Syftet med studien är att genom intervjuer med några förskollärare, som arbetar med blandade åldrar på förskolan, ta reda på deras överväganden gällande planerade rörelseaktiviteter i den dagliga verksamheten. Frågeställningarna som studien svarar på är vilka centrala överväganden förskollärare tar ställning till inför planerade rörelseaktiviteter utomhus och inomhus samt hur aktiviteterna skiljer sig efter gruppens sammansättning. Gruppens sammansättning innefattar barnens ålder, kunskapsnivå, vilka barn som passar ihop och barnens enskilda behov. Studien är kvalitativ och metoden som används är semistrukturerade intervjuer som har transkriberats ordagrant. Urvalet av informanter är fem olika förskollärare som arbetar på olika förskolor. För att analysera empirin utgår vi från Vygotskys sociokulturella teori. Studiens resultat visar att samtliga förskollärare anser att rörelse är viktigt men att de lägger lite planerad tid på rörelseaktiviteter. Den planerade rörelseaktiviteten sker oftast inomhus medan de ser rörelseaktivteter utomhus som mer spontana och naturliga. Andra delar av läroplanen ses som mer relevanta och därför läggs inte så mycket tid på planerade rörelseaktiviteter. Miljö och material varierar mellan de olika förskolorna i studien och det har visat sig ha stor påverkan för möjligheten av utförandet av planerade rörelseaktiviteter. Det är lätt att se hinder istället för möjligheter men bara förskollärarnas kreativitet sätter gränser, vardagligt material som inte är ämnat för rörelse går att använda. Sammansättnigen av gruppen påverkar val av aktiviteter, det anpassas mest efter vilken utvecklingsnivå gruppen ligger på och inte så mycket efter ålder. Alla förskollärarna har en positiv inställning till rörelseaktiviteter de tycker att det är viktigt att röra på sig och rörelseaktiviteter generar mycket glädje.   I resultatet har teman plockats ut från frågeställningarna och svaren. Teman är: Planerade rörelseaktiviteter - Förutsättningar vid planering och Planerade rörelseaktiviteter - Sociala relationer.

När barn skolas in på förskolan bryts relationen mellan barnet och de personer som är viktigast i deras liv – de som de under sina första år fått anknytning till. Nu är det dags att barnet får lära sig att lita på och känna trygghet med andra – pedagogerna på förskolan. Vilken inskolningsmetod som anses som mest lämplig att använda motiveras säkert med att det är ”bäst för barnen” men att synen på hur brytningen från föräldern sker för att ersättas av annan anknytningsperson är olika. Utifrån begreppen trygg bas, anknytningsperson och separation från John Bowlbys anknytningsteori samt från tidigare forskning inom området har jag analyserat och jämfört fyra förskollärares uppfattningar om anknytning och separation i samband med inskolning på förskolan och deras egen roll i denna. Resultatet visar att förskollärarnas svar skiljer sig när det gäller vilken inskolningsmetod de valt, men samtidigt är samtliga förskollärare nöjda med sina inskolningsmetoder. Endast en förskollärare nämner vikten av ansvarspedagog och anknytning under inskolningen då hon ansåg att det underlättar för barnet. En annan menade att nackdelen med ansvarspedagog var att barnet kunde bli för hårt anknutna till en pedagog samt att det inte ger barnet en sann bild av verksamheten. Trots olika inskolningsmetoder visade resultaten ändå flera lika uppfattningar hos förskollärarna. Alla förskollärarna ansåg att syftet med inskolningen var att barnet skulle bli tryggt men samtidigt var alla fyra överens om att det är minst lika viktigt att få föräldern trygg. Hur förskollärarens såg på sin roll i separationsprocessen och som kompletterande anknytningsperson var också lika men de hade olika syn på förälderns roll. Det Bowlby nämner som Trygg bas är det bara en förskollärare som nämner. Istället menar de andra att föräldern ska vara aktiv tillsammans med barnet under inskolningen.

Syftet med uppsatsen är att bidra med kunskap om hur några förskollärare uppfattar sitt ledarskap utifrån ett hållbarhetsperspektiv, vad de anser vara viktiga kompetenser för ett hållbart ledarskap samt vad de anser som hindrande och främjande villkor för ett hållbart ledarskap. Betydelsen av denna studie är att belysa förskollärares ledarskapssituation för att verksamma och blivande förskollärare ska få en möjlighet att utveckla ett hållbart ledarskap, vilket gagnar både den enskilda förskollärares framtid i yrket samt förskolans kvalité.   Studien utgick från en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer där sex förskollärare från mindre orter har intervjuats. I resultatet framkom aspekter för hur förskollärare upplever hållbart ledarskap. De nämner vikten av att skapa balans utifrån verksamhetens mål och verksamhetens verkligheter även mellan yrkesliv och privatliv. Aspekter som långsiktig syn på lärande, gemensamt ledarskap, relationella kompetenser, samverkan och resurser är av betydelse för hur förskollärare upplever sitt ledarskap och i förlängningen hållbarhet.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare resonerar kring barns delaktighet i förskolan. Tre frågeställningar ligger till grund för studien: Hur ser förskollärare på sitt förhållningssätt för att främja barns delaktighet? Hur tänker förskollärare om att samlingen i förskolan kan användas i relation till barns delaktighet? Hur tänker förskollärare om att leken i förskolan kan användas i relation till barns delaktighet? Forskningsmetoden var kvalitativ och undersökningsinstrumentet var semistrukturerade intervjuer där resultatet analyserades för att sedan kategoriseras. Urvalet bestod av sex förskollärare. Det framkom i studien att samtliga respondenter anser att barns delaktighet är av stor vikt i förskolan och att den ofta främjas genom samtal. Det är genom samtal som respondenterna blir medvetna om vad barnen finner intressant. Barnens intressen används sedan för att utveckla verksamheten. Studien visar att det är förskollärarens förhållningsätt som till största del påverkar om barnen blir delaktiga i verksamheten. Ett gott förhållningssätt är enligt respondenterna lyhördhet, flexibilitet samt att kunna närma sig barnets perspektiv. Det synliggjordes även att mycket av barnens delaktighet är styrd till förutbestämda alternativ till exempel att placeringen är styrd till att välja plats på samlingsmattan. I leken styrs barnens delaktighet ofta utifrån förskolans och förskollärarens regler, exempelvis valet av material och att alla barn måste få vara med i leken.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka vilka diskurser som framträder när förskollärare talar om det standardiserade observationsmaterialet TRAS. Studien bygger på en kvalitativ metod där sex förskollärare har deltagit i semistrukturerade intervjuer. Den insamlade empirin har sedan analyserats och tolkats utifrån en diskursanalytisk ansats för att förstå bakomliggande diskurser. De diskurser som är framträdande och som diskuteras är den moderna synen och den postmoderna synen på kunskap och utveckling. Resultatet visar att den moderna och postmoderna diskursen löper parallellt i förskolans verksamhet. Förskollärare verkar vilja uttrycka sig i termer av det postmoderna perspektivet men i talet om det standardiserade observationsmaterialet TRAS blir det svårt att undvika begrepp som kan härledas till den mer moderna synen på barns utveckling och lärande. Förskollärare finner svårigheter att fylla i det standardiserade observationsmaterialet då kunskap är beroende av kontext. När ett barns kunnande fylls i studeras barnet i särskilda planerade eller oplanerade situationer. Förskollärarna bedömer först barnet enskilt för att sedan diskutera i arbetslaget. Barnet studeras från ett vuxenperspektiv och tränas utan vetskap för att nå en viss kunskap. Därmed uteblir lärprocessen i jakten på den sanna kunskapen. Tiden är en avgörande faktor vilket påverkar att materialet inte används som en integrerad del i verksamheten. Den sanna kunskapen som materialet eftersträvar exkluderar mänsklig mångfald som samhället präglas av i vår tid.

Syftet med denna studie är att belysa vilka former av kommunikationsstrategier som förskollärare upplever som framgångsrika i arbetet med att lösa konflikter och skapa möjligheter för lärande, samt hur de arbetar strategiskt för att förebygga konflikter i förskolan. Detta för att få en förståelse för hur förskollärare kan kommunicera med barn under konflikter och hur konflikter kan hanteras i förskolan. En kvalitativ forskningsmetod i form av semistrukturerade personliga intervjuer användes för att uppnå syftet och besvara frågeställningarna. Intervjuerna genomfördes på fyra olika förskolor med sex verksamma förskollärare som har olika lång yrkeserfarenhet. Studiens resultat visar att det finns både olikheter och likheter i hur förskollärare kommunicerar och hanterar konflikter. De använder sig av olika kommunikationsstrategier beroende på barn och situation. Förskollärarna kan stötta och vägleda barnen på olika sätt i konfliktsituationer, exempelvis genom att medla med barnen eller genom att bekräfta barnets känsla, och sedan låta barnen komma på en lösning till konfliktsituationen. I vårt resultat framkom att förskollärarna ser det ickeverbala språket som en viktig aspekt när de kommunicerar med barn under konfliktsituationer. Det är viktigt enligt förskollärarna att använda kroppsspråket, ha ögonkontakt och att visa med hela ansiktet, samt använda rösten för att förstärka budskapet. Förskollärarna lyfter fram att de arbetar förebyggande mot konflikter genom att vara nära barnen och arbeta med värdegrunden. I vårt resultat framkom det även att de ser konflikter som en lärandesituation där barn främst lär sig normer och värden, samt det sociala samspelet.

Syftet med det här examensarbetet är att undersöka hur förskollärare uppfattar den fysiska inomhusmiljön i form av möbler och material, samt hur de uppfattar barnens möjlighet till inflytande i utformningen av miljön. En kvalitativ forskningsmetod har använts i form av intervjufrågor som utformats för att besvara vår studies frågeställningar. Fyra utvalda respondenter med olika lång erfarenhet har intervjuats och dessa intervjuer har dokumenterats genom ljudinspelning för att sedan transkriberas. Resultatet av vår studie visar på olika hinder som kan uppstå i utformningen av den fysiska inomhusmiljöns  möbler och material, samt att ansvaret för en attraktiv och stimulerande miljö ligger på pedagogerna och på organisationen, i form av förskolechef, specialpedagog och den budget som verksamheten erbjuds.Vidare visar vårt resultat att observation och dokumentation är redskap som är gynnsamma att använda för att möjliggöra att barn får ett reellt inflytande över den fysiska inomhusmiljön. De slutsatser vi kan dra och de lärdomar vi själva fått genom vårt examensarbete är hur viktig miljöns utformning är för barns utveckling och lärande, vilket därmed sätter krav på alla som verkar inom förskolan. De har ett ansvar då det kommer till att ge alla barn en likvärdig utbildning på förskolan och detta uppnår de bland annat genom att forma miljön utefter varje individ i barngruppen. I det resultat vi fått fram är samtliga respondenter medvetna om detta och påtalar att det tillhör deras uppdrag som förskollärare. Vi har även konstaterat ett samband mellan den fysiska inomhusmiljön med  avseende på möbler och material kopplat till arbetsmiljön på förskolan. Vår slutsats är främst att det kan finnas två sidor av samma mynt, eftersom det som är bäst för barnen inte alltid är det som är bäst för de vuxna. Här blev hållbart lärararbete något att ta i beaktning.

No description available.

Denna studie syftar till att undersöka vilket förhållningssätt som finns bland förskollärare till lärplattan. Vilka möjligheter och hinder anser förskollärare att det finns i relation till yrkesrollen och barnen. Studien har sin utgångspunkt i en kvalitativ metod, där verksamma förskollärare har intervjuats. Det empiriska materialet har analyserats utifrån ett fenomenografiskt perspektiv där olika kategorier inom forskningsområdet framkommit. Under diskussionsavsnittet diskuteras vilka möjligheter och hinder som det anses finnas i relation till yrkesrollen och barnen. Denna studie visar att det anses finnas flera möjligheter med lärplattan i relation till barnen, samtidigt finns det en hel del hinder när det gäller den egna yrkesrollen. En av grunderna till att man såg fler hinder till yrkesrollen beror på att kunskap och kompetens inom området saknas och därför är utbildning högt efterfrågat.

Studiens syfte är att med fenomenologisk forskningsansats undersöka hur förskollärare uppfattar sina kompetenser att möta nyanlända barn i förskoleklass. Studien genomfördes med semistrukturerade intervjuer vilket spelats in med diktafon, med åtta förskollärare, alla verksamma i förskoleklass. Materialet har sedan transkriberats och analyserats för att få fram resultat som har varit relevanta för att få svar på vårt syfte och frågeställningar. Resultatet visar att förskollärarnas olika kompetenser har stor betydelse för hur de ska bemöta de nyanlända barnen och skapa relationer tillsammans. Resultatet visar även att förskollärarens förhållningssätt och människosyn präglar deras arbete med nyanlända barn. Det framkommer även i studiens resultat, att förskollärarna efterfrågar konkret kompetensutveckling i form av utbildning, för att bemöta nyanlända barn på bästa sätt.