Få studier är gjorda om intrahospitala transporter och i synnerhet postoperativa transporter. De studier som finns behandlar framförallt intensivvårdspatienter som transporteras till behandlingar och undersökningar. Tidigare forskning visar att den intrahospitala transporten av intensivvårdskrävande patienter är en patientsäkerhetsrisk då patienten kan få fysiska komplikationer och en förlängd vårdtid. Den postoperativa transporten av den nyopererade patienten sker dagligen inom sjukvården. För att erhålla grundläggande kunskap om denna transport genomfördes en ostrukturerad observationsstudie med fokus på patientsäkerhet. Resultatet visade sig vara mångfacetterat. Anestesisjuksköterskan var en central person vid transporten då hon transporterade patienten till den postoperativa avdelningen. Inför transporten genomfördes förberedelser och omvårdnadsåtgärder. En kontinuerlig övervakning av patienten skedde under transportens samtliga faser men även en brist på övervakning fanns vid flera tillfällen. God kommunikation var positivt för patientsäkerheten men även här fanns exempel då kommunikationen var otillräcklig. Oavsett om kommunikationen innebar att information saknades eller att den inte uppmärksammades kunde det innebära risker för patenten. Lokalers utformning och hinder på vägen till den postoperativa avdelningen kunde försvåra manövreringen av patientens säng och krockar kunde ske. Under samtliga delar av transporten kunde larm från medicintekniska produkter varna och avbryta personal under tiden de utförde andra arbetsuppgifter. Patientsäkerhet genomsyrade hela den postoperativa transportens samtliga delar på både ett positivt och negativt sätt. Förbättringsområden finns att arbeta med då kommunikation kan effektiviseras, dokumentation kan förbättras och larm individualiseras. Samtliga förbättringsområden åsyftar att öka patientsäkerheten. Utifrån detta resultat kan kommande studier ta vid och tillsammans bidra till en mer patientsäker transport. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Bakgrund: Intrahospitala transporter innebär att lämna tryggheten på intensivvårdsavdelningen och möta farorna i sjukhusets korridorer. Syfte: Denna studie har syftat till att öka förståelsen för patientsäkerhetsarbete i samband med intrahospitala transporter genom att belysa effekten av en checklista i ett före-efter förhållande utifrån tre perspektiv, kommunikation mellan professionerna, patientsäkerhet och arbetsflöde. Metod: Intervjuer utfördes på en intensivvårdsavdelning på ett universitetssjukhus i Mellansverige. Intervjuerna analyserades sedan med kvalitativ innehållsanalys i enlighet med Elo och Kyngäs (2008). De nio informanterna inkluderades från samtliga professioner som använder checklistan. Resultat: Patientsäkerheten har stärkts av att checklistan förbättrar förutsättningarna till dialog mellan intensivvårdsläkare och intensivvårdssjuksköterska kring patientens tillstånd inför transport. Den har även ökat riskmedvetenheten vid intrahospitala transporter. Slutsats: Studien visar att checklistan fungerat tydliggörande i ansvars- och rollfördelning vid transporter. Brist på resurser utgör det största hindret till att efterleva checklistans höga ambitioner. / Background: The process of intrahospital transports is one of leaving the safety of the intensive care unit and venturing out into the relative danger zone of the hospital corridors. Aim: This study aims to increase the understanding of patient safety and the effects of the use of a checklist from three different perspectives; communication between professions, patient safety and workflow. Method: Interviews were conducted in an intensive care unit situated in a university hospital in the middle of Sweden. The Elo and Kyngäs (2008) method of qualitative content analysis was used to analyse the interviews. The nine participants were from three different professions of the workforce in the ward were included. Results: Patient safety increased using the checklists by improving the possibilities for communication between doctors and nurses about the patient’s condition before transportation. The checklist also increased hazard awareness during intrahospital transports. Conclusion: The study shows that the checklist improves cooperation and division of responsibility during transport. The lack of resources is the main obstacle hindering full implementation of the checklist.

Bakgrund: Intrahospitala transporter (IHT) genomförs ofta av anestesi- och intensivvårdssjuksköterskor. Studier visar att momentet är förenligt med hög risk för mortalitet och morbiditet med upp till 71% risk för komplikationer hos patienten. Idag saknas det internationella och nationella underlag, utbildning och konkreta riktlinjer för intrahospitala transporter. Syfte: Att ur ett patientsäkerhetsperspektiv beskriva anestesi- och intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter gällande intrahospitala transporter av vuxna patienter med kritisk sjukdom. Metod: En mixad metodstudie valdes för att besvara studiens syfte. Totalt deltog 66 specialistsjuksköterskor inom anestesi och intensivvård. Kvalitativa data analyserades med stöd av Graneheim et al., (2017) innehållsanalys för manifest innehåll. Den kvantitativa data analyserades med beskrivande statistik.    Resultat: Två kategorier och fyra subkategorier framkom. Första kategorin var “Att skapa goda förutsättningar” med tillhörande subkategorier “Vikten av att vara riskmedveten” och “Vikten av noggranna förberedelser”. Andra kategorin var “Betydelsen av rutiner och utbildning” med subkategorier “Vikten av att följa rutiner” och “Vikten av utbildning”. Slutsats: Intrahospitala transporter beskrevs som ett moment med hög risk för hotad patientsäkerhet och komplikationer. Rutiner med god följsamhet och utbildning anses stärka patientsäkerheten. Genom att införa checklistor och scenarioträning kan anestesi- och intensivvårdssjuksköterskor förbereda sig bättre och hantera komplikationer som kan uppstå under IHT. Därmed kan patienter få en säkrare vård.

Bakgrund: De intrahospitala transporterna av kritiskt sjuka patienter ökar på grund av en alltmer avancerad intensivsjukvård. Transporterna är ofta associerade med komplikationsrisker och kan därmed även påverka patientsäkerheten, trots detta saknas det idag studier om intensivvårds-sjuksköterskans erfarenhet ur ett patientsäkerhetsperspektiv. Syfte: Syftet med studien var att belysa intensivvårdssjuksköterskans erfarenhet av en patientsäker intrahospital transport för kritiskt sjuka patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning. Metod: Studien utfördes genom semi-strukturerade fokusgruppsintervjuer med kvalitativ induktiv design. Under tre intervjuer samlades data in med hjälp av totalt tretton intensivvårds-sjuksköterskor. Insamlat material analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier; förberedelsens betydelse för patientsäker intrahospital transport, kommunikationens betydelse för patientsäker intrahospital transport samt yttre faktorer som kan påverka patientsäkerheten. Slutsats: För att förbättra patientsäkerheten rekommenderar författarna att arbeta med och uppdatera checklistor, förespråka god kommunikation samt använda sig av teamövningar. Den nya kunskapen skulle ur ett patient- och samhällsperspektiv kunna ge en ökad insikt och förståelse inför det preventiva arbetet med att motverka vårdskador samt minska onödigt lidande hos patienterna samt även kunna vara användbart ur ett utbildnings-perspektiv. Vidare forskning avseende samarbetets betydelse vid intrahospitala transporter samt att få ökad kunskap om olika förbättringsområden avseende den tekniska utrustningen, vore också önskvärt. / Background: The intrahospital transport of critically ill patients is increasing due to gradually advanced intensive care. Transports are often associated with complication risks and can thus also affect patient safety. Despite this, studies on the experience of the intensive care nurse from a patient safety perspective are lacking. Aim: The aim of the study was to highlight the intensive care nurse's experience of a patient-safe intrahospital transport for critically ill patients who are cared for in an intensive care unit. Method: The study was carried out through semi-structured focus group interviews with qualitative inductive design. During three interviews, data were collected using a total of thirteen intensive care nurses. The collected material was analyzed with a qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in three categories; the importance of the preparation for patient-safe intrahospital transport, the importance of communication for patient-safe intrahospital transport and external factors that can affect patient safety. Conclusions: In order to improve patient safety, the authors recommend working with and updating checklists, advocating good communication and using team exercises. The new knowledge could, from a patient and societal perspective, provide an increased insight and understanding of the preventive work to counteract health injuries and reduce unnecessary suffering in patients and also be useful from an educational perspective. Further research on the importance of cooperation in intrahospital transport and to gain more knowledge about different areas of improvement regarding the technical equipment would also be desirable.

Syfte: Att ur ett intensivvårds- och röntgensjuksköterskeperspektivbeskriva och jämföra upplevelser och erfarenheter av att utföra CT-hjärna på enneurointensivvårdsavdelning. Metod: En deskriptiv intervjustudie medkvalitativ design användes, där åtta sjuksköterskor inom professionernaröntgen- och intensivvård deltog. Resultat:Intensivvårdssjuksköterskorna såg fram emot att apparaten skulle börja användaspå avdelningen, medan röntgensjuksköterskorna upplevde en frustration över attför lite tid och resurser avsatts för att kunna utföra undersökningen påavdelningen på ett bra sätt.  Intensivvårdssjuksköterskornaupplevde en tidsbesparing att kunna utföra undersökningen på avdelningen medanröntgensjuksköterskornas uppfattning var att man hann undersöka färre patientertotalt under samma tid. Resultatet visar också att sjuksköterskorna i bådagrupperna är medvetna om riskerna med intrahospitala transporter och ansermöjligheterna att utföra CT-hjärna på avdelningen som fördelaktigt förpatienten ur säkerhetssynpunkt. Slutsats:Noggrann planering, väl utarbetade rutiner och involvering av berörd personalär nödvändiga åtgärder för att skapa förutsättningar för ett gott arbetsklimatmellan arbetsgrupper. God kommunikation och förståelse för varandrasansvarsområden är förutsättningar för en trygg arbetsmiljö vilket iförlängningen ger en god och säker vård för patienten.  Sökord: Mobil CT, intrahospitalatransporter, neurointensivvård, sjuksköterska, röntgensjuksköterska, erfarenhet. / Objective: From an intensive care and radiology nursing perspective describe andcompare the experiences of performing CT brain on a neurological intensive careunit. Method: A descriptivequalitative interview, in which eight nurses in the professions radiology andcritical care participated. Results: Intensivecare nurses were looking forward to when the unit would start to be used in thedepartment, while radiology nurses experienced a frustration that not enoughtime and resources were allocated to carry out the examination in thedepartment in a good way. Intensive care nurses experienced a time save toperform the examination in the department while the radiology nurses felt thatthey had time to examine fewer patients in total during the same time. Theresults also show that nurses in both groups are well aware of the risksintrahospital transport constitute and consider the possibility to perform CTbrain in the ICU as very beneficial for the patient safety. Conclusion: Careful planning,well-developed procedures and the involvement of the personnel are necessarysteps to create conditions for a good working atmosphere between the teams.  Goodcommunication and understanding of each other’s responsibilities areprerequisites for a safe working environment which ultimately provides a goodand safe care for the patient. Keywords: Mobile CT, intrahospital transport, neuro-intensivecare, nurse, radiographer, experience.

Bakgrund: Intrahospitala transporter är transporter inom ett sjukhus och sker dagligen i intensivvården. Forskning visar att intrahospitala transporter är förenade med negativa händelser och påverkar patientsäkerheten. De negativa händelser som kan uppstå under den intrahospitala transporten kan leda till onödigt lidande. Syfte: Att identifiera och sammanställa vilka risk- och framgångsfaktorer som finns vid intrahospitala transporter av patienter med intensivvårdsbehov. Metod: En litteraturstudie med systematisk ansats baserad på 17 kvantitativa artiklar. Resultatet sammanställdes genom narrativ syntes. Resultat: Flera riskfaktorer identifierades, exempelvis inotropa läkemedel, akuta transporter och medicinsk teknik. Identifierade framgångsfaktorer innefattade bland annat interventionsprogram och säkerhetsarbete. Slutsats: Kunskap om vilka riskfaktorer och framgångsfaktorer som finns kan leda till en mer patientsäker omvårdnad och ett minskat lidande för patienten. För att skapa evidensbaserade rutiner kring intrahospitala transporter behövs ytterligare forskning.

Bakgrund: Patienter inom intensivvård transporteras inom sjukhus för att genomgå exempelvis röntgenundersökningar och intensivvårdssjuksköterskor har ansvaret att förbereda och genomföra transporten tillsammans med kollegor. Intrahospital transport (IHT) är ett kritiskt moment för den instabila patienten. I samband med transporten måste patienten lämna den välutrustade och välbemannade intensivvårdsavdelningen och risken för allvarliga komplikationer ökar. En av intensivvårdssjuksköterskans kärnkompetenser är säker vård och det innebär att vårdskador ska förebyggas och åtgärdas. För att kunna förebygga och åtgärda vårdskador behöver intensivvårdssjuksköterskans strategier synliggöras. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors strategier för att genomföra patientsäkra intrahospitala transporter. Design: Kvalitativ med deskriptiv ansats. Metod: Den metod som använts är kritisk incidentteknik (CIT) och data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer. Metoden passar för att studera mänskliga beteenden som kan förenkla praktiska problem. Stor vikt lades vid utformning av syfte och precisering av de kritiska incidenter som samlades in. Dataanalysen innebar transkribering av intervjuerna och därefter sökande och sorterande av kritiska incidenter som svarade på syftet. Resultat: Huvudfynden i studien är till stor del kopplade till teamarbete, intensivvårdssjuksköterskans mentala förberedelser och kontroller av läkemedel och medicinteknisk utrustning. De kategorier som framkom var; teamarbete, förberedelser samt utveckla kompetens och dela kunskap. Konklusion: Trots att IHT beskrivs som det mest riskfyllda att göra med en patient inom intensivvård så saknas etablerade rutiner dels för hur intensivvårdssjuksköterskan ska lära sig IHT men också rutiner kring utförandet av IHT. Vi vet att vård också kan ge skador, som kostar patienter och närstående stort lidande samt samhället stora ekonomiska summor. Därför måste riskerna i vården synliggöras så att dessa kan förebyggas eller minimeras. Intensivvårdssjuksköterskor besitter tyst kunskap bland annat inom IHT och det behövs mer forskning inom detta för att skapa rutiner som säkerställer framtidens IHT.

Introduktion: Intensivvårdsavdelningen är en högteknologisk miljö, vilket ställer höga krav på intensivvårdssjuksköterskan som vårdar kritiskt sjuka patienter. Intensivvårdspatienter är i behov av att transporteras inom sjukhuset. Dessa transporter är riskfyllda och ställer krav på intensivvårdssjuksköterskan. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av patientsäkerheten vid intrahospitala transporter. Metod: Studien genomfördes som en integrativ litteraturstudie enligt Whittemore & Knafl (2005) med induktiv ansats. Totalt inkluderades tre kvalitativa studier, tre mixade metoder och tre kvantitativa studier samt en observationsstudie. Resultat: Baserades på 10 artiklar som berör intensivvårdssjuksköterskans upplevelser av patientsäkerheten vid intrahospitala transporter. Utifrån studiernas resultat identifierades faktorer som hotar och främjar patientsäkerheten under intrahospitala transporter som presenteras i de tre teman: Att samarbeta i teamet, Att arbeta förebyggande och Ökad arbetsbelastning. Konklusion: Forskningsområdet inom intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av patientsäkerhet under intrahospitala transporter var begränsat. Intensivvårdssjuksköterskor upplevde att intrahospitala transporter var riskfyllda och krävande, där patientsäkerheten var hotad. Intrahospitala transporter kräver kompetens och förberedelser för att kunna utföra intrahospitala transporterna på ett patientsäkert sätt. Där fungerande utrustning, samarbete inom teamet, patientens kliniska status och vårdmiljö hade en betydande roll för att kunna utföra säkra intrahospitala transporter. / Introduction: The intensive care unit is a high-tech environment, which places high demands on the intensive care nurse who cares for critically ill patients. Intensive care patients need to be transported within the hospital. These transports are fraught with risk and place demands on the intensive care nurse. Aim: To describe intensive care nurses' experiences of patient safety during intrahospital transport. Method: The study was conducted as an integrative literature study according to Whittemore & Knafl (2005) with an inductive approach. In total, three qualitative studies, three mixed methods and three quantitative studies and one observational study were included. Results: Was based on 10 articles concerning the intensive care nurse's experiences of patient safety during intrahospital transport. Based on the results of the studies, factors that threaten and promote patient safety during intrahospital transport were identified, which are presented in the three themes: Working together in the team, Working preventively and Increased workload. Conclusion: The research area within intensive care nurses' experiences of patient safety during intrahospital transport was limited. Intensive care nurses felt that intrahospital transport was risky and demanding, where patient safety was threatened. Intrahospital transports require competence and preparation to be able to carry out the transports in a patient-safe way. Functioning equipment, collaboration within the team, the patient's clinical status and care environment played a significant role in being able to carry out safe transports.

Att arbeta som nyutbildad intensivvårdssjuksköterska kan upplevas som väldigt krävande. Det krävs både specificerad kunskap om olika komplexa sjukdomstillstånd och att intensivvårdssjuksköterskan ska kunna hantera den högteknologiska miljön som en intensivvårdsavdelning utgör. När patienter vårdas på intensivvårdsavdelning förekommer olika intrahospitala transporter under vårdtiden, vilket medför ökade risker för patienterna. Tidigare studier visar att det förekommer ett högre antal oväntade händelser och en större otrygghet bland intensivvårdssjuksköterskor med kort arbetserfarenhet av intensivvård i samband med intrahospitala transporter. Syftet med detta examensarbete var att beskriva behov hos intensivvårdssjuksköterskor med mindre än fem års arbetserfarenhet för att känna sig trygga i samband med intrahospitala transporter av kritiskt sjuka patienter. Nio intensivvårdssjuksköterskor med <5 års arbetserfarenhet av intensivvård deltog i studien. Datainsamlingen genomfördes med semistrukturerade intervjuer, vilka sedan analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i tre kategorier: behov av att ha kompetent vårdpersonal med god samarbetsförmåga, behov av att ha en miljö som är anpassad för transporter och behov av att genomföra en omsorgsfull planering för att känna sig förberedd, vilka sedan resulterade i ett tema: behov av att känna kontroll över situationen med stöd från vårdteamet. Resultatet av denna studie visar vikten av att det implementeras en rutin vid intensivvårdsavdelningar för nyutbildade intensivvårdssjuksköterskor som tar anställning vid arbetsplatserna. Största vikten bör läggas på att intensivvårdssjuksköterskor ska omges av ett kompetent vårdteam med en tillåtande miljö, där det finns tid och möjlighet för god och individanpassad handledning.