The purpose of this thesis is to analyze the writings of Hayashi Ichizō, a Christian from southern Japan who on the 30th of May 1945 died while carrying out a kamikaze attack against Allied ships outside Okinawa. Hayashi’s writings, most notably his diary and some of the letters he sent to his mother, have been published posthumously by his sister in a volume called Hi nari tate nari. In this thesis, I conduct an in-depth analysis of these writings in an attempt to understand for what Hayashi died. In the two parts of the thesis, divided by two major themes in Hayashi’s writings – faith/family and nation/emperor, I discuss his thoughts around these issues. Using the idea of intertextuality as presented by Norman Fairclough, I have tried to see what lies behind Hayashi’s own words. Hayashi’s bounds to his mother were particularly strong, and through his Christian faith he found solace in the thought that he would one day reunite with her in Heaven.  At the same time, he was worried about whether dying in action in the name of the emperor would prevent this from happening, yet in the end he seems to have put his faith in providence. While Hayashi’s thoughts about the imperial system are ambivalent, a thorough reading of the material suggests that he remained critical of the cult surrounding the divine emperor. Though he does refer to himself as “the emperor’s ugly shield”, there seems to be more to his use of this term than state-promoted nationalism. Though it is difficult to say for what Hayashi died, we can reach a few conclusions about his fate. After he was conscripted in 1943, he chose to enter the Navy and he volunteered to be a pilot, yet it was never his choice to become a kamikaze pilot – death was given to him. While Hayashi never considered his death to be a suicide, contradicting his Christian belief, he was clearly worried about the prospect of his soul being enshrined in Yasukuni Shrine. To his death, his thoughts remained with his mother and with God, never with the emperor.

Under 2000-talet har den xenofobiska publikopinionen växt, i såväl styrka som mängd. Främlingsfientliga och rasistiska stereotyper används ideligen i diverse mediekanaler och i och med yttrandefrihetens förflyttning till bland annat digitala plattformer möjliggörs ett allt grövre språk (Ekman 2011:2). Syftet med denna studie var att ta reda på hur bloggen Exponerat, en av de största invandringskritiska sajterna i Sverige, ur ett främlingsfientligt perspektiv representerar och remedierar invandrar-och invandringsrelaterade nyheter från etablerade mediekanaler. Vidare ville vi skapa en förståelse för xenofobins kognitiva dimensioner genom att diskutera och problematisera enskilda kommentarer till blogginläggen. Uppsatsens metodologiska ram utgick ifrån kritisk diskursanalys (CDA) med element ur konversationsanalys (CA). Vårt material bestod av 9 stycken blogginlägg och deras tillhörande förlagor, vilka valdes ut för vidare analys efter att vi tagit del av en veckas inlägg på bloggen, cirka 250 stycken. Dessa nio inlägg fördelades sedan under kategorierna brott, ekonomi och mångkultur med tre inlägg i varje kategori. Samtliga blogginlägg fokuserar på invandrar-och invandringsrelaterade frågor och består av reproducerade och remedierade nätartiklar från etablerade mediekanaler. Studien visar att det råder en explicit gränsdragning mellan ”vi” (den vita infödda svensken) och ”de Andra” (invandraren) då grupperna representeras på olika premisser. De röster och aktörer vi har tolkat på bloggen är överlag subjektiva där frågor som rör invandrare och invandring beskrivs ur ett missgynnat och fientligt perspektiv. Bloggen kan identifieras som en explicit främlingsfientlig diskurs där inläggens författare och kommentarsdeltagare producerar och remedierar en stereotypifiering och gränsdragning av ”de Andra”.

With this essay, I want to examine the image of Russians in the Swedish rural press during the second half of the 19th century, how rusophobia appeared in Swedish rural press and how the image of Russians changed during this time. To find this out, I set these questions:    • How was Russians and Russia portrayed in the Swedish rural press?  • Did the view of Russians change during this time? The essay is written so that I have interpreted my empirical material to do a discourse analysis in which I analyse different articles that have been written about Russia and Russians in a stereotypical way. The source material used in the thesis comes from 41 news articles; the bulk of the source material comes from newspapers that were published during the late 19th century. Rural press reporting on Russia and Russians were in the second half of the 19th century mostly negative. Of the 41 articles that were examined it was found that about half were negative, less than one-sixth were positive, while about a third were neutral. The reason that many of the articles were negative has to do with Sweden's shared history with Russia, with many wars and territorial losses. The negative perception came from the very fact that Russia was Sweden's foremost enemy during the late 19th century. Although the image of Russia was mostly negative, the way the Russians and Russia were portrayed in the late 19th century changed from being obvious negative to have a more concealed negative view.

Den här studien beskriver hur det har varit och hur livet är idag för tre grupper av äldre invandrare med annat modermål än det svenska och hur det svenska språket har påverkat deras liv. I Sverige förväntas populationen av äldre invandrare öka i de närmaste åren därför är det viktigt att försöka få en ökad kunskap om deras liv – hur det har varit – hur det är och vilka eventuella hinder och förväntningar de ser inför sitt åldrande i relation till det svenska språket. Studien är baserad på empirin som kommit från tre fokusgruppintervjuer med äldre invandrare. De tre grupper har besvarat intervjufrågor och därmed har de varit fria att berätta om sina erfarenheter, tankar och egna liv. Fokus läggs på att få kunskap om hur just äldre invandrare själva upplever sin språkliga förmåga och hur det påverkar deras liv. För att kunna analysera empirin har jag använt mig utav teorin om symbolisk interaktionism och på det sättet kunna få en bättre förståelse av det som har berättas.

Syfte med studien har varit att belysa andra generationens invandrares föreställningar om och eventuella erfarenheter av kulturtillhörighetskriser samt vilken betydelse de tillmäter dessa kulturtillhörighetskriser i förhållande till deras identitetsskapande processer. Studien bygger på tre fokusgruppsintervjuer med ungdomar som fyllt 18år. Teoretiskt knyter studien an till identitet, etnicitet, genus och makt. Det som skapar problem för ungdomarna i deras vardag på grund av att de normer och värderingar som familj, släkt eller andra närstående företräder inte alltid stämmer överens med det omgivande samhällets rör relationer av olika slag, framför allt förhållanden före äktenskapet, det man vardagligt talar om i termer av pojkvänner eller flickvänner. Giftermål, eller äktenskapliga förhållanden, var också ett område som diskuterades flitigt, liksom sexualitet, framför allt homosexualitet. Något som förutom relationer definierades som upphov till kulturtillhörighetskriser var performativitet, dvs. det som visas för andra genom sådant som handlar om utseende, kläder och andra attribut. Det tredje och sista området som informanterna identifierade som kulturtillhörighetskriser rör det som brukar benämnas ’att festa’, att vara ute sent på kvällarna med vänner och att dricka sig berusad. De bakomliggande orsakerna som informanterna lyfter fram som avgörande för uppkomsten av de identifierade kulturtillhörighetskriserna var handlingar, beteenden, stilar och attityder som strider mot etablerade kulturella koder vilka skapar gränser för och pekar ut det som betraktas som tillåtet och otillåtet. De kulturella koder, eller de normer och värderingar som var särskilt framträdande var de som rör frihet, skam, respekt och heder. Gränsdragningarna för det tillåtna aktualiserades genom informanternas tal om hur rykten sprids och påverkar synen på dem själva, deras familjer och släktingar. Vidare har studien resultat visat att ungdomarna hanterar kulturtillhörighetskriserna genom vita lögner, genom att kompromissa med föräldrarna och genom att förneka och undvika kulturtillhörighetskriserna. Kulturtillhörighetskriserna visade sig inverka på deras identitetsskapande process då ungdomarna inte har friheten att självständigt skapa en egen identitet.

Kriget är ett återkommande ämne och ständigt produceras ny litteratur och andra dokumentationer i ämnet. På många platser runt om i världen finns det även fortfarande spår från krigsåren, detta inte minst i Finland. Under denna tidsperiod deltog Finland i två krig: vinterkriget 1938 och fortsättningskriget 1941-44. Om dessa krigsrelaterade händelser har det skrivits i mängder, både skönlitterärt och historiskt, även på individnivå där hågkomstmaterial samlats in. Det här är ingen uppsats om kriget i sig, utan om hur man berättar om det samt vad dessa berättelser säger om just individ och kollektiv. Oral history, den lilla människans egen berättelse, skiljer sig från de historiska berättelserna på så sätt att de täcker in personliga reflektioner och en individuell skildring. Det folkliga berättandet om fortsättningskriget är just vad denna uppsats avser att titta närmare på.

Uppsatsen undersöker hur bildmagasinet Se valde att porträttera den svenska identiteten under andra världskriget, genom att analysera bilderna i tidskriften med hjälp av Mral och Olinders bok Bildens retorik i journalistiken, boken behandlar fotografiers roll i journalistiken och presenterar relevanta begrepp för bildanalys. Återkopplingen till den svenska identiteten har undersökts utifrån Gaunt, Löfgren och Fazlhashemis begreppshantering om nationell identitet. Gaunt och Löfgren går i boken Myter om svensken igenom hur de svenska kulturella värderingarna föds, var de kommer ifrån och vad de egentligen betyder. I antalogin Sverige och de andra visar Fazlhashemi hur man porträtterar andra kulturer genom att ställa den i motsats till sin egen kultur. Det material av Se som uppsatsen bygger på är årgångarna 1939, 1942 samt 1944-1945, det vill säga under upprustningen, krigets mitt och slutligen det sista krigsåret. De bildreportage som har undersökts är främst bilder porträtterande svensk militär och statsministern, tysk militär samt militärer tillhörande andra nationaliteter.

“this Unpleasent klientel” A study on refugee care in Växjö between the years 1944 and 1947. The purpose of this study was to examine the treatment of sick refugees in Växjö in the 1940s. To achieve this a combination of quantitative and qualitative methods were used. The material found in the local archive and local newspaper was then put together and analyzed from the theoretical perspective, gender, class, ethnicity and social status. The result of this study shows that there were two main treatment wards for refugees, one that was supposed to treat women and children with active tuberculosis and the other ward treated refuges with “epidemic diseases.” Foreign citizens were also taken care of in other words that were also not meant for refugees only, like the Epidemic hospital, which treated about 80 patients of a foreign nationality between 1944 and 1946. This study shows that the patients were admitted at epidemic hospitals in different migration waves, first mostly people from Estonia, most likely people from concentration camps and then a lot of children from Dutch refugee camps in Sweden. The last group registered at the hospital where of young French women. The first waves of refugees suffered from diseases such as diphtheria and typhus, but the latter hade scarlet fever that was normal at the time in Sweden. Of all the hundreds of foreigners that were treated in Växjö during this timeframe, their where were three different ethnic groups: Estonian, Polish and Jews that brought fought complaints about the care given to them. The complaints included everything from medical care to the living conditions, but it seems as if the complaints were of no avail.

No description available.

Jag har i denna uppsats undersökt Rusthållningsrörelsen som den förekom under det finska vinterkriget. Jag har forskat kring hur utbredningen av denna rörelse sett ut och kommit fram till att organisationen var rikstäckande – om än ej helt homogen! Rusthållen bildades för att ge ekonomiskt bistånd till svenskar från regionen som åkte över till Finland för att strida sida vid sida med våra finska ”bröder”. En tid efter det att de lokala rusthållen bildats grundades Centrala Rusthållet. Centrala Rusthållets målsättning var att skapa en likformighet i de utbetalade ekonomiska understöden, samt att kunna verka som ett stöd på de orter och i de regioner där det inte fanns några lokala eller regionala rusthåll. Den lokala föreningen betalade ut pengar både till de frivilligas anhöriga och direkt till de frivilliga som kompensation för bland annat förstörda kläder. I uppsatsen har jag granskat ett lokalt Rusthåll vid namn Strängnäs-Mariefredsortens Rusthåll för Finlandskämpar. I denna förening har jag kommit fram till att det finns en socioekonomisk bredd bland den anslutna medlemspopulationen. Jag har kommit fram till detta genom att dela in medlemmarnas yrken i grupper så som kyrka, vård och skola etcetera. Jag har även, för att styrka detta, letat upp medlemmarna i 1940 års taxeringslängd och där hittat en väldigt stor spridning på inkomstnivåerna bland de enskilda medlemmarna. Vidare har jag kunnat konstatera att denna förening till största delen består av män. Det går därför att hävda att den lokala föreningen i Strängnäs-Mariefred har en könstendens. En tendens som understryks av de facto att föreningens styrelse enbart består av män!