The use of standards has become widespread in the field of digital archiving. The most notable of these is the Open Archival Information System (OAIS) model. In the development and usage of such standards both researchers and practitioners have been similarly focused on the technical dimension of standards, prioritizing efficiency, and cost-effectiveness. Less attention has been paid to study the implementation of standards from a social perspective. Based on the reflexive methodology, suggested by Mats Alvesson and Kaj Sköldberg, and adopting an actor-network theory (ANT) approach, this study attempted to understand the role played by a technological artifact such as the OAIS standard in the specific context of a Swedish e-archive known as R7e-arkiv. Understanding the social in terms of association and focusing on key ANT concepts such as actors, mediators, intermediaries, network and translation the study found that the role played by the OAIS, was that of a silent intermediary until recent developments in the e-archive made it acquire the momentary role of mediator, giving it the capabilities of acting upon the actor-network. The discussion outlines different conceptions of standards through ANT approaches. Among these, the view of the OAIS as a black box and the understanding of compliancy as performativity could serve as interesting starting points for further inquiries concerning the use of standards in digital archiving. / Användandet av standarder har blivit allt vanligare inom digital arkivhantering. En framstående standard är Open Archival Information System (OAIS) Model. Vad det gäller utveckling och användning av sådana standarder har tonvikten, både för yrkesverksamma arkivarier och forskare, legat på standardens tekniska dimension. Effektivitet och kostnadseffektivitet har varit det viktigaste. Lite uppmärksamhet har däremot ägnats åt hur standarder implementerats från ett socialt perspektiv. Denna uppsats har med utgångspunkt i reflexiv metod av Mats Alvesson och Kaj Sköldberg, samt aktör-nätverksteori undersökt vilken roll en teknologisk artefakt som OAIS spelar för det svenska e-arkivet R7e-arkiv. Genom att förstå det sociala i termer av associationer och med hjälp av aktör-nätverksteoretiska begrepp som aktör, medlare, mellanhand, nätverk och översättningar fann undersökningen att OAIS sedan R7e-arkivs grundande har haft rollen av en tyst mellanhand. Senare utvecklingar och förändringar i e-arkivet har dock lett till standarden att uppta rollen av medlare, vilket gett den möjligheten att agera och göra skillnad på aktör-nätverket. Uppsatsens diskussion erbjuder alternativa sätt att förstå standarder utifrån ett ANT-perspektiv. Bland dessa perspektiv framstår två som möjliga utgångspunkter för vidare forskning: OAIS förstått som svart låda samt följsamhet av standarder förstått i termer av performativitet.

In the beginning of 2020, the world was struck by the Covid-19 pandemic that inhibited many economies. Sweden was chosen because of its unique case when responding to the Covid-19 spread by applying an open policy in contrast to the implementation of total lockdowns.   The aim of this study is to explore the governmental budgetary responses to the Covid-19 pandemic in Sweden. To fulfil this aim, the study focuses on the multi-level governance relationships between different national and local actors in Sweden. In order to explore Sweden’s unique case, an inductive approach was carried out through netnography, mass-media analysis and document analysis in the period between January 31 and May 15. The theoretical frame of reference is based on multi-level governance and actor network theory.   The study concludes that technology as a non-human actor has played a vital role when enhancing collaborations between different actors such as government, regions, municipalities, companies and universities, in order to minimize the infection spread and economic consequences of Covid-19. The study is a basis for continued research on the unexplored topic of crisis management of Covid-19 in Sweden.

In the beginning of 2020, the world was struck by the Covid-19 pandemic that inhibited many economies. Sweden was chosen because of its unique case when responding to the Covid-19 spread by applying an open policy in contrast to the implementation of total lockdowns.   The aim of this study is to explore the governmental budgetary responses to the Covid-19 pandemic in Sweden. To fulfil this aim, the study focuses on the multi-level governance relationships between different national and local actors in Sweden. In order to explore Sweden’s unique case, an inductive approach was carried out through netnography, mass-media analysis and document analysis in the period between January 31 and May 15. The theoretical frame of reference is based on multi-level governance and actor network theory.   The study concludes that technology as a non-human actor has played a vital role when enhancing collaborations between different actors such as government, regions, municipalities, companies and universities, in order to minimize the infection spread and economic consequences of Covid-19. The study is a basis for continued research on the unexplored topic of crisis management of Covid-19 in Sweden.

Studien undersöker förskolans systematiska kvalitetsarbete genom att utgå från Actor-Network Theory. Syftet är att utforska nätverket av relationer och samhandlingar mellan mänskliga såväl som materiella aktörer i det pedagogiska analys- och utvärderingsarbetet. Utifrån deltagande observationer och insamlade dokument avser analysen att spåra hur mänskliga såväl som materiella aktörer samhandlar under förskolans analys- och utvärderingsarbete, samt hur praktiken förhandlas fram, formeras och omformeras av aktörernas samhandlingar. Resultatet visar att samhandlingarna mellan aktörerna kan ha en svartlådande effekt på analysarbetet och att bedömning som fenomen kan ses som omformerande krafter. Vidare visar resultatet att förhandlingar mellan aktörerna präglas av såväl motstånd som anpassning, samt att teknologin, inte enbart förstådd som teknologiska apparater utan även som teknologiska format för dokumentation, kan en förrädisk agens på förskolans analys-och utvärderingsarbete. Utifrån resultaten blir det synligt att det inte alltid är människan som spelar huvudrollen, utan att materiella aktörer är ofrånkomliga förhandlingspartners, som människor både agerar på och blir agerade på. Det blir också tydligt hur komplexiteter och pedagogiska utmaningar blir en del av den verbala utvärderingen, men som dock inte lyckas ta sig hela vägen till en skriven utvärderingstext. Avslutningsvis argumenteras det för på vilket sätt ett socio-materiellt perspektivtagande skulle kunna bidra med en större öppenhet och analytisk vakenhet i relation till hur förskolans systematiska kvalitetsarbete förhandlas fram och blir till.

This research in the field of transport sociology explores how workplaces in Stockholm can become actors in managing transport demand and through soft measures contribute to an increase of sustainable and active commuting to work and short-distance travel on work purposes. It uses a mixed-method approach consisting of a review of official documents, publications and initiatives, a web-survey and semi-structured interviews with representatives of Stockholm’s public and private workplaces. The study uncovers the current role of workplaces in mobility management policies of Stockholm, analyzes internal and external factors that influence the likelihood of workplaces to encourage sustainable and active commute and travel to meetings within the city among their employees and provides recommendations on how workplaces engagement can be increased. Being occasionally mentioned in the policy documents or invited to take part in climate or cycling-focused initiatives, workplaces in Stockholm are now at different stages in their willingness to have travel policies and participate in on-site mobility management. Internal and external factors influence the motivation of public and private, larger and smaller workplaces differently. With further research, comprehensive communication, questioning the status quo and establishing a constant dialogue between the city and workplaces there is a big potential to involve workplaces as new actors into various existing initiatives.

Syfte: Syftet med denna uppsats är att illustrera vilka effekter olika medietyper och medieteknologier har på biblioteksutformning samt på vilket sätt. Detta undersöks genom två grupper av frågeställningar där den ena fokuserar på medieteknologier som en aktör i ett nätverk och den andra hänvisar till medieteknologiers placering och effekten därav. Teori: För att besvara dessa frågeställningar används i uppsatsen tre huvudsakliga teorier som består av materiell media-teori, posthumanism samt aktör-nätverksteori (ANT). Metod: Den genomförda undersökningen är en fallstudie, och använder sig av en kombination av observationer, existerande dokument och semi-strukturerade intervjuer för att samla in ett empiriskt dataunderlag. Vidare används en kvalitativ innehållsanalys för att bearbeta det insamlade materialet. Slutsatser: Uppsatsen kommer fram till att processen att utforma ett fysiskt bibliotek kan karakteriseras som ett aktör-nätverk med ett stort antal aktörer som inverkar på bibliotekets design. Medier och medieteknologier är en av dessa aktörer som påverkar bibliotekets utformning genom deras kopplingar till andra aktörer, till värderingar och symbolism samt genom deras materiella förutsättningar.

During the past decade policies and strategies for social sustainability have been developed in order to draw attention to the issue of redistribution of resources in the city and the creation of environments for everyone, and to “enhance social sustainability” is a common policy objective in contemporary Swedish urban planning. It is, however, not clear or predictable what social strategies actually deliver in terms of tangible results. On the one hand, the introduction of the concept has encouraged a debate around equality and democracy in urban areas. On the other hand, in a context of an entrepreneurially oriented urban development, the concept seems to legitimise actions “in the name of sustainability”, that do not necessarily have any redistributive effects. The aim of this project has been to explore how social sustainability as a policy objective is framed and realised in contemporary Swedish municipal urban planning, and what difficulties might occur in the implementation of social strategies. The purpose has been answered through the following research questions: How is the concept of social sustainability incorporated and operationalised within the sphere of urban planning and city administration? What kind of obstacles and goal conflicts that obstruct implementation do the actors involved experience? In order to carry out the aim and answer the research questions a case study has been realised in the municipality of Huddinge. Two different qualitative methods have been used. Analysis of policy documents has demonstrated how the concept of social sustainability is defined in the municipality and what goals and strategies are set up in order to reach there. Semi-structured interviews with planning actors in the municipal organisation have created an understanding of how the public servants handle the issue in their everyday practice and what kind of obstacles they encounter. The theoretical framework consists of two components. Theoretical reasoning around the concept of social sustainability sheds light on what possibilities as well as contradictive and conflictual aspects the concept entails. The approach of Actor Network Theory has allowed an understanding of the municipal organisation as an assemblage of different human and non-human actors involved in the task of making Huddinge socially sustainable. Furthermore, it has encouraged an open-ended inquiry emerging from the interviewees' own perspectives, preventing an understanding limited to explanations anticipated beforehand. The most important results show that the social sustainability work in Huddinge consists of ambitious objectives but that the efforts are performed in a loosely connected network of heterogeneous actors where the work is rather fragmented and many efforts are dependent on individuals. Artefacts in terms of, for example, check-lists play an important role in order to allow all planners to function as agents of change. Implementation difficulties has shown to be wider than usually indicated, and are mainly related to lack of political prioritisation among objectives, lack of routines and knowledge, preconceptions and lack of representation among planners, lack of possibilities to influence market conditions as well as the prioritisation of economic aspects over social issues. In order to facilitate implementation a number of suggestions are being made, including the promotion of a political debate around social objectives and the meaning of social sustainability, to increase resources for the development of routines and an increased knowledge base in order to stabilise the network, and to find means to limit the influence of private actors. It is also concluded that social sustainability has to be prioritised and that goal conflicts with the economic dimension has to be handled in order to produce substantial change. / Under det senaste decenniet har strategier för social hållbarhet utvecklats för att uppmärksamma frågan om urban resursfördelning och skapandet av miljöer för alla, och att ”stärka social hållbarhet” är ett vanligt policymål i dagens svenska stadsplanering. Det är dock inte varken självklart eller förutsägbart vad sociala strategier faktiskt leder till för konkreta resultat. Å ena sidan har introducerande av begreppet social hållbarhet uppmuntrat till debatt kring jämlikhets- och demokratifrågor. Å andra sidan, i en kontext av en entreprenöriellt orienterad stadsutveckling, verkar begreppet kunna legitimera åtgärder ”i hållbarhetens namn”, som inte har någon egentlig omfördelande effekt. Syftet med studien har varit att utforska hur social hållbarhet som ett policymål inramas och förverkligas i nutida svensk stadsplanering, samt vilka svårigheter som kan uppstå i implementeringen av sociala strategier. Syftet har besvarats genom följande forskningsfrågor: Hur är begreppet social hållbarhet införlivat och operationaliserat inom området stadsplanering och kommunal förvaltning? Vilka svårigheter och målkonflikter som försvårar implementering upplevs av involverade aktörer? En fallstudie i Huddinge kommun har utförts för att uppfylla syftet och svara på forskningsfrågorna. Två olika kvalitativa metoder har använts. Analys av policydokument har visat hur konceptet social hållbarhet definieras i kommunen samt vilka mål och strategier som har satts upp för att nå dit. Semistrukturerade intervjuer har skapat en förståelse för hur tjänstepersonerna i den kommunala organisationen hanterar frågan i deras vardagspraktik och vilka typer av svårigheter de upplever. Studiens teoretiska ramverk består av två delar. Ett teoretiskt resonemang kring begreppet social hållbarhet tydliggör vilka möjligheter samt vilka motsägelsefulla och konfliktuella aspekter begreppet bär på. Angreppssättet aktör-nätverksteori har möjliggjort en förståelse av den kommunala organisationen som en samling av olika mänskliga och icke-mänskliga aktörer involverade i uppgiften att göra Huddinge socialt hållbart. Dessutom har det uppmuntrat en förutsättningslös undersökning utifrån intervjupersonernas egna perspektiv, vilket har förhindrat en förståelse begränsad till på förhand antagna förklaringar. De viktigaste resultaten visar att arbetet för social hållbarhet i Huddinge består av ambitiösa målsättningar, men att ansträngningar utförs i ett löst sammansatt nätverk av heterogena aktörer där arbetet är relativt splittrat och många insatser är individberoende. Artefakter i form av exempelvis checklistor spelar en betydande roll i att tillåta alla planerare att fungera som förändringsagenter. Implementeringssvårigheter har visat sig vara bredare än vad som vanligtvis föreslås, och beror främst på brist på politisk prioritering bland målsättningar, brist på rutiner och kunskap, fördomar och brist på representation i planerarkåren, brist på verktyg att påverka marknadsvillkor samt prioritering av ekonomiska aspekter framför sociala frågor. Ett antal förslag för att underlätta implementering ges, vilka innefattar att stimulera en politisk debatt runt sociala målsättningar och betydelsen av begreppet social hållbarhet, att satsa ökade resurser på att utveckla rutiner och en utökad kunskapsbas med syftet att stabilisera nätverket, samt att hitta sätt att begränsa privata aktörers inflytande. Slutsatsen har även dragits att social hållbarhet måste prioriteras samt att målkonflikter med den ekonomiska dimensionen behöver hanteras för att någon betydande förändring ska kunna ske.

Museums are increasingly reckoning with their roles in the colonization of Indigenous peoples as they seek to engage diverse forms of participation and justify their social relevance. Many are turning to digital solutions to aid with these endeavors, including digital repatriation/return platforms. How users interact with these platforms to create knowledge and how these platforms contribute to a larger decolonial aspiration is not well understood. In this study, I explore these issues, drawing on postcolonial/decolonial theories and affordance theory, using the Reciprocal Research Network (RRN). The RRN was co-designed by the Museum of Anthropology, U’mista Cultural Society, Musqueam Indian Band, and Stó:lō Nation/Tribal Council to meet the need for museums to involve Indigenous communities in heritage work. With an actor-network theory approach, I interviewed nine stakeholders (users, developers, and steering group members) of the RRN and explored the platform and documents to identify RRN actors’ specific enactments of decolonial aspirations as affordances. My exploration revealed that the RRN is bound as a network by the Item Search, which allowed for multiple entry points into a vast collection of heritage objects. These multiple entryways broke down technical and cultural barriers to and allowed for plurality in interaction with heritage. The RRN also allowed a direct contestation of museums’ data ownership by allowing users to dictate how shared knowledge is used. The RRN also was deeply embedded in Vancouver, BC, and its surrounding area, where multiple points of offline/online interaction allowed for deep explorations of the histories of First Nations peoples and aided in projects aimed at their revival. However, platform logics and museums’ lack of participation in relationship-building threatened the decolonial aspirations of the RRN. Broadly, my findings indicate that the RRN, as a communal heritage platform, is a necessary step towards building relations with Indigenous communities that requires further participation on museums’ part to develop.

My diploma thesis, How to recognize an apple "farm"?, examine the way of creating farmers market at Holešovice. I come from Actor-network theory which sees as actor not only people but the objects and organizations too. This theory does not distinguish human and non-human actors. The data required for analysis, I obtained mainly through participant observation, interviews and analysis of material culture. My work is focused on the discovery of meanings which visitors attribute to "farmers". Further, the ways of communication of this meanings. Finally I reveal the actors who construct the ideas about farmers and the real market. On the creating of market participate not only organizers, vendors and visitors. I show that the time and context of the market, holding the tradition of vegetable markets, the place of performance, the size of hall, weather, seasonality and the possibility of electronic communication play the important role too.

Intresset för effektivisering av underhåll på järnvägen i Sverige växer, järnvägsinfrastrukturen utsätts för högre belastning på grund av den ökade trafiken vilket innebär mer slitage och kortare tidsfönster för inspektion och underhåll. Digitalisering av underhåll på järnvägen bidrar med att säkerställa kontinuerlig drift, effektivt underhåll, planering och minskar olyckor. Realtidsöverföring av data är teknik som är centralt för att mäta tillståndet på järnvägen. Tekniken har visats effektivisera det förebyggande underhållet av järnvägen med enheter som mäter tillståndet på räls och lok i realtid, tekniken benämns som tillståndsbaserade underhållssystem. Syftet med denna studie är att identifiera de problemfaktorer som påverkar användningen av tillståndsbaserat underhåll med utgångspunkt från inblandade aktörer. Studiens använder sig av aktörs-nätverksteorin för att identifiera hur problemfaktorerna förhåller sig till inblandade aktörer och hur användningen av tillståndsbaserat underhåll påverkas av faktorerna. Data samlades in via semistrukturerade intervjuer och tolkades med en innehållsanalys. Resultatet indikerar att komplexitet, samverkan, datahantering, juridiska aspekter, ekonomiska aspekter, underhållsaspekter och kompetensnivå är kategorier över de identifierade problemfaktorer som kan bidra med problem kring användningen av tillståndsbaserat underhåll. / Interest in efficientmaintenance on the railway in Sweden is growing, the railway infrastructure is exposed to higher loads due to the increased traffic, which leads to increased tear on the railway infrastructure and shorter time windows for inspection and maintenance. Digitalization of maintenance on the railway helps to ensure continuous operation, efficient maintenance, planning and reduces accidents. Real-time data transmission is technology that is central to measuring the condition of the railway. The technology has been proven to improve the preventive maintenance of the railway with units that measure the condition of rails and locomotives in real time, the technology is referred to as condition-based maintenance. The purpose of this study is to identify the problem factors that have an influencing effect on the use of condition-based maintenance systems based on the actors involved. The study uses the Actor Network Theory to identify how the problem factors relate to the actors involved and how the use of condition-based maintenance is affected by the factors. Data were collected via semi-structured interviews and interpreted with a content analysis. The results indicate that complexity, collaboration, data management, legal aspects, financial aspects, maintenance aspects and competence level are categories over factors that can contribute to problems around the use of condition-based maintenance.