This thesis is based on questionnaire survey conducted with 223 respondents, whereof 120 are parents and 103 are children. The purpose of the study was to investigate these respondents’ point of view on inclusive education for children with attention deficit hyperactivity disorder (ADHD). The first three research questions target the opinions of children with ADHD and their parents concerning inclusive education, and which aspects they consider the schools could develop in this area. The aim of the fourth and final research question was to investigate whether there are any differences regarding how the inclusive education is perceived depending on the geographic location of a school. The theory used in the study is Claes Nilholm’s four perspectives of inclusion, which are (1) placement, (2) inclusion of children in need of special support or functional disabilities, (3) inclusion of all children and (4) inclusion as feeling like you have a sense of belonging. The results show that only a few of the respondents perceive that the schools’ work reached the standards of the third and fourth perspectives on inclusive education. There were even some difficulties with identifying examples where the respondents perceived all the requirements for the second perspective to have been met. The experiences expressed by a small group of students did not even count as inclusion, in relation to the criteria of the first perspective. Most of the respondents were unhappy with the way inclusive education looked in their schools, especially in relation to the teachers’ competence regarding the diagnosis ADHD and how to work with children with this diagnosis. Also, the results show that there might be a slight correlation between the form of inclusive education and the geographic location of the school, in regards to benefits in form of economic resources being higher in the countryside, while other benefits in form of teacher competence being higher in schools in a larger city. The conclusions are that Swedish schools must work harder if to accomplish a more universal form of inclusive education, and that teachers need further education in how to work inclusively with children with an ADHD-diagnosis. In addition it becomes clear that the schools need to be given more financial support in order to be able to get the equipment needed for such a change.

Elever ska ges ledning och stimulans i undervisningen för att kunna utveckla kunskaper i enlighet med utbildningens mål. Historieundervisningen ska således utformas så att hänsyn tas till elevers olika behov och förutsättningar. Om denna ledning och stimulans inte är tillräcklig kan det bli aktuellt med stödinsatser i form av extra anpassningar. Studiens syfte är därför att undersöka hur lärare i årskurs 4–6 använder och utvecklar stödinsatser i form av extra anpassningar i historieundervisningen för att möta den variation av olikheter som finns i en elevgrupp. Då det i studien är av intresse att undersöka lärares resonemang, erfarenheter och beskrivningar av begreppet extra anpassningar i historieundervisningen har en kvalitativ forskningsansats valts och fem lärare har intervjuats. Syftet uppfylls genom att det redovisas hur lärarna tillämpar extra anpassningar i historieundervisningen och hur de utformar denna stödinsats i samverkan. Vidare beskrivs hur uppföljning och utvärdering görs för att utveckla arbetet med extra anpassningar i historieundervisningen. En specialpedagogisk analysram med utgångspunkt i det relationella perspektivet samt det kommunikativa och relationsinriktade perspektivet, KoRP, har använts i analysen och tolkningen av det insamlade empiriska materialet. Resultatet visar att det finns ett behov av att tydliggöra skillnaden mellan ledning och stimulans, extra anpassningar och särskilt stöd. Det framkommer också att lärares inställning till arbetet med extra anpassningar påverkar både hur stödinsatsen utformas och dess kvalité. I resultatet synliggörs det även att handledning från specialpedagoger och speciallärare är viktigt för att lärare ska kunna skapa adekvata extra anpassningar men också att det finns explicita rutiner om hur detta arbete ska följas upp och utvärderas / Students should be given guidance and stimulation in the instruction to be able to develop knowledge accordingly to the aims of the education. The history instruction should consider students’ different needs and abilities. If the guidance and stimulation is not sufficient, the teacher must form additional adjustments. The purpose of this study is therefore to investigate how teachers in grade 4-6 make use of and develop additional adjustments in history instruction to meet students' differences. Since teachers reasoning, experiences and descriptions of additional adjustments are interesting to investigate, a qualitative method has been chosen and five teachers in grade 4 to 6 have participated in the study. The purpose of the study has been answered by how teachers apply additional adjustments in history instruction and how they collaborate when forming these adjustments. Furthermore, it describes how teachers follow up and evaluate the additional adjustments to develop their history instruction. This interview study has its point of departure in the relational perspective and the communicative relational perspective (KoRP). Therefore, the analysis and the interpretation of the collected empirical evidence have been reviewed with a special education point of view. The result shows that the differences between guidance and stimulation, additional adjustments and special support need to be distinguished. It also discloses that teachers’ attitudes towards additional adjustments affects how the adjustments are formed but also what quality they have. A conclusion that is drawn is that guidance from special educators is important if teachers should be able to form adequate additional adjustments. It is also important that there are clear routines of how this work should be followed up and evaluated.

Många elever kämpar med matematikämnet i skolan. Dessa elever får inte alltid rätt stöttning vid rätt tid vilket kan resultera i att eleverna inte klarar grundskolan. Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag och har en skyldighet att snabbt identifiera eleven i behov och sätta in rätt stödinsatser. Det finns olika former av stödinsatser där en kallas för extra anpassning. Det är en förhållandevis ny reform och lärare känner sig osäkra kring vad den egentligen innebär. Syftet med arbetet är således att bidra med kunskap om skolors kvalitetsarbete med extra anpassningar i matematik. Insamlingsmetoden som använts för att uppfylla syftet är dokumentinsamling samt intervjuer med verksamma lärare. Specialpedagogiska perspektiv har använts för att analysera resultatet. Slutsatserna av studien antyder att skolornas kvalitetsarbete med extra anpassningar i matematik skiljer sig åt beroende på vilka svårigheter eleverna anses ha. / Many students battle with math in school. These students don’t always get the right aid in time which can result in them not graduating from elementary school. The school has a compensatory commitment and an obligation to identify the student in needs quickly and introduce the required aid. There are various forms of support, one is called additional adjustments. It is a comparatively new reform and teachers feel uncertain about what the aid should actually entail. The purpose of this study is therefore to contribute with knowledge about schools quality work with additional adjustments in mathematics. Documents have been collected and interviews with active teachers have been performed to fulfil the purpose. Perspectives on special pedagogy have been used to analyze the result. Conclusions of the study suggest that the schools quality work with additional adjustments in mathematics differ depending on which difficulties the students are believed to have.

Studiens syfte var att beskriva hur undervisning i grundskolan utformas för nyanlända elever samt hur utformningen av undervisningen inverkar på elevernas lärande och inkludering. Frågorna som belystes var; Hur motiverar olika skolor sin utformning av undervisning för nyanlända elever? Hur utformar de olika skolorna stöttning och extra anpassningar, så att nyanlända elevers lärande underlättas? Hur beskrivs synen på inkluderande undervisning och hur omsätts den i verksamheten på olika skolor? Studien genomfördes med kvalitativ fenomenografisk metod. Nio halvstrukturerade intervjuer genomfördes med rektor, specialpedagog och lärare på tre olika skolor. Resultatet visade att undervisning för nyanlända elever utformades olika skolor emellan samt att kunskap och erfarenhet var viktigt för att kunna utforma god undervisning. Vidare, att alla skolor strävade efter en inkluderande undervisning och att extra anpassningar eller stöttning genomfördes, för att elevernas individuella förutsättningar att nå målen skulle tillvaratas. Viljan fanns, men inte alltid kunskaperna eller förutsättningarna. Några verksamma åtgärder för ökad måluppfyllelse identifierades i studien. Stöttning var en förutsättning för att nå de individuella målen.Undervisning som var kognitivt utmanande samt utgick från elevernas kunskaper och erfarenheter och användande av modersmål i undervisningen lyftes som verksamma redskap, för att få eleverna engagerade i läsande och skrivande samt stärka språket. Samarbete inom skolan mellan olika yrkeskategorier, men också ett samarbete med vårdnadshavare var en förutsättning. Ökad inkludering nåddes när åtgärder vidtogs, som skapade goda förutsättningar för nyanlända elever att lyckas i skolan. Inkluderingssträvan var en ständigt pågående demokratisk process för alla människors rättigheter och lika värde. Den utgick ifrån idén att elevers olikheter var en tillgång, där elever erbjöds möjligheter att uppleva gemenskap och aktivt deltagande med hög pedagogisk vinst. / The purpose of the study was to describe how teaching is designed in elementary school for newly arrived pupils, and to review the effects of this teaching. The questions being analyzed were: What is the motivation of the different schools in how they create their supportive teaching structure for the newly arrived students? How do the different schools organize their scaffolding, and how do they make adjustments, so that the learning of new arrivals is supported? How is inclusive education described, and how is it transformed into activities at different schools? The study used a qualitative phenomenographic methodology. Nine half-structured interviews were conducted with the principal, special educator and teacher at three different schools. The results showed that teaching for newly arrived pupils varies between schools, and that knowledge and experience is important in order to create a good teaching environment. Further, all schools aimed for an inclusive education, and that additional adjustments or supporting structures were implemented to ensure that the pupils' individual needs for achieving their goals were met. Not all schools had the knowledge or the right conditions for the implementation of an inclusive education, but all three had the will to try. Some methods for increased goal achievement have been identified as being particularly active in the study. Scaffolding was a prerequisite for reaching pupils’ individual goals, and one challenge was to decide on the right kind of pedagogy for the individual pupil. Education that was cognitively challenging, and on the pupil’s mother tongue, can all be used as active tools in order to get pupils involved in reading and writing and with the goal of strengthening their language. Collaboration within the schools’ different occupational categories, as well as cooperation with caregivers, were needed. Inclusion was achieved when the right action was taken to create good learning conditions for newly arrived pupils to succeed in school. The inclusion endeavor was ultimately based on an ongoing democratic process for all human rights and equal values. It was based on the idea that pupils' differences were an asset, offering students the opportunity to experience community and active participation with high educational gains.

Tidigare forskning visar att det finns brister i den samsyn och samverkan mellan skolpersonal som är en framgångsfaktor för hög måluppfyllelse i grundskolan (Nilholm & Göransson, 2013; SOU 2010:95; www.skolinspektionen.se; m fl). Mentorer, lokala elevhälsoteam och skolledare är de aktörer som ansvarar för utbildningen till elever med olika förutsättningar. Graden av samsyn dessa aktörer emellan är därför intressant. Denna studies syfte har varit att identifiera och beskriva eventuella mönster i mentorers, lokala elevhälsoteams och skolledares uppfattningar om extra anpassningar och särskilt stöd, utifrån frågeställningar om anledningar till olika insatser, vem/vilka som ska ansvara för insatserna samt om orsaker till bristande insatser. En totalundersökning i en kommun har genomförts via webbenkät och kvantitativ multivariat analys. Utgångspunkterna har varit socialkonstruktivistisk teori om ett kontextberoende lärande tillsammans med andra, och ett relationellt perspektiv på skolsvårigheter.  Studien visar att störst samsyn finns kring det faktum att inte alla elever med behov ges tillräckligt stöd i skolorna, och att tid för arbete för dessa elever saknas i personalens scheman. Viss samsyn finns också angående när elever ska ges stöd, men i mindre grad gällande vem/vilka som ska utföra insatserna. Studien har också visat att en relativt stor andel av respondenterna upplever bristande samsyn med kollegor gällande att se/tolka behov hos elever, avgöra lämpliga åtgärder samt utföra åtgärderna, samtidigt som alla tre grupperna i hög grad är överens om att de själva sällan eller aldrig har bristande kompetens gällande just att tolka behov och avgöra/utforma åtgärder.  Resultaten visar att samsyn och samverkan behöver vidareutvecklas inom skolorna via strategiska kontaktytor. Utifrån resultaten och teorin bör samtalen handla om uppdragsuppfattning, elevsyn och gemensamma strategier för ökad inkludering, delaktighet och måluppfyllelse. / Previous research shows that there are shortcomings in the consensus and collaboration among school personnel, a success factor for high achievement in primary school (Nilholm & Göransson, 2013; SOU 2010:95; www.skolinspektionen.se; m fl). Mentors, local student health teams and school leaders are those responsible for the education of students with different qualifications. The degree of consensus between these actors is therefore interesting. The purpose of this study has been to identify and describe any patterns of mentors' , local student health teams' and school leaders' perceptions about additional adjustments and special support, based on the questions of reasons for different actions, who/which is responsible for action and reasons for lack of action.  A total survey in a municipality has been conducted via online questionnaire and quantitative multivariate analysis. The starting point has been the social constructivist theory of context-dependent learning with others, and a relational perspective on school difficulties.    The study shows that the greatest consensus is about the fact that not all students in need are given sufficient support, and that time to work for these students is lacking in staff schedules. Some consensus is also about which students should receive support, but less so regarding which staff should perform it. The study has also shown that a relatively large proportion of respondents perceive lack of consensus with colleagues regarding interpreting the needs of pupils, determining appropriate actions and bringing them into action, while all three groups largely agree that themselves rarely or never lack of expertise regarding just that;  interpreting the needs and determining/performing measures.   The results show that consensus and collaboration need to be developed within schools through strategic contacts. Based on the results and theory, the discourse should be about assignment, perception of difficulties and concerted strategies for greater inclusion, participation and achievement.

Syftet med denna studie är att utforska erfarenheter kring användandet av digitala verktyg hos gymnasieelever som får extra anpassningar beträffande språk-, läs- och skrivlärande. Metoden som använts är kvalitativa intervjuer med fyra gymnasieelever, och som teoretisk ansats utgår studien från ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Utifrån syfte och frågeställningar presenteras resultatet av intervjuerna i form av fyra teman som samtliga handlar om digitala verktyg i undervisningen. Dessa är specialpedagogiskt stöd i grundskolan, bevis på att vara annorlunda, pedagogiskt och specialpedagogiskt redskap samt för- och nackdelar. Resultatet i studien visar att eleverna under sin grundskoletid inte fått tillräckligt med specialpedagogiskt stöd. Bristen har bland annat inneburit avsaknad av digital teknik, vilken hade kunnat ge stöd i att kompensera för elevernas läs- och skrivsvårigheter. I gymnasieundervisningen använder man däremot aktivt digitala verktyg för lärande. Dock saknas kunnig vägledning av dessa verktyg i klassrummet, varpå eleverna måste gå till en specialpedagog för att få hjälp och stöd. Sammantaget visar resultatet att eleverna upplever att skrivandet har påverkats positivt av användandet av digitala verktyg, men att det behövs ökad kompetens hos lärare beträffande elever med extra anpassningar i svenskämnet. / The aim of this study is to explore the experiences in the use of digital tools in upper secondary school by students who receive additional adjustments regarding language and literacy learning. The method used is qualitative interviews with four students, and the theoretical base of the study is a socio-cultural perspective of learning. Based on the aim and the questions at issue, the results of the interviews are presented in the form of four common themes, concerning digital tools for learning. These are special education support in primary school, proof of being different, special education and educational tools, and also advantages and disadvantages. The results of the study show that students have not received enough special education in elementary school. The shortage has, among other things, led to the absence of digital technology, which could have provided support to compensate for students' reading and writing difficulties. In upper secondary school, active digital tools for learning are used. However, there is a lack of expert guidance of these tools in the classroom, whereupon the students have to go to a special education teacher for help and support. Overall, the results show that the students feel that writing has been positively influenced by the use of digital tools, but that teachers need a higher degree of competence to deal with students with additional adjustments in the Swedish courses.

Lagen om extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram trädde i kraft den 1 juli 2014. Denna lag påverkade all personal från förskola till gymnasium och till sin hjälp fick skolorna allmänna råd från Skolverket med kommentarer om hur arbetet med extra anpassningar ska utföras. Syftet med detta examensarbete är att bidra med lärdomar om gymnasielärares erfarenheter av och kunskaper om extra anpassningar. För att få reda på det har sex gymnasielärare intervjuats om sitt arbete med extra anpassningar. Deras svar har sedan tolkats utifrån tematisk analys. I denna studie framkommer det bland annat att ingen av lärarna har något dokument att följa som beskriver vad extra anpassningar är. Det framkommer en osäkerhet bland lärarna gällande vad begreppet extra anpassning innebär, likaså när det gäller hur de ska nå de omotiverade eleverna med hjälp av extra anpassningar, samt vid betygsättning av elever som fått extra anpassningar. Det verkar vara de informella samtalen och diskussionerna lärare emellan som främst ger de idéer och lösningar gällande extra anpassningar som efterfrågas av lärarna. Slutsatsen i min studie är bland annat att de lärare som jag intervjuat inte riktigt har de förutsättningar som behövs för att arbeta med de extra anpassningar som lagen föreskriver. När lärare behöver hjälp kring stödformen extra anpassning från elevhälsan är det inte alltid att de får det. Tydligt är också att information från Skolverket om vad extra anpassningar är, är bristfällig och svår att tolka för lärarna. / The Act on Additional Adjustments, Special Support and Action Programs came into force on July 1, 2014. This law affected all staff in preschool to upper secondary school and, in turn, the schools received general advice from the National Agency for Education with comments on how to work with additional adjustments. The purpose of this graduate project is to contribute lessons learned from secondary teachers' experience and knowledge of additional adjustments. To find this out, six secondary teachers have been interviewed about their work with additional adjustments. Their answers were after that interpreted based on thematic analysis. In this study, it is found that none of the teachers have any document describing what additional adjustments imply. There is an uncertainty among teachers regarding what additional adjustments means, and how to reach the unmotivated students with the help of additional adjustments, as well as in the assessment of pupils who have received additional adjustments. It seems to be the informal conversations and the discussions between teachers, that mainly gives the ideas and solutions regarding additional adaptations demanded by the teachers. The conclusion in my study is, among other things, that the teachers I interviewed do not really have the conditions needed to work on the additional adjustments required by the law. When teachers need help with the additional adjustment from pupil health, it is not always that they get it. Clearly, information from the National Agency for Education about what additional adjustment is, is insufficient and difficult to interpret for the teachers.

The purpose of the study is to investigate how different leisure-time centres reason about students who need additional adjustments and how they are included in the activities. To find out how leisure-time centres work with inclusion, we have used a qualitative method in form of interviews. We have interviewed five educators who work at different leisure-time centres in Stockholm and Södermanland. In the analysis, we have started from a theoretical framework that includes the labeling theory, Nilholm's four definitions of inclusion and inclusion based on learning environment and image support. The results show that there are obstacles for the educators to involve all students in the planned activities, which means that the resource must be responsible for these students. The results also show that the educators reasoning about what inclusion means is that all students should be involved based on their own conditions. In order for a student to feel included, it is required that he or she feels involved in the activities, such as in the various activities that are held. The student also needs to feel that he or she is a part of the community that summarizes both the activities and friends. / Syftet med studien är att undersöka hur olika fritidshem resonerar kring elever som behöver extra anpassning och hur de inkluderas i verksamheten. För att ta reda på hur fritidshemmen arbetar kring inkludering har vi använt oss av en kvalitativ metod i form av intervjuer. Vi har intervjuat fem pedagoger som arbetar på olika fritidshem i Stockholm och Södermanland. I analysen har vi utgått från ett teoretiskt ramverk som innefattar stämplingsteorin, Nilholms fyra definitioner på inkludering samt inkludering utifrån lärmiljö och bildstöd. Resultatet visar att det finns hinder för pedagogerna att få med sig alla elever på de planerade aktiviteterna vilket innebär att resurserna får ansvara för dessa elever. Resultatet visar också att pedagogernas resonemang kring vad inkludering innebär är att alla elever ska vara med utifrån sina egna förutsättningar. För att en elev ska känna sig inkluderad krävs det att hen känner sig delaktig i verksamheten som till exempel i de olika aktiviteterna som hålls. Eleven behöver också känna att hen är en del i gemenskapen som sammanfattar både verksamheten och kompisar.

Syftet med den här kunskapsöversikten är att få en djupare förståelse om neuropsykiska funktionsnedsättningar hos elever med autism och hur vi som lärare kan anpassa den ordinarie undervisningen, med fokus på SO-undervisning, för att inkludera dessa elever och öka deras förutsättningarna för lärande. Frågeställningen blir därför “Vilka extra anpassningar kan lärare göra inom ramen för ordinarie SO-undervisning för att inkludera elever med autism?”Arbetet görs genom att vi granskar och tolkar vetenskaplig forskning och litteratur, för att sedan besvara frågeställningen för denna kunskapsöversikt. Denna studien har behandlat olika strategier som lärare och pedagoger kan använda i sin undervisning för att underlätta för elever med autism. Dessa strategier är bland annat visuellt stöd, kooperativt lärande mot ett gemensamt mål, rekonstruera olika historiska händelser, exempelvis ett rollspel om vikingatiden, bildstöd, tydlighet och rutiner där man strävar mot strukturerade SO-lektioner. En strukturerad dag med tydliga instruktioner och rutiner ger elever med autism ökad förståelse av vad som finns omkring dem vilket ökar deras medvetenhet. Detta resulterar i att eleverna upplever mer kontroll och känner mer säkerhet både i skolmiljön men även i vardagen.

Skolan har i uppdrag att verka för att alla elever når de fastställda kunskapskraven. När elever inte når upp till dessa kunskapskrav ska åtgärder vidtas. Har eleven en funktionsnedsättning ska de förmågor som är nedsatta kompenseras. Därför har skolan att göra extra anpassningar och om det inte är tillräckligt ska ett beslut om särskilt stöd fattas. Denna studie undersöker vilken uppfattning som pedagoger har om den egna kunskapen och upplevelsen av stöd i det komplexa arbetet med att genomföra extra anpassningar utifrån elever som har en NPF-diagnos. Undersökningen genomförs som en webbaserad enkät som sprids till skolor i norra uppland. Resultatet visar att upplevelsen av stöd är förhållandevis stort från den egna interna organisationen men det finns behov av ett större stöd. Samtidigt finns det en önskan att hämta stöd från externt håll som BUP och HAB. Ofta genomförs extra anpassningar dagligen och uppfattningen om den egna kunskapen är god. Samtidigt finns önskemål om att få delta i utbildning eller föreläsning i syfte att lära sig mer om extra anpassning för elever. Sambandsanalysen visar dock inte på ett signifikant samband.