Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger arbetar med naturvetenskap tillsammans med barn i förskolan. Skolverket (2009) framhåller en problematik som är att målen i den nuvarande läroplanen anses vara otydliga och pedagogers kunskaper kan behöva utvecklas när det gäller naturvetenskap. Det nya läroplansförslaget ska förtydliga och lyfta fram naturvetenskap samt höja ambitionsnivån för pedagoger i förskolan. Litteraturgenomgången visar vikten av att pedagoger är medvetna om kunskaps-, lärande- och barnsyn för att kunna möta uppdraget och den pekar på vikten av material och miljö för att stimulera barns upptäckande. Den teoretiska utgångspunkten baseras på ett sociokulturellt perspektiv där samspel, kommunikation, språk och artefakter är viktiga delar. I studien används observationer och intervjuer som verktyg för att undersöka hur pedagoger arbetar med naturvetenskap samt hur de ser på sitt arbetssätt. Teori och praktik kan komplettera varandra i arbetet med naturvetenskap och resultatet av undersökningen visar att pedagogernas kunskaper inom ämnet har stor betydelse. Slutsatsen av undersökningen är att pedagogernas kunskaper syns i arbetet genom kommunikation, samspel och användandet av fysiska och språkliga artefakter. I sammanhanget innebär det att vidareutbildning inom det naturvetenskapliga området är av stor vikt för att kunna möta läroplanen. Pedagogers kunskaper blir nyckeln till naturvetenskap.

Med utgångspunkt i att lärare med olika typ av lärarexamen har behörighet att undervisa i förskoleklass och att det för denna skolform inte finns några nationella kursplaner, syftar studien till att undersöka i vilken utsträckning och på vilket sätt lärare i förskoleklass beskriver att de arbetar med olika språkstimulerande aktiviteter samt hur de motiverar sitt arbetssätt. Vidare undersöks om typ av lärarexamen påverkar i vilken utsträckning lärare i förskoleklass arbetar med olika språkstimulerande aktiviteter. För att genomföra studien används flermetodsforskning vilket i detta fall har inneburit en enkätundersökning med 239 respondenter och semistrukturerade kvalitativa intervjuer med åtta informanter. Urvalskriterier för båda undersökningarna har varit att deltagarna ska vara yrkesverksamma i förskoleklass och ha någon typ av lärarexamen. I den kvantitativa undersökningen framträder en bild av att lärare i förskoleklass i hög grad arbetar med olika språkstimulerande aktiviteter. Vad gäller hur detta arbete beskrivs och hur arbetssätt motiveras, visar den kvalitativa undersökningen att det inom vissa aktiviteter finns påtagliga likheter, medan det i andra aktiviteter till viss del skiljer sig åt. Vidare ger den kvantitativa undersökningen indikationer på att lärare i förskoleklass som har förskollärarexamen, i större utsträckning än de som har grundlärarexamen, dagligen arbetar med olika språkstimulerande aktiviteter.

Elever ska få möjlighet att utveckla sina muntliga förmågor. Syftet med studien är att undersöka muntlighetskulturen i klassrummet med utgångspunkt i lärares sätt att formulera frågor i helklassundervisning. Vi fokuserar därför på att undersöka lärarens roll när det kommer till den muntliga miljön vid ett undervisningstillfälle. För att uppnå studiens syfte gjordes två ljudinspelade observationer där elevernas svarsfrekvens observerades samt att lärarnas frågor analyserades i efterhand och kategoriserades med öppna- och slutna frågor. Sedan kategoriserades samtliga frågor med hjälp av begreppet frihetsgrader. Observationerna gjordes i två olika klasser, båda i årskurs 5. Vi observerade två lärare under två svensklektioner. Resultatet visar att 33 av 40 elever fick chansen att svara på frågor under lektionerna. Lärarnas strategier för att fördela frågor påverkade fördelningen av frågorna. Analysen av frågorna visar att eleverna har möjlighet att svara fritt på 14 av 49 frågor som ställdes under observationerna. Resultatet framhäver att lärarens frågor påverkar muntligheten i klassrummet, lärares tekniker för formulering av frågeställning och tekniker för att avgöra vem som ska svara på frågan är av stor vikt och något lärare bör reflektera över vid planeringen av undervisningen.

Barn som utsätts för brott finner svårigheter med att berätta om vad deblivit utsatta för. På grund av detta är det av vikt att förhörsledaretillämpar förhörsmetoder som enligt tidigare forskning leder till att barnvågar berätta om vad de blivit utsatta för. Syftet med denna studie varatt undersöka vilka förhörsmetoder som används vid förhör med utsattabarn samt vilka metoder som genererar mest svar i form av svarsord.Studien har utgjorts av mixed methods där förundersökningsprotokolloch intervjuer med barnförhörsledare har analyserats. Analysen fann attöppna frågor och expanderande parafrasering genererar mest svarsord,medan öppna frågor och ledande frågor var de metoderna somtillämpades oftast. Förhörsledarna uttrycker i intervjuer att ledandefrågor är förödande och att de inte används i barnförhör, medan deeftersträvar att använda öppna frågor då dessa genererar längst svar frånbarnen. Resultaten diskuteras och likheter och skillnader tas upp. / Abused children have difficulties disclosing the crimes they have beenexposed to. With this in regards, it is important that interrogators useinterrogation methods that, according to previous research, leads tochildren telling about the abuse. The aim of this study was to explorewhich interrogation methods are used in interrogations with abusedchildren and which methods generate the most answers in the form ofamount of words. The study consisted of mixed methods wherepreliminary investigation reports and interviews with childinterrogation leaders were analyzed. The analysis found that openendedquestions and expanding paraphrasing generated the mostanswers in amount of words, while open-ended questions and leadingquestions were the methods that were most commonly used. Theinterrogators expressed in interviews that leading questions wereconsidered to be devastating and that they were not used ininterrogations with children, meanwhile they strived to use open-endedquestions since these types of questions generate the most answers fromthe children. The findings are discussed and similarities and differencesare addressed.

Denna studies syfte är att ge djupgående kunskap om en lågstadieläraresuppfattningar om och användning av kunskapsreproducerande och kunskapsutforskande samtal i svenskundervisning. Studien har en teoretisk utgångspunkt i fenomenologi och är utformad som en fallstudie med tre klassrumsobservationer i årskurs 1 och en uppföljande intervju med klassläraren. Den insamlade datan har analyserats med en innehållsanalys som sorterat materialet i kategorier och underkategorier. Resultatet är att läraren inte benämner begreppen som kunskapsreproducerande och kunskapsutforskande samtal men använder och anpassar samtalen till sin undervisning efter hur gruppdynamiken i klassen fungerar. Vidare framkommer att det kollegiala samarbetet är viktigt för planeringen av klassrumssamtalen. När läraren reflekterade över de observerade lektionerna framkom det att hon var nöjd med att blanda samtalstyperna med såväl slutna som öppna frågor och att hon kunde styra lektionerna med valet av samtal. Hon hade planerat lektionerna så att eleverna skulle ta det största talutrymmet, vilket observationerna visade stämde.