Många ungdomar har i dagens samhälle hamnat i kriminella banor. Det finns stöd i olika former bland annat institutioner där ungdomarna blir placerade för att med hjälp av utbildad personal kunna åter igen bli accepterade samhällsmedlemmar. Syftet med vår studie är att öka förståelsen av omsocialiseringen på de ungdomar som placeras i behandlingshem på grund av kriminalitet, samt ta reda på ifall behandling på institution har bidragit till att ungdomarna blir accepterade i samhället. Vi har använt oss av en kvalitativ forskningsmetod där vi genom semistrukturerade intervjuer med fyra ungdomar har försökt få svar på vilken betydelse behandling på intuition har för kriminella ungdomars återintegrering i samhället. Vi har analyserat vårt material utifrån sociologiska teorier för att öka förståelsen av ungdomskriminalitet. Resultatet tyder på att ungdomars placering på institutionen inte är den ultimata lösningen till återintegrering, men respondenterna har oftast upplevt behandlingshemmen som något positivt då personalen har bidragit till ett nytt sätt att tänka på.

I den här studien uppmärksammas medling vid brott för vuxna gärningspersoner med fokus på deras upplevelser av medlingsprocessen. Syftet med studien är att undersöka hur vuxna gärningspersoner i Nya Zeeland upplever medlingsprocessen och dess effekter, dels som en metod för att återintegreras i samhället, dels som en metod för att förebygga återfall i brott. Den ökade kännedom om medlingsprocessen för vuxna gärningspersoner som studien har genererat används för att ifrågasätta och problematisera den svenska lagens åldersbegränsning, där medling vid brott endast erbjuds till gärningspersoner under 21 år. För att uppnå studiens syfte och besvara dess frågeställningar har en kvalitativ metod med semi-strukturerade intervjuer tillämpats. Totalt genomfördes nio intervjuer med vuxna gärningspersoner som genomgått medling vid brott i Nya Zeeland. Studien genomfördes i Nya Zeeland mot bakgrund av att vuxna gärningspersoner inte erbjuds medling vid brott i Sverige. Studien utgår från en fenomenologisk ansats, då den studerar upplevelser av fenomenet medling vid brott. Studiens teoretiska utgångspunkt är teorin om skam och återintegrering, teorin om symbolisk reparation samt andra skamteorier.   Resultatet tyder på att vuxna gärningspersoner generellt upplever medlingsprocessen och dess effekt som positiv och meningsfull. Medlingen har möjliggjort att gärningspersonerna har fått en större förståelse för brottet och dess konsekvenser. Att genom medling få den brottsutsattas förlåtelse har skapat förutsättningar för parterna att försonas och gärningspersonerna har därmed kunnat lämna brottet bakom sig och gå vidare i livet. Medlingen har bidragit till gärningspersonernas återintegrering i samhället och skapat förutsättningar att förebygga återfall i brott. Utifrån studiens resultat kan det antydas att även vuxna gärningspersoner skulle dra fördelar av att inkluderas i den svenska lagstiftningen för medling vid brott.   I studiens resultat kan inga generella slutsatser dras beträffande hur vuxna gärningspersoner upplever medling vid brott och dess effekter. Denna studie kan dock bidra med att ge en mer nyanserad bild av vuxna gärningspersoners upplevelser av medling. Studien kan även styrka tidigare forskning om gärningspersoners upplevelser av medling vid brott.

Denna studie syftar till att undersöka socialarbetarens roll i återintegreringsprocessen i familj av pojkar som lever på gatan i Nepal samt de motstånd socialarbetaren kan möta under återintegreringen av barnen. Sex socialarbetare vid organisationen Voice of Children i Nepal har medverkat i kvalitativa semistrukturerade intervjuer vilka ligger som grund för studiens resultat. I studien har två teorier använts för att analysera materialet, vilka är Family-Centered Practice och KAIMeR. Dessa har använts för att på ett djupare sätt förstå det arbetssätt och de hinder som socialarbetaren möter i arbetet med gatubarnen. Resultatet visar att socialarbetarens roll är att identifiera problem, finna lösningar samt stödja och motivera barn och familj. Relationen presenteras som den mest avgörande faktorn i förändringsarbetet samt ett individuellt bemötande och långsiktighet. När det kommer till motstånd beskriver socialarbetarna familjen som det primära problemet, ofta kopplat till bristande engagemang och ansvarskänsla, där missbrukande föräldrar, styvföräldrar och föräldrar med barn som har en funktionsnedsättning beskrivs som mer krävande fall. När det gäller motstånd av barnen är det ofta kopplat till grupptryck som att de flyr från organisationen för att vara med vänner som fortfarande är aktiva på gatan. Att kombinera arbetet mellan samhälls- och individnivå kan tänkas förhindra att barn hamnar på gatan på grund av problem på samhällsnivå, samtidigt som det hjälper gatubarnen att lösa problem på ett personligt plan. Detta gäller inte minst funktionsnedsatta barn, där det behövs mer kunskap och förståelse för att öka möjligheterna för nya, givande arbetssätt.

Syftet med denna uppsats är utforska vad socialsekreterare upplever vara hinder och tillgångar för och hos klienter som genomgår eftervård. Datainsamlingen gjordes via semistrukturerade intervjuer med en hermeneutisk och kvalitativ metodologisk utgångspunkt. Resultatet har tolkats utifrån ett punktuellt och relationellt perspektiv samt Governmentality-perspektivet, vilka båda är de teoretiska perspektiv som använts till uppsatsen. Urvalet innefattar sex socialsekreterare från fyra olika kommuner som alla intervjuades på sin arbetsplats. Resultatet visar på att även om det finns behandlingsinsatser att tillgå för klienter som är föremål för eftervård är en inre motivation från klienten och en god arbetsallians det som socialsekreterarna värderade högst. Ett annat resultat som uppkom i studien var upplevelsen av att det börjar bli ett större inflöde av klienter med samsjuklighet och att det råder en brist på boendemöjligheter för människor med missbruksproblematik. Slutsatsen av studien är att implementering av en Evidensbaserad praktik verkar ha fått genomslag för de socialsekreterare vi har varit i kontakt med då de verkar lägga stor vikt vid att använda klienten som kunskapskälla och att kunna upprätta en god arbetsallians mellan klient och professionell.

<p>I vår studie diskuteras före detta kriminellas förutsättningar när det gäller att integreras in i samhället efter att ha levt ett liv präglat av kriminalitet och missbruk. Vi har genom kvalitativa intervjuer valt att ta del av respondenternas upplevelser och erfarenheter när det gäller deras väg in i missbruk och kriminalitet, tiden där, hur deras väg tillbaka till en drogfri och icke kriminell tillvaro sett ut, samt deras livssituation idag. Syftet med studien är att undersöka vilken social betydelse KRIS har i samband med före detta kriminellas möjligheter till revansch i samhället. Resultatet visar att KRIS medlemmar har en stark sammanhållning genom liknande erfarenheter och genom deras engagemang om total avhållsamhet mot droger och kriminalitet. Kamratstödet visar sig vara av stor relevans för att hålla sig borta från missbruk. Vår analys kan sammanfattas med att KRIS fungerar som vad vi valt att benämna som en avstigmatiserande övergångsgemenskap. Med stöd från KRIS har respondenterna haft möjlighet att bryta med sitt tidigare kriminella livsmönster eftersom KRIS förfogar över stigmat där det före detta kriminella blir ett medlemskriterium. KRIS har därmed hjälpt de f.d. kriminella med att få bekräftelse och andra tillgångar som gör det möjligt att leva ett hederligt liv.</p>

I vår studie diskuteras före detta kriminellas förutsättningar när det gäller att integreras in i samhället efter att ha levt ett liv präglat av kriminalitet och missbruk. Vi har genom kvalitativa intervjuer valt att ta del av respondenternas upplevelser och erfarenheter när det gäller deras väg in i missbruk och kriminalitet, tiden där, hur deras väg tillbaka till en drogfri och icke kriminell tillvaro sett ut, samt deras livssituation idag. Syftet med studien är att undersöka vilken social betydelse KRIS har i samband med före detta kriminellas möjligheter till revansch i samhället. Resultatet visar att KRIS medlemmar har en stark sammanhållning genom liknande erfarenheter och genom deras engagemang om total avhållsamhet mot droger och kriminalitet. Kamratstödet visar sig vara av stor relevans för att hålla sig borta från missbruk. Vår analys kan sammanfattas med att KRIS fungerar som vad vi valt att benämna som en avstigmatiserande övergångsgemenskap. Med stöd från KRIS har respondenterna haft möjlighet att bryta med sitt tidigare kriminella livsmönster eftersom KRIS förfogar över stigmat där det före detta kriminella blir ett medlemskriterium. KRIS har därmed hjälpt de f.d. kriminella med att få bekräftelse och andra tillgångar som gör det möjligt att leva ett hederligt liv.

Bakgrund: Efter ett avtjänat fängelsestraff ska individen återintegreras till samhället, det kan vara svårt för en nyss frigiven att gå från anstalt och ut i frihet, detta innebär att individen ofta behöver stöd i olika former för att arbeta mot en återintegrering. Tidigare studier har funnit att stödet ofta finns hos familj och vänner, även att hitta en sysselsättning och en bostad samt att ha vilja och motivation. Syfte: Syftet med studien var att undersöka upplevelsen av återintegreringen i samhället hos tidigare dömda och vad som har varit betydande för återintegreringen. Metod: Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer som genomfördes med åtta tidigare dömda deltagare från den ideella föreningen KRIS. En Interpretativ Fenomenologisk Analys genomfördes därefter för att skapa teman som varit framträdande under intervjuerna. Resultat: Resultatet av analysen visade att förändringsarbete inom individen och anpassningsresurser kring individen upplevdes viktigt för deltagarna i sin återintegrering till samhället. Deltagarna upplevde att inre förändring så som vilja och motivation var bidragande till återintegrering. Socialt stöd, praktiskt stöd samt tid upplevdes även det vara bidragande för återintegreringen. Diskussion: Resultatet gick i linje med tidigare forskning. Teorin om sociala band kunde förklara varför inre förändring hos deltagarna var viktigt för återintegreringen samt att socialt och praktiskt stöd var viktigt för återintegreringen i samhället. Förslag på vidare forskning och praktiskt arbete gavs. / <p>2015-06-03</p>

Tidigare forskning visar faktorer som kan bidra till att unga individer väljer en kriminell bana samt att det är vanligt att ungdomar begår enstaka brott men de flesta återgår senare till ett laglydigt liv. Dock fortsätter en del den kriminella banan vilket blir en kostsam fråga för samhället, varpå brottsförebyggande arbete är centralt. Vad som idag anses viktigt för att förebygga brott är att återintegrera kriminella ungdomarna till samhällets kultur. Medling är ett återintegrerande verktyg som bygger på teorin Reintegrative Shaming theory där syftet är att lösa konflikten mellan förövaren och brottsoffret. Styrkan i att återintegrera är att undvika grupperingar i samhället som normaliserar avvikande beteende och att de då istället integreras i samhället genom att dessa individer känner samhörighet. Därav har det socialpsykologisk relevans, att få en ökad förståelse om hur polisen upplever att samverkan och medling fungerar idag och om det finns förbättringsområden i det brottsförebyggande arbetet. Genom en kvalitativ metod intervjuades fem poliser som specifikt arbetar med ungdomar. Resultaten visade att omgivande faktorer kan spela roll för om en ungdom inspireras till en kriminell bana. Medling är ett bra verktyg för att återintegrera en ungdom i samhället, men brister i rutiner inom polisens arbetssätt och inom de olika myndigheterna bidrar till att medling uteblir. Samverkan mellan myndigheterna behöver kontinuerligt utvärderas för att fungera effektivt. Vissa lagar upplevs försvåra och begränsa polisens arbete, där de anser att lagstiftarna behöver vara mer insatta i samhällets utveckling. Trots att många samverkar för att förebygga brott så leder det avvikande beteendet oundvikligt ibland till fängelse eller vård. Det är genom ett långsiktigt arbete med effektiv samverkan som ungdomskriminalitet upplevs kunna förminskas.

Syftet med arbetet är att undersöka professionellas syn på hur återintegreringen ser ut för personer som utfört kriminella handlingar och som påföljd av dessa handlingar har suttit i fängelse. För att ta reda på denna huvudfråga har det analyserats och problematiserats vilka möjligheter respektive hinder personer som utfört kriminella handlingar kan bemöta när de ska bli en del av samhället på nytt. För att besvara denna huvudfråga som forskningsområdet avser låg följande frågeställningar till grund: Hur ser återintegreringen ut i samhället för personer som har suttit i fängelse? samt vilka möjligheter och hinder har personer som befunnit sig i kriminalitet till att återanpassa sig i samhället efter att ha suttit i fängelse? Studiens empiriska material bygger på sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer. I analysen finns en sammanvävning av de kvalitativa intervjuerna, kunskapsläget och våra teoretiska utgångspunkter. Resultatet visar att förutsättningarna för återintegrering kan se olika ut från individ till individ. Frivården och Krami ska främja förutsättningarna för återintegrering. Vid sidan om den professionella rollen och deras dagliga arbete finns det flera enskilda faktorer: arbete och boende, motivation och vilja, socialt nätverk, samt den samhällssyn som finns gentemot personer som har suttit i fängelse. Dessa faktorer kan vara viktiga som antingen gynnar eller försvårar individens återintegrering i samhället. Dock behöver inte dessa faktorer ses som vändpunkter i personens liv utan som en hjälpande hand för att inte återfalla i brott. Slutsatsen är att återintegrering handlar om en sammanvävning av olika faktorer i personens liv där samverkan mellan olika instanser, redan vid tidigt stadie, är av vikt för att främja personernas möjligheter i samhället till att kunna leva ett lagligt liv. / The purpose of the essay is to investigate the professional's view of how reintegration looks for people who have committed criminal acts and who have been imprisoned for these actions. This essay includes an analysis and a problematization of which possibilities and obstacles people who have been in prison can meet during the reintegration. To answer the main question was the research area based on the following questions: How does the reintegration into society look for people who have been in prison? Which opportunities and obstacles can people meet after prison? The empirical material of the study is based on six qualitative semi-structured interviews. The analysis contains an interweaving of the qualitative interviews, previous research and different theories. The result shows that the conditions for reintegration can look different from individual to individual. Frivården (The Swedish Prison and Probation Service) and Krami (a function that helps former criminals back to the labor market) works to encourage the conditions for reintegration. Besides to the professional role and their daily work, there are several individual factors: work and housing, motivation and will, social network, and the societal view that exists towards people who have been in prison. These factors are important and can either be of benefit or disadvantage to the person's reintegration into society. However, these factors do not need to be seen as turning points in the person's life but as a helping hand in order not to fall back into crime. The conclusion is that reintegration is about an interweaving of different factors in the person's life, where the interaction between different instances, already at an early stage, is of importance for encouraging people's opportunities in society to be able to live a legal life.

The reintegration process back to society after finishing a prison sentence is not guaranteed to be easy. To be able to create a new and better life you need the right circumstances.  This study is based on a method of sociology of law. The aim of the study is to study which promoting and inhibiting factors which can be the foundation to whether people with a criminal past find and keep a job or not. The essay also asks what is demanded both individually but also structurally to maintain the capacity to stay employable. The results of this study are that there are both promoting and inhibiting factors when ex-offenders are reintegrating back to society though the labor market. Thanks to the Swedish government, legislation, organizations and more, the study shows that our country has a general positive view on getting ex-offenders back to a normal life and offers the tools to get there if they are willing to do their part.