Syftet med denna studie var att undersöka hur anhöriga upplever det när närstående befinner sig i ett allvarligt sjukdomstillstånd, samt hur sjuksköterskan upplever mötet med anhöriga och hur sjusköterskan kan påverka deras krisbearbetning. Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie. Vetenskapliga artiklar söktes via databaserna ELIN@Dalarna och PubMed. Artiklarna som användes var tillgängliga i fulltext, skrivna på engelska och publicerade mellan 2000-2008. Resultat: Anhöriga kan ha svårt att ta in och bearbeta den information som de fått om patientens sjukdomstillstånd. Anhöriga som upplevde att de fick otillräcklig information om patientens sjukdomstillstånd hade en ökad risk att senare utveckla PTSD. Oavsett ålder på patienter med allvarligt sjukdomstillstånd så upplever de anhöriga stress och ett behov av att få vara nära patienten. Anhöriga upplever situationer olika och är därför i olika behov av hjälp och stöd. Diskussion: För att kunna bemöta anhöriga i deras upplevelse av att ha en närstående i ett allvarligt sjukdomstillstånd, behöver sjuksköterskan mer utbildning och praktisk övning av dessa situationer för att kunna ge adekvat vård. Både patient och anhöriga behöver information och stöd för att kunna gå vidare i sin krisbearbetning.

No description available.

No description available.

Till akutmottagningen kommer patienter dygnet runt med tidskänsliga tillstånd varav sepsis är ett av dem. Det är av stor vikt att akutsjuksköterskan kan identifiera och bedöma detta sjukdomstillstånd eftersom en snabb insatt antibiotikabehandling är direkt livsavgörande. Syftet var att utforska tillgänglig litteratur om vad som påverkar akutsjuksköterskor i identifiering och bedömning av patienter som drabbats av sepsis. För att besvara studiens syfte valdes en systematisk och integrativ litteraturöversikt. Åtta vetenskapliga artiklar inkluderades, fem kvantitativa och tre kvalitativa. En tematiskanalys användes. Resultatet presenteras i ett tema; ”Förståelse för allvaret i patientensmående” med tre underliggande subteman; ”identifiera patientens mående undertidspress”, bedöma utifrån en oklar bild” och ”känna igen den sjuke patienten”. Där framkom att det som påverkade akutsjuksköterskans identifiering och bedömning av patienter med sepsis var tid, kunskap och kommunikation. Tidsbrist och hög arbetsbelastning visade sig leda till korta patientmöten och sämre kommunikation. Tidigare erfarenhet och kunskap var av vikt eftersom patienter med sepsis kan uppvisa oklara och ospecifika symtom och tecken.

Bakgrund: Alkoholkonsumtionen ökar i världen idag. Den ökade alkoholkonsumtionen leder till sociala, ekonomiska och medicinska svårigheter. Konsumtionen av alkohol beräknas leda till 3,3 miljoner dödsfall årligen. Många allvarliga sjukdomstillstånd förekommer till följd av alkoholkonsumtion och samtidigt växer många barn upp i dysfunktionella miljöer som leder till psykisk ohälsa och alkoholproblem senare i livet. Alkoholen bidrar också till olyckor, våld och kriminalitet. Alkohol klassas som ett av de större folkhälsoproblemen idag och är en stor utgiftsbörda för samhället. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att genom granskning av tidigare gjorda studier undersöka faktorer associerade med alkoholmissbruk bland vuxna svenska män och kvinnor över 18 år. Metod: Genom en litteraturöversikt har 10 vetenskapliga artiklar genomgått analys och sammanställts till ett resultat som besvarar syftet med studien. Resultat: Resultaten visar att miljö, ko-morbiditet (samsjuklighet), psykisk ohälsa, socioekonomi, sociodemografi och biologiska faktorer är avgörande vad gäller att utveckla alkoholproblem bland vuxna svenskar över 18 år. Slutsats: Resultatet från litteraturöversikten visade att faktorer som hörde samman med uppväxtmiljö, komorbiditet, ärftlighet, psykisk hälsa, socioekonomiska- och sociodemografi hade betydelse för utvecklandet av alkoholmissbruk. Interventioner med bevisad effekt på minskad alkoholkonsumtion ansågs vara behjälpliga för att komma tillrätta med alkoholmissbruket.

Det som är specifikt med ambulanssjukvård är att ambulanssjuksköterskan bedömer, behandlar och vårdar patienter med kritiskt sjukdomstillstånd i alla tänkbara och oförutsedda miljöer. Det kan ofta handla om kortvariga vårdmöten där vården sker under tidspress, långt ifrån medicinsk support och där resurserna är begränsade. I en kaotisk och stressande miljö behöver ambulanssjuksköterskan ha förmågan att på egen hand ansvara för vården och samtidigt inge trygghet och lugn till patienten. Patienter i behov av ambulanssjukvård kan uppleva utsatthet, kontrollförlust och att vara i en beroendeställning till ambulanssjuksköterskan. En god kommunikation med både patienten och kollegor kan skapa en säker vård. Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter med kritiskt sjukdomstillstånd i ambulanssjukvården. Metoden var en litteraturöversikt med systematisk sökstrategi. Resultatet baserades på 15 vetenskapliga artiklar som inhämtats från databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades utifrån en integrerad analys. I resultatet framkom fyra kategorier som svarade mot syftet för studien, Kompetens och erfarenhet har betydelse, Stress över att inte hantera situationen, Kollegor och annan vårdpersonals betydelse, Barn – patientgrupp av betydelse. Slutsatsen var att vårda patienter med kritiskt sjukdomstillstånd, särskilt barn, var utmanande för ambulanssjuksköterskan. En god kommunikation var grunden för en patientsäker vård och ledde till att tryggheten ökade hos både patienten och ambulanssjuksköterskan. Var ambulanssjuksköterskan kompetent och erfaren kunde stressen minska för både patienten, ambulanssjuksköterskan och kollegor vilket i sin tur ökade patientsäkerheten. Ett gott samarbete mellan kollegor var en förutsättning för att ge specifik vård utifrån varje patientens behov. / What is specific about ambulance healthcare is that the ambulance nurse assesses, treats and cares for patients with critical conditions in all conceivable and unforseen environments. These can often be short-term healthcare meetings takes place under time pressure, far away from medical support and where resources are limited. In a chaotic and stressful environment, the ambulance nurse needs to have the ability to lead the care on her own and at the same time provide safety and calm to the patient. Patients who are in need of ambulance care may experience vulnerablility, loss of control and being in a position of dependence on the ambulance nurse. A good communication with both the patient and colleagues can create safe helathcare. The aim of the study was to describe the ambulance nurses experience of caring for patients with critical conditions in ambulance care. The method was a literature review with a systematic searchstrategy. The results were based on 15 scientific articles obtained from the CINAHL and PubMed databases. The articles were quality reviewed and analyzed on the basis of an integrated analysis. The results revealed four categories that corresponded to the aim of the study, Competence and experience matters, Stress over not handling the situation, The importance of colleagues and other healthcare professionals, Children – patientgroup of importance. The conclusion was that in the care of patients with critical condition, especially children, was challenging for the ambulance nurse. Good communication was the basis for patient-safe care and led to increased safety for both patient and ambulance nurse. Was the ambulans nurse competent and experienced, stress could be reduced for both the patient, the ambulance nurse and colleagues, which in turn increased patient safety. Good collaboration between colleagues was a prerequisite for providing specific care based on each patient´s needs.

Syftet med examensarbetet är att undersöka fem informanters upplevelser och reflektioner kring samsjuklighet mellan missbruk och psykiatriska sjukdomstillstånd inom ramen för LVM-utredningar. Detta har gjorts genom semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma socionomer som samtliga har erfarenhet kring det sociala arbetet gällande missbruk och insatsen LVM. De socionomer som intervjuats kommer från tre kommuner av olika storlek i Sverige. De teoretiska ramarna som utgör grunden för förståelsen av datamaterialet är stigmatiseringsteorin samt den biopsykosociala teorin.  Resultaten har visat på att informanterna ansåg att samsjuklighet är vanligt förekommande i socialt arbete mellan missbruk och psykiatriska sjukdomstillstånd. Tillstånden kan samspela och påverka varandra vilket kan innebära en komplexitet i det sociala arbetet inom missbruksvården. Resultaten har visat att en psykiatrisk sjukdomsdiagnos ofta kan ligga till grund för att ett missbruk utvecklas, likväl kan ett missbruk leda till att en psykisk ohälsa uppkommer. Informanterna ansåg att det är viktigt att ha en helhetssyn i arbetet med missbruksproblematik då detta kan innebära att vården och förståelsen en individs situation kan förbättras. En helhetssyn kan bland annat innebära att se till de yttre risk och skyddsfaktorer som finns runt individen, samt att fokus bör riktas mot hela individens livssituation.  Det har framkommit resultat om att samsjuklighet enligt informanterna skulle tas hänsyn till i de LVM-utredningar som skrivs utifrån att en helhetssyn eftersträvas av de yrkesverksamma. Informanterna ansåg att yrkesverksamma bör ta hänsyn till de begrepp och ordval som används i LVM-utredningar utifrån att vissa begrepp kan anses vara stigmatiserande gentemot individen. De individer som har en samsjuklighet kan anses ha en dubbel stigmatisering att förhålla sig till. Detta då både missbruket och det psykiatriska sjukdomstillståndet kan anses vara normbrytande i samhället.  Av det som framkommit i examensarbetet går det att resonera att det kan finnas skillnader i hur det sociala arbetet med missbruksvård bör genomföras i teorin kontra vilka faktiska möjligheter det kan finnas för att vården ska kunna genomföras i praktiken. Det framkommer i resultaten att det i dagsläget även kan finnas brister inom missbruksvården som behöver åtgärdas för att ge möjlighet till en bättre missbruksvård.

Som distriktsläkare har jag mött mycket lidande hos mina patienter. I min egen läkarutbildning för 40 år sedan och ännu idag på läkarutbildningen saknas undervisning om själva lidandet – det själsliga och existentiella lidandet. Trots att läkarutbildningen är en både akademisk och praktisk yrkesutbildning har det inom akademin funnits en ambivalens till praktiskt yrkeskunnande. Intresset och utrymmet för detta kunnande har till min glädje blivit större under de tjugo år jag arbetat som lärare och kursledare. Och studenterna har blir bättre förberedda på sin framtida yrkesroll genom införandet av patient-centrerad kommunikationsträning och olika undervisningsmoment avseende professionellt förhållningssätt, etik och bemötande, ledarskap och samarbete, genus och mänskliga rättigheter. Dock saknas fortfarande viktiga ämnen, såsom kunskapsteori och bildning. Mitt sökande har varit inriktat på att få tillgång till ett språk med ord och begrepp som beskriver läkares tysta yrkeskunnande och den förtrogenhetskunskap som utgör förutsättningen för god läkekonst för att uppnå en medveten balans mellan läkarvetenskap och läkekonst. Kunskap om lidandet är en väsentlig del i en läkares möte med sjuka människor. Först under själva arbetet med denna uppsats förstod jag att det varit en omedveten drivkraft i mitt arbete som läkare men också i mitt eget liv att förstå mer om lidandet. Jag har försökt dela med mig av kunskaper och erfarenheter om lidande från patientmöten och reflektioner kring dessa. Min förhoppning är att kunna inspirera andra kollegor att utforska sitt eget tysta yrkeskunnande. Då kan vårt gemensamma språk utvecklas och hållas levande och vårt yrkeskunnande bli synligt och få en upprättelse till gagn inte bara för oss själva utan för sjukvården och framför allt för patienterna.

Bakgrund: Smärta är en multidimensionell och subjektiv upplevelse som kan drabba alla människor. Smärta är den vanligaste orsaken till uppsökande av sjukvård samt orsakande av funktionsnedsättningar och oförmåga att arbeta. Personer med långvarig smärta måste självständigt utföra en stor del av sin behandling och omvårdnad i form av egenvård. Det ingår i sjuksköterskans uppdrag att uppmuntra och stödja patienter till att utföra egenvård, dock finns ingen entydig definition av begreppet egenvård. Syfte: Att redogöra för hur personer med långvarig smärtproblematik beskriver egenvård. Metod: En litteraturöversikt baserad på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativa och kvantitativa ansatser. Artiklarna togs fram via sökningar i databaserna CINAHL Complete och MEDLINE, och var publicerade mellan åren 2005-2015. Artiklarna har analyserats enligt Fribergs analysmetod. Resultat: Resultatet i litteraturöversikten presenterade att personer med långvarig smärta beskrev egenvård som multidimensionell. Egenvård ansågs bestå av personliga förmågor samt mentala och praktiska strategier. Personer med långvarig smärta ansåg även att utbildning och stöd ifrån hälso- och sjukvården var viktigt för utförandet av egenvård. Diskussion: Resultatet har diskuterats utifrån Dorothea Orems omvårdnadsteori om egenvårdsbalans samt vetenskapliga publiceringar. Egenvårdens innebörd för personer med långvarig smärta har jämförts med de olika definitioner av egenvård som tillämpas inom hälso- och sjukvården. Vidare har egenvårdsdefinitionernas betydelse för hälso- och sjukvårdens egenvårdsstödjande insatser diskuterats. / Background: Pain is a multidimensional and subjective experience that can affect anyone. Pain is the most common reason to seek medical care and is the main cause to disability and inability to work. People with chronic pain need to independently manage a large part of their treatment and care in the form of self-management. One part of the nursing role is to encourage and support patients to perform self-management, however there is no clear definition of the term self-management. Aim: To illustrate how people with chronic pain describes self-management. Method: The literature review was based on ten scientific articles, with qualitative and quantitative approaches. The articles were found through searches in the databases CINAHL Complete and MEDLINE, with publication between the years 2005-2015. The articles were analyzed using Fribergs method of analysis. Results: The literature review showed that people with chronic pain described that self-management was multidimensional. Self-management was considered to involve both personal abilities, mental and practical strategies. People with chronic pain also believed that education and support from healthcare was essential for self-management. Discussion: The result has been discussed against Dorothea Orems nursing theory about self-care and relevant scientific publications. The ​​meaning of self-management for people with chronic pain has been compared with various definitions of self-management that are applied in healthcare. Furthermore the definitions of self-management were put in relation to how the healthcare provide supporting self-management interventions.