Att börja i dagens förskola innebär att individen tar sitt första kliv in i utbildningssystemet och därmed också går in i det system som ska lära barn att fostras in i och leva med de normer som samhället vilar på. Förskolan ska utgå från läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev 16) men enligt Fjellström (2004) är det styrande innehållet i läroplanen dock relativt öppet, då det ses som ett strävansmål. Detta leder till att läroplanen lämnar ett tolkningsutrymme för varje förskola, arbetslag och enskild lärare att hantera. Det har lett till att det finns en slags spänning mellan hur personalen inom verksamheten ser på konflikter, hur de hanteras och vad det anses finnas för potential i konflikten i sig. I förskolan kan konflikter ses utifrån två olika perspektiv, ett destruktivt där du vill undvika konflikten och ett konstruktivt där du bemöter konflikten. Utifrån den sistnämnda perspektiv är konflikter tecken på att demokratiprocesser är levande och genom konflikter kan barn organisera sina sociala värden och utveckla demokratiska färdigheter.Studiens syfte är att genom samtalsintervjuer undersöka hur personal inom förskolan tänker, resonerar och använder konflikter som ett demokratiskt lärotillfälle. Vi tar hjälp av Mouffes teoretiska idé om konflikter som en förutsättning för demokrati och analyserar det empiriska materialet utifrån hennes begrepp demokratisk pluralism, agonism och antagonism.I resultatet framkommer att konflikter i förskolan är något naturligt som uppstår i möten mellan individer. Två olika sätt att se på konflikter blir synligt. Det ena perspektivet är att det är något bekymmersamt, att det är något som ska lösas och undvikas. Det andra perspektivet var mer ett synsätt på möjligheten för lärande och utveckling. Reflektion och diskussion i arbetslaget verkar vara en tidsbrist på förskolan, vilket i sin tur har lett till att de inte har någon gemensam strategi för konflikthantering. Utifrån vad informanterna berättar kan vi förstå att de ser konflikter som ett demokratiskt lärotillfälle, samt att de tänker utifrån en pluralistisk demokrati, men väl i verksamheten blir det inte alltid ett agonistiskt bemötande. I och med det fria tolkningsutrymmet finns risk för att det blir ett antagonistiskt bemötande av konflikter.

No description available.

Controversial questions have the potential to awaken strong feelings for students and are common in the civics education. Despite this, research shows that students are not presented with sufficient opportunities to encounter controversial questions. The present study, through semi-structured interviews, examines ten upper secondary school students regarding their experiences with controversial questions. This study aims to contribute knowledge surrounding the experiences of upper secondary school students regarding controversial questions in the civics subject and civics education. The results of this study indicate that topics such as war and gang crime in the civics subject are perceived as controversially loaded based on the students’ classroom situation, as well as the background, opinions, and experiences that the students possess. Furthermore, the results show that some students perceive that they are given certain opportunities to discuss controversial questions, which refutes previous research. At the same time, to a larger extent, the results signify potential limitations regarding students' opportunities to discuss controversial questions in civics education. This is expressed through the students who imply that controversial questions are not presented in certain cases due to the teacher’s approach, the student’s willingness to dare to discuss, but also through the teaching methods that are used. Additionally, multiple students express that their opportunities for sharing opinions regarding controversial questions should be overseen. This is connected to the study’s theoretical framework, the associative agonism by pointing to the necessity of exchanging opinions between students in an open and democratic environment of discourse.

Undervisningen i gymnasieskolan har ett mål att förmedla kunskaper och värden som samhället vilar på, samtidigt ska eleverna utrustas med ett kritiskt tänkande för att kunna granska påståenden och förhållanden. Detta kan ses som ett dubbelt uppdrag i skolan och denna uppsats syftar till att belysa hur läroböcker i samhällskunskap, som riktar sig mot yrkesförberedande respektive studieförberedande elever, hanterar det dubbla uppdraget i framställningen av demokrati och medborgarskap. Fyra läroböcker har använts i undersökningen och analyserats med hjälp av diskursanalys och Chantal Mouffes teori om demokrati. Analysen visar att läroböckernas föreställning av demokrati karaktäriseras av representativ demokrati med medborgerliga rättigheter som yttrandefrihet, likhet inför lagen och allmän rösträtt. Alternativa sätt att konstruera ett demokratiskt samhälle exkluderas och olika tolkningar och perspektiv kring demokratiska principer saknas i läroböckerna. Kritisk tänkande riktas mot det som hotar det rådande demokratiska samhället, exempelvis direktdemokrati, politiska åsikter som inte respekterar yttrandefrihet och rättssäkerhet samt trakasserier och personliga påhopp mot politiker. Därmed undviker läroböckerna till stor del ett kritiskt tänkande mot den föreställda demokratin och det rådande demokratiska samhället, i synnerhet i läroböckerna som riktar sig mot yrkesförberedande elever.

Denna uppsats har visat att utformningen av samråds- och medborgarmöten har en viktig betydelse för dess förutsättningar att genomföras i linje med kommunikativa planeringsideal. Detta har kunnat påvisas genom deltagande observationer av hur samråds- och medborgarmöten sker i praktiken. Observationerna har genomförts med syfte att förstå möjligheter och utmaningar med att bedriva kommunikativ planering utifrån olika planeringsideal. För samråd generellt så tycks de allra flesta genomföras på kommuners hemsidor och inte i mötesform och av de som genomförs i mötesform tycks de flesta anordnas i öppet hus. Samtliga observerade möten, såväl samrådsmöten som medborgarmöten, innehöll brister gällande uppfyllande av kommunikativa planeringsideal, om än olika beroende på vilket planeringsideal en utgick från. I mitt arbete har jag utgått från två olika planeringsideal som inspirerats av Habermas (1984) och Mouffe (2000; 2008) och studerat hur två centrala aspekter för kommunikativ planering, konsensus och konflikt, hanterats under de observerade mötena. De mer fritt strukturerade medborgarmötena som inte är knutna till någon detaljplan visade sig generellt sätt ha fler mötesdeltagare och innehålla fler samtal och diskussioner jämfört med samrådsmötena oavsett om de anordnades i strukturerad form eller öppet hus- form. Utformningen av möten visade sig även ha en viktig betydelse för dess utfall oavsett vilket planeringsideal en utgick från. Utformningen är en aspekt som Habermas inte tar hänsyn till i sina idéer om perfekta samtalssituationer och resultatet från denna studie kan därmed anses relevant för framtida forskning att ta hänsyn till för att skapa mer kompletta teorier. Även policyskapare kan rimligtvis ha intresse av att inkludera utformningen av möten som en aspekt i framtida arbete för att förbättra möjligheterna till att kunna bedriva kommunikativ planering. Min studie stärker även Strömgrens (2007) tes att planeringen fortfarande är rationell i grunden, då jag empiriskt visat att tjänstemän rationaliserat vad som är ett lämpligt hållningssätt, med hänvisning till det allmänna intresset.

Os receptores acoplados à proteína G (GPCRs), também chamados de receptores 7TM, são conhecidos por regular virtualmente todos os processos fisiológicos em mamíferos e cerca de 40% de todas as drogas comerciais agem através destes receptores. A sinalização mediada por eles é classicamente atribuída à proteína G, que é ativada pela troca de GDP por GTP, promovendo a separação das subunidades G e G, e leva à produção de mensageiros secundários como cAMP, Ca2+ e DAG. Após a resposta os GPCRs são fosforilados pelas quinases de GPCRs (GRKs), sinalizando para recrutamento das -arrestinas citoplasmáticas, que por sua vez desencadeiam a formação de endossomos internalizando e dessensibilizando o receptor. Entretanto, estudos mostram que este endossomo, contendo o complexo ligante-receptor--arrestina, pode interagir com proteínas sinalizadoras no citoplasma desencadeando vias de sinalização independentes de proteína G. Recentemente foram descritos para diferentes receptores, ligantes capazes de ativar seletivamente uma das duas vias, proteína G ou -arrestina, chamados agonistas seletivos. O receptor AT1 é um GPCR particularmente interessante no estudo do agonismo seletivo, tanto por sua vasta expressão em tecidos quanto pelo conhecimento de agonistas seletivos já estabelecidos, tais como os ligantes SII e TRV120027. O objetivo deste trabalho foi analisar comparativamente os perfis de sinalização decorrente da ativação de AT1 por SII ou TRV120027 através do uso de arranjos de quinases e da modulação de genes relacionados a sinalização de GPCRs. Ang II que é ligante natural e total (ativa via dependente de proteína G e de -arrestina) neste receptor foi usada como controle para fins de comparação. Nossos dados mostraram que o perfil da sinalização mediada pelo receptor AT1 varia não só entre AngII e os agonistas seletivos, mas também entre os dois ligantes seletivos SII e TRV120027, mostrando que a interação receptor-ligante pode influenciar a sinalização em um grau mais refinado, além da ativação dependente de -arrestina ou proteína G. Estes dados mostram que existem perspectivas para o desenvolvimento futuro de ligantes com ainda maior grau de seletividade. / G protein coupled receptors (GPCRs), also known as 7TM receptors, are known to regulate virtually all physiological processes in mammals and approximately 40% of all current clinical drugs act by modulating such receptors. The signaling mediated by them is classically by coupling to G protein, which is activated by exchanging bound GDP for GTP, dissociation of G and G subunits, then leading to production of second messengers such as cAMP, Ca2+, and DAG. After the signal transduction, GPCR are phosphorylated by GPCR kinases (GRKs), followed by recruitment of cytoplasmic -arrestins, which initiate the endosome formation with consequent internalization and desensitization of the receptor. However, is has been demonstrated that the endosome assembling the ligand-receptor--arrestin complex can interact with cytoplasmic signaling proteins, therefore activating signaling pathways independently of G protein coupling. Recently, for different receptors, it has been described ligands capable of selectively activating one of these signaling pathways, G protein or -arrestin, called biased agonists. The AT1 receptor is a particularly interesting GPCR for the study of biased agonism, either due to its wide tissue expression as well as also due the existence of known and established biased ligands, such as SII and TRV120027. The aim of our study was to comparatively analyze the AT1 receptor signaling pathways profiles after activation by SII or TRV120027, using kinases arrays, and expression modulation of genes related to GPCRs signaling. AngII is the natural and full agonist of this receptor (activates both G protein and -arrestin signaling pathways) was used for comparison. Our data show that the signaling profile mediated by AT1 receptor can be distinct not only when comparing the profiles from AngII and the biased agonists, but also when comparing the profiles from the two biased ligands SII and TRv120027; revealing that the complex ligand-receptor can influence the downstream signaling pathways in a fine-tune way, further to the activation of -arrestin or G-protein. This data show that there are perspectives for the future development of ligands with even higher degree of selectivity.

Receptores acoplados a proteína G (GPCRs) são proteínas integrais de membrana caracterizados por possuírem sete ?-helices transmembranares e por isso também são chamados de receptores 7TM. Esta superfamília de receptores medeia um grande numero de processos fisiológicos e é alvo para aproximadamente 40% de todas as drogas no mercado. O receptor de Bradicinina de tipo 2 (B2) é o principal mediador do sistema Calicreina-Cinina e é classicamente ativado pelo nonapeptídeo Bradicinina (BK). Trabalhos recentes descreveram agonistas para diferentes GPCRs, que podem ativar seletivamente (ou pelo menos preferencialmente) vias de sinalização dependentes de proteína G ou do acoplamento de ?-arrestina, sendo este fenômeno denominado agonismo tendencioso (do inglês \"biased agonism\"). Neste trabalho estão sendo desenhados e sintetizados uma serie de análogos com o objetivo de produzir novos ligantes com distintas propriedades bioquímicas e farmacológicas. Alguns destes análogos já sintetizados apresentaram características interessantes nos perfis de ativação. Estes análogos devem ser utilizados como modelos para a síntese e caracterização de novas gerações de análogos com potenciais propriedades de agonismo tendencioso. Nos acreditamos que o desenho de novos agonistas tendenciosos pode levar ao desenvolvimentos de uma nova geração de drogas, seletivas para ativação não somente de um subtipo de receptor, mas também de uma via de sinalização especifica / G-protein coupled receptors (GPCRs) are integral membrane proteins characterized by bearing seven transmembrane ?-helices, and are therefore also known as 7TM receptors. This receptor superfamily mediates a large number of physiological processes and is subject to approximately 40% of all drugs on the market. The type 2 Bradykinin receptor (B2) is the primary mediator of the Kallikrein-Kinin System and is classically activated by the nonapeptide Bradykinin (BK). Recent studies have described different GPCRs agonists which can selectively activate (or at least preferably) dependent signaling pathways of G protein or ?-arrestin coupling, this phenomenon is called biased agonism. This work are based in design and synthesize a series of analogs with the goal of producing new ligands with different biochemical and pharmacological properties. Some of these synthesized analogs have presented interesting characteristics in activation profiles. These analogs should be used as templates for the synthesis and characterization of novel analogs with properties of biased agonism. We believe that the design of novel agonists can lead to development of a new generation of drugs, not only selective for activation of a receptor subtype but also a specific signaling pathway

Receptores acoplados a proteína G (GPCRs) são proteínas integrais de membrana caracterizados por possuírem sete ?-helices transmembranares e por isso também são chamados de receptores 7TM. Esta superfamília de receptores medeia um grande numero de processos fisiológicos e é alvo para aproximadamente 40% de todas as drogas no mercado. O receptor de Bradicinina de tipo 2 (B2) é o principal mediador do sistema Calicreina-Cinina e é classicamente ativado pelo nonapeptídeo Bradicinina (BK). Trabalhos recentes descreveram agonistas para diferentes GPCRs, que podem ativar seletivamente (ou pelo menos preferencialmente) vias de sinalização dependentes de proteína G ou do acoplamento de ?-arrestina, sendo este fenômeno denominado agonismo tendencioso (do inglês \"biased agonism\"). Neste trabalho estão sendo desenhados e sintetizados uma serie de análogos com o objetivo de produzir novos ligantes com distintas propriedades bioquímicas e farmacológicas. Alguns destes análogos já sintetizados apresentaram características interessantes nos perfis de ativação. Estes análogos devem ser utilizados como modelos para a síntese e caracterização de novas gerações de análogos com potenciais propriedades de agonismo tendencioso. Nos acreditamos que o desenho de novos agonistas tendenciosos pode levar ao desenvolvimentos de uma nova geração de drogas, seletivas para ativação não somente de um subtipo de receptor, mas também de uma via de sinalização especifica / G-protein coupled receptors (GPCRs) are integral membrane proteins characterized by bearing seven transmembrane ?-helices, and are therefore also known as 7TM receptors. This receptor superfamily mediates a large number of physiological processes and is subject to approximately 40% of all drugs on the market. The type 2 Bradykinin receptor (B2) is the primary mediator of the Kallikrein-Kinin System and is classically activated by the nonapeptide Bradykinin (BK). Recent studies have described different GPCRs agonists which can selectively activate (or at least preferably) dependent signaling pathways of G protein or ?-arrestin coupling, this phenomenon is called biased agonism. This work are based in design and synthesize a series of analogs with the goal of producing new ligands with different biochemical and pharmacological properties. Some of these synthesized analogs have presented interesting characteristics in activation profiles. These analogs should be used as templates for the synthesis and characterization of novel analogs with properties of biased agonism. We believe that the design of novel agonists can lead to development of a new generation of drugs, not only selective for activation of a receptor subtype but also a specific signaling pathway

Os receptores acoplados à proteína G (GPCRs) são proteínas integrais de membrana caracterizados por possuírem sete alfa-hélices transmembranares. Esses receptores são importantes alvos de estudos biomédicos e aproximadamente 40% dos medicamentos atualmente comercializados agem sobre estes receptores. O receptor de Angiotensina II do tipo 1 (AT1) é um GPCR e o principal mediador do Sistema Renina-Angiotensina que tem como principal efetor o octopeptídeo Angiotensina II (AngII). Recentemente foi descrito que as mutações A244S e I103T-A244S no receptor AT1 podem estar relacionadas com a predisposição à fibrilação atrial. Neste trabalho foi realizada a construção, caracterização bioquímica e farmacológica destes mutantes, bem como do mutante I103T, com o objetivo de compreender como a funcionalidade desses receptores mutantes poderiam contribuir para a predisposição à fibrilação atrial. Os mutantes I103T e I103T-A244S revelaram ser mais eficientes e potentes que o receptor selvagem em aumentar os níveis de cálcio intracelular em resposta à AngII. Todos os mutantes estudados apresentaram baixa eficiência quanto à ativação da via das MAPKs e apresentaram comportamento diferente do receptor selvagem quando bloqueados com o antagonista Losartan, seletivo para o receptor AT1 e muito usado na clínica como medicamento anti-hipertensivo. Esses dados ressaltam a relevância do estudo tanto em termos de melhor compreender as bases moleculares da relação entre as mutações e a doença, bem como possível prevenção ao uso de medicamentos que possam interagir e agir diferentemente em receptores com essas mutações. / G-protein coupled receptors (GPCRs) are integral membrane proteins characterized by having seven transmembrane alpha-helices. These receptors are important targets of biomedical studies and approximately 40% of currently marketed drugs act on such receptors. The angiotensin II type 1 receptor (AT1) is a GPCR and the main mediator of the Renin-Angiotensin System whose main effector is the octapeptide Angiotensin II (Ang II). It was recently described that I103T and A244S mutations in the AT1 receptor may be related to the susceptibility to atrial fibrillation. In this study we carried out the construction of these mutants and their biochemical and functional characterization. The I103T and I103T/A244S mutants were shown to be more efficient and potent than the wild-type receptor on the increase of intracellular calcium levels. All mutants showed lower efficcacy for MAPK pathway activation and showed different behavior when compared to the wild-type receptor after antagonism with Losartan. These data highlight the relevance of the present study concerning a better understanding of the molecular basis of cardiovascular diseases and showing that conventional therapies for certain diseases may lead to adverse effects on patients carrying point mutations on the receptor sequence.

Les récepteurs métabotropes au glutamate (mGluR) sont des RCPG de classe C. Ils sont exprimés dans le système nerveux central où, suite à l'activation par le glutamate, ils participent à la modulation de la transmission nerveuse. En raison de leur rôle essentiel dans la régulation de l'activité synaptique, ils représentent des cibles potentielles pour le développement de médicaments contre les troubles neurologiques et psychiatriques telles que la schizophrénie, l'épilepsie, l'anxiété et la douleur. Mon projet de recherche de doctorat a porté sur l'étude du mécanisme d'activation du domaine extracellulaire de liaison au ligand du mGluR (ECD), avec un accent particulier sur ce qui différencie au niveau moléculaire un agoniste partiel d'un agoniste total. A cette fin, j'ai utilisé une méthode innovante à l'échelle de la molécule unique appelée Transfert d'Energie par Résonance de Forster, développé pour l'étude de la dynamique conformationnelle des molécules individuelles à l'échelle de la nanoseconde. J'ai réussi à montrer que le dimère d'ECD oscille entre une conformation active et une conformation de repos sur une échelle de temps de ~100μsec et que les ligands influencent les vitesses de transition entre ces états avec des vitesses intermédiaires pour les agonistes partiels. Ces résultats sont validés par l'utilisation de mutants spécifiques et indiquent clairement que le rôle des ligands n'est pas de stabiliser une conformation donnée mais de modifier le comportement dynamique du récepteur. L'ensemble de ces résultats contribuent à une meilleure description du mécanisme d'activation des mGluRs, et ouvrent potentiellement la voie à la compréhension des RCPG en général. / Metabotropic Glutamate Receptors (mGluRs) are class C GPCRs, expressed throughout the central nervous system. They participate in the long term modulation of neural transmission following activation by the excitatory neurotransmitter glutamate. This critical role in the regulation of synaptic activity makes them promising targets in the development of drugs for the treatment of various neurologic and psychiatric disorders such as schizophrenia, epilepsy, anxiety and pain relief. My Ph.D. research project has focused on the study of the activation mechanism of the mGluR extracellular ligand binding Venus-Flytrap domain (VFT), with particular emphasis on the differences between partial and full agonists on a molecular level. To this aim, I have used a state-of-the-art single molecule Förster Resonance Energy Transfer (smFRET) approach, developed for the study of conformational dynamics of single molecules on the nanosecond to millisecond timescale. I have managed to show that the VFT-dimer constantly oscillates between an active and a resting conformation on a ~100µsec timescale. I also discovered that the role of ligands is to influence the transition rate between these boundary states, and that partial agonists display intermediate transition rates. My results, supported by the use of specific mutants, clearly indicate that the role of ligands is not to stabilize a given conformation but to modify the overall dynamic of the receptor, which favors a conformational selection mechanism. Altogether, these results represent a most-valuable contribution to the better understanding of the activation mechanism of mGluRs, and potentially GPCRs in general.