Mental illness linked to stress and mental fatigue is increasingly common and some say that urban life is the cause. Science shows that experiences in nature may have a restorative affect on human well-being. The study emphasizes the importance of considering mental health in urban planning by including a restorative perspective. It examines the relationship between humans and their natural environment in the urban planning of Rosendal in Uppsala. Using document analysis, the study analyzes how restorative environments are represented in planning documents for Rosendal and identifies values related to natural environments. An observation of Solvallsparken based on eight restorative characteristics provides further understanding of how natural environments can be used as a restorative environment. The result shows that several different concepts are used to describe restorative environments which can be summarized as recreation, ecosystem services, and public environments. In essence, natural environments are linked to values concerning social gathering, biodiversity, attractiveness and in some cases, natural environments are given lower priority. Above all, the nearby forests adjacent to Rosendal can be used as restorative environments. Solvallsparken as a restorative environment is limited.

No description available.

<p>Studien behandlade anorexi och återhämtning. Syftet var att undersöka hur personer som varit sjuka i anorexi beskrev den egna återhämtningsprocessen. Studien begränsades till att behandla anorexi och inte ätstörningar. Källorna som användes innehöll såväl psykologisk-, medicinsk-, kulturantropologisk-, etnologisk- som återhämtningsforskning. En kvalitativ metod användes och urvalsgruppen bestod av fyra kvinnor med erfarenheter av anorexi och återhämtning. Resultatet visade att intervjupersonerna var aktiva under sin återhämtning och berättelserna om återhämtning indelades i tre faser. En akut fas kännetecknades av att anorexin innebar ett hot mot personens fysiska och psykiska hälsa. Resultatet visade vikten av att anhöriga och vårdpersonal agerade auktoritärt samt att personen nådde en botten och olika vändpunkter. I En andra fas fann personen vägar ur anorexin. Relationen till betydelsefulla professionella var då av stor betydelse samt viljan att bli frisk, envishet, motivation och förmåga att finna strategier. Slutligen kännetecknades en tredje fas av att intervjupersonen kommit en bit i sin återhämtning och den beskrevs då som en process med såväl tillbakagångar som framgångar. Analysen visade att återhämtningen kunde tolkas som en process där känsla av sammanhang förändrades och utvecklades.</p>

<p>Under 1980-talet ökade arbetstempot och kraven inom organisationer samtidigt som den egna kontrollen och påverkan minskade tydligt. Vilket resulterade i att alltfler sjukskrev sig. Den psykosociala stressen blev den centrala orsaken till ohälsan. Olika studier har visat att psykosocial stress kan leda till muskelbesvär. Den viktigaste komponenten i återställning av balansen är tid för återhämtning. Tandvårdspersonal är en av de grupper som uppger och rapporterar hög frekvens av muskuloskeletala besvär, främst i nacke, axlar och skuldror. Olika interventioner har prövats för att åtgärda problemet. Denna studie syftar till att undersöka effekterna av arbetstidsförkortning (2.5 timmar) och träning på arbetstiden (2.5 timmar) på psykosociala faktorer och hälsa bland kvinnlig tandvårdspersonal. Resultatet visar att undersökningsdeltagarna i tids- och motionsgruppen rapporterar färre muskelbesvär och andra hälsoproblem än kontrollgruppen sex månader efter att projektet påbörjades. Samtidigt rapporterar undersökningsdeltagarna i dessa två grupper minskning av arbetskraven och ökning av den egna kontrollen. Sammanfattningsvis är resultaten goda och visar värdefullheten av hälsofrämjande insatser i alla fall i sex månader.</p>

<p> </p><p>Syftet med uppsatsen var att beskriva och fånga individers egen upplevelse av att ha mått psykiskt dåligt i tonåren samt vägen från det dåliga måendet. Detta med fokus på deras upplevelse av att lämna det dåliga måendet och att gå mot ett psykiskt välbefinnande. Empirin bestod av halvstrukturerade intervjuer. Urvalet begränsades till fyra respondenter. Tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter som det relaterats till i uppsatsen är forskning kring återhämtning, ungdomars perspektiv på psykisk ohälsa och begreppet identitet. Resultatet av studien visar att själva vägen från den psykiska ohälsan innehöll vändpunkter, mot- och medgångar och en förändrad självbild. Det fanns faktorer som främjar vägen från den psykiska ohälsan. Strategier för att hantera känslorna och måendet på var viktigt. Det fanns viktiga personer som främjat omformningen av livet för respondenterna, främst bestående av professionella och vänner. I centrum för förändringen stod dock individens egen roll där denne tog makten över sitt liv och tog ansvar för sig själv.</p>

<p>En kvantitativ studie med experimentell design har genomförts i syfte att jämföra natur- respektive urbanmiljöers påverkan på känslomässig och fysiologisk återhämtning efter en stressupplevelse, samt utslag på kognitiv prestation. Hypotesen var att naturstimuli genererar högre grad av känslomässig och fysiologisk återhämtning än urbanstimuli. Frågeställningen var om vi kunde se någon skillnad mellan gruppernas prestationsförmåga efter genomförd återhämtning, vad gäller riktad uppmärksamhet. Återhämtningsgrad har mätts i förändring i blodtryck, puls och självskattning av känslor.  Resultatet visade att naturmiljön genererar en högre nivå återhämtning med avseende på sänkt diastoliskt blodtryck, ökade positiva känslor samt minskad oro. Däremot visades ingen skillnad i kognitiv prestationsförmåga mellan grupperna. Slutsatsen är att känslomässig samt fysiologisk återhämtning kan underlättas i naturmiljö jämfört med urbanmiljö och att detta även kan ske med hjälp av naturbilder. Däremot är det inte är självklart att man får större kapacitet riktad uppmärksamhet efter exponering av naturbilder jämfört med stadsbilder.</p>

<p>Senare års studier har gett oss en klarare bild av hur muskeluppbyggnaden stimuleras och regleras av styrketräning och nutrition. Mycket forskning kvarstår dock innan fullständiga rekommendationer kan ges. Vad som dock är klart är att de allmänna rekommendationerna som idag uppgår till 0.8 g protein • kg-1 kroppsvikt • dag-1 i de flesta länder (Lemon, 2000) inte räcker till för fysiskt aktiva individer. Atletens ökade proteinbehov kan dock enkelt tillgodoses via ökat matintag varvid supplementering ur den aspekten inte är nödvändig.</p><p>Vidare vet man att tillgängligheten och tillförseln av aminosyror runt träningen är avgörande för maximal stimulering av proteinsyntesen. Muskeln behöver tillgång till essentiella aminosyror när träningen påbörjas för maximal stimulering av proteinsyntesen. Huruvida aminosyrorna behöver tas i form av en dryck i kosttillskottsform eller kan intas i form av vanlig mat för att tillräckligt fort kunna förse muskeln med EAA är inte utrett.</p> / Uppsats 3 p i fördjupningskursen Idrotts- och arbetsfysiologi vt 2007.

Studien behandlade anorexi och återhämtning. Syftet var att undersöka hur personer som varit sjuka i anorexi beskrev den egna återhämtningsprocessen. Studien begränsades till att behandla anorexi och inte ätstörningar. Källorna som användes innehöll såväl psykologisk-, medicinsk-, kulturantropologisk-, etnologisk- som återhämtningsforskning. En kvalitativ metod användes och urvalsgruppen bestod av fyra kvinnor med erfarenheter av anorexi och återhämtning. Resultatet visade att intervjupersonerna var aktiva under sin återhämtning och berättelserna om återhämtning indelades i tre faser. En akut fas kännetecknades av att anorexin innebar ett hot mot personens fysiska och psykiska hälsa. Resultatet visade vikten av att anhöriga och vårdpersonal agerade auktoritärt samt att personen nådde en botten och olika vändpunkter. I En andra fas fann personen vägar ur anorexin. Relationen till betydelsefulla professionella var då av stor betydelse samt viljan att bli frisk, envishet, motivation och förmåga att finna strategier. Slutligen kännetecknades en tredje fas av att intervjupersonen kommit en bit i sin återhämtning och den beskrevs då som en process med såväl tillbakagångar som framgångar. Analysen visade att återhämtningen kunde tolkas som en process där känsla av sammanhang förändrades och utvecklades.

Under 1980-talet ökade arbetstempot och kraven inom organisationer samtidigt som den egna kontrollen och påverkan minskade tydligt. Vilket resulterade i att alltfler sjukskrev sig. Den psykosociala stressen blev den centrala orsaken till ohälsan. Olika studier har visat att psykosocial stress kan leda till muskelbesvär. Den viktigaste komponenten i återställning av balansen är tid för återhämtning. Tandvårdspersonal är en av de grupper som uppger och rapporterar hög frekvens av muskuloskeletala besvär, främst i nacke, axlar och skuldror. Olika interventioner har prövats för att åtgärda problemet. Denna studie syftar till att undersöka effekterna av arbetstidsförkortning (2.5 timmar) och träning på arbetstiden (2.5 timmar) på psykosociala faktorer och hälsa bland kvinnlig tandvårdspersonal. Resultatet visar att undersökningsdeltagarna i tids- och motionsgruppen rapporterar färre muskelbesvär och andra hälsoproblem än kontrollgruppen sex månader efter att projektet påbörjades. Samtidigt rapporterar undersökningsdeltagarna i dessa två grupper minskning av arbetskraven och ökning av den egna kontrollen. Sammanfattningsvis är resultaten goda och visar värdefullheten av hälsofrämjande insatser i alla fall i sex månader.

Syftet med uppsatsen var att beskriva och fånga individers egen upplevelse av att ha mått psykiskt dåligt i tonåren samt vägen från det dåliga måendet. Detta med fokus på deras upplevelse av att lämna det dåliga måendet och att gå mot ett psykiskt välbefinnande. Empirin bestod av halvstrukturerade intervjuer. Urvalet begränsades till fyra respondenter. Tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter som det relaterats till i uppsatsen är forskning kring återhämtning, ungdomars perspektiv på psykisk ohälsa och begreppet identitet. Resultatet av studien visar att själva vägen från den psykiska ohälsan innehöll vändpunkter, mot- och medgångar och en förändrad självbild. Det fanns faktorer som främjar vägen från den psykiska ohälsan. Strategier för att hantera känslorna och måendet på var viktigt. Det fanns viktiga personer som främjat omformningen av livet för respondenterna, främst bestående av professionella och vänner. I centrum för förändringen stod dock individens egen roll där denne tog makten över sitt liv och tog ansvar för sig själv.