<p><strong>Syfte: </strong>Syftet med studien är att se hur företag följer standarden IAS 36 punkt 134. Vidare är syftet att se huruvida det existerar skillnader branscher emellan samt om efterlevnadsgraden ändras beroende på om de studerade företagen använder sig av bonussystem eller inte.</p><p><strong>Metod: </strong>Studien har gått tillväga genom en tolkning av IAS 36 punkt 134, en kvantitativ undersökning har genomförts med utgångspunkt i de valda företagens koncernredovisningar. Vi har tittat på i vilken grad företagen efterföljer standarden. Vidare har ett test gjorts för att se huruvida ett samband föreligger mellan dels hur företag efterföljer standarden IAS 36 punkt 134 och huruvida de tillämpar bonussystem samt hur företag följer standarden IAS 36 punkt 134 och vilken bransch de är verksamma.</p><p><strong>Resultat och slutsats: </strong>Av den gjorda studien kan utläsas att företagen efterföljer standarden till 52,43 procent. Detta är således medelvärdet av alla företags efterföljnadsgrad. Enligt de gjorda testerna kan ses att det inte finns något statistisk signifikant samband mellan hur företagen efterföljer standarden och huruvida de tillämpar bonussystem eller inte. Det existerar inte heller något samband mellan hur standarden efterföljs och vilken bransch företagen är verksamma i.</p>

<p>Bakgrund och problem</p><p>Förvärvad goodwill skall inte längre skrivas av utan istället genomgå en nedskrivningsprövning minst en gång per år, även om det inte finns några indikationer på värdenedgång. Oavsett om prövningen resulterar i en nedskrivning eller ej innebär de nya reglerna omfattande upplysningskrav gällande de uppskattningar som använts vid nedskrivningsprövningen. Två studier som gjordes direkt efter införandet år 2005 visade att relativt många företag har med svårigheter gällande upplysningskraven i IAS 36 punkt 134. Båda undersökningarna uttrycker att det finns utrymme för förbättringar under kommande år.</p><p>Problemformulering</p><p>Med bakgrund mot tidigare studier har författarna formulerat följande problemformulering: Går det att se en förändring gällande redovisning av upplysningskraven i IAS 36 punkt 134 för år 2008 jämfört med år 2005?</p><p>Syfte</p><p>Syftet med studien är att undersöka hur börsnoterade bolag inom industribranschen uppfyller upplysningskraven gällande koncernmässig goodwill i IAS 36 punkt 134 i årsredovisningen för år 2008 jämfört med år 2005.</p><p>Metod</p><p>Studien har genomförts enligt den kvantitativa metoden. Ansatsen för studien var den deskriptiva undersökningstypen kombinerat med en induktiv undersökningsansats. I urvalet ingår samtliga bolag inom Stockholmsbörsens industribransch. De utvalda bolagens årsredovisningar för år 2005 och 2008 har granskats utifrån en av författarna på förhand definierad tolkningsmall för upplysningskraven i IAS 36 punkt 134. Resultaten har sammanställts och analyseras utifrån referensramen.</p><p>Resultat och slutsatser</p><p>Resultatet av studien visar en förbättring gällande redovisning av upplysningskraven i IAS 36 punkt 134 för år 2008 jämfört med år 2005. Trots förbättringen tyder resultaten på att det fortfarande finns utrymme för bolagen att se över sin redovisning då det endast är två delpunkter som uppfylls till ett hundra procent år 2008. Det har även gått att utläsa en försämring från år 2005.</p>

<p>Diskussioner förs ständigt om huruvida företagets redovisning ger en rättvisande bild av verkligheten. En balanspost som länge diskuterats och ifrågasatts är goodwill. Sedan 2005 ska svenska företag värdera denna tillgång till sitt såkallade verkliga värde genom att göra årliga nedskrivningsprövningar. Enligt denna nya värderingsmetod ska företagen uppskatta faktorer som framtida kassaflöden, diskonteringsränta och tillväxttakt för att göra en korrekt värdering av sin goodwill. Vissa kritiker menar att denna värderingsmetod för många företag kan bygga på subjektivitet. Orsaken till det är att uppskattningarna som genomförs i många fall kan ses som ovissa och uppbyggda på förhoppningar. I denna uppsats undersöks svenska börsnoterade företags val av diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill. Syftet med denna uppsats är att undersöka om svenska företag bedömer sin diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill annorlunda i jämförelse med utomståendes uppskattningar. Om skillnader identifieras undersöks om dessa kan förklaras av opportunistiskt beteende från företagens sida. För att undersöka eventuella skillnader används utomstående uppskattningar i form av egna beräkningar av diskonteringsräntan med hjälp av CAPM och Fama och French trefaktormodell samt analytikers uppskattningar för respektive företag.Den teoretiska referensramen består av en förklaring till de nuvarande standarder som gäller för goodwill. Vidare beskrivs CAPM och trefaktormodellens ingående variabler grundligt. För att förklara eventuella skillnader mellan företagens redovisade diskonteringsränta och de utomståendes uppskattningar presenteras agentteorin med fokus på opportunistiskt beteende.Genom uppsatsen har vi funnit att svenska företags redovisade diskonteringsräntor i många fall skiljer sig mot utomståendes uppskattningar. Vid jämförelsen av resultaten för CAPM och trefaktormodellen fann vi att majoriteten av företagen värderar sin diskonteringsränta annorlunda. Analytikernas uppskattningar var mer samstämmiga, men visade också att en betydande del diskonteringsräntor skiljde sig. Vi har i denna uppsats även påvisat att företag där goodwill är av stor betydelse för resultatet och det egna kapitalet tenderar att undervärdera diskonteringsräntan i större utsträckning än företag där goodwillposten har mindre betydelse. Detta tyder på att vissa företag på Stockholmsbörsen i enlighet med agentteorin agerar opportunistiskt vid värdering av goodwillDiskussioner förs ständigt om huruvida företagets redovisning ger en rättvisande bild av verkligheten. En balanspost som länge diskuterats och ifrågasatts är goodwill. Sedan 2005 ska svenska företag värdera denna tillgång till sitt såkallade verkliga värde genom att göra årliga nedskrivningsprövningar. Enligt denna nya värderingsmetod ska företagen uppskatta faktorer som framtida kassaflöden, diskonteringsränta och tillväxttakt för att göra en korrekt värdering av sin goodwill. Vissa kritiker menar att denna värderingsmetod för många företag kan bygga på subjektivitet. Orsaken till det är att uppskattningarna som genomförs i många fall kan ses som ovissa och uppbyggda på förhoppningar. I denna uppsats undersöks svenska börsnoterade företags val av diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill. Syftet med denna uppsats är att undersöka om svenska företag bedömer sin diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill annorlunda i jämförelse med utomståendes uppskattningar. Om skillnader identifieras undersöks om dessa kan förklaras av opportunistiskt beteende från företagens sida. För att undersöka eventuella skillnader används utomstående uppskattningar i form av egna beräkningar av diskonteringsräntan med hjälp av CAPM och Fama och French trefaktormodell samt analytikers uppskattningar för respektive företag.Den teoretiska referensramen består av en förklaring till de nuvarande standarder som gäller för goodwill. Vidare beskrivs CAPM och trefaktormodellens ingående variabler grundligt. För att förklara eventuella skillnader mellan företagens redovisade diskonteringsränta och de utomståendes uppskattningar presenteras agentteorin med fokus på opportunistiskt beteende.Genom uppsatsen har vi funnit att svenska företags redovisade diskonteringsräntor i många fall skiljer sig mot utomståendes uppskattningar. Vid jämförelsen av resultaten för CAPM och trefaktormodellen fann vi att majoriteten av företagen värderar sin diskonteringsränta annorlunda. Analytikernas uppskattningar var mer samstämmiga, men visade också att en betydande del diskonteringsräntor skiljde sig. Vi har i denna uppsats även påvisat att företag där goodwill är av stor betydelse för resultatet och det egna kapitalet tenderar att undervärdera diskonteringsräntan i större utsträckning än företag där goodwillposten har mindre betydelse. Detta tyder på att vissa företag på Stockholmsbörsen i enlighet med agentteorin agerar opportunistiskt vid värdering av goodwill.</p>

<p>The overall aim was to study self-care, foot problems and self-perceived health in 150 consecutively invited Tanzanian diabetic patients and to compare them with gender- and age-matched Swedish diabetic patients (n=150) from a middle Sweden area. The main study was cross-sectional and took place at a diabetes clinic in Dar es Salaam. All patients answered questions about their self-care satisfaction, diabetes knowledge and skills, and educational needs. Foot examination also included questions about foot-care and perceived foot problems. The patients' health was assessed using the SF-36 general health questionnaire. The Swahili version of SF-36 was pre-tested in 518 Tanzanian diabetic patients showing an acceptable validity and reliability. Glycaemic control was measured by HbA1c. The results indicated that 45% of Tanzanians and 43% of the Swedes reported satisfaction with their self-care. The Tanzanian patients reported that following doctor's advice was the most important factor necessary for feeling well, whereas the Swedish patients emphasised diet and exercise. Lack of drugs and education were reasons of dissatisfaction in the Tanzanian group, whilst the Swedes were dissatisfied with their own behaviour. None of the Tanzanians monitored their blood glucose themselves, whilst 50% of the Swedes did it on a daily or weekly basis. Significantly more Swedes than Tanzanians knew the interaction between insulin, food and exercises, and how to manage hyperglycaemia and hypoglycemia. The Tanzanians wanted more education about diabetes, treatment and injection technique, whereas the Swedes wanted education about psychological aspects of diabetes, foot-care and oral anti-diabetic treatment. Foot problems reported in the Tanzanian group were pain, numbness and pricking sensations, whereas the Swedes reported ingrown toenails, pain and fissures. Seven Tanzanians and one Swede had foot ulcers. Twenty Tanzanians and 103 Swedes reported to inspect their own feet. The Tanzanians had significantly poorer self-perceived health and glycaemic control than the Swedish patients. A follow-up study was performed with the Tanzanian group of patients after two years. Many patients did not return for the second investigation and 70 patients were re-assessed. They showed an improved self-perceived health and a significant decrease in HbA1c-value. In conclusion the results indicated that Tanzanian patients needed better access to a continuous and regular supply of diabetes drugs. Furthermore the Tanzanians' burden of diabetes influenced their possibilities to work, whilst Swedish patients were hindered in social activities. In both countries the importance of regular foot inspections of the patients' feet should be emphasised. Glycaemic control and self-perceived health seemed to be poorly related and for that reason diabetes nurse specialists need to use both measures in order to guide the patients towards the goals experiencing a good health despite having diabetes.</p>

The overall aim of this thesis was to investigate psychosocial consequences of cancer during adolescence, using a longitudinal approach. An additional aim was to investigate if mode of administration has an influence on adolescents’ and young adults’ self-reported psychosocial function. In Study I participants, aged 13-23 years, were randomised according to two modes of administration, telephone interview and postal questionnaire, and asked to complete the Hospital Anxiety and Depression Scale (HADS) and Short Form 36 (SF-36). The telephone mode resulted in a higher response rate, better self-rated psychosocial function (except for the youngest age group), overall lower Cronbach’s alpha values, and a larger percentage of ceiling effects compared to the postal mode. A higher proportion of males than females chose not to participate in the postal mode. In Study II and III adolescents diagnosed with cancer completed the HADS and two sub-scales from the SF-36 (Mental Health and Vitality) 4-8 weeks, 6, 12, and 18 months after diagnosis. In Study II adolescents with cancer were compared to a reference group from the general population. Shortly after diagnosis the cancer group rated their psychosocial function as worse compared to the reference group. However, the differences gradually disappeared over time and were then reversed, resulting in the cancer group reporting better vitality and lower levels of anxiety and depression than the reference group eighteen months after diagnosis. In Study III five distinct psychosocial states were identified, characterised by: psychosocial dysfunction (state A), poor psychosocial function (state B), incomplete psychosocial function (state C), good psychosocial function (state D), and excellent psychosocial function (state E). Shortly after diagnosis more adolescents than expected by chance were found in states A and C and fewer were found in states D and E. Eighteen months after diagnosis a different pattern emerged, where more adolescents than expected were found in state E and fewer than expected in state C. In Study IV adolescents, two years after diagnosis, reported problems with physical impairment, intrusive thoughts, feelings of alienation, and problems catching up with school. However, a majority of the participants also reported positive consequences with regard to the cancer disease: a more positive view of life, good self-esteem, knowledge and experience with regard to disease and hospital care, good relations, broader perspectives, and material gains. Study V, a review of the literature, indicates that survivors of childhood/adolescent cancer do not differ from comparison groups with regard to relations to others and relation to self. However, some findings highlight that friendship and marital status are areas of concern, and parenthood and sexuality are areas of potential concern. In conclusion, mode of administration influences adolescents’ and young adults’ self-reported psychosocial function and is related to age. Psychosocial function increases with time from diagnosis for most adolescents diagnosed with cancer. However, some individuals remain in poor psychosocial states during the first eighteen months after diagnosis. Increased efforts should be taken to identify these individuals.

The overall aim was to study self-care, foot problems and self-perceived health in 150 consecutively invited Tanzanian diabetic patients and to compare them with gender- and age-matched Swedish diabetic patients (n=150) from a middle Sweden area. The main study was cross-sectional and took place at a diabetes clinic in Dar es Salaam. All patients answered questions about their self-care satisfaction, diabetes knowledge and skills, and educational needs. Foot examination also included questions about foot-care and perceived foot problems. The patients' health was assessed using the SF-36 general health questionnaire. The Swahili version of SF-36 was pre-tested in 518 Tanzanian diabetic patients showing an acceptable validity and reliability. Glycaemic control was measured by HbA1c. The results indicated that 45% of Tanzanians and 43% of the Swedes reported satisfaction with their self-care. The Tanzanian patients reported that following doctor's advice was the most important factor necessary for feeling well, whereas the Swedish patients emphasised diet and exercise. Lack of drugs and education were reasons of dissatisfaction in the Tanzanian group, whilst the Swedes were dissatisfied with their own behaviour. None of the Tanzanians monitored their blood glucose themselves, whilst 50% of the Swedes did it on a daily or weekly basis. Significantly more Swedes than Tanzanians knew the interaction between insulin, food and exercises, and how to manage hyperglycaemia and hypoglycemia. The Tanzanians wanted more education about diabetes, treatment and injection technique, whereas the Swedes wanted education about psychological aspects of diabetes, foot-care and oral anti-diabetic treatment. Foot problems reported in the Tanzanian group were pain, numbness and pricking sensations, whereas the Swedes reported ingrown toenails, pain and fissures. Seven Tanzanians and one Swede had foot ulcers. Twenty Tanzanians and 103 Swedes reported to inspect their own feet. The Tanzanians had significantly poorer self-perceived health and glycaemic control than the Swedish patients. A follow-up study was performed with the Tanzanian group of patients after two years. Many patients did not return for the second investigation and 70 patients were re-assessed. They showed an improved self-perceived health and a significant decrease in HbA1c-value. In conclusion the results indicated that Tanzanian patients needed better access to a continuous and regular supply of diabetes drugs. Furthermore the Tanzanians' burden of diabetes influenced their possibilities to work, whilst Swedish patients were hindered in social activities. In both countries the importance of regular foot inspections of the patients' feet should be emphasised. Glycaemic control and self-perceived health seemed to be poorly related and for that reason diabetes nurse specialists need to use both measures in order to guide the patients towards the goals experiencing a good health despite having diabetes.

Diskussioner förs ständigt om huruvida företagets redovisning ger en rättvisande bild av verkligheten. En balanspost som länge diskuterats och ifrågasatts är goodwill. Sedan 2005 ska svenska företag värdera denna tillgång till sitt såkallade verkliga värde genom att göra årliga nedskrivningsprövningar. Enligt denna nya värderingsmetod ska företagen uppskatta faktorer som framtida kassaflöden, diskonteringsränta och tillväxttakt för att göra en korrekt värdering av sin goodwill. Vissa kritiker menar att denna värderingsmetod för många företag kan bygga på subjektivitet. Orsaken till det är att uppskattningarna som genomförs i många fall kan ses som ovissa och uppbyggda på förhoppningar. I denna uppsats undersöks svenska börsnoterade företags val av diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill. Syftet med denna uppsats är att undersöka om svenska företag bedömer sin diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill annorlunda i jämförelse med utomståendes uppskattningar. Om skillnader identifieras undersöks om dessa kan förklaras av opportunistiskt beteende från företagens sida. För att undersöka eventuella skillnader används utomstående uppskattningar i form av egna beräkningar av diskonteringsräntan med hjälp av CAPM och Fama och French trefaktormodell samt analytikers uppskattningar för respektive företag.Den teoretiska referensramen består av en förklaring till de nuvarande standarder som gäller för goodwill. Vidare beskrivs CAPM och trefaktormodellens ingående variabler grundligt. För att förklara eventuella skillnader mellan företagens redovisade diskonteringsränta och de utomståendes uppskattningar presenteras agentteorin med fokus på opportunistiskt beteende.Genom uppsatsen har vi funnit att svenska företags redovisade diskonteringsräntor i många fall skiljer sig mot utomståendes uppskattningar. Vid jämförelsen av resultaten för CAPM och trefaktormodellen fann vi att majoriteten av företagen värderar sin diskonteringsränta annorlunda. Analytikernas uppskattningar var mer samstämmiga, men visade också att en betydande del diskonteringsräntor skiljde sig. Vi har i denna uppsats även påvisat att företag där goodwill är av stor betydelse för resultatet och det egna kapitalet tenderar att undervärdera diskonteringsräntan i större utsträckning än företag där goodwillposten har mindre betydelse. Detta tyder på att vissa företag på Stockholmsbörsen i enlighet med agentteorin agerar opportunistiskt vid värdering av goodwillDiskussioner förs ständigt om huruvida företagets redovisning ger en rättvisande bild av verkligheten. En balanspost som länge diskuterats och ifrågasatts är goodwill. Sedan 2005 ska svenska företag värdera denna tillgång till sitt såkallade verkliga värde genom att göra årliga nedskrivningsprövningar. Enligt denna nya värderingsmetod ska företagen uppskatta faktorer som framtida kassaflöden, diskonteringsränta och tillväxttakt för att göra en korrekt värdering av sin goodwill. Vissa kritiker menar att denna värderingsmetod för många företag kan bygga på subjektivitet. Orsaken till det är att uppskattningarna som genomförs i många fall kan ses som ovissa och uppbyggda på förhoppningar. I denna uppsats undersöks svenska börsnoterade företags val av diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill. Syftet med denna uppsats är att undersöka om svenska företag bedömer sin diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill annorlunda i jämförelse med utomståendes uppskattningar. Om skillnader identifieras undersöks om dessa kan förklaras av opportunistiskt beteende från företagens sida. För att undersöka eventuella skillnader används utomstående uppskattningar i form av egna beräkningar av diskonteringsräntan med hjälp av CAPM och Fama och French trefaktormodell samt analytikers uppskattningar för respektive företag.Den teoretiska referensramen består av en förklaring till de nuvarande standarder som gäller för goodwill. Vidare beskrivs CAPM och trefaktormodellens ingående variabler grundligt. För att förklara eventuella skillnader mellan företagens redovisade diskonteringsränta och de utomståendes uppskattningar presenteras agentteorin med fokus på opportunistiskt beteende.Genom uppsatsen har vi funnit att svenska företags redovisade diskonteringsräntor i många fall skiljer sig mot utomståendes uppskattningar. Vid jämförelsen av resultaten för CAPM och trefaktormodellen fann vi att majoriteten av företagen värderar sin diskonteringsränta annorlunda. Analytikernas uppskattningar var mer samstämmiga, men visade också att en betydande del diskonteringsräntor skiljde sig. Vi har i denna uppsats även påvisat att företag där goodwill är av stor betydelse för resultatet och det egna kapitalet tenderar att undervärdera diskonteringsräntan i större utsträckning än företag där goodwillposten har mindre betydelse. Detta tyder på att vissa företag på Stockholmsbörsen i enlighet med agentteorin agerar opportunistiskt vid värdering av goodwill.

Bakgrund: Företagsförvärv är sedan länge en vanligt förekommande företeelse i företagens tillväxt, vilket bland annat medfört att redovisning av goodwill varit ett flitigt diskuterat ämne. I och med införandet av EUs 4:e direktiv utformar samtliga de i EU noterade bolag från och med 1 juni 2005 sin finansiella rapportering enligt IASBs standardverk IFRS. Förändringen innebär att goodwill istället för att skrivas av över dess nyttjandeperiod nu årligen skall testas för nedskrivning. Något som införts i och med implementeringen av IAS 36 är att goodwill skall fördelas på de kassagenererande enheter som förväntas få synergier av ett förvärv. Identifiering av kassagenererande enheter och fördelning av goodwill på kassagenererande enheter är något som kan orsaka bolagen problem. Syfte: Att undersöka och beskriva hur IAS 36 tolkas i praktiken vid nedskrivningstest av goodwill med avseende på kassagenererande enheter. Genom att syftet uppfylls minskar den kunskapsbrist som finns avseende praxis i användandet av IAS 36. Genomförande: Uppsatsen har genomförts som en kvalitativ fallstudie på ett svenskt bolag. Utöver fallföretaget har ett verifieringsföretag använts. Som förstudie har två redovisningsexperter intervjuats vilka likväl hjälpte till med att förklara IAS 36 olika beståndsdelar. Resultat: Uppsatsen har visat på att IAS 36 rekommendationer inte är så tydlig för företagen som de till en början tycks vara. Såväl identifiering av kassagenererande enheter som fördelning av goodwill kan innebära problem för företagen och att standardens intentioner inte alltid följs. Fallföretagets fördelning av goodwill skulle i förekommande fall kunna ske på en högre nivå än vad den görs idag. Fördelas goodwillen på en högre nivå skull det ske helt i enlighet med det viktiga begreppet rättvisande bild som IASBs föreställningsram hänvisar till. Dagens fördelning av goodwill kan göra att synergier från enheter som inte tilldelats goodwill inte beaktas i den nedskrivningsprövning som görs av goodwill. Uppsatsen har även visat på att väsentlighet är en viktig faktor. Beaktas inte väsentlighet kan identifiering av kassagenererande enheter och fördelning av goodwill bli allt för godtyckligt för att vara av värde, till de beslutsunderlag som används av fallföretagets intressenter.

Från den 1 januari 2005 ska samtliga noterade bolag i EU upprätta sina koncernredovisningar i enlighet med IASB:s internationella redovisningsstandarder, vilket i teorin ska bidra till ökad jämförbarhet mellan bolagen. Syftet med uppsatsen var därför att genom att granska årsredovisningar se hur väl noterade bolag i Sverige och Storbritannien följt upplysningskraven i IAS 36 p 134 samt jämföra de två ländernas efterlevnad gällande nedskrivningstestet av goodwill som är en förändring i de internationella standarderna jämfört med tidigare. Den deduktiva forskningsansatsen användes, och den befintliga teori som låg till grund för att undersöka verkligheten var IAS 36 p 134. Resultatet av undersökningen har sedan presenterats utifrån den kvantitativa metoden för att ge en bra översikt av resultatet. I en litteraturundersökning presentedes de kvalitativa egenskaper som redovisningen ska ha, tidigare reglering av goodwill i Sverige och Storbritannien samt de redovisningsbegrepp som haft stor betydelse för de båda ländernas redovisning. En genomgång av upplysningskraven i IAS 36 p 134 gjordes också. Skillnaderna i bolagens efterlevnad och den mäng information som de gav skiljde sig mycket åt. Det svenska och brittiska urvalet hade inte lyckats uppfylla samtliga upplysningskrav, och vid en jämförelse mellan ländernas efterlevnadsgrad visade det sig att de svenska bolagen var lite bättre än de brittiska på att lämna information. De upplysningskrav som länderna var bäst respektive sämst på att lämna information var lika för länderna. Orsakerna till detta kan vara många, bl.a. olika redovisningstradition eller att ingen praxis om detta har utvecklats. Men på grund av att bolagen inte följer upplysningskraven blir årsredovisningarna inte jämförbara.

Från och med 1 januari 2005 måste alla noterade bolag inom EU följa gemensamma regelverk för sin koncernredovisning. Detta har inneburit att företagen har varit tvungna att anpassa sig efter nya regler. Vidare har EU ställt krav på hur dessa nya regler ska efterföljas i de olika länderna, där bland annat Sverige har haft en övervakningspanel som då sett till att de svenska företagen följer de regler och normer som gäller. I Nederländerna däremot har det tidigare saknats en sådan motsvarighet och frågan nu är om detta har lett till att det finns skillnader i hur de två olika ländernas företag ger information i sina årsredovisningar? En ny regel som tillkommit i och med de nya regelverken är att företagen inte längre får skriva av goodwill, utan måste istället göra en nedskrivningsprövning varje år för att se om värdet ändrats. Om värdet har förändrats måste företaget skriva ner beloppet. Syftet med studien är att undersöka i vilken utsträckning börsnoterade företag i Nederländerna följer standarden IAS 36 punkt 134 gällande nedskrivningsprövningar av goodwill, jämfört med svenska företag. Vidare vill vi även undersöka om det finns skillnader mellan hur olika företag i Nederländerna följer denna standard och lämnar ut den information som krävs. För att få underlag till studien har vi granskat nederländska årsredovisningar där ursprungsantalet var 154, men efter bortfall användes endast 67 i vår studie. I vår granskning har vi tittat efter hur n0ga våra utvalda företag följt IAS 36 punkt 134 och funnit väldigt varierande resultat. Vi har använt oss av samma poängsystem som en tidigare uppsats och värdet vi fått fram har sedan jämförts med våra hypoteser; omsättning, balansomslutning, andel goodwill av totala tillgångar och till sist avkastning. Vidare har vi försökt se samband mellan våra variabler genom regressionsanalyser i statistikprogrammet SPSS. Dessa analyser visar dock på att inget samband föreligger mellan vår beroende variabel och de oberoende variablerna. Detta beror troligen på att företagen inte haft tillräckligt med tid till att acklimatisera sig till de nya reglerna eller att informationen är så pass känslig att de inte vill synliggöra den för konkurrenter och andra intressenter. Men när resultaten ställdes mot de svenska siffrorna från den tidigare undersökningen såg vi tydligt att Sverige är bättre på att ge information än Nederländerna. Detta tyder då på att den s.k. övervakningspanelen kan ha haft en betydande roll gällande hur mycket information som ska tas med i årsredovisningarna.