No description available.

Bakgrund: Överlevnaden för barncancer har under senaste årtiondena ökat avsevärt. Den vanligaste formen av barncancer är leukemi och de flesta barnen som drabbas är i åldrarna ett till sex år. Behandling av barncancer kan pågå i månader till år och påverka barnets utveckling, aktivitetsnivå samt livskvalitet. Även syskonen och föräldrarna påverkas när ett barn i familjen genomgår cancerbehandling. Föräldrar till cancersjuka barn har uppgett sämre livskvalitet jämfört med föräldrar till friska barn. Sjuksköterskan har en viktig roll att se till både barnet och föräldrarnas behov.   Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva föräldrars erfarenheter av att ha ett barn som genomgår cancerbehandling.  Metod: Litteraturstudien baseras på tio kvalitativa studier. Databassökningar har genomförts i Cinahl och Pubmed. Studierna har kvalitetsgranskats utifrån Olsson och Sörensens mall för kvalitativ metod och analyserats med inspiration av kvalitativ innehållsanalys av Hällgren-Graneheim, Lindgren och Lundman. Resultat: Dataanalysen resulterade i fyra kategorier och tretton subkategorier. Dessa kategorier var: Föräldrarnas känslomässiga resa genom sjukdomsförloppet, Barnets sjukdom innebär förändringar i vardagen, Att hitta hanteringsstrategier och Behov av stöd.  Konklusion: Föräldrar som har ett barn under cancerbehandling möter många utmaningar som kräver stöttning. Olika känslor, förändringar i vardagen och mycket tid på sjukhus är några av dessa utmaningar. Genom kunskap om föräldrarnas erfarenheter kan sjuksköterskan stödja hela familjen genom den svåra tiden och bidra till bättre omvårdnad.

Varje år insjuknar omkring 300 barn i cancer i Sverige. Till följd av detta uppstår lidande för barnen men även för barnens familj och övriga anhöriga. Sjuksköterskan har som ansvar att lindra barnens lidande men även finnas som stöd för familjen. Sjuksköterskan är i behov av kunskap om barnen och familjens upplevelser för att kunna genomföra omvårdnad av god kvalitet. Att diagnostiseras med cancer kan vara en känslomässig storm för barnen och barnens familj. Syftet med studien var att beskriva hela familjens upplevelse när barn som drabbats av cancer. Studien består av en litteraturöversikt där tio artiklar granskades och analyserades för att kartlägga familjens upplevelser. Resultatet visar två huvudteman, omställningar i tillvaron som beskriver familjens upplevelser kring den nya vardagen efter att diagnos fastställts. Det andra huvudtemat osäker tid beskriver familjens upplevelser av delaktighet och hur de kan finna tröst och stöd med hjälp av vårdpersonalen. Hela familjen är involverad i barnens vård och är i behov av information, tröst och omvårdnad. I diskussionen diskuteras resultatets huvudfynd. Slutsatsen är att det är viktigt att identifiera varje familjs unika upplevelser för att sjuksköterskan ska kunna ge en god och personlig omvårdnad för varje familjemedlem.

Bakgrund: I Sverige har vården av barn med cancersjukdomar tack vare forskning gått från att i huvudsak vara symtomlindrande till att bota de allra flesta. Föräldrarna är vanligtvis de närstående som står barnet närmst och blir därmed i allra högsta grad involverade i barnets sjukdomstid. Familjer spenderar långa perioder på sjukhus och vårdpersonalen har stor betydelse för hur tiden upplevs. Syfte: Syftet med studien var att beskriva föräldrars upplevelser av att leva med ett cancersjukt barn. Metod: Kvalitativ litteraturstudie baserad på självbiografier. Resultat: Föräldrarna utsattes för en känslomässig belastning under en längre tid, såväl under som efter sjukdomstiden. Känslor som maktlöshet, oro och förtvivlan genomsyrar deras berättelser. Det var viktigt att skapa strategier för att ta sig igenom vardagen och föräldrarna hade ett stort behov av vårdpersonalens stöd, trygghet och engagemang. Oavsett om barnet överlevde eller inte väntade en lång återhämtningsperiod som var påfrestande på olika vis. Familjerna växte samman, knöt starka band, tog till vara på nuet och såg på livet på ett helt nytt sätt. Slutsats: Känslor som maktlöshet, oro och förtvivlan genomsyrade föräldrarnas berättelser. Den psykiska påfrestning som det innebar för en förälder att ha ett cancersjukt barn ledde till att strategier bildades för att klara påfrestningen. Behovet av vårdpersonalens känslomässiga stöd blev tydligt utifrån självbiografierna. Mer forskning behövs för att bättre förstå de strategier som används av föräldrarna samt även att tydliggöra de behov som finns hos dem.

No description available.

<p>Unga vuxna som överlevt barncancer i centrala nervsystemet (CNS) löper ökad risk för negativa neuropsykologiska, fysiska och psykologiska sena effekter. Låg självkänsla är en riskfaktor för psykisk ohälsa men tidigare forskning om hur barncancer i CNS och dess behandling påverkar självkänsla är begränsad. Med självrapporteringsformuäret Self Esteem Questionnaire (SEQ-42) undersöktes självkänsla hos en populationsbaserad rikstäckande kohort med 528 unga vuxna överlevare jämfört med 995 personer i en stratifierad kontrollgrupp. Patientgruppen hade signifikant lägre självkänsla än kontroller i fem av sex dimensioner i SEQ-42 (<em>p</em> <0,0001). Bland patienterna var den sammanfattande globala självkänslan positiv (skalvärde > 2,5) hos en majoritet, 78,2%, men risken för negativ självkänsla var i flera dimensioner dubbelt så stor för patientgruppen jämfört med kontrollgruppen. Kvinnor och personer med diagnoserna oligodendrogliom, medulloblastom/PNET, kraniala och spinala germinom eller kraniofaryngeom hade lägre självkänsla än andra undergrupper (<em>p</em> < 0,0001 – 0,037).</p><p> </p>

<p>Syftet med denna studie var att belysa hur litteraturen beskriver hur syskon till barn med cancer mår, vilka behov de har och vad som görs för dessa syskon. Fjorton artiklar inkluderades i studien och dessa hittades i databaserna Cinahl och Medline (via Pub Med). Sökorden cancer, siblings, emotions, childhood neoplasms, feelings, neoplasms, coping och support har använts i kombination för att hitta artiklarna. Av studiens resultat framkom att många syskon fick förändrad livskvalitet. De kände sig oroliga för det sjuka barnet, en del fick beteende problem som försvann, medan andra kvarstod under en längre tid hos andra. En del kände av konkurensen om föräldrarna. Syskonen visade sig ha behov av att få prata av sig, få socialt stöd och information om vad som händer med det sjuka barnet. Ett sätt tycks vara att de får komma bort och träffa andra syskon med samma problem så att de känner att de inte är ensamma. Stödgrupper och lägerverksamhet är en del av aktiviteterna som syskonen kunde ta del av.</p>

<p><strong>Syfte</strong></p><p>Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka livskvaliteten hos de som drabbats av leukemi, lymfom eller hjärntumör under barndomen och som överlevt denna sjukdom.</p><p><strong>Metod</strong></p><p>Sexton studier som undersökte livskvaliteten hos dessa grupper granskades. Alla studier var baserade på självrapporteringar och var publicerade mellan 1999 och 2009.</p><p><strong>Resultat</strong></p><p>I ett flertal studier jämfördes överlevarnas mentala och fysiska hälsa med den för den friska befolkningen och resultatet visade inga skillnader mellan dessa grupper. Däremot visar resultaten att behandling och/eller sjukdom möjligen kan påverka livskvaliteten negativt. Strålbehandling och cytostatikabehandling kan påverka tillväxten samt orsaka infertilitetsproblem och kardiovaskulära komplikationer. Behandlingarna tycks också påverka fysisk och kognitiv funktion. Låg livskvalitet visade sig vara vanligare bland dem som hade låg utbildning, var arbetslösa och/eller hade låg inkomst. Resultaten pekar bl.a. på betydelsen av att erbjuda de barn med cancer som så behöver specialanpassad undervisning.</p><p> </p> / <p><strong>Aim</strong></p><p>The aim of this review of the literature was to investigate the quality of life of survivors of leukemia, lymphoma or brain tumor during childhood.</p><p><strong>Method</strong></p><p>Sixteen studies that examined the quality of life of these groups were reviewed. All studies were based on self-reported data and were published between 1999 and 2009.</p><p><strong>Result</strong></p><p>Several studies compared the survivors’ mental and physical health with that for a healthy population and the results did not differ between these groups. The results do however show that treatment and/or disease may have a negative effect on the quality of life. Radiotherapy and chemotherapy may affect the growth and cause infertility-problems as well as cardiovascular complications. The treatments may also affect the physical and cognitive function. Survivors who had a low education-level, were unemployed and/or had a low income reported lower quality of life. These results indicate that it may be important to provide children with cancer with special education.</p>

Syftet med denna studie var att belysa hur litteraturen beskriver hur syskon till barn med cancer mår, vilka behov de har och vad som görs för dessa syskon. Fjorton artiklar inkluderades i studien och dessa hittades i databaserna Cinahl och Medline (via Pub Med). Sökorden cancer, siblings, emotions, childhood neoplasms, feelings, neoplasms, coping och support har använts i kombination för att hitta artiklarna. Av studiens resultat framkom att många syskon fick förändrad livskvalitet. De kände sig oroliga för det sjuka barnet, en del fick beteende problem som försvann, medan andra kvarstod under en längre tid hos andra. En del kände av konkurensen om föräldrarna. Syskonen visade sig ha behov av att få prata av sig, få socialt stöd och information om vad som händer med det sjuka barnet. Ett sätt tycks vara att de får komma bort och träffa andra syskon med samma problem så att de känner att de inte är ensamma. Stödgrupper och lägerverksamhet är en del av aktiviteterna som syskonen kunde ta del av.

Unga vuxna som överlevt barncancer i centrala nervsystemet (CNS) löper ökad risk för negativa neuropsykologiska, fysiska och psykologiska sena effekter. Låg självkänsla är en riskfaktor för psykisk ohälsa men tidigare forskning om hur barncancer i CNS och dess behandling påverkar självkänsla är begränsad. Med självrapporteringsformuäret Self Esteem Questionnaire (SEQ-42) undersöktes självkänsla hos en populationsbaserad rikstäckande kohort med 528 unga vuxna överlevare jämfört med 995 personer i en stratifierad kontrollgrupp. Patientgruppen hade signifikant lägre självkänsla än kontroller i fem av sex dimensioner i SEQ-42 (p &lt;0,0001). Bland patienterna var den sammanfattande globala självkänslan positiv (skalvärde &gt; 2,5) hos en majoritet, 78,2%, men risken för negativ självkänsla var i flera dimensioner dubbelt så stor för patientgruppen jämfört med kontrollgruppen. Kvinnor och personer med diagnoserna oligodendrogliom, medulloblastom/PNET, kraniala och spinala germinom eller kraniofaryngeom hade lägre självkänsla än andra undergrupper (p &lt; 0,0001 – 0,037).