Bakgrund Depression är den största enskilda orsaken till förlorade friska levnadsår i västvärlden. Tidigare forskning tyder på att fysisk aktivitet är en effektiv behandlingsmetod för depression. Enligt Socialstyrelsen är dock det vetenskapliga underlaget för fysisk aktivitet som behandling vid depression begränsat. Detta har lett till att det i dagsläget är lågprioriterat bland behandlingsrekommendationerna vid depression.   Syftet Att undersöka om och hur fysisk aktivitet kan användas som omvårdnadsåtgärd för att främja hälsan hos personer med depression enligt den senaste forskningen. För att besvara syftet formulerades två tydliga frågeställningar i syftet.   Metodbeskrivning Som metod valdes att göra en litteraturstudie där sökningar av den senaste forskning publicerad från 2011 och framåt genomfördes. Sökningarna gjordes i Uppsala universitets sökmotor samt i databaserna PubMed, PsykInfo samt Cinahl. Även manuella sökningar genomfördes. Alla artiklar kvalitetsgranskades enligt SBU:s granskningsmall.   Resultat Flertalet av artiklarna visade att fysisk aktivitet kan användas som behandling vid depression samt för att förebygga depression. På vilket sätt och i vilken grad aktivitet skulle utföras för optimalt resultat kunde inte helt fastställas. Mycket tyder dock på att träningen bör utföras regelbundet och ofta.   Slutsats Resultatet visar på ett övertygande positivt samband mellan fysisk aktivitet och depression. Slutsatsen bör därför kunna dras att fysisk aktivitet går att använda som en omvårdnadsåtgärd för att främja hälsan hos personer med depression. Flera studier behövs för att påvisa på vilket sätt fysisk aktivitet kan användas som omvårdnadsåtgärd.

Sammanfattning Denna studie handlade främst om fysiska aktivitetsvanor hos seniorer och hur de upplever möjligheterna till fysisk aktivitet inom sin kommun.   Syfte och frågeställningar Vårt syfte med studien var att undersöka hur mycket och på vilket sätt seniorer rör på sig i två olika Stockholmskommuner, samt hur de mår. Utöver detta ville vi även ta reda på om de hört talas om VillGott.  Hur ser seniorernas fysiska aktivitetsvanor ut i Huddinge respektive Sollentuna? Hur upplever seniorer i respektive kommuner att möjligheten till fysisk aktivitet är? Har seniorerna i utvalda kommuner hört talas om projektet VillGott?   Metod För att samla in data valdes en kvantitativ metod i form av enkät. Insamlingssätten som användes var gruppenkät och hämta-och-lämna-enkät. Enkäten delades ut till 162 seniorer på seniorträffar, seniorcentrum och PRO-aktiviteter inom de båda kommunerna. Enkätsvaren bearbetades i SPSS 19.0.   Resultat Studiens resultat visar att 92 % av respondenterna rör på sig minst en gång i veckan och en stor del av dessa rör sig 2-3 dagar i veckan. Större delen (80 %) anser att möjligheterna till fysisk aktivitet är goda. Tre personer av 162 respondenter har hört talas om VillGott.   Slutsats Slutsatsen är att en stor andel av seniorerna inom de båda kommunerna utövade fysisk aktivitet och detta borde innebära att möjligheterna till fysisk aktivitet är goda. Beträffande VillGott kan vi konstatera att ryktet ej har spridit sig och att det kanske skulle krävas ytterligare exponering i media eller på annat sätt om de vill att fler ska veta att de finns.

Bakgrund: Träning under en graviditet är viktigt både ur ett fysiologiskt samt psykologiskt perspektiv. Bristande fysisk aktivitet är en stor riskfaktor för hälsan. Livshändelser såsom graviditet och förlossning kan utgöra en större risk för bristande fysisk aktivitet hos kvinnor. Gravida kvinnor rekommenderas att vara fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag. Informationen kring fysisk aktivitet och träning är ofta bristfällig inom mödrahälsovården varför det efterlyses ett närmare samarbete mellan till exempel barnmorskor och fysioterapeuter. Genom att förbättra kvantiteten och kvaliteten på informationen angående fysisk aktivitet hos gravida finns det en möjlighet att korrigera felaktiga uppfattningar och på så sätt främja en god hälsa. Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors egen uppfattning om fysisk aktivitet och träning under och efter en graviditet samt upplevelse av mottagen information från sjukvården angående ämnet. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med fem kvinnor, vilka rekryterades via ett strategiskt urval. Därefter genomfördes en innehållsanalys av intervjuerna. Resultat: Analysen av intervjutexterna resulterade i en huvudkategori “Den gravida kroppen - individens eller sjukvårdens ansvar?”. Huvudkategorin innehöll följande kategorier “Kunskapsinhämtning - individens ansvar” samt “Aktivitetsnivå - individens val” med tillhörande underkategorier. Konklusion: Studien visade positiva upplevelser och uppfattningar av fysisk aktivitet och träning i samband med graviditeten. De intervjuade kvinnorna upplevde bristande information från sjukvården gällande detta ämne. De råd som kvinnorna hade fått från sjukvården upplevdes som osäkra och väldigt generella, därför fanns en önskan om att individanpassa råden.

Bakgrund: Autismspektrumsyndrom (ASD) är en medfödd nedsättning som påverkar barnets sociala och kommunikation förmåga, dock har forskning visat att den motoriska utvecklingen är försenad hos barn med ASD i jämförelse med barn utan diagnosen. Symtombehandlingen är ofta farmakologisk trots att fysisk träning kan minska frekvensen av stereotypiskt beteende och förbättra motorisk förmåga. Syfte: Syftet med studien var att genom en systematisk litteraturstudie kartlägga och beskriva olika typer av fysisk träning, samt dess eventuella effekter avseende individ-, omgivnings- och beteendefaktorer för barn med ASD. Vidare var syftet att bedöma kvaliteten på studierna. Metod: En systematisk litteraturstudie där datainsamlingen skedde genom fem databaser och de åtta inkluderade artiklarna analyserade sedan av författarna. Resultat: Studierna undersökte flera olika interventioner och utfall, och använde därför 29 olika mätinstrument för att bedöma eventuella effekter av interventionen. Studierna analyserade totalt 242 barn i åldrarna 3-16. De signifikanta värdena redovisas ha effekt på stereotypiskt beteende, fysisk förmåga, kognitiv förmåga och kommunikation. Studierna visade ha en medelhög till hög kvalitet enligt SBU:s granskningsmall. Slutsats: Fysisk träning kan ge en positiv kort- och långvarig effekt på vanligt förekommande symtom vid ASD.

Bakgrund: Depression är ett psykiatriskt tillstånd som ökar över hela världen. Depression kan delas in i tre olika kategorier, mild, måttlig och svår. Fysisk aktivitet är en rörelse som inkluderar skelettmuskulaturen. Tidigare forskning visar att den dagliga rekommendationen för fysisk aktivitet vid depression ska pågå i minst 30 minuter. Under de senaste åren har fysisk aktivitet vid depression uppmärksammats internationellt och nationellt i större omfattning. Syfte: Studiens syfte var att beskriva fysisk aktivitet i omvårdnad vid depression. Metod: Systematiska sökningar gjordes i databaser för omvårdnadsforskning. Sökningarna resulterade i 11 vetenskapliga artiklar som analyserades genom inspiration från innehållsanalys. Resultat: Analysen av de 11 resultatartiklarna gestaltade tre framträdande teman: Förutsättningar för fysisk aktivitet och Effekter av fysisk aktivitet, Erfarenheter av fysisk aktivitet. Det framkom i 10 av de 11 vetenskapliga artiklarna att fysisk aktivitet hade en positiv påverkan vid depression. Stöd i processen var en viktig del för patienter med depression. Slutsats: Studiens slutsats visar att det behövs ett starkare kunskapsstöd genom forskning om fysisk aktivitet vid depression. Kunskapsstödet kan främja mer evidens inom omvårdnadsprocessen och därmed minska patienters lidande vid depression. / Background: Depression is a psychiatric condition that increases all over the world. Depression can be diagnosed as mild, moderate and severe. Physical activity (pa) is a movement that concerns the skeletal muscles. Previous research shows that the daily recommendation for pa in depression should last at least 30 minutes. Lately it has been shown both international and national that pa is far more noted in the steps of treatment of depression. Aim: The purpose of the study was to describe physical activity in nursing in depression. Method: Systematic searches were made in databases for nursing research and resulted in 11 scientific articles analyzed by inspiration from content analysis. Results: The analysis of the 11 results articles identified three main themes: Prerequisites for physical activity, Effects of physical activity, Experience of physical activity. It was found in 10 of the 11 results articles that physical activity had a positive effect on depression. Support from another was an important part in the process for the patients with depression. Conclusion: The study's conclusion shows that stronger knowledge support is needed through research on pa in depression. Knowledge support can promote more evidence in the nursing process and thus reduce patient suffering in depression.

No description available.

Syftet med studien var att undersöka hur och i vilket syfte arbetsterapeuter använder musik i behandling. För att besvara syftet valdes en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer genomfördes. Sex yrkesverksamma arbetsterapeuter intervjuades. Intervjuerna analyserades och resulterade i nio kategorier: Att uppnå välbefinnande, Att uppnå känsla av kompetens, Att stimulera till aktivitet, Att uppmuntra social kontakt, Att skapa lugn, Att minska smärta, Att träna och bibehålla fysiska funktioner, Att träna och bibehålla kognitiva funktioner och Att skapa struktur i en aktivitet. Sammanfattningsvis visar denna studie att arbetsterapeuterna tyckte att musik var ett lättillgängligt och bra medel i behandling samt att det gick att använda för de flesta patientgrupper. Ofta var syftet att patienter skulle få göra något lustfyllt och roligt, påminnas om att de klarade att utföra och stimuleras till att utföra aktiviteter. Musik användes för att skapa social kontakt och gemenskap. Som smärtlindring var musik effektivt då det tog bort fokus från smärtan. Det visade sig även att musik motiverade till rörelse och användande av kognitiva funktioner. Lugn och rogivande musik användes för att uppnå avslappning. Det framkom i resultatet att musik kunde användas för att skapa struktur i aktivitet. I slutsatsen uppmuntras vidare forskning kring musik som struktur i aktivitet då författarna inte hittat tidigare studier om det.

Bakgrund: Exekutiva nedsättningar som koncentrationssvårigheter, problem medimpulskontroll och arbetsminne hos barn med ADHD kan innebära svårigheter medskolarbete och vardagssysslor på ett normativt sätt. Låg självkänsla, lägre skolprestationoch uppvisade symtom på depression är påvisat bland barn med ADHD. Långvarigtstillasittande och inaktivitet har negativ effekt på barns fysiska och psykiska hälsa,samtidigt säger evidens att fysisk aktivitet höjer skolprestation, förbättrar hjärnansstruktur, minne och samordning av exekutiva funktioner. Syfte: Var att undersöka effekten av fysisk aktivitet på exekutiva funktioner hos barnmed ADHD. Även att ta reda på vilka dataanalysmetoder som de inkluderade artiklarnaanvänt. Metod: Var att sammanställa resultaten av tretton kvantitativa artiklar i en deskriptivlitteraturstudie. Huvudresultat: Effekten av fysisk aktivitet, oavsett form, förbättrar signifikantexekutiva funktionerna: koncentration, impulskontroll och arbetsminne hos barn medADHD. Resultatet pekar även på ett samband mellan förbättrar exekutiva funktioneroch effekten av måttlig- till högintensiv fysisk aktivitet där en effektstorlek på n 2 > 0,1eller d > 0,60 har påvisats. Resultatet av den metodologiska frågeställningen påvisar attmajoriteten av valda artiklar använde ANOVA, Chi-square, Cohen´s d, Bonferroni,Shapiro Wilks och Leven´s test. Slutsats: Fysisk aktivitet, oavsett form, som höjer pulsen måttligt- till högintensivtförbättrar förmågan att fokusera, bibehålla- och rikta fokus, inleda- och avslutauppgifter, medvetandehålla och arbeta information under kortare tidsperioder hos barnmed ADHD. Genom Sjuksköterskan kan kunskapen om att måttlig- till högintensivfysisk aktivitet förbättrade exekutiva funktioner hjälpa barn med ADHD i deras dagligaliv och bidra till hälsa.

Introduktion/Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor i Sverige, varje dag insjuknar 20 stycken kvinnor. Det är en livsomvälvande sjukdom som kan orsaka oro och ångest, vilket kan leda till svårigheter och rädsla att utföra fysisk aktivitet. Rekommendationen av fysisk aktivitet för vuxna är minst 150 minuter aktivitet per vecka. Sjuksköterskan har ett viktigt ansvar att motivera, främja hälsa och lindra lidande.  Syfte: Syftet var att belysa effekten av fysisk aktivitet på oro och ångest hos kvinnor med bröstcancer. Metod: Denna litteraturstudie utfördes genom en induktiv ansats vilken utgick från Polit och Beck (2017) nio steg. PubMed, CINAHL samt PsycInfo var databaser som användes för artikelsökning. Polit och Beck (2017) granskningsmall användes för kvalitetsgranskning av artiklarna. Det resulterade i 11 kvantitativa artiklar som inkluderades i litteraturstudiens resultat. Resultat: Resultatet baserades på 11 studier vilket presenterades i tre rubriker: “Effekt av fysisk aktivitet på oro och ångest”, “Effekt av fysisk aktivitet på oro och ångest relaterat till träningsform och intensitet”, “Effekt av fysisk aktivitet på oro och ångest relaterat till om kvinnorna tränat före, under och efter behandling” samt två underrubriker “Effekt beroende på träningsform” och “Effekt beroende på intensitet”.  Slutsats: I litteraturstudiens resultat visades att fysisk aktivitet minskar oro och ångest hos kvinnor med bröstcancer. Oavsett träningsform och intensitet av fysisk aktivitet är påverkan på oro och ångest likvärdig för kvinnor med bröstcancer.

Bakgrund: Depression är en sjukdom som blir alltmer vanlig och kännetecknas av långvarig nedstämdhet, trötthet och orkeslöshet. Enligt nationella riktlinjer ska depression behandlas utifrån depressionens svårighetsgrad. Det finns både farmakologiska och icke farmakologiska behandlingsalternativ. Fysisk aktivitet är en form av icke farmakologisk behandling som har en lindrande effekt vid depression. Likt andra behandlingar behöver fysisk aktivitet anpassas efter individen. För att sjuksköterskan ska få en ökad förståelse och kunna genomföra en god personcentrerad omvårdnad är det av betydelse att sjuksköterskan tar del av patientens upplevelser. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av att utföra fysisk aktivitet vid depression. Metod: Allmän litteraturöversikt och analys av vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod enligt Friberg (2017b). Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier som beskrev patienters upplevelser av att utföra fysisk aktivitet vid depression. De fyra kategorierna var psykiska upplevelser, fysiska upplevelser, betydelse av stöd och upplevelser av gemenskap. Slutsats: Alla individer är unika och patienter med depression upplever fysisk aktivitet olika. Patienterna hade övervägande positiva upplevelser. De upplevde ett bättre psykiskt och fysiskt mående. Det individuella stödet visade sig vara betydelsefullt för patienterna vid utförandet av fysisk aktivitet. Genom att sjuksköterskan tar tillvara på patientens upplevelser kan sjuksköterskan stödja och anpassa den fysiska aktiviteten efter individen och arbeta personcentrerat.