No description available.

The transmission of Covid-19 has put Sweden in a new situation with unique challenges for the society and its population. Based on the restrictions and exhortation to stay at home during transmission of Covid-19, concern has been increased about the pandemics potential impact on domestic violence. Newspapers all around the world post warning signs for increased phone calls to social services and hotlines from women who are exposed to domestic violence. Focusing on the Swedish context, this thesis has inquired workers at social services and women's shelters who in particular support and help women, who are victims of domestic violence. The data collection has been focused on how they work with the women during the transmission of Covid-19 to get an understanding of how this might affect their day to day work. The data have been collected through semi-structured interviews and have been analysed through qualitative content analysis. The data has shown that the work has been affected in several ways: with social distance, physical distance in treatment, decreased preventive work, difficulties to reach the women who are controlled by their perpetrators, and the general work in the field with cooperation with other agencies.

Kvinnojourer i Sverige utför varje dag ett viktigt arbete med att hjälpa våldsutsatta kvinnor. Denna studie syftade till att undersöka de som arbetar på kvinnojourers erfarenheter kring våldsutsatta kvinnors uppbrottsprocesser och om dessa erfarenheter har ändrat deras arbetssätt med att hjälpa andra våldsutsatta kvinnor. Två frågeställningar användes för att besvara syftet där den första berörde kvinnors uppbrottsprocesser och den andra jourernas arbete. Utförandet av studien underbyggs av att det råder en kunskapslucka kring just detta område. I studien genomfördes semistrukturerade intervjuer med nio anställda på olika kvinnojourer i Sverige. En tematisk analys gjordes för att analysera den insamlade datan, för att sedan identifiera kodord som bildades till teman. Åtta teman bildades; omgivning, stöd, kunskap, yttre faktorer, kvinnan, kunskap, support och individuella faktorer. Resultatet visade att enligt kvinnojourerna är det individuellt varför en kvinna lämnar en våldsam relation men de främsta orsakerna är när barn eller omgivning drabbas, att våldet eskalerar eller att kvinnan helt enkelt fått nog. De ansåg även att erfarenheter och kunskap kring kvinnors uppbrottsprocesser har en inverkan på hur de arbetar med andra utsatta kvinnor. / Women's shelters in Sweden perform every day an important job of helping abused women. This study aims to examine those who work at women's shelters and their experiences on abused women's leaving processes. Also if these experiences has changed their way of working with helping other abused women. Two questions were used to achieve the purpose. The first question is about women’s leaving processes and the second is about the shelters work. The execution of the study is supported by the fact that there is a knowledge gap in this area. Semi-structured interviews were conducted with nine employees at various women's shelters in sweden. A thematic analysis was used to analyze the collected data, and then to identify codewords formed into themes. Eight themes were found; environment, support, knowledge, external factors, the woman, knowledge, support and individual factors. The results showed that according to the women's shelters, it's individual why a woman leaves a violent relationship but the main reasons are when children or the environment is affected, that the violence escalates or that the woman has had enough. They also felt that experiences and knowledge about women's leaving processes have an impact on their work with other abused women.

Mäns våld mot kvinnor i nära relation är ett stort samhällsproblem. Ett resultat av den fortskridande coronapandemin, och dess restriktioner som innebär individuella rörelsebegränsningar, är att kriminologer befarar en ökning av våld i nära relation i Sverige. Föreliggande studie syftar till att undersöka huruvida pandemin har resulterat i en förändring av antalet kvinnor som söker hjälp hos svenska kvinnojourer under våren 2020 och möjliga förklaringar till detta fenomen. Därigenom undersökning utforskades och konceptualiserades våld i nära relation i förhållande till coronakrisen. I förfarandet av studien användes en mixad design för att få en djupare och vidare förståelse för ämnet. Med en kvantitativ enkät kartlades nationellt huruvida 93 kvinnojourer runt om i Sverige uppfattar en eventuell förändring. Genom sex kvalitativa intervjuer återgav representanter för svenska kvinnojourer sina upplevelser. Resultatet visar på varierande uppfattningar om det har skett en förändring på belastningen sedan coronautbrottet i Sverige. Däremot delar alla informanter uppfattningen om att det faktiska relationsvåldet har ökat under krisen. Informanternas förklaringar till denna utveckling grundas i ett strukturellt perspektiv, men kopplas även till individuella faktorer som kan förstärkas under krisen och öka risken för våld i nära relation. / Intimate partner violence is a major issue in our society. As a result of the emerging Corona Virus Pandemic, and the restrictions this has placed upon individual mobility, criminologists have come to fear that the pandemic has caused an increase in violence against women in the Swedish society. The following study seeks to investigate whether the pandemic has led to changing numbers of women entering women’s shelters in the spring of 2020 and possible explanations of this phenomena. In doing so, the main objective is to evaluate and conceptualise intimate partner violence in relation to the crisis. In order to fully grasp both the width and depth of this issue, the preferable method of choice was a mixed design. To quantify the national perception, 93 respondents from different women’s shelters were surveyed. In addition, six qualitative interviews with various women’s shelters representatives were conducted. The result shows varying understandings whether the numbers of women seeking help has changed since the outbreak of the Corona Virus in Sweden. However, all of the informants share a strong belief that intimate partner violence has increased during the pandemic. The informants’ explanations for this development derives from a structural theoretical standpoint, while also pointing to individual factors that may be enhanced during the crisis and increase the risk of intimate partner violence.

Bakgrund Våld i nära relation är ett globalt problem. Sjuksköterskorna inom primär och akutsjukvård har ett viktigt ansvar att identifiera våldsutsatta kvinnor i nära relation. Sjuksköterskorna ställs inför utmaningar i mötet med dessa kvinnor för att kunna ge god omvårdnad. Syftet med denna studie är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relation. Metod en litteraturstudie som följer Polit och Becks niostegsmodell och med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Redovisas i två kategorier Komplexitet i vårdmötet och Arbetsmiljöns inverkan. Komplexitet i vårdmötet beskrivs i två underkategorier Att känna sig ambivalent, Känslomässiga reaktioner, Arbetsmiljöns inverkan beskrivs i tre underkategorier Utmaningar i det dagliga arbetet, Behov av tid och Behov av mer kunskap. Slutsats Sjuksköterskor känner sig otillräckliga i sin yrkesroll, frustration och hjälplöshet kan uppstå. Behov av mer tid till personcentrering och kunskap ses som avgörande för att sjuksköterskorna ska kunna ge en god omvårdnad i mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relation. / Background Intimate partner violence is a global problem. The nurses in primary and emergency care have an important responsibility to identify intimate partner violence. The nurses are faced with challenges in meeting these women to be able to provide good nursing care. The aim of this study is to describe nurses’ experiences of meeting women who have been exposed to intimate partner violence. Method A literature study that follows Polit and Beck’s nine-step model with qualitative content analysis. Results Reported in two categories Complexity in the care meeting and the impact of the Work Environment. Complexity in the care meeting is described in two subcategories Feeling ambivalent, Emotional reactions, The impact of the work environment is described in three different subcategories: Challenges in the daily work, Need for time and Need of more knowledge. Conclusion Nurses feel inadequate in their professional role, frustration and helplessness arise. The need for more time and knowledge is seen as crucial for the nurses to be able to provide good nursing care in the meeting with women exposed to intimate partner violence.

Men´s violence against women causes major physical and psychological consequences and is therefore classified as a prioritized public health issue by the UN. The government offers various forms of help for abused women, including support and protection through non-profit women´s shelters. The national association Unizon incorporate 90 women´s shelters that through knowledge of violence, gender and power, offer support and protection to women and children that are victims of violence. This study aims to increase the knowledge of women´s shelters work with abused women. The basis of the study is formulated through two research questions; “How do professionals work to shed light on resistance and the responsibility for the violence?” and “How does shedding the light on resistance interact with the placement of responsibility?” Based on the aim of the study, a qualitative research approach was adopted in which five semi-structured interviews with professionals at Unizon´s women´s shelters were conducted. Through a thematic analysis, two themes were identified; “To prepare the woman to leave” and “To prepare the woman to not return”. The results were analyzed using a relational perspective on power and the power triangle, as well as the concept of empowerment. The results demonstrated that by referring to violence as violence, the resistance of the abused woman is made visible, which in turn leads to clarity concerning the issue of responsibility.

Bakgrund: Tidigare forskning visar att det finns stor okunskap och tveksamhet hos vårdpersonal inför mötet med våldsutsatta kvinnor. Hälso- och sjukvården är en ledande aktör för att förebygga mäns våld mot kvinnor. Det dolda våldet i hemmet identifieras sällan, vilket orsakar stort lidande hos våldsutsatta kvinnor. Kvinnor lever i otrygghet vilket gör att de har all rätt att få den vård som krävs. Syfte: Syftet var att belysa våldsutsatta kvinnors upplevelser av bemötande inom hälso- och sjukvården. Metod: En litteraturöversikt har tillämpats baserat på åtta vetenskapliga artiklar. Resultat: Hälso- och sjukvårdens bristfälliga kompetens låg till grund för att kvinnor undvek att söka professionell hjälp med rädslan av att inte bli tagna på allvar. Negativa attityder från vårdpersonal skapade sårbarhet och skuldkänslor hos våldsutsatta kvinnor. Kvinnors läkningsprocess påbörjades när de blev tillfrågade om våldet, bekräftades i sina upplevelser samt erhölls verktyg och ytterligare stöd i form av remittering. Konklusion: Våldsutsatta kvinnors upplevelser av bemötandet grundade sig i både positiva och negativa faktorer. Bemötandet av våldsutsatta kvinnor ska bygga på öppen dialog i en trygg miljö vilket möjliggör identifiering av våldet. Större kompetens krävs hos vårdpersonal där tydligare riktlinjer och handlingsplaner bör ligga till grund inför mötet med våldsutsatta kvinnor. / Background: Previous research shows severe ignorance in health care workers meeting abused women. Health care is a leading instance preventing violence against women. Hidden violence in the domestic is seldom identified, causing women great suffering. Women live in insecurity, giving them right to required health care. Purpose: Shed light on abused women’s experiences receiving health care. Method: A literature review has been applied based on eight scientific articles. Result: Health care’s inadequate competence was the main reason women avoided professional help, fearing not being treated sincerely. Medical order lies negative attitude established vulnerability and guild amongst victims. The healing process began when consulted about the violence, confirmed in their experiences, obtaining tools, and referring additional care. Conclusion: Abused women’s experiences receiving care founded in positive, and negative factors. Building treatment of abused women on dialog and a safe environment enables identification of domestic violence. Greater competence in medical order lies where guidelines and action plans is preparatory to consulting abused women.

Sjuksköterskans professionella ansvar är att främja människors hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa samt att lindra lidande, detta kan ske genom personcentrerad vård. Vid personcentrerad vård är det människan som är i behov av vård som ska sättas i centrum. Akutsjukvård innebär inte bara att ge kritiskt sjuka patienter snabb vård, den ska också vara individanpassad utifrån den patient som söker vård. Våld i nära relation är ett globalt problem som drabbar både kvinnor och män. Det kan ge konsekvenser genom det direkta fysiska traumat samt en rad följdsjukdomar som kan ha en mer psykisk påverkan på offrets livskvalité. För samhället kostar det stora summor årligen. Alla konsekvenser av våld i nära relation kan leda personen som blir utsatt för våld i nära relation till att uppsöka sjukvård, där sjuksköterskor på akutmottagningar har en möjlighet identifiera dessa patienter. Det finns flera kartlagda faktorer som påverkar detta, några är främjande och andra är barriärer som hindrar identifiering och personcentrerad vård.   Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av faktorer som kan påverka mötet med patienter som utsatts för våld i nära relation.   Studien var en intervjustudie med kvalitativ ansats. Åtta intervjuer (inklusive en pilotintervju) genomfördes på akutmottagningar på tre sjukhus i Mellansverige med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Rådata analyserades genom induktiv innehållsanalys.   Resultatet visade på faktorer som påverkade mötet med patienter som utsatts för våld i nära relation och delades upp i två kategorier “Sjuksköterskans upplevda arbetssituation” och “Sjuksköterskans kunskap”. Faktorerna var knutna till den specifika arbetsplatsen och den interprofessionella stöttningen från kollegor i situationer som behöver få ta tid. De handlade också om sjuksköterskans egna förvärvade kunskap och de upplevda brister på kunskap som fanns generellt inom akutkliniken kring att möta patienter som utsatts för våld i nära relation. Faktorerna kunde ses som goda förutsättningar för att ge personcentrerad vård samt barriärer mot personcentrerad vård till patienter som är utsatta för våld i nära relation.   De intervjuade sjuksköterskorna använde personcentrerad vård för att vårda patienter som utsatts för våld i nära relation. Det fanns en kunskapsbrist och det saknades fastslagna rutiner samt kunskap om befintliga rutiner för hur sjuksköterskan skulle och kunde agera i mötet med patienter som utsatts för våld i nära relation. Ofta saknades en tydlig förankring angående problematiken kring våld i nära relation hos klinikledningen. Samarbete både med kollegor, andra professioner och andra instanser var något som kunde vara både en barriär mot att ge personcentrerad vård men också en främjande faktor. / The nurses’ professional responsibility is to further people's health, prevent disease, reconstruct health and ease pain, this can be done through person centered care. In person- centered care it is the person in need of care that should be in the center. Emergency medical service means not only to give critically ill patients fast care, it should also be fitted to the individual seeking care. Intimate partner violence [IPV] is a global problem that affects both women and men. It can cause consequences though the direct physical trauma and a range of secondary diseases that can have a more psychological influence on the victim’s quality of life. To the society it causes high costs yearly. All the consequences of IPV can cause the person affected to seek health care, where nurses at the Emergency department [ED] have an opportunity to identify these patients. There are several charted factors that affect this, some are encouragement, and some are barriers that inhibits identification and person-centered care.   The aim of this study was to describe nurses experience of factors that can affect the meeting with patients subjected to intimate partner violence.   This study has a qualitative research design. Eight semi structured interviews were conducted at Emergency Departments at three hospitals in the middle of Sweden. The raw data was the analyzed with inductive content analysis.   The results showed factors that affected the meeting with patients subjected to IPV and was split into two categories “Work Environment” and “Knowledge”. The factors were connected to the specific workplace and the interprofessional support from colleagues in situations that needed to take time. They also dealt with the nurses own acquired knowledge and the perceived inadequacies that was generally in the ED about meeting patients subjected to IPV. The factors could be regarded as good pre-requisites to give person centered care and barriers against person centered care towards patients subjected to IPV.   The nurses that were interviewed used person-centered care to give care to patients subjected to IPV. There were a lack of education and a lack of established routines and knowledge about existing routines for how the nurse should and could act in meeting patients subjected to IPV. There were often lacking a clear establishment about the problematics surrounding IPV at the clinic management. Collaboration with both colleges, other professions and other authorities was something that could be both a barrier against giving person centered care but also an encouragement.

Fler länder har under Covid-19-pandemin rapporterat att deras restriktioner har inneburit en ökning av våld i nära relation. I Sverige har socialtjänsten det yttersta ansvaret att erbjuda stöd och hjälp till en våldsutsatt kvinna. Under pandemin förväntas socialtjänsten att ge ett likartat stöd som innan pandemin trots de uppmaningar och restriktioner som utfärdats. Syftet med denna studie är således att undersöka hur socialsekreterare upplever sitt arbete med kvinnor som utsätts för våld i nära relation under rådande pandemi. Studien är baserad på material från åtta semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare från olika kommuner i Sverige. Michael Lipskys (2010) teori om gatubyråkrati används för att undersöka och förstå socialsekreterarnas handlingsutrymme i relation till den våldsutsatta kvinnan under rådande pandemi. Vidare används Randall Collins (2004) teori om interaktionsritualer för att förstå sammanhanget som studiens socialsekreterare och de våldsutsatta kvinnorna befinner sig. Studiens resultat visar att socialsekreterarnas arbete karaktäriseras av flera aspekter, bland annat av den betydelse som motivations- och informationsarbetet har för att etablera en första kontakt med den våldsutsatta kvinnan samt hur en hög grad av handlingsutrymme krävs för att både kunna ge rätt stöd och upprätthålla en interaktionsritual med klienten. Covid-19-pandemin har förändrat socialsekreterarnas arbete genom att de inte längre kan ha fysiska möten i samma utsträckning som tidigare, vilket visar sig vara en förlust i deras yrkesroll. / Several countries have reported an increase in intimate partner violence during the Covid-19 pandemic due to their restricted measures to control the spread of the virus. In Sweden, the social services have the responsibility to offer services in the form of support and help to a woman subjected to intimate partner violence. During the Covid-19 pandemic, the social services are expected to provide similar services as before the pandemic, despite the issued exhortation and restrictions. The purpose of this study is to examine how social workers experience their work with women who are subjected to intimate partner violence during the Covid-19 pandemic. The study is based on data from eight semi-structured interviews with social workers from different municipalities in Sweden. Michael Lipsky’s (2010) theory about street-level bureaucracy is used to examine and understand the social workers’ discretion in relation to the abused women during the current pandemic. Furthermore, Randal Collins’ (2004) theory about interaction rituals is used to understand the context in which the social workers in this study and the abused women find themselves.  The results of the study show that the work of social workers is characterized by several aspects, including the importance of motivational and information work to establish a first contact with the abused woman and how a high degree of room for maneuver is required to both provide the right support and maintain an interaction ritual with the client. The Covid-19 pandemic has changed the work of social workers in that they can no longer have physical encounters to the same extent as before, proving to be a loss in their professional role.

Mäns våld mot kvinnor är idag ett omfattande samhällsproblem som nu börjar uppmärksammas mer inom media så väl som politik. Kvinnors utsatthet för våld är inte längre en privat sak utan ansvaret vilar på samhällets axlar. Svenska kvinnojourer är idag den enda möjligheten för skydd och organisationerna har lång erfarenhet med både stöd- och förebyggande arbete inom området våld i nära relation. Den rådande covid-19 pandemin har nu tagit sin plats på världskartan och har försvårat mycket av det viktiga arbete jourerna gör för utsatta kvinnor. Denna studie syftar på att undersöka upplevelser och erfarenheter personalen på svenska kvinnojourer har, av covid-19 pandemins påverkan på de våldsamma relationerna, samt deras möjlighet att erbjuda det livsviktiga stödet. Att försöka att skapa en bild av pandemins konsekvenser för kvinnorna som utsatts för detta våldsamma samhällsproblem var därtill också en huvudpoäng med studien. Den ökade isoleringen och den ökade frustrationen över situationen syns i studiens resultat att vara de största riskfaktorerna för intensifiering och ökningen av mäns kontrollerande och våldsamma beteende mot kvinnor. Därutöver har den sociala distanseringen försvårat kvinnojourernas arbete och därmed kontakten till de utsatta kvinnorna. Det förebyggande arbetet har mer eller mindre ställts in. Efterverkningarna av denna nya verklighet är fortfarande okänd men förväntas inte vara utan betydelse. / Men's violence against women is today a widespread societal problem, which is now beginning to receive more attention in the media as well as in politics. Women's exposure to violence is no longer a private matter, the responsibility now rests on the shoulders of the society. Swedish women shelters are today the only opportunity for protection, and the organizations have extensive experience and knowledge of both support and preventional work in the area of ​​intimate partner violence. The current covid-19 pandemic has now taken its place on the world map, and has made much of the important work the women shelters do for victimized women more difficult. This study aims to examine the experiences and perceptions of Swedish women shelters, on the impact of the covid-19 pandemic on violent relationships and their ability to offer vital support. The purpose of creating an image of the pandemic's consequences for the women who were exposed to this violent societal problem was also a main point of the study. The increased isolation, and the intensified frustration over the situation is shown in the study results as being the biggest risk factors for intensifying and increasing men's controlling and violent behavior towards women. In addition the social distancing has made the work of the women shelters and thus the contact with the victimized women more difficult. The preventive work has more or less been seized. The aftermath of this new reality is still unknown, but is not expected to be without significance.