder, normkritik och jämställdhet, än ämnesdidaktiken som berör bl.a. könssjukdomar, puberteten och mens. [1] Med skolpersonal menas lärare, elevhälsoteam, resurser och skolpedagoger.

This essay investigates how Swedish history teachers in upper secondary school handle the mandatory subject usage of history in their history courses. The essay has two main focal points; the general didactic strategies employed by the teachers, and to what extent they bring up contemporary issues related to the usage of history. A typology of the usage of history is used to analyze the findings, along with a theory regarding the weaponization of history. The essay arrives at several conclusions. The teachers participating in the essay find usage of history meaningful content and make an effort to provide ample time for it during the school year. The essay also reaches the conclusion that the nature of the student groups is of importance when it comes to planning and teaching usage of history; the subject's inherent theoretical essence means teachers must be careful as to not overwhelm students, in particular those who perform below average in school. The essay also concludes that the teachers to a certain degree brought up contemporary examples of the usage of history, most notably in connection to the ongoing Russo-Ukrainian war, but also occurrences within a Swedish political context. Some of the teachers tethered this to the Swedish school’s overarching goal of cultivating democratic ideals and bolstering the students’ resilience to disinformation.