Hjärtstopp är en kritisk situation och sjuksköterskan kan vara den första personen på plats att behöva agera och ta initiativ. Sjuksköterskan har ett ansvar att hålla sig uppdaterad och kunna följa de senaste riktlinjerna avseende livräddande åtgärder, samt leda omvårdnadsarbetet. Viktigt är att förstå hur denna akutsituation erfars utifrån sjuksköterskans perspektiv. Syftet är därför att belysa sjuksköterskans erfarenheter av att hantera hjärtstopp inom sjukhusvården. För möjlighet att besvara syftet användes en litteraturöversikt som metod för att kunna sammanställa redan befintlig forskning inom området. Både kvalitativ och kvantitativ forskning inkluderades från databaserna Cinahl och Medline för att skapa en helhetsbild. Denna studies resultat visar på sjuksköterskors erfarenheter av olika känslors påverkan samt betydelse av organisatoriska förutsättningar i händelse av ett hjärtstopp. Optimala organisatoriska förutsättningar, utbildning och debriefing har visat sig vara viktigt för sjuksköterskans möjlighet att bedriva en trygg och säker vård, samt för känslomässigt stöd och utveckling.

Akutmottagningens uppdrag är att ge omedelbar akutsjukvård för akuta skador och sjukdomar. Hjärtstopp kräver omedelbar behandling då hjärtat förlorar sin pumpfunktion vilket leder till att kroppen inte kan hålla sig levande. Närstående kommer ofta med till akutmottagningen och bevittnar de livräddande insatserna. Närstående som bevittnar hjärt-lungräddning (HLR) kan uppfatta det som en traumatisk händelse. Vid akut förlust som vid dödsfall är sorg en normal reaktion hos närstående. Syftet var att utforska tillgänglig litteratur gällande erfarenheter av närståendes närvaro och delaktighet vid livräddande insatser i samband med hjärtstopp på akutmottagning. För att svara på studiens syfte genomfördes en strukturerad integrativ litteraturstudie. Åtta vetenskapliga artiklar inkluderades, fyra kvalitativa och fyra kvantitativa. Resultatet presenterades i tre kategorier; närvara som en naturlig del, relationer för öppen delaktighet och utmaningar att få vara delaktig som närstående med två till tre underliggande subkategorier. Resultatet visar att närstående vill vara delaktiga vid HLR, de ville ha information och få förklaringar om deras anhörig under HLR. Närstående ville vara nära sin anhörig för att kunna ta farväl, samt få stöd både från akutmottagningspersonal och från andra närstående.

Bakgrund: Dödligheten vid hjärtstopp utanför sjukhus är hög och endast några få procent av de som drabbas räddas till livet. Tidig behandling är en avgörande faktor för överlevnad. Överlevnaden kan ökas markant av att människor på platsen, bystanders, ingriper med hjärt-lungräddning (HLR). Att vårda och utföra vårdhandlingar är inte exklusivt för sjuksköterskor. Vid hjärtstopp utanför sjukhus är det istället bystandern som förväntas utföra vårdhandlingen. I många fall sker dock inget ingripande trots att hjärtstoppet bevittnas och den vårdande handlingen uteblir därför. Syfte: Syftet med arbetet var att identifiera faktorer som påverkar människors vilja att ingripa vid hjärtstopp utanför sjukhus. Metod: Arbetet designades som en litteraturstudie där artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansats ingick. Resultat: Resultatet baserades på potentiella bystanders antaganden av hur de skulle agera och faktiska bystanders erfarenheter av att ha agerat. Skillnader i faktorer som påverkade viljan observerades mellan dessa. Viljan påverkades till stor del av rädslor, bristande HLR-kunskaper samt scenariot kring hjärtstoppet där bland annat en familjerelation mellan den drabbade och bystandern utgjorde en påverkande faktor. Slutsats: Resultatet visar att hindrande faktorer för viljan skulle kunna påverkas positivt genom förbättrad HLR-utbildning. Klinisk betydelse: Med hjälp av identifierade faktorer kan befintlig HLR-utbildning ses över och eventuellt förbättras. Detta skulle kunna öka antalet ingripanden och därigenom överlevnaden vid hjärtstopp utanför sjukhus. / Background: The lethality is high in out-of-hospital cardiac arrests and only a few percent of the victim’s lives are saved. Early treatment is crucial for survival. People at the scene can increase the survival significantly through CPR interventions. To care and the act of caring is not exclusively for nurses. In cases of out-of-hospital cardiac arrest, the bystander could be the one that performs the act of caring. In many cases, however, no interventions are made although the arrest is witnessed and therefore no act of caring is being performed. Objective: The aim of this essay was to identify factors that influence people's willingness to intervene in out-of-hospital cardiac arrest. Method: This study was designed as a literature study and both quantitative and qualitative research articles were included in the analysis. Results: The result was based on potential bystander's assumptions of how they would act and actual bystanders experience having acted. Differences in factors affecting the willingness were observed between them. The will seemed influenced by fears, lack of CPR skills and the scenario surrounding the arrest. A family tie between the victim and the bystander appeared also as an influencing factor. Conclusion: The findings show that the non-willingness to act could be affected positively by improved CPR training. Clinical significance: In light to the identified factors, improvement of the existing CPR training and increased education could improve the probability of intervention by bystanders and out-of-hospital cardiac arrest survival.

Hjärtstillestånd är ett tillstånd då hjärtat förlorat förmågan att pumpa ut blod i kroppen vilket leder till cerebral och koronar ischemi. Hjärtstillestånd definieras som plötslig och ihållande medvetslöshet med pulslöshet och andningsstillestånd eller agonal andning. Vanliga symtom som kan uppstå en timme före hjärtstilleståndet är yrsel, trötthet, bröstsmärtor och andningssvårigheter. Behandlingen vid hjärtstillestånd i Sverige utgörs av ”basic” och ”advanced cardiac life support”. De viktigaste åtgärderna innefattar hjärt-lung-räddning, defibillering och läkemedelsadministrering. Förstahandsläkemedlet är standarddos adrenalin baserat på den vasokontraherande och därmed blodtryckshöjande effekten. Syftet med arbetet är att utvärdera effekten av standarddos vasopressin alternativt högdos adrenalin jämfört med standarddos adrenalin på vuxna med hjärtstillestånd. Arbetet är en litteraturstudie där sju studier om effekten av standarddos adrenalin jämfört med standarddos vasopressin alternativt högdos adrenalin vid hjärtstillestånd hos vuxna har analyserats. Studierna hämtades från databasen Pubmed. De patienter som behandlades med standarddos vasopressin istället för den första eller andra standarddosen adrenalin hade bättre överlevnad till sjukhusinläggning (31,6% jämfört med 26,0%, p <0,01). De patienter som behandlades med högdos adrenalin istället för standarddos adrenalin hade bättre överlevnad till sjukhusinläggning (26,1% jämfört med 23,1%, p <0,05). Ingen överlevnadsfördel till sjukhusutskrivning fanns för varken standarddos vasopressin eller högdos adrenalin. Dock behövs fler studier med fler patienter för att verifiera resultaten i denna litteraturstudie. Det vore även intressant med studier som fokuserar på de enskilda hjärtstilleståndsrytmerna. Dessutom behövs mer forskning om de potentiellt negativa effekterna på hjärtat och hjärnan som högdos adrenalin kan ha. Orsaken till den dåliga överlevnaden till sjukhusutskrivning oavsett vasopressorisk behandling behöver utredas. / Cardiac arrest is a state when the heart has lost the ability to pump blood to the body which causes cerebral and coronary ischemia. Cardiac arrest is defined as sudden and sustained unconsciousness with pulselessness and suspension of breathing or agonal breathing. Common symptoms that can arise one hour before a cardiac arrest includes dizziness, tiredness, chest pain and breathing difficulties. The treatment for cardiac arrest in Sweden includes basic and advanced cardiac life support. The most important measures are cardiopulmonary resuscitation, defibrillation and drug administration. The drug of choice is standard dose adrenaline based on its vasoconstricting and thus blood pressure raising effect. The aim of this study was to evaluate the effect of standard dose vasopressin alternatively high dose adrenaline compared to standard dose adrenaline in adults with cardiac arrest. This study is a literature review where seven studies on the effect of standard dose adrenaline compared to standard dose vasopressin alternatively high dose adrenaline on cardiac arrest in adults have been analyzed. The studies were found in the database Pubmed. Four studies evaluate the effect on survival by standard dose vasopressin compared to standard dose adrenaline. Three studies evaluate the effect on survival by high dose adrenaline compared to standard dose adrenaline. Patients that were treated with standard dose vasopressin instead of the first or second standard dose adrenaline had better survival to hospital admission (31,6% compared to 26,0%, p <0,01). Patients that were treated with high dose adrenaline instead of standard dose adrenaline had better survival to hospital admission (26,1% compared to 23,1%, p <0,05). There were no effects on survival to hospital discharge for either standard dose vasopressin or high dose adrenaline. More studies are needed though with more patients to verify the results of this literature review. It would also be interesting with studies that focus on the different cardiac arrest rhytms. More research is needed about the potential negative effects on the heart and brain caused by high dose adrenaline. The reason for the bad results regarding survival to hospital discharge regardless of vasopressive treatment needs to be evaluated.

Bakgrund: Att ta beslut om ej HLR började redan på 50-talet och har visat sig vara ett svårt etiskt beslut. Ofta missförstås begreppet ej HLR och behandlingsbegränsningar av vårdpersonalen, vilket i förlängningen kan leda till olika vård av olika patienter beroende på hur den personal som är i tjänst tolkar begreppet. Sjuksköterskor ställs ofta inför etiska dilemman vid beslut kring behandling i livets slutskede, dels gentemot läkare och undersköterskor men även gentemot patient och anhöriga. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av behandlingsbegränsningsbeslut gällande ej HLR. Metod: Semistrukturerad intervjustudie av åtta sjuksköterskor på en akutvårdsklinik, analys med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier utifrån sjuksköterskornas upplevelser och erfarenheter av behandlingsbegränsningsbeslut om ej HLR: Sjuksköterskors kunskap & erfarenhet, sjuksköterskors känsla av frustration och sjuksköterskors upplevelse av etiska dilemman. Sjuksköterskorna hade erfarit skillnader i kunskapsläget gällande behandlingsbegränsningar och ej HLR inom alla personalkategorier. Där fanns också en upplevelse av frustration bland annat när det saknades beslut om ej HLR och när de inte delade åsikt med beslutade läkare. Detta resulterade också i att de ställdes inför etiska dilemman när de var tvungna att påbörja HLR på grund av avsaknad av behandlingsbegränsnings beslut om ej HLR. Slutsats: Sjuksköterskorna hade upplevelse och erfarenhet av brister i kommunikationen mellan vårdpersonal inom alla personalkategorier. Önskemål om mer utbildning och diskussion i ämnet utrycktes för att förbättra beslutsfattandet och vården av de patienter som har eller bör ha beslut om ej HLR. / Background: DNR-decisions started in the 50´s and it has been proven as a difficult ethical decision. Often there is a misunderstanding of the concept of DNR and end-of-life decisions among the hospital staff, which can lead to differences in care of patients. Nurses´ often experience ethical dilemmas when decisions regarding treatment must be taken in the final stages of life, both against doctors and other nurses, but also to patients and their relatives. Aim: The aim of this study was to describe nurses' experiences of DNR decisions. Method: A semi-structured interview study of eight nurses in an acute care unit, analysis with qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in three categories based on nurses´ experiences of end-of-life decisions and DNR; Nurses knowledge and experience, nurse´ sense of frustration and nurses´ experience of ethical dilemmas. The nurses´ had experienced differences in the knowledge regarding end-of-life decisions and DNR in all categories of staff. There was also an experience of frustration in when there was no decision on DNR and when they did not share the view with the doctor. This also resulted in that they were faced with ethical dilemmas when they had to begin CPR because of the absence of DNR-decision. Conclusion: The nurses had sensed and experienced lack of communication between health professionals in all categories of staff. Desire for more education and discussion on the subject was expressed in order to improve decision making and care of patients who have or should have the decision of DNR.

Bakgrund: Omkring 10.000 människor drabbas årligen av hjärtstopp i samhället. För den bästa chansen till överlevnad krävs snabb behandling med HLR och defibrillering. Att medverka som närstående vid en återupplivning beskrivs som den mest traumatiska händelsen en människa kan bevittna, samtidigt ökas förståelsen av situationen och ger ett avslut. Sjuksköterskan har ett stort ansvar över patientens omvårdnad och relaterat till behovet av resurser och otillräckliga riktlinjer så kan sjuksköterskan hamna i en utsatt position. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av närståendes närvaro vid återupplivning med HLR efter hjärtstopp. Metod: En beskrivande litteraturstudie innehållande 12 vetenskapliga artiklar med kvalitativ, kvantitativ och mixad ansats. Artiklarna söktes fram genom den vetenskapliga databasen Medline via PubMed. Huvudresultat: Resultatet visade ingen konsensus i sjuksköterskornas erfarenheter. De ville inte ha närstående närvarande på grund av negativ effekt på utförandet. Känslor av otrygghet hos sjuksköterskorna skapades av närstående. Sjuksköterskorna ansåg att närstående blev traumatiserade av händelsen. Resursbehovet blev tydligt då sjuksköterskorna upplevde bemanningen för låg för att avsätta personal till närstående. Sjuksköterskornas professionalism ökade med närvaron och närståendes sorgeprocess främjades. Det var viktigt att beakta patientens egen önskning inom ämnet. Slutsats: Trots positiva effekter ansåg sjuksköterskorna att de negativa aspekterna dominerade. Det är en komplicerad fråga med olika åsikter. Informationen som framkommit ger insikter i hur närståendes närvaro upplevs. Detta behövs för att chefer och HLR-utbildade ska ta ställning, öka kunskapen och starta en diskussion om fenomenet. / Background: Approximately 10.000 people experience cardiac arrest every year. The best opportunity for survival is effective treatment with CPR and defibrillation. To participate as a relative during a resuscitation is described as traumatic, but it increases the understanding and gives a closure. Nurses have a responsibility for the patient’s care and due to resources and vague guidelines, nurses can be in an exposed position. Aim: The purpose of this study was to describe nurses’ experiences of relatives’ presence during resuscitation with CPR after cardiac arrest. Method: A descriptive literature review containing 12 scientific articles with qualitative, quantitative and mixed methods. The articles were identified in the database Medline via PubMed. Result: There was no consensus in the nurses’ experiences. They did not want relatives present due to negative impact on their work. Feelings regarding insecurity arose with relatives’ presence. According to the nurses, relatives became traumatized by the event. The staff level was too low to assign personnel to relatives due to the lack of resources. However, nurses also reported increased professionalism and that the relatives’ grieving process benefited. It was important to consider the patient's wishes on the subject. Conclusion: Despite positive effects, the nurses felt that the negative aspects dominated. It is a complicated question with multiple views. The results provide knowledge on how the presence of relatives is experienced. This is needed for personnel to take a stand, be educated and start to discuss the phenomenon.

Bakgrund: Att barn drabbas av hjärtstopp är ovanligt men tyvärr är överlevnadsgraden låg. Träning och repetition inom hjärt- och lungräddning är nödvändig för att sjuksköterskor ska kunna bevara sin kompetens och klara av att utföra HLR med bra kvalitet. Trots att det finns riktlinjer och rekommendationer för barn-HLR är tidsspannet mellan utbildningstillfällena längre än rekommenderat. Motiv: Eftersom HLR på barn sällan behöver utföras och det finns brister i kontinuiteten av den praktiska och teoretiska utbildningen skapas svårigheter för sjuksköterskor att upprätthålla sina kunskaper. Forskning kring hur sjuksköterskors självskattar sin kompetens inom barn-HLR är mycket bristfällig. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors självskattade kompetens att utföra barn-HLR, samt att mäta sambandet mellan den självskattade kompetensen och antalet yrkesår och tid sedan senaste HLR-utbildningen. Metod: Datainsamlingen genomfördes med hjälp av ett självrapporteringsformulär via en webbaserad enkät med sjuksköterskor (n=55) som rekryterades via ett icke slumpmässigt urval. Resultat: Sjuksköterskorna skattade sin kompetens inom larmrutiner, luftvägshantering, kompressionsteknik och sin övergripande kompetens inom HLR som hög. Svaga skillnader hittades hos de som självskattat sin kompetens till hög respektive låg, där de som arbetat längre även skattade sin kompetens som högre. Konklusion: Det är kanske inte utbildningen i sig som påverkar den självskattade kompetensen inom barn-HLR utan sjuksköterskans kliniska erfarenhet. En hög självskattad kompetens inom barn-HLR ger inga garantier för ett korrekt utförande och eftersom behovet av mer utbildning och simulering var högt kan det finnas en osäkerhet gällande kunskap och utförandet bland sjuksköterskorna. Att främja sjuksköterskors kompetensutveckling inom verksamheten kan bidra till en ökad kunskap och ett mer korrekt utförande av barn-HLR och därmed ge det drabbade barnet en högre chans till överlevnad. / Background: The fact that children suffer from cardiac arrest is unusual, but unfortunately the survival rate is low. Training and repetition in cardiopulmonary resuscitation is necessary for nurses to be able to maintain their competence and be able to perform CPR with good quality. Although there are guidelines and recommendations for pediatric CPR, the time span between training sessions is longer than recommended. Motive: As CPR on children rarely needs to be performed and there are shortcomings in the continuity of the practical and theoretical training, difficulties are created for nurses to maintain their knowledge. Research on how nurses' self-assess their competence in pediatric CPR is very deficient. Aim: The purpose of the studies was to investigate nurses' self-assessed competence to perform pediatric CPR, and to measure the relationship between the self-assessed competence and the number of professional years and time since the most recent CPR training. Methods: The data collection was carried out using a self-report form via a web-based questionnaire with nurses (n = 55) which was recruited via a non-random sample. Result: The nurses rated their competence in alarm routines, airway management, compression technology and their overall competence in CPR as high. Weak differences were found among those who self-assessed their skills to high and low, respectively, where those who worked longer also rated their skills as higher. Conclusion: It may not be the education itself that affects the self-assessed competence in pediatric CPR but the nurse's clinical experience. A high self-rated competence in pediatric CPR provides no guarantees for a correct execution and since the need for more training and simulation was high, there may be an uncertainty regarding knowledge and execution among the nurses. Promoting nurses' competence development within the business can contribute to increased knowledge and a more correct execution of pediatric CPR and thus give the affected child a higher chance of survival.

Bakgrund: Vid hjärt- och lungräddning (HLR), både hospitalt och prehospitalt, kan närståendevara närvarande. Ett av de globala hållbara målen eftersträvar en god hälsa och välbefinnandeför alla. Detta kan erhållas med personcentrerad vård som syftar bland annat på att stötta,kommunicera och visa lyhördhet till närstående. Tidigare forskning belyser att patientens vårdinte påverkas negativt av närståendes närvaro under pågående HLR och därför har riktlinjerinförts för att involvera närstående under HLR.Syfte: Att beskriva närståendes upplevelser av att närvara vid HLR.Metod: En litteraturöversikt med 15 vetenskapliga artiklar, fem kvalitativa och tio kvantitativa.Resultat: En huvudkategori identifierades, närståendes behov av information ochkommunikation. Denna huvudkategori indelades i fyra underkategorier, mentala effekter av attnärvara eller inte närvara under HLR, att vara fysiskt närvarande, förtroende tillvårdpersonalen samt stöd i sorgeprocessen. Närstående är i behov av kommunikation ochinformation i samband med HLR. Närstående kunde drabbas av psykiska besvär som PTSDoch ångest både av att närvara och att inte närvara. Närvaro under HLR kunde leda till enunderlättad sorgeprocess och ökat förtroende till vårdpersonalen.Slutsats: Ökad kunskap hos vårdpersonalen kring omhändertagandet av närstående i sambandmed HLR kan underlätta för närstående. Närstående är i stort behov av att få möjligheten attnärvara under HLR men behöver då en avsatt personal som kan stötta närstående. / Background: During cardiopulmonary resuscitation (CPR) at the hospital or prehospital thereis a posibility that relatives can be present. One of the sustainable development goals is aboutgood health and well-being for all. With a person-centred approach for communication, supportand sensitivity towards relatives the goal can be reached. Previous research shows how patientcare is not affected in the present of relatives. This has resulted in guidelines and routines forinviting relatives during CPR.Aim: To describe relatives experience of being present during CPR.Method: A literature review including 15 articles, ten quantitative articles and five qualitativearticles.Results: One theme was identified relatives' need for information and communication. Withthe main theme four sub themes were identified: psychological effects from being or not beingpresent during CPR, to be physically present, trust in healthcare personnel and support duringthe grieving period. Relatives are in need for communication and information during CPR andcould suffer from physiological effects such as PTSD and anxiety from being and not beingpresent during CPR. But being present during CPR could ease the stress during the grievingperiod and gain trust in the healthcare personnel.Conclusion: With additional training and knowledge healthcare personnel could supportrelatives during CPR. Since relatives are in need of constant communication and informationduring CPR healthcare personnel are needed to provide this to ease the stress on the relative.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Närstående till patienter på intensivvårds avdelningar är ofta drabbade av kris och sorg. Patienten befinner sig i ett livshotande tillstånd och miljön är mycket främmande för de närstående. En väl fungerande kommunikation sjuksköterska och närstående emellan är viktig för att hjälpa de närstående bemästra den svåra situation de befinner sig i. Omvårdnadsforskning visar vikten av att de närstående finns nära patienten, men i en livshotande situation kan de närstående bli anmodade att lämna rummet. Metod: För att belysa närståendes och sjuksköterskors uppfattningar och erfarenheter gällande närståendes närvaro vid HLR på en intensivvårdsavdelning utfördes en forskningsöversikt. Sökning gjordes i databaserna Cinahl och Pubmed, med hjälp av sökorden cardiopulmonary resuscitation, resuscitation, witnessed resuscitation, nurse, nurse perspective, experience, attitude, perception, family, family presence, relative perception, och intensive care. Resultat: Sjuksköterskor i flera studier uttyckte att en personal bör utses att ta hand om de närstående vid närvaro under HLR . Sjuksköterskor uttryckte oro för att de närstående skulle hindra eller störa under HLR, att teamet skulle uttrycka sig olämpligt, eller att de närstående kunde lida psykologiskt sett. Bland de positiva aspekter som redovisades angavs att de närståendes förståelse för situationen ökade, det ansågs kunna hjälpa dem i sorgeprocessen. De närstående som hade närvarat var övervägande positiva, och några som inte närvarat hade ångrat det. De uttryckte att de var till fördel att de kunde se att allt gjordes, att de kunde ge patienten stöd, och att de inte ville att patienten skulle dö ensam. Slutsats: Flera organisationer har i riktlinjer tagit ställning till att närstående bör få närvara vid HLR. Sjuksköterskor förefaller inte enade i sin uppfattning om närståendes närvaro vid HLR, då ungefär hälften är för, och hälften mot närståendes närvaro vid HLR i de studier som granskats. De närstående förefaller vara mer enade i uppfattningen att de vill närvara vid HLR.

Bakgrund: Incidensen av hjärtstillestånd i Sverige uppskattas till 5000 fall varje år. Barn drabbas också av hjärtstopp hos tandläkare, därför är det viktigt att tandläkare har kunskap inom HLR till barn för att öka chansen för överlevnad. Syfte: Att ta reda på hur mycket kunskap tandläkarstudenter på tandläkarutbildningar i Stockholm, Göteborg och Malmö har om HLR till barn och att undersöka om tandläkarstudenterna behöver ytterligare utbildning i HLR till barn för att säkerställa kunskaper inom området. Material & Metod: Webbaserad enkätstudie där tandläkarstudenter på sista terminen på utbildningsorterna; Stockholm, Göteborg och Malmö tillfrågades om deltagande och att besvara 20 frågor om hantering och kunskaper gällande barn-HLR. Resultat: Totalt tillfrågades 263 tandläkarstudenter från Stockholm, Göteborg och Malmö, och 90 personer av dessa svarade 34,2 %. Av alla tandläkarstudenter uppvisade 31,1 % korrekt kunskap i alla steg att kunna utföra HLR i rätt ordning, som bröstkompressioner samt skapandet av fria luftvägar. Av Göteborgs tandläkarstudenter uppvisade 54,5 % rätt kunskap medan motsvarande siffror för Malmö och Stockholm var 23,8 % respektive 23,1 %. Av de svarande önskade 85,6 % mer information om att hantera en situation vid hjärtstopp av barn.  Slutsats: Fler studier med ett större antal deltagare behövs för att kunna kartlägga kunskapen hos tandläkarstudenter om akut hantering och omhändertagande av situationen vid hjärtstopp och andningsstopp hos barn. Genom framtida samarbete mellan tandläkarutbildningar så kan flera möjligheter erbjudas till studenter för att uppnå högre kunskapsnivå. Det kan även finnas ett behov att erbjuda HLR-utbildning för att öka kunskapen i samhället. / Background: The incidence of cardiac arrest in Sweden is estimated to be 5,000 cases per year.  Cardiac arrest also happens at the dentist, therefore it is important that dentists have knowledge in CPR for children. The aim: To investigate how much knowledge dental students in Stockholm, Gothenburg and Malmö have about CPR for children and investigate whether students need additional training. Material & Method: Web-based survey where dental students in their last semester in Stockholm, Gothenburg and Malmö, were asked to participate in answering 20 questions about  children-CPR. Results: A total of 263 dental students from Stockholm, Gothenburg and Malmö, and 90 of them responded 34.2%. Of all dental students, 31.1% demonstrated correct knowledge in all stages to be able to perform CPR in the correct sequence, such as chest compressions and the creation of free airways. Of Gothenburg's dental students, 54.5% demonstrated the correct knowledge, while the corresponding figures for Malmö and Stockholm were 23.8% and 23.1% respectively. Of the respondents, 85.6% wanted more information about handling a situation in the event of cardiac arrest in children. Conclusion: More studies with a larger number of participants are needed to be able to assess the level of knowledge of dental students about emergency management of situations of cardiac arrest and respiratory arrest. Through future collaboration, several opportunities can be offered to students to achieve a higher level of knowledge. There may also be a need to offer CPR training at both adult and child level.