Sammanfattning Syftet med denna studie var att undersöka hur verksamma lärare i idrott och hälsa uppfattar och arbetar med hälsa i sin undervisning. Hur uppfattar lärarna hälsoperspektivet? Hur ser lärare i Idrott och hälsa på att undervisa om hälsa? Hur vill lärarna ta sig an hälsoperspektivet i undervisningen? Undersökningen har en kvalitativ ansats och resultaten baseras på fem intervjuer som gjorts med lärare i ämnet Idrott och hälsa. Samtliga intervjuer genomfördes på lärarnas arbetsplatser, samtalen spelades in med hjälp av mobiltelefon för att sedan analyseras. Fem verksamma lärare i åldrarna 30-58 år intervjuades, varav två undervisar i gymnasiet och resterande i grundskolan. Undersökningens resultat visar att de intervjuade lärarna inte hade en gemensam definition av hälsobegreppet, och att lärarna arbetar med hälsa på olika sätt beroende på vilken årskurs de är verksamma i. Lärarnas mål med undervisningen är att skapa ett livslångt hälsotänk hos eleverna. I ett framtidsperspektiv anser samtliga lärare att ämnet idrott och hälsa i skolan måste få mer tid till förfogande, för att de ska kunna ge eleverna en mer fördjupad undervisning om hälsa.

Syftet med denna studie är dels att undersöka vilka kunskaper de tre idrottslärarna som deltar i undersökningen vill förmedla till eleverna i årskurs 9 i ämnet idrott och hälsa. Dels att undersöka vilka kunskaper eleverna får i idrott och hälsa. Samt utröna om dessa skapat ett ökat intresse för fysisk aktivitet på fritiden. Två olika kvantitativa metoder användes i denna studie. Dessa var en enkätundersökning och intervjuer för att få svar på mina frågeställningar. I enkätundersökningen har 137 elever från tre skilda skolor deltagit och totalt från sex olika klasser. Förutom enkätundersökningen gjordes även tre stycken intervjuer med tre behöriga idrottslärare. Anledningen till detta var att jag ville få in både ett elevperspektiv och ett lärarperspektiv i min undersökning för att få en djupare inblick inom ämnet. Flest andel av eleverna svarade att de får en bättre hälsa genom fysisk aktivitet. Det framgick också att nästan hälften av eleverna var med i någon form av idrottsförening. Vid resultatet av intervjuerna kunde man se ett klart samband att alla idrottslärare ville förmedla kunskaper om idrott och hälsa som kan leda till fortsatt fysisk aktivitet i framtiden och att i alla tre intervjuer visar på att idrottslärare vill förmedla att rörelse och motion är hälsosamt för kropp och själ. En slutsats som kan dras från dessa intervjufrågor är att det stämmer bra överrens med vad eleverna svarar i enkätundersökningen. Att eleverna inser och förstår att det är viktigt med fysisk aktivitet för sitt eget vällbefinnande.

Syftet med den här studien är att få en inblick i hur pedagoger främjar barnens fysiska aktivitet och hur miljön på förskolan påverkar detta. De frågeställningar som ligger till grund för studien är följande:Hur uppmuntrar pedagogerna till barnens fysiska aktivitet? Hur påverkar inne- och utemiljön på förskolan barnens fysiska aktiviteter? Hur upplever pedagogerna att deras kunskap kring fysisk aktivitet ser ut? För att uppfylla syftet och undersöka frågeställningarna har vi intervjuat sju pedagoger i förskolan och analyserat svaren utifrån ett sociokulturellt perspektiv. De resultat som framkommit vid de undersökta förskolorna visar att pedagogerna är eniga om att miljön spelar stor roll för barns fysiska aktivitet. De anser även att det är av stor vikt att man som pedagog har ett inspirerande förhållningssätt och främjar fysisk aktivitet.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka om fysisk aktivitet eller föreläsning om fysisk aktivitet har någon påverkan på psykiskt välbefinnande hos personer med mild till måttlig depression och nedstämdhet. Frågeställningar: -Hur blir den direkta effekten av fysik aktivitet på psykiskt välbefinnande hos personer som lider av mild till måttlig depression? -Har föreläsning om fysisk aktivitet någon positiv effekt hos personer med nedstämdhet och mild till måttlig depression? -Finns det någon skillnad i effekt på psykiskt välbefinnande mellan de två olika behandlingsformerna?   Metod Sjutton personer deltog frivilligt i denna studie. Deltagarna var mellan 18 och 68 år och medelåldern var 50 ± 13,5 år. Personerna randomiserades till två olika grupper; a) en grupp (10 personer) fick ett träningstillfälle med 45 minuters fysisk aktivitet i grupp och b) en kontrollgrupp (7 personer) fick 45 minuters föreläsning om fysisk aktivitet. För att utvärdera om behandlingarna gav effekt på välmående användes en enkät med 13 frågor. 11 av dessa 13 frågor var bakgrundsfrågor och två var frågor om hur personen mådde just nu. De två sistnämnda frågorna besvarades före respektive efter behandlingarna. I sammanställningen jämfördes resultaten om psykiskt välmående mellan träningsgruppen och föreläsningsgruppen före respektive efter behandling, samt inom varje grupp före respektive efter respektive behandling. Resultat Generellt skedde en ökning av psykiskt välmående i båda grupperna efter, jämfört med före behandlingarna. En signifikant förbättring sågs efter behandlingen i frågan ”hur mår du idag? i både fysiskaktivitetsgruppen och föreläsningsgruppen. Efter att båda behandlingarna var utförda jämfördes träningsgruppen och fysisk aktivitetsgruppen  mot varandra, och ett Mann Whitney U test användes. Resultatet visade ingen signifikant skillnad mellan grupperna efter avslutad behandling. Slutsats Både fysisk aktivitet och föreläsning om fysisk aktivitet, vid ett tillfälle, kan användas som behandlingsform vid nedstämdhet och mild depression. Eftersom en signifikant förbättring hittades i frågan hur mår du idag från innan behandlingen till efter behandlingsformerna rekommenderas att mer uppmärksamhet bör läggas kring att föreläsa om vad fysisk aktivitet för personer som lider av depression.

Bakgrund: Fysisk aktivitet har visat sig ha goda effekter på hälsan. Forskning av sambandet mellan fysisk aktivitet och depression har pågått under hundra år. Depression är ett stort folkhälsoproblem och räknas som en folksjukdom världen över. I dagens samhälle är de vanligaste behandlingarna för depression terapi och läkemedel. Fysisk aktivitet klassificeras som behandling för depression men används i liten utsträckning på grund av brist på resurser och kunskapsunderlag. Sjuksköterskans uppgift är att föra ett hälsofrämjande arbete för att bidra till en bättre hälsa i samhället. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa påverkande faktorer och effekten av fysisk aktivitet hos individer med depressiva symptom Metod: I litteraturöversikten användes 13 resultatartiklar som hämtades från databaserna Cinahl Complete, PsycINFO och Nursing & Allied Health. Resultatartiklarna analyserades systematiskt och sammanfattades. Resultatet grundar sig på samtliga studiers forskningsresultat. Resultat: Resultatet visar goda effekter av fysisk aktivitet vid depression. En tydlig reducering av depressiva symptom kan relateras till fysisk aktivitet både som behandlingsform och livsstil. Stöd, motivation och uppmuntran har visats vara vitala för en god effekt och användbarhet som behandlingsform. Diskussion: Metoden för denna litteraturöversikt visade sig vara lämplig och resulterade i ett väl grundat resultat. Fysisk aktivitet är användbart som egenvård hos individer med depression om vården är personcentrerad. Stöd och uppmuntran är vitala för egenvården och sjuksköterskans roll i egenvården är att förespråka hälsa och bedriva ett hälsofrämjande arbete. / Background: Physical activity has been shown to have good health effects. Research on the connection between physical acitivity and depression has been going on for a hundred years. Depression is a big public health problem and counted as a world wide scourge. In today’s society, the most common treatments for depression is therapy and medication. Physical activity is classified as a valid treatment for depression but is rarely used because of the lack of resources and knowledge base. One of the nurses tasks is to promote health and to contribute to a better health in the society.  Aim: The aim of this litterature review was to hightlight the influencing factors and effect of physical acitivty in individuals with depressed symptoms. Method: In this litterature overview, 13 studies were used which were collected from the the databases Cinahl Complete, PsycINFO and Nursing & Allied Health. The result articles were analyzed systematically and summerized. The result is based on the research results of all the articles. Results: The result shows good effetcs of physical acitivty in depression. A reduction of depressive symptoms can be related to physical activity both as a form of tratment and lifestyle. Support, motivation and encouragement have been shown to be vital for good effect and usefulness as a treatment. Discussion: The method for this litterature overview was appropriate and resulted in a well-founded result. Physical activity is useful as self-care in individuals with depression if the care is person-centered. Support and encouragement is vital for self-care and the nurse's role in self-care is to advocate health and to promote health-promoting work.

Syftet med undersökningen är att bilda kunskap om hur förskollärare planerar och genomför fysisk aktivitet med barnen och hur den fysiska miljön påverkar barns rörelsemönster. Finns det samhällsekonomiska vinster med att genomföra fysiska aktiviteter redan i förskolan? I studien har vi utgått från ett hermeneutiskt perspektiv där vår förförståelse är implicit. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med efterföljande transkribering och analys har våra frågeställningar besvarats. Resultatet visar att fysisk aktivitet inte genomförs didaktiskt i så stor utsträckning av förskollärarna utan oftast iscensätts vid spontant uppkomna tillfällen. Miljöns betydelse har stor påverkan på barnens rörelsemönster genom förskolegårdarnas storlek och utformning. Innemiljöns påverkan är inte lika markant eftersom kreativiteten att skapa möjligheter är stor hos förskollärarna. Fysisk aktivitet på förskolan leder enligt förskollärarna till positiva effekter för barns inlärning under deras fortsatta skolgång.

Bakgrund: Ansträngningsinkontinens innebär urinläckage vid fysisk aktivitet och cirka en tredjedel av alla kvinnor som genomgått en graviditet drabbas. Bäckenbottenträning rekommenderas som första behandlingsinsats och det är viktigt med tydliga instruktioner. Urininkontinens kan leda till nedsatt livskvalité och att kvinnor undviker fysisk aktivitet. Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelse av ansträngningsinkontinens vid fysisk aktivitet efter graviditet och hur detta påverkar livskvalité samt hur och vilken information de fått om bäckenbottenträning för att förebygga eller behandla inkontinens. Metod: En kvalitativ ansats ansågs som mest lämplig och studien genomfördes genom intervjuer med fyra kvinnor som upplevt ansträngningsinkontinens efter graviditet. Innehållsanalys av materialet skedde utifrån Graneheim och Lundman. Resultat: En huvudrubrik skapades ” Ansträngningsinkontinens – maktlöshet eller något som ska accepteras efter graviditet? ” med fyra underkategorier: ”En önskan om mer information från vården kring att förebygga och behandla ansträngningsinkontinens”, ”En bristande förmåga att hålla tätt och dess inverkan på livskvalitén”, ”Ansträngningsinkontinensen inverkan på fysisk aktivitet” och ”Upplevelsen av att inte ha tillräckligt stora problem”. Konklusion: Kvinnor som upplever ansträngningsinkontinens i samband med fysisk aktivitet upplever det som pinsamt, besvärande, frustrerande och begränsande. Kvinnors livskvalité kan påverkas av ansträngningsinkontinensen direkt eller indirekt. Beskrivning av upplevelse av ansträngningsinkontinens och dess påverkan resulterade i information om var vårdinsatserna brister idag och att det finns förbättringsmöjligheter för att främja hälsa hos kvinnor som genomgått graviditet där fysioterapeuters kunskaper kan bidra med en viktig roll.

Introduktion: Flest människor dör av kardiovaskulära sjukdomar globalt sett och fysisk aktivitet är viktig för att förhindra insjuknande. Fysisk aktivitet hjälper till att minska risken för insjuknande eller återinsjuknande i kardiovaskulära sjukdomar och kan på så sätt minska kostnaderna för omvårdnad av dessa patienter. Främjande av fysisk aktivitet sker med omvårdnadsinterventioner baserat på olika aktiviteter och det är sjuksköterskans ansvar att tillhandahålla individuell anpassning. Syfte: Studien syftade till att beskriva omvårdnadsinterventioner sjuksköterskan använder sig av för att öka fysisk aktivitet hos patienter med kardiovaskulär sjukdom. Metod: Studien utformades som en litteraturstudie enligt Polit och Beck (2017) nio steg. Artiklarna söktes i databaserna Cinahl och Pubmed samt kvalitetsgranskades med Polit och Beck (2017) granskningsmallar. Resultatet utformades av valda artiklar, sju kvantitativa, två kvalitativa och fyra med mixad metod. Resultat: Omvårdnadsinterventionerna delades in i tre kategorier, träning, motivation och utbildning. Underkategorier framkom till beskrivna kategorier. Slutsats: Litteraturstudien visar att träning var den vanligaste interventionen och förekom som lärarledd träning och hemträning. Motivation utövades av sjuksköterskan genom personligt möte samt i kombination med träningsprogram. I resultatet framkommer även att utbildning är en intervention för ökad fysisk aktivitet som används för att utbilda patienter med kardiovaskulär sjukdom.

Hjärtinfarkt är idag den vanligaste, enskilda orsaken till plötslig död i Sverige. Många drabbade riskerar ett återinsjuknande som dock kan förebyggas, delvis med farmakologisk och kirurgisk behandling men även genom fysisk aktivitet. Idag väljer många patienter att avstå fysisk aktivitet på grund av rädsla av olika slag, ett problem som medför att rehabiliteringen efter hjärtinfarkt inte utförs enligt planen. Sjuksköterskan har en viktig roll när det gäller hälsofrämjande arbete för ökad upplevelse av hälsa och välbefinnande. För att sjuksköterskan ska kunna utföra ett hälsofrämjande arbete av god kvalité blir det viktigt att veta varför flertalet patienter känner rädsla inför fysisk aktivitet. Studien är en litteraturstudie enligt Axelssons modell där elva artiklar granskades, två kvantitativa och nio kvalitativa. Två huvudteman kunde urskiljas; rädsla relaterat till kroppen samt rädsla relaterat till omgivningen. Somliga patienter upplevde rädslan för en ny infarkt i samband med fysisk aktivitet som det största orosmomentet, medan andra ansåg att rädslan för att kroppen inte skulle klara av fysisk ansträngning var av störst betydelse. Flera patienter påpekade även att rädslan för att svika nära och kära samt för att göra fel som den största anledningen till minskat utövande av fysisk aktivitet. Vikten av individanpassad information samt personcentrerade träningsprogram diskuteras i uppsatsen tillsammans med sjuksköterskans betydande roll för hållbar utveckling vid rehabilitering av en hjärtinfarkt.

Bakgrund: Medelåldern bland män och kvinnor ökar stadigt i Sverige samtidigt som psykisk ohälsa blir allt vanligare. Fysisk aktivitet och sömn är exempel på basala behov som ligger till grund för att uppnå en god hälsa. Sjuksköterskans uppgift är att motivera patienten genom att dela med sig av kunskaper och erfarenhet patienterna själva har möjlighet till förändringar och viljan till att tillfredsställa dessa behov. Syfte: Att undersöka förekomsten av fysisk aktivitet och sömn hos äldre män och kvinnor med och utan diagnosen depression. Metod: Designen är en kvantitativ deskriptiv tvärsnittsstudie i samråd med Swedish National Study on Aging and Care – Blekinges. Resultat: Resultatet visade att förekomsten av lätt fysisk aktivitet var vanligare än intensiv fysisk aktivitet hos äldre. Den fysiska aktiviteten utförs i högre grad av kvinnor med diagnosen depression och mer av män utan diagnosen depression. Hos de som deltog i studien förekom också sömnstörningar oftare vid depression. Slutsats: Sjuksköterskan bör motivera patienterna till förändringar med hjälp av omvårdnadsåtgärder. Detta kommer på lång sikt underlätta hälso- och sjukvården positivt eftersom medelåldern och den äldre befolkningen ökar. Fysisk aktivitet och god sömn är de grundläggande behov som minimerar och reducerar risken för depression hos män och kvinnor.