Den här studien har undersökt hur framställningar görs av individer med utländsk härkomst, etniska grupper och icke-västerländska kulturer görs i svenska läroböcker för samhällskunskap. Det undersöks också om det görs framställningar av ett ”vi” och ”de andra” i läroböckerna. I resultatet får läsaren följa fem olika teman som kommit fram genom läsning av sex läroböcker. Resultatet har analyserats med en postkolonial teori för att göra analyser om framställningarna som görs i läroböckerna kan tolkas som diskriminerande. I studien har också en läromedels teori använts för att analysera om framställningarna som görs i läroböckerna har en funktion av att förmedla diskriminerande diskurser. Vad resultatet av studien visar är att funktionen med läroböckerna inte är att göra diskriminerande framställningar, dock gör framställningarna att det görs ett ”vi” och ”de andra”. Av resultatet framkommer också att det förekommer tveksamma framställningar i läroböckernas innehåll.

Drawing on theories of ethnic representations in mainstream news media and racial discrimination (van Dijk 2000, Hultén 2006, Husband & Downing 2005, Wodak 2011), and using methods of critical discourse analysis (mainly van Dijk 1993, 1991, Fairclough 1995) this bachelor thesis aims to investigate the inter-textual and inter-discursive relationship between selected editorial and opinion pieces written by three mainstream right wing “symbolic elites” and the xenophobic blog “Avpixlat”. The three selected symbolic elites are: Per Gudmundsson, editorial writer at the second largest Swedish newspaper SvD, Andreas Johansson Heinö, academic with a P.H.D. in political science, specialized on issues of integration and ethnic relations, and Paulina Neuding, editorial writer at SvD and editor in chief for right-wing oriented magazine Neo. All three are actively taking part in the mediated discussion of ethnic relations in Sweden from a liberal-conservative perspective. My study shows that the blog Avpixlat on numerous occasions use editorials and opinion pieces written by the three symbolic elites to validate xenophobic and racist notions of the “Islamic invasion” and cultural racism. The blog frames these symbolic elites as truth-telling exceptions within the politically correct multiculturalism-loving media establishment. I conclude that Avpixlat, purposefully exaggerates, transforms and widens some of the claims, themes and arguments made in the editorials and opinion pieces to better fit within a racist discourse. But also concur that the criticism and problem-oriented notions about immigration and ethnic relations, and representation of “the others”, framed in such topics as terrorism, crime and social problems, exists inherently within the editorials and opinion pieces –all-though expressed in a somewhat more implicit and “coded” official discourse. Paradoxically themes and notions taken from the “symbolic elites” within the “media-establishment” are used to strengthen a polarized anti-establishment position. The relationship signifies a shift towards a more problem oriented immigration and integration- discourse overall.

No description available.

No description available.

Syftet med studien var att undersöka om läroböcker utgivna efter Gy11s införande var mer jämställda, än läroböcker utgivna innan Gy11, vad gäller förekomsten av kvinnliga och manliga europeiska och utomeuropeiska författare. Med grund i några av Skolverkets (2011) riktlinjer och värden och med utgångspunkter i genusteori, postkolonialt perspektiv samt diskursanalys räknades förekomsten av kvinnliga respektive manliga europeiska och utomeuropeiska författare såväl som vilket utrymme respektive grupp fick. Om författarnas kön och etnicitet betonades i läromedelsdiskursen undersöktes även. Hypotesen var att resultatet av studien skulle komma att likna tidigare studiers resultat vad gällde den europeiske, manlige författarens dominans. Resultatet stödde denna hypotes då den europeiske, manlige författaren dominerade i båda läroböckerna både till antal och till utrymme. Kvinnliga och utomeuropeiska författare marginaliserades. Endast ett fåtal utomeuropeiska författare var inkluderade och majoriteten av dessa var amerikaner, det vill säga fortfarande västerländska författare. Resultatet skiljde sig dock från tidigare forskning vad gällde betoningen av kön och etnicitet. Slutsatsen var att respektive lärobok bör kompletteras med fler texter skrivna av kvinnliga och icke-västerländska författare för att väga upp bristerna och uppfylla Skolverkets riktlinjer.

Föreliggande uppsats syftar till att problematisera begreppet västerländskt ”kulturarv” i svenskämnets A- och B-kurser avseende litteraturundervisningen. Undersökningen studerar tre läroböckers litterära urval under epokerna renässansen, upplysningen och romantiken (år 1500 – 1830) genom att kartlägga vilka gränser mellan ”Vi” och ”De Andra” som används och aktiveras, samt hur dessa gränser legitimeras. De läroböcker som undersöks är Natur & Kulturs BRUS #1/#2 (2006), Libers Litteraturen Lever (2005) samt Gleerups Möt Litteraturen (2008). Genom en kvalitativ och närläsande metod, med kvantitativa inslag, analyseras empirin utifrån en postkolonialt teoretisk utgångspunkt där begrepp som eurocentrism och dikotomier utifrån gränser mellan ”Vi” och ”De Andra” står i fokus. Undersökningen visar att trots att läroboksförfattarna delvis har olika ingångar till begreppet ”kulturarv” och västvärlden förmedlas en bild av att det är det västerländska som är den otvivelaktiga utgångspunkten. Läroböckerna legitimerar detta val delvis olika. Genomgående är att urvalet i varje lärobok stundtals faller tillbaka på eurocentristiska antaganden och stereotypa dikotomier mellan ”Vi” och ”De Andra”. Tre viktiga slutsatser betonas. Den första är att alla läroböcker använder ett västerländskt litterärt urval. Den andra slutsatsen är att läroböckerna lutar sig mot den västerländska litteraturen inte bara via explicita eller tysta legitimeringar utan också via aktiva gränsdragningar mellan ”Vi” och ”De Andra”. Slutligen poängteras att ”kulturarvet” tycks vara relevant igen mot bakgrund av det läroplanen definierar som ”internationaliseringen”.

Funktionsnedsatta är och har alltid varit en mer eller mindre diskriminerad grupp i samhället. Genom uppkomsten av lagen om särskilt stöd till vissa funktionshindrade (1993:387) (LSS) har emellertid funktionsnedsatta fått väsentligt förbättrade levnadsvillkor, och bättre förutsättningar att kunna leva ett liv "som alla andra". LSS betonar alla människors lika värde. Ett av lagens huvudsyften är att tillförsäkra trygghet för den enskilde och dennes familj. I arbetet beskrivs också hur denna trygghet hotades genom den omprövningsmöjlighet som Försäkringskassan hade med stöd av tidigare bestämmelser i Socialförsäkringsbalken och skapade stress och oro hos den funktionsnedatte och dennes familj. Sverige är bunden är konventionen av mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta och den kraftiga nedskärningen av personlig assistans som pågick i Sverige mellan 2010-2014 fick skarp kritik av FN. Syftet med denna uppsats har varit att med hjälp av lagstiftning, förarbeten och rättspraxis utreda förutsättningarna för stöd enligt LSS, exempelvis vad domstolen tar i beaktande när det uppstår oklarheter kring om det finns (omfattande) behov av stöd och service. I arbete redogörs även för LSS, dess uppkomst, samt syfte och funktion.