Assistance in pupils’ development as individuals is an important part of what schools, according to regulatory documents, are obliged to offer. Bearing in mind that language is a vital part of both identity and learning, the pupils’ ‘own voices’ are crucial to this mission. The purpose of this study is to investigate and discuss how teachers can support and help pupils to find, express and develop these ‘own voices’, with a particular focus on how it’s done in written texts. Therefore, pupil-written texts have been collected and analysed in relation to 1) task instructions and 2) source texts. The main question in this analysis is whether or not different text portions in each pupil-written text are to be considered reproduced against either or both of these, or if they are to be considered the pupils’ own productions. The study primarily reveals that the task instructions are of great importance to the pupil-written texts. They function as starting points and guidance, and there is every reason for teachers to observe this and put effort into what the task instructions communicate.

<p>Denna studies syfte är att undersöka hur några elever med matematikbegåvning vill bli bemötta</p><p>av skolan/lärare för att behålla sin motivation och lust att lära. Hur upplever de sin matematikundervisning?</p><p>Vad inspirerar intresset för ämnet? Vad har eleverna själva för idéer om vad de</p><p>vill göra under sin matematikundervisning? Vad anser eleverna om vad lärare skulle kunna göra</p><p>annorlunda för att bemöta deras begåvning? Hur gör elever för att motivera sig själva? För att få</p><p>svar på detta har vi använt oss av en kvalitativ metod i form av intervjuer. Intervjupersonerna</p><p>bestod av tre elever från låg-, mellan- och högstadiet, samt två högskolestuderande.</p><p>Studien visar bland annat att några av dessa elever anser att nivågruppering är ett bra sätt för att</p><p>behålla sin lust att lära för ämnet, då de arbetar i en grupp där alla ligger på samma nivå. Det</p><p>som får dessa elever att tappa motivationen är då läraren ger dem repetitionsuppgifter. Vad dessa</p><p>elever vill ha är utmaning och stimulans, och om inte läraren kan ge dem detta måste denne</p><p>hitta andra vägar för att eleven inte ska tappa intresset helt för ämnet.</p>

Syftet med denna studie är att undersöka i vilken mån pedagogerna är medvetna  om den omedvetna rörelsen och om de flätar samman leken så rörelsen sker på ett lustfyllt sätt. Pedagogens har en stor roll när det gäller att inspirera och locka till all sorts rörelse. Metoden i denna studie är ett kvalitativt synsätt och vi har genomfört semistrukturerade intervjuer med olika pedagoger. Resultatet har analyserats med hjälp av Vygotskijs sociokulturella teori och med fokus på mediering, som innebär hur människan använder olika redskap för att förstå och kommunicera med omvärlden.   Resultatet visar att oplanerad rörelse finns så gott som dagligen på förskolorna men att det ser olika ut. Några förskolor anser att den fria leken är viktig för barnen och prioriterar det och menar att rörelsen kommer in i leken. Andra förskolor anser att barnen borde få mer fri lek men de måste planera verksamheten för att följa styrdokumenten. På samtliga förskolor är de ändå överens om att det gynnar leken om pedagogerna finnas nära barnen för stöttning och vägledning.   Utomhusmiljön var den arena som var bäst lämpad till rörelse, samtidigt som det även visade sig att det i utemiljön fanns stora skillnader, beroende på pedagogerna sätt att arbeta.   I analysen kunde utläsas, utifrån respondenternas svar, att rörelsen är en tolkningsfråga för hur stor plats den får ta och hur vi väljer att arbeta. Vi anser att rörelsen bör få mycket plats i verksamheten och också att denna kan flätas ihop i olika ämnen, så barnen upplever rörelsen mer positiv. Vi upplever att rörelsen anses som mindre prioriterad, då den endast nämns vid två tillfällen i styrdokumentet. De visar därför på att det krävs en förståelse hos pedagogerna för att rörelsen måste få ta plats och att de ser rörelsen som viktig. Men även en kunskap om att man bör växla mellan olika aktiviteter under dagen.

Sammanfattning: Denna studie är fokuserad på hur lärare tänker kring sina elevers och sin egen motivation i samband med läsinlärningen i årskurs 1. I studiens bakgrund definieras motivation samt läsinlärning som är viktiga för studien. Vidare presenteras tidigare forskning om motivation samt motivation kopplat till läsning. Genom kvalitativa intervjuer med verksamma lärare i årskurs 1 ska en tydligare bild ges av hur motivation används i läsinlärningen. Insamlat material analyseras tematiskt och diskuteras utifrån tidigare forskning och motivationsteorierna “Teorin om förväntningar och värden” och “Tron på sig själv och sin egen kapacitet”. Studiens resultat visar att lärare anser att exempelvis trygghet, nyfikenhet och intressant material är viktiga aspekter för att deras elever ska känna sig motiverade. Vidare visar studien att lärarnas egen motivation kan ha både negativ och positiv påverkan på elevernas motivation.

Syftet med denna studie är att få fördjupad kunskap och förståelse för vad elever i matematiksvårigheter upplever som motiverande för att lära sig matematik. Utifrån syftet valdes en kvalitativ forskningsansats med fokusgruppsintervjuer som metod. Fyra fokusgruppsintervjuer genomfördes med elever från gymnasieskolans yrkesprogram och introduktionsprogram. Intervjuerna transkriberades och analyserades och där framkom många och olika motiverande faktorer som kategoriserades. Resultatet av analysen diskuterades med hjälp av tidigare forskning samt de sociokulturella och relationella perspektiven. Elevernas uttalanden visar på en stor medvetenhet om vilka faktorer som främjar deras motivation för att lära sig matematik. En övervägande del av faktorerna handlar om lärarens egenskaper, ämnesoch relationskompetens samt undervisningens utformning. Även inre faktorer hos eleven, studiemiljön och yttre faktorer påverkar elevernas motivation. Många av elevernas förklaringar till varför de motiverande faktorer de tar upp motiverar är kopplade till känslor. Känslornas betydelse för elevernas motivation bör därför tas på större allvar. I studien framkommer att motivation har betydelse för elevernas lust att lära sig matematik. Begreppet motivation är mångfacetterat visar tidigare forskning och även denna studie. Det är lätt att lägga ansvaret för den bristande motivationen på eleven medan det i själva verket handlar om att det saknas lärandemiljöer som skapar motivation.

<p>Syftet med arbetet är att försöka ta reda på varför elever har ett lågt intresse för matematik. Därför att det känns viktigt att vända trenden och förändra uppfattningarna om matematiken. Genom att ta reda på olika faktorernas inverkan på elever söker jag en större förståelse och inblick. Det har skett genom en enkätundersökning med 22 st elever samt en intervju med deras lärare. Enkäten visar att elevernas intresse för matematik i den referensklass som jag använt mig av inte är stort och generellt rådde en negativ inställning till matematiken. Faktorer som, enligt eleverna och läraren, påverkar är uppfattningarna om matematiken, tilltron till det egna kunnandet, att se nyttan av matematiken och att man bibehåller det intresse eleverna har från början. Det är viktigt att veta hur man som lärare ska arbeta för att främja lusten och intresset hos eleverna. Jag tror att om eleverna inte ser någon nytta med matematiken så blir den ointressant. Därför måste eleverna lära sig se matematiken i vår värld, så att matematik inte bara är matteboken, räkna och att utföra till synes oväsentliga räkneoperationer. Om man däremot använder sig av elevernas verklighet, påvisar och låter dem få upptäcka vad som är matematik, kan man skapa ett intresse. Genom att möta eleverna där de är, med de synsätt och tankar de har så har vi en möjlighet att förändra synen på matematiken.</p>

<p>Syftet med arbetet är att försöka ta reda på varför elever har ett lågt intresse för matematik. Därför att det känns viktigt att vända trenden och förändra uppfattningarna om matematiken. Genom att ta reda på olika faktorernas inverkan på elever söker jag en större förståelse och inblick. Det har skett genom en enkätundersökning med 22 st elever samt en intervju med deras lärare. Enkäten visar att elevernas intresse för matematik i den referensklass som jag använt mig av inte är stort och generellt rådde en negativ inställning till matematiken. Faktorer som, enligt eleverna och läraren, påverkar är uppfattningarna om matematiken, tilltron till det egna kunnandet, att se nyttan av matematiken och att man bibehåller det intresse eleverna har från början. Det är viktigt att veta hur man som lärare ska arbeta för att främja lusten och intresset hos eleverna. Jag tror att om eleverna inte ser någon nytta med matematiken så blir den ointressant. Därför måste eleverna lära sig se matematiken i vår värld, så att matematik inte bara är matteboken, räkna och att utföra till synes oväsentliga räkneoperationer. Om man däremot använder sig av elevernas verklighet, påvisar och låter dem få upptäcka vad som är matematik, kan man skapa ett intresse. Genom att möta eleverna där de är, med de synsätt och tankar de har så har vi en möjlighet att förändra synen på matematiken.</p>

<p>Arbetets syfte har varit att få fram de orsaker, som skapar eller kan skapa motivation och inspiration för eleverna i skolan idag och för deras fortsatta utbildning, samt vad jag som lärare kan göra för att möjliggöra/skapa denna motivation. Genom elevintervjuer och genomgång av litteratur har jag sökt svaren på mina frågeställningar. </p><p>Resultatet visar att kompisar står som den största motivationskällan, men även framtida utbildning och yrke motive-rar eleverna. En del elever känner sig dock inte motiverade alls utan hävdar att det enda skälet till att de går i skolan beror på att"man måste". Det som påverkar elevens lust att lära är, förutom ovannämnda orsaker, läraren och dennes personlighet och undervisningssätt, ämnet i sig, lektionsupplägg, miljö samt elevens egen dagsform. Eleverna har många förslag på vad jag som lärare kan göra för att mina framtida elever ska känna motivation i skolan. Svaren som ges berör i första hand läraregenskaper, undervisningssätt och lektionsupplägg. Vidare visar både intervjuerna och litteraturstudien att humor och glädje är något som skapar lust i skolan. Att ha roligt tillsammans berikar skolvarda-gen.</p>

<p>Denna kvalitativa studie berör religionsundervisningen betydelse för gymnasieungdomars bearbetning av livsfrågor och deras livstolkning. Till grund för empirin ligger intervjuer med sex gymnasieelever samt deras lärare i Religionskunskap B.</p><p>Religionsundervisningens betydelse för att väcka livsfrågor får stå tillbaka till förmån för andra bidragande faktorer, till exempel mognad, uppväxtförhållanden och ett eget intresse. Livsfrågorna bearbetas framför allt genom religions¬undervisningen då ungdomarna tar del av andras åsikter, både kamraters och olika livsåskådningars, samt att de får uttrycka sig själva och sätta ord på sina tankar. Detta lyfts fram av såväl eleverna som läraren. Eleverna finner inte direkta svar på livsfrågorna genom undervisningen, vilket inte heller är lärarens syfte med undervisningen, men upplever att de får ta del av olika åsikter och flera menar att de kan plocka olika tankar från olika livs¬åskådningar.</p><p>Religions¬undervisningen ger ett unikt tillfälle till möten med oliktänkande. Vid en krock mellan egna och andras föreställningar sker ofta reflektion, som ökar chanserna för att religionsundervisningen blir ett bidrag till livsfrågor och livstolkning. Genom mötet kan omprövning av de egna livsfrågorna ske och resultera i att eleverna antingen omvärderar eller stärker sina tankar. När religionsundervisningen berör eleven och har en subjektiv förankring ges ett bidrag till livstolkningen. Det är när ämnet intresserar, utgår från gemensamma frågor och eleverna får möta olika tankar som ibland ifrågasätter tidigare föreställningar som de kan lära av religion. Det är också då de kan ta med sig tankar från religionsundervisningen till andra kontexter.</p>

<p>Syftet med denna undersökning var att se huruvida elever bemöter lärare olika beroende på</p><p>lärares kön och/eller ålder. Samt hur lärare förmedlar, alternativt öppnar upp för eleverna att</p><p>lära sig genus i klassrumssituationer.</p><p>Uppsatsen bygger på empiriska studier genomförda hos fyra lärare på en gymnasieskola i</p><p>Halland. Lärarna var två kvinnor och två män, varav en av varje kön var i 35 års åldern och en</p><p>av varje kön var i 50 års åldern. Vi genomförde två observationer hos varje lärare vid olika</p><p>lektionstillfällen i samma klass. Den empiriska datan samlades in via icke-deltagande</p><p>observationer med hjälp av ett observationsschema som kompletterades med löpande</p><p>anteckningar. Det empiriska materialet samt sociokulturella teorier om lärande och</p><p>kommunikation låg sedan till grund för besvarandet av uppsatsens frågeställningar. Vi har</p><p>främst använt oss av Lev Vygotskijs och Roger Säljös teorier i uppsatsen, samt kompletterat</p><p>dessa med annan litteratur.</p><p>Det vi kom fram till genom vår undersökning var att ålder inte är en lika stark faktor som kön</p><p>i lärare-elevrelationen. Det finns olika stereotyper för hur män och kvinnor bör bete sig och i</p><p>dessa stereotyper framkommer det ofta att män är mer respektingivande och auktoritära än</p><p>kvinnor. I vår undersökning kunde vi se vissa egenskaper som finns i stereotyperna hos</p><p>lärarna, som kan bidra till att elever lär sig genus i klassrumssituationer.</p>