This thesis is concerned with the regulation of corporate groups and more specifically, whether the adoption of group specific provisions in Swedish law that recognises the concept of “group interest” is motivated in light of efficient corporate governance. Swedish corporate law in general and the Companies Act were, in a historical context, developed, and still are, formed with the single entity corporation at heart. This development is reflected upon the general lack of provisions aimed at regulating corporate groups. The result is that groups has to accustom its operations based on the same legislation as the single corporate entity. However, as a form of conducting business operations, a corporate group operates under noticeably distinct conditions. The Companies Act thereby fails to address and govern different interest of conflicts that typically arise within group structures. As a result, business practices concerning the governance of corporate groups has shifted the balance of interests in a way that empowers the parent entity which en- hances the risks of unduly favouring towards minority shareholders and cred- itors. The entity-doctrine, of which corporate law was founded upon both in Sweden and world-wide, acts as an obstacle to accept the more recent con- cept of group interest. A group is not recognised as a legal entity but consists instead of the participating entities, all with a separate legal personality. It is therefore necessary to revisit the very core principles of which corporate law was founded upon. The essence of corporate group law is narrowed down to the questions of the parent’s right to manage its subsidiaries and the level of its responsibility. It is concluded that the incentives to engage in group structures also pro- vides compelling economic reasons for the legislator to introduce group pro- visions in order to enhance and facilitate both the formation of and the level of flexibility of the governance of a group structure. By way of comparative assessment with other jurisdictions, as well as the ongoing trends in Europe, this is possible while still maintaining an adequate level of protection to mi- nority shareholders and creditors. Although there are still major differences within EU member states on the topic, this thesis is clear in its conclusions; a recognized group interest is the right way forward.

No description available.

No description available.

<p>Sakrätten är ett rättsområde som är sparsamt reglerat i svensk lag. Vad som gäller i de sakrättsliga konflikterna är huvudsakligen reglerat i praxis och doktrin. När det gäller aktiebolag som är inblandade i sakrättsliga konflikter med en kontrahents kontrahent eller med en kontrahents borgenärer, är rättsläget tämligen oklart. I denna uppsats ämnar jag lämna en redogörelse för huruvida jag anser att ett aktiebolags rätt att återfå egendom på grund av en värdeöverföringsmottagares eller en kontrahents återbäringsskyldighet bör vara sakrättsligt skyddat och därmed om ogiltighet bör ha sakrättsliga verkningar. Frågan om det finns ett sakrättsligt skydd är likställd med frågorna om det existerar en vindikationsrätt eller en separationsrätt hos bolaget. Jag ämnar även utreda rättsläget gällande sakrättsliga verkningar, eftersom det inte är givet i vilka situationer ett aktiebolag kan hävda sakrättsligt skydd, samt att en sådan utredning kan vara nödvändig för min redogörelse för hur jag anser att det bör vara. Vid en bedömning huruvida ogiltighet bör ha sakrättsliga verkningar eller inte, är det nödvändigt att väga de intressen som finns mot varandra. På bolagets sida är det huvudsakligen intresset av att skydda borgenärerna som inverkar på bedömningen, men i förekommande fall även aktieägarskyddet. På andra sidan finns det ett intresse hos värdeöverföringsmottagarens/konkursgäldenärens borgenärer vid separationsfrågan och vid vindikationsfrågan framträder huvudsakligen omsättningsskyddet som en faktor som kan inverka på bedömningen.</p>

No description available.

Sakrätten är ett rättsområde som är sparsamt reglerat i svensk lag. Vad som gäller i de sakrättsliga konflikterna är huvudsakligen reglerat i praxis och doktrin. När det gäller aktiebolag som är inblandade i sakrättsliga konflikter med en kontrahents kontrahent eller med en kontrahents borgenärer, är rättsläget tämligen oklart. I denna uppsats ämnar jag lämna en redogörelse för huruvida jag anser att ett aktiebolags rätt att återfå egendom på grund av en värdeöverföringsmottagares eller en kontrahents återbäringsskyldighet bör vara sakrättsligt skyddat och därmed om ogiltighet bör ha sakrättsliga verkningar. Frågan om det finns ett sakrättsligt skydd är likställd med frågorna om det existerar en vindikationsrätt eller en separationsrätt hos bolaget. Jag ämnar även utreda rättsläget gällande sakrättsliga verkningar, eftersom det inte är givet i vilka situationer ett aktiebolag kan hävda sakrättsligt skydd, samt att en sådan utredning kan vara nödvändig för min redogörelse för hur jag anser att det bör vara. Vid en bedömning huruvida ogiltighet bör ha sakrättsliga verkningar eller inte, är det nödvändigt att väga de intressen som finns mot varandra. På bolagets sida är det huvudsakligen intresset av att skydda borgenärerna som inverkar på bedömningen, men i förekommande fall även aktieägarskyddet. På andra sidan finns det ett intresse hos värdeöverföringsmottagarens/konkursgäldenärens borgenärer vid separationsfrågan och vid vindikationsfrågan framträder huvudsakligen omsättningsskyddet som en faktor som kan inverka på bedömningen.

No description available.

Aktiers fria överlåtbarhet utgör en av de mest fundamentala principerna inom den svenska aktiebolagsrätten. Möjligheten att förvärva och överlåta aktier fritt fyller många viktiga funktioner, både för enskilda aktieägare och aktiemarknaden i stort. För bolag där aktieägarna kan likställas med ledningen i bolaget är den fria överlåtbarheten emellertid inte alltid önskvärd. Istället används i många fall överlåtelsebegränsningar i form av förbehåll för att förhindra oönskade aktieöverlåtelser. Införandet av sådana förbehåll i bolagsordningen avseende redan utgivna aktier, kräver det högsta majoritetskravet på bolagsstämman enligt ABL. Något som kräver samma majoritet är också ändringar av ett befintligt förbehåll som utgör en skärpning. Vilka ändringar som kan anses utgöra en skärpning är emellertid outrett – något som måste ha en negativ inverkan för dels aktieägare, dels Bolagsverket. Av denna framställning framkommer, med hjälp av statistik från Bolagsverket, att överlåtelseförbehåll är ett vanligt förekommande inslag i svenska aktiebolags bolagsordningar. Statistiken visar att över 60 % av alla aktiebolag använder överlåtelseförbehåll, varav 65 % av bolagen använder hembudsförbehållet ensamt, något som påvisar betydelsen av detta rättsliga institut. Statistiken torde vidare tala för den sannolikhet att ändringar av förbehåll som genomförs i många fall även kan komma att bedömas som en skärpning. När en sådan ändring görs är det vidare inte säkert att majoritetskravet på bolagsstämman uppfyllts, vilket kan leda till problem för bolaget ifråga. I uppsatsen görs, i anslutning till ett av Bolagsverkets ärenden avseende skärpning, en egen ingående analys om vilka potentiella ändringar som kan anses utgöra en skärpning i syfte att klargöra rättsläget. Resultatet av vad som kan anses utgöra en skärpning eller inte, visar sig dock kunna variera med hänsyn till frågan om vilket perspektiv som ska stå i centrum för bedömningen. Det kan, oaktat att frågan om vad som kan utgöra en skärpning förblir något oklar, konstateras att någon form av förtydligande vägledning vore önskvärd eller snarare motiverad. En avsaknad av vägledning avseende skärpning påverkar aktieägarna som till exempel inte på förhand kan utröna ifall en ändring kommer att bedömas som en skärpning och därmed kräver kvalificerad majoritet. För Bolagsverket innebär brist på vägledning en osäkerhet och bedömningen angående skärpning kan komma att variera från fall till fall – något som således kan påverka förutsebarheten. Det mest rimliga och proportionerliga alternativet för ett förtydligande vore att låta Bolagsverket, eventuellt i samråd med experter inom området, utfärda myndighetsföreskrifter vari olika exempel på skärpning presenteras. En sådan vägledning torde underlätta för inte endast aktieägare, utan även Bolagsverkets handläggare som härigenom närmast kan åstadkomma en enhetlighet i sin bedömning.

Artificiell intelligens är digitala tekniker som har utvecklats snabbt de senaste åren. Allt fler uppgifter som tidigare krävt mänsklig färdighet och intelligens kan numera utföras autonomt av artificiell intelligens. Till följd av dess förmågor att på ett effektivt sätt behandla stora mängder information, lära sig nya saker, göra förutsägelser och föreslå handlingsalternativ samt i varierande grad handla efter egna uppfattningar, kan artificiell intelligens utgöra ett viktigt stöd vid beslutsfattande. Artificiell intelligens kan i teorin till och med ersätta människor. Syftet med uppsatsen är att undersöka under vilka förutsättningar artificiell intelligens kan användas för beslutsfattande i aktiebolag och att utvärdera hur svensk aktiebolagsrätt förhåller sig till den tekniska utveckling som sker på området. Frågor som uppstår är om artificiell intelligens kan ersätta aktieägare respektive styrelsen, i vilken utsträckning styrelsen kan delegera beslutsfattande till artificiell intelligens samt i vilken utsträckning styrelsen kan ta hjälp av artificiell intelligens vid sitt beslutsfattande. Även om vissa frågor med självklarhet kan besvaras, visar studien att det någonstans på vägen kommer en punkt där det inte går att avgöra hur artificiell intelligens ska behandlas. Undersökningen visar att artificiell intelligens varken kan ersätta aktieägare eller styrelsen i ett aktiebolag. Vad gäller styrelsens möjlighet att delegera beslutsfattande till artificiell intelligens samt om styrelsen kan ta hjälp av artificiell intelligens vid beslutsfattande, uppstår frågan om det kan anses oaktsamt av en styrelseledamot att använda artificiell intelligens på nämnt sätt och i sådant fall under vilka förutsättningar. En sådan aktsamhetsbedömning kan leda till att styrelseledamöter sanktioneras genom skadestånd. Rättsläget är oklart avseende om de uppgifter som styrelsen kan delegera till fysiska personer eller organ inom bolaget med ansvarsreducerande verkan, även kan delegeras till AI. Slutligen har styrelsen ett mycket stort handlingsutrymme att fatta beslut i aktiebolaget, under förutsättning att styrelsen iakttar bolagets intresse med omsorg. Det torde vara upp till styrelsen att avgöra om ett ärende kan beredas på ett tillfredsställande sätt med hjälp av AI.

No description available.