<p>Ensamstående kvinnor som åker utomlands för att låta sig insemineras blir allt fler. Denna framställning söker belysa vad deras självständiga val att bilda familj utanför kärnfamiljskonstruktionen berättar i ett större samhälleligt sammanhang. Medvetet ensamstående kvinnors familjebildning placerar sig i brännpunkten mellan Individualisering, den samtida familjesociologins honnörsord, och Normalitet, vilket Queerforskningen på senare år belyst. De sex mammor som har intervjuats, lade ingen större vikt vid faderskapet och visade på alternativa sätt att knyta emotionella band, i linje med den individualistiska nätverksfamiljen. De stod starka i sitt val och var övertygade om att deras familjeform var minst lika god som någon annan. Men empirin stöder också queerforskningens hållning, att alla lever i och med normer. Informanterna vikt vid biologiskt släktskap vad gäller uppväxtfamilj och syskon, det var också viktigt för dem att hålla en kontinuerlig kontakt med familjer med liknade bakgrund – ett sammanhang där deras egen familjeform får utgöra normen. Ett viktigt inslag i kvinnornas vardag var att de på grund av sitt val fick förhålla sig till praktiker om öppenhet och döljande, som en konsekvens av den heteronormativa tvåsamhetens starka ställning som förutsättning för ”barnet bästa”.</p>

Enligt Rädda Barnen (2016) flydde år 2015 över 30 miljoner barn, tusentals av dem hamnade i Sverige. Samtidigt är vårt land ett utav de länder där segregationen ökar allra mest (Lunneblad, 2013 b). För att stoppa segregationen finns inga snabba lösningar, arbetet måste utföras från grunden. Med anledning av det politiska världsklimatet och det faktum att Sveriges förskolor har och fortsätter att ta emot nyanlända barn genomfördes år 2011-2012 utvecklingsprojektet Barnets Bästa, i Göteborg. Syftet med projektet var att ge stöd till pedagoger som tar emot nyanlända barn (Göteborgs Stad, 2014). Svensk förskola är internationellt känd för att hålla en god kvalitét (Skolinspektionen, 2016) och har en god grund att ta emot nyanlända barn. För att möjliggöra en god integrering behöver dock de handlingsmodeller som finns, däribland Barnets Bästa, utvärderas. Syftet med vår studie var att, utifrån en fenomenografisk ansats, undersöka pedagogers uppfattningar om hur det var att arbeta med modellen Barnets Bästa i förskolans verksamhet. Vidare syftade studien till att undersöka pedagogers uppfattningar om hur modellen Barnets Bästa kunde bidra till att skapa en trygg miljö för nyanlända barn. Genom kvalitativa intervjuer sammanställdes resultatet som bearbetades med hjälp av tidigare forskning och litteratur. Resultatet visade att pedagogerna var nöjda med innehållet i Barnets Bästa och att modellen upplevdes så effektiv att pedagogerna ville utöka användningen av modellen till samtliga barn i verksamheten. Samtidigt uppfattade pedagogerna att arbetet med Barnets Bästa var tidskrävande och svårt att genomföra i praktiken. I diskussionen kopplades resultat samman med teori, forskning, styrdokument och metod.

Syftet med studien var att undersöka hur socialsekreterare förhåller sig till barnets bästa i arbetet med familjer där föräldrarna har en intellektuell funktionsnedsättning. För att kunna besvara studiens syfte har en kvalitativ metod använts. Intervjuer har genomförts med fem socialsekreterare från fem olika kommuner i Mellansverige, verksamma inom barn- och ungdomsenheten. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes för analys av intervjumaterialet och två huvudkategorier; "Hur långt kan vi sträcka oss innan vi säger stopp?" samt Rädsla och osäkerhet med sex tillhörande subkategorier framkom. Den första kategorin visar på en osäkerhet hos socialsekreterarna kring vad som är barnets bästa i familjer där föräldrarna har en intellektuell funktionsnedsättning. Andra kategorin tyder på att det finns en rädsla inför socialtjänsten hos de föräldrar som har en intellektuell funktionsnedsättning vilket kan försvåra arbetet med familjerna. Resultatet visar likt anknytningsteorin att en förälder kan vara hämmande för sitt barns utveckling om det brister i förmågan att se och förstå barnets signaler. En intellektuell funktionsnedsättning i sig är dock enligt denna studie inte avgörande för om barnet kommer få en trygg anknytning. En ökad kunskap kring barn som växer upp i familjer där föräldrarna har en intellektuell funktionsnedsättning kan hjälpa socialtjänsten och socialsekreterare i frågor om vad som är barnets bästa och ge en vägledning i vad som kan tänkas vara barnets bästa uppväxtmiljö. / The purpose of this study was to investigate how social workers relates to the child's best in the work with families where the parents have an intellectual disability. To answer the purpose of the study a qualitative method have been used. Interviews were conducted with five social workers from five different municipalities in central Sweden, active in the child and adolescent unit. A qualitative content analysis was used for analysis of the interview material and two main categories were found; "How far can we stretch ourselves before we say stop?", Fear and uncertainty and six associated subcategories emerged. The first category shows an uncertainty among social workers about what is the child's best in families where the parents have an intellectual disability. The other category indicates that there is a fear of social services from parents who have an intellectual disability which may hamper the work with the families. The result shows, like attachment theory, that a parent can be a disincentive to their child's development if it lacks the ability to see and understand the child's signals. An intellectual disability in itself is not, according to this studie, decisive in determining whether the child will have a secure attachment. An increased knowledge about children growing up in families where the parents have an intellectual disability can help social services and the social secretary in the questions about the child's best and provide a guide to what might be the child's best growing environment.

No description available.

Titel: “You can tell us and we will listen, but it is not certain that it is you who makes the final decision” A study about the best interest of the child and the child´s participation in high-conflict families in custody investigations from a family law socialworkers point of view.   This study examined how four social workers at municipal social service section responsible for family law issues interpret the concepts of children's best interests, the child's participation and high conflict families concerning issues of child custody investigations, from a qualitative perspective. The study was performed using semi-structured interviews based on fictitious case studies on these themes. The main results regarding the child's best interest was the perceived lack of accepted knowledge base to assess the current interests of the child and the presence and severity of various risks children may face in the company of their parents. The main results regarding the child's involvement was, according to the interviewed social workers at the municipal social service section responsible for family law issues, that they generally follow the National Social Board of legislative interpretations and recommendations but that the protection aspect outweight the expense of the degree of participation of the child. The conclusion was in accordance with the indication from children's rights organizations the children will often be heard but do not always get their views listened to. The concept high- conflict families was not an established concept, even if the problem was well known. / Denna studie undersökte hur fyra familjerättssekreterare tolkar begreppen barns bästa, barnets delaktighet och högkonfliktfamiljer gällande umgängesfrågor i vårdnadsutredningar utifrån ett kvalitativt perspektiv. Studien gjordes med hjälp semistrukturerade intervjuer som byggde på fiktiva fallstudier kring dessa teman. Ett huvudresultat utifrån intervjuerna gällande barnets bästa var att det saknas vedertagen kunskapsbas att utgå ifrån för att bedöma förekomsten och allvaret i de olika risker barnet kan utsättas för i umgänget med sina föräldrar. Ett tydligt resultat gällande barnets delaktighet var utifrån de intervjuade familjerättssekreterare att familjerätten generellt följer Socialstyrelsens lagtolkningar och rekommendationer men att skyddsaspekten ofta väger över på bekostnad av graden av delaktighet för barnet. Slutsatsen blev att precis som barnrättsorganisationer uppgett, får barnen ofta komma till tals men blir inte alltid lyssnade på och deras synpunkter underordnas ofta ett vuxet barnperspektiv. Begreppet högkonfliktfamilj var inte ett använt begrepp bland familjerättssekreterare, även om problematiken var välkänd.

Studien undersöker socialsekreterares förhållningssätt och erfarenheter av att utreda barn som har föräldrar i långdragna konflikter. Datamaterialet samlades in i form av två semistrukturerade fokusgruppintervjuer med sammanlagt sju socialsekreterare i två kommuner och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar genomgående en känsla av maktlöshet och frustration gentemot att socialsekreterarna inte har tillräckligt med insatser att tillgå för att hjälpa barnet. Definitionen barnets bästa är ett begrepp som är svårt att tillämpa i alla situationer där barn lever med konfliktföräldrar. Socialsekreterarna måste vänta på att barnen visar en påtaglig risk på det egna beteendet, i och med att aktuella lagrum och nuvarande insatser inte är utformade efter fenomenet barn med föräldrar i konflikt. Det framkommer i studien att det finns ett glapp mellan de frivilliga och de tvingande insatserna. Socialsekreterarna uttrycker att föräldrarnas konflikt tar fokus från barnets behov i socialtjänstens utredningar.

No description available.

No description available.

No description available.

<p>Syftet med denna c-uppsats är att undersöka hur tingsrätten använder socialtjänstens utredningar och snabbyttringar som görs enligt föräldrabalken 6:19 och 6:20. Vi har använt oss av en kvalitativ metod i form av en litteraturstudie där åtta domar i vårdnadsfrågor har granskats. Frågor som ställs i uppsatsen är: på vilket sätt använder sig rätten av socialtjänstens utredningar, refererar rätten till utredningen i domskälen, hur lyfts barnets vilja fram i domarna samt i socialtjänstens snabbupplysningar respektive utredningar samt hur rätten och socialtjänsten använder sig av begreppet barnets bästa och det faktumet att det ska vara avgörande? Vi har använt oss av rättsociologisk teori och systemteori. Resultaten visar att tingsrätten följer socialtjänstens rekommendationer. Vi har även funnit att barnets bästa är en norm som behandlas lika av både socialtjänsten och tingsrätten, det vill säga att både socialtjänsten och tingsrätten tittar efter samma faktorer vid bedömning av vad som skall anses vara barnets bästa.</p>