Vi människor har de senaste decennierna blivit allt mer stillasittande, vilket innebär en ökad risk för bland annat hjärt- och kärlsjukdomar samt övervikt. Detta har också bidragit till att fysisk inaktivitet idag räknas som den fjärde ledande riskfaktorn för global dödlighet. Eftersom alla barn i Sverige idag tillbringar mycket tid i skolan så är skolan och idrottsundervisningen en viktig plattform för att förmedla vikten av fysisk aktivitet för att hälsan inte ska försämras. Syftet med denna konsumtionsuppsats är att undersöka eventuella samband mellan fysisk aktivitet i skolåldern och ett fortsatt fysiskt aktivt liv. Vi kommer även att belysa om en rad övriga faktorer påverkar om individen blir fortsatt fysiskt aktiv. Studien bygger på elva stycken vetenskapliga artiklar. Litteraturstudien är indelad i två delar, första delen handlar om samband mellan fysisk aktivitet som ung och som äldre. Det visar sig att oenigheten är stor angående om fysisk aktivitet som ung påverkar om man blir fysiskt aktiv som äldre. Faktorer som påverkar resultatet kan vara hur studien definierar fysisk aktivitet, vilken idrott individen utövar, hur långa undersökningsperioder studien innefattar, studiens geografiska plats samt vilka mätinstrument som används i studien. Den andra delen av analysen utgår från andra faktorer, som utöver fysisk aktivitet kan påverka om individen förblir fysiskt aktiv som äldre. Resultatet visar att BMI och övervikt, idrottsundervisningen och mottaget betyg i idrott och hälsa, könstillhörighet, samt socioekonomiska och demografiska faktorer i unga år bidrar till om man blir fysiskt aktiv som äldre eller ej. Uppsatsens främsta slutsats är att det råder delade meningar om i vilken grad fysisk aktivitet under barndomen/ungdomen är relaterad till fysisk aktivitet som vuxen. Det går dock inte att motsäga att sambandet faktiskt existerar och därmed kan konstateras att idrottsundervisningen spelar en viktig roll för individens fortsatta fysiskt aktiva liv.

Detta examensarbete handlade om i vilken grad förskollärare och barnskötare, aktiverar förskolebarnen när det kommer till fysisk aktivitet, även i vilken grad det fanns en tanke bakom och hur stor kunskap personalen på förskolan anser sig ha vid de fysiska aktiviteter som genomförs på förskolan. Vikten av fysisk aktivitet i förskolan belyses i detta arbete och relateras till olika typer av forskningsstudier, detta för att ge läsaren förståelse över hur mycket fysisk aktivitet gynnar inlärning och koncentrationsförmåga. Med hjälp av en kvantitativ enkätundersökning svarade 42 personer ur förskolepersonalen om deras erfarenheter gällande fysisk aktivitet. Resultatet redovisas bland annat med tabeller och diagram. Det som framkommer i studien är hur viktig förskolepersonalens roll och inställning är till de fysiska aktiviteterna är samt visas skillnaden mellan deras inställning till fysisk aktivitet inomhus respektive utomhus.

<p>2013-06-04</p>

Uppsatsens syfte var att undersöka vilka faktorer som kan påverka högstadieelevers inaktivitet inom skolidrotten. Utifrån 94 enkätsvar från högstadieelever på en skola i Mellansverige sammanställdes information om elevernas tankar och uppleverser inom skolidrotten. Resultatet visade att en mängd olika faktorer kunde påverka elevernas motivation till att delta på idrottslektionerna. 40 % av de elever som någon gång varit inaktiva på skolidrotten ansåg att det var aktiviteten som påverkade deras motivation så mycket att de inte deltog. De faktorer som påverkar 83 % av elevernas motivation negativt till att delta på idrottslektionerna är aktiviteten, lärare, klasskamrater och hälsan. Faktorer som enligt 90 % av eleverna kan motivera dem till ett deltagande på idrottslektioner är aktiviteten, klasskamrater, lärare och betygen. Majoriteten av eleverna (76 %) ansåg i slutändan att de viktigaste faktorerna som påverkar deras motivation och motverkar inaktivitet inom skolidrotten är aktiviteten (44 %), lärare (28 %) och klasskamrater (4 %). De faktorer som eleverna angav tycks kunna påverka varandra och en lösning för att minska inaktiva elever kan vara bättre utbildningar för lärare. Anledningen till att lärare har en viktig position beror på att de tydligen kan påverka de flesta faktorer genom sitt agerande. Lärare med en ökad kunskap och medvetenheten om hur deras undervisning påverkar omgivningen kan därför ge positiv effekt när det gäller elevernas motivation och deltagande inom skolidrotten.

Syfte och frågeställningar Studien avser att kvalitativt undersöka det praktiska arbetet med motiverande samtal för personer med depression ur behandlares synvinkel, avseende uppfattningar, förhållningssätt samt erfarenheter. -          Hur tillämpas motiverande samtal på personer med depression av olika behandlare, avseende upplägg, genomförande och uppföljning? -          Vad har behandlare som använder sig av motiverande samtal på personer med depression för erfarenhet av det? -          Vad har behandlare för förhållningssätt till att motivera depressiva personer till fysisk aktivitet? Metod Kvalitativ forskning med intervjuer. Informanterna var fyra behandlare från nätverket MI Nordic, som tillämpade motiverande samtal för personer med depression. De inspelade intervjuerna transkriberades och analyserades deduktivt genom kvalitativ innehållsanalys.   Resultat Behandlarnas tillvägagångs- och förhållningssätt av motiverande samtal för personer med depression var likartad även om vissa variationer förekom. Samma var det med deras erfarenheter gällande styrkor, svårigheter och effekter. Behandlarna var positiva till att motivera depressiva personer till fysisk aktivitet, men ansåg att det inte alltid bör göras.   Slutsats Studien visade att motiverande samtal är en bra metod för att öka motivationen hos depressiva klienter, men att samtalsformen bör kombineras med någon behandling för depression. Ökad förståelse kring olika behandlares synsätt på området tillsammans med ökad medvetenhet kring de bakomliggande mekanismerna i ett förändringsbeteende kan på sikt bidra till att motiverande samtal utvecklas till en evidensbaserad behandlingsmetod för depression.

Denna studie ämnar kartlägga fysisk aktivitet på tre gymnasieskolor i Uppsalaområdet och förstå samband mellan barn och ungdomars fysiska aktivitet kopplat till socialt kapital med en sociologisk utgångspunkt. Barn och ungdomars idrottande har förändrats över tid där allt fler barn och ungdomar i nuläget är mer fysiskt inaktiva än tidigare. Vilka barn och ungdomar som blir fysiskt aktiva eller inaktiva beror till stor del på vilket eller vilka sociala fack man placeras in i genom sin bakgrund och de socioekonomiska förutsättningar man har. Föräldrars utbildning, yrkesposition och idrottsliga bakgrund är något som påverkar barn och ungdomars inställning till idrottandet.   Denna studie innefattar en enkätundersökning med 185 enkäter på Celsiusskolan, Fyrisskolan och Lundellska skolan, tre centrala skolor i Uppsalaområdet. Enkätundersökningen användes för att skapa en uppfattning om vad gymnasieungdomar gör på sin fritid, hur många som är fysiskt aktiva samt att se hur de utvalda faktorerna; föräldrars utbildning, föräldrars sociala position samt föräldrars träningsvanor påverkar och påverkat dem att vara fysiskt aktiva eller inaktiva. Trots att Celsiusskolan, som är ett idrottsgymnasium, generellt har de mest fysiskt aktiva eleverna visade det sig även på de övriga två skolorna att eleverna generellt sett är fysisk aktiva. De stora skillnaderna hittades snarare mellan de olika programmen, framför allt på Lundellska skolan och Fyrisskolan. Det framgick tydligt att respondenterna formas utifrån det sociologiska kapital man bär med sig, framför allt från hemmet med föräldrarna i spetsen. Även föräldrars idrottsintresse utöver utbildnings- och ekonomiska tillgångar har ett samband med våra respondenters vanor att idrotta.

Studiens syfte är att få en förståelse för hur barn i åldern 9-12 år och föräldrar, bosatta i urbana miljöer, resonerar kring och organiserar sin vardag i fråga om barns rörelsefrihet och fysiska aktivitet i den byggda miljön, samt hur detta ger sig uttryck på barnets upplevda och faktiska rörelsefrihet och fysiska aktivitet. För att få en så nyanserad bild som möjligt har jag byggt studien kring ett flertal metoder; enkäter med både fasta och öppna svarsalternativ till föräldrar, aktivitetsdagböcker, intervjuer med fem barn och deras respektive föräldrar, deltagande miljöobservationer samt två tjänstemannaintervjuer. Resultaten indikerar att föräldrar som upplever den byggda miljön som otrygg och osäker skänker en liten tillåten rörelsefrihet till sina barn, vilket i sin tur gör barnet mindre fysiskt aktivt. Det är viktigt att göra åtskillnad mellan faktisk och tillåten rörelsefrihet då dessa två sällan överensstämmer. Det visade sig att föräldrar kan hantera konflikten mellan den byggda miljön och barns rörelsefrihet och fysiska aktivitet genom bl.a. mobiltelefonanvändande, trafikvett samt kamrat- och syskoneskort.

Backround: Many studies indicate that people with mental illness often suffer from physical illness. Many people with mental illness do not exercise even though they often have knowledge about the benefits of physical activity. Studies suggest that psychiatric patients have the desire to have an everyday life with more content. It is apparent in studies that healthcare professionals believe that it is the patients' own responsibility to keep themselves physically active. Aim: The primary objective with this study is to examine motivation and possible obstacles to exercise for persons with self-perceived mental illness and experience of psychiatric care. The secondary objective is to investigate how psychiatric care may be of importance to people with mental illness when it comes to exercise. Methods: Semi-structured interviews. A qualitative content analysis was used. Results: The results were presented in five categories; exercise as self-care, to make your day meaningful, not knowing your limits, mental illness and inactivity, how health care motivates exercise. Some of the categories contained subcategories. Discussions: The results of the study were discussed by Dorothea Orem´s self-care theory. People with mental illness may have difficulty with motivation and lack of initiative related to their illness, and by that unable to cope without the support to exercise or perform physical activity. The nurse may have a very important role to compensate for what is lacking in the patient´s knowledge and ability. The author believes that psychiatric care should implement exercise as part of treatment.

Att som barn få goda upplevelser av fysisk aktivitet kan leda till ett fysiskt aktivt liv även i vuxen ålder. Detta i sin tur kan bidra till ett välmående liv. Barn spenderar en stor del av sin vardag i skolan och därmed är raster tillfällen då de kan få möjlighet att utöva fysisk aktivitet. Trots kunskap om fördelarna med fysisk aktivitet är många elever inaktiva mer än 50 % av rasten. Anledningarna till varför de är inaktiva kan vara många. Elever har olika behov och deras åsikter och rastaktiviteter kan vara källor till att få reda på vad som skulle kunna få dem mer fysiskt aktiva under rasten. Syftet med denna mikroetnografiska studie är att, med fokus på; skolgården, läraren, samt klassen, synliggöra elevers fysiska aktivitet under rasten. Detta för att elevers handlingar, i relation till vad de uttryckt i tidigare gruppsamtal, kan bidra till mer kunskap om fysisk aktivitet på rasten. Studien skedde i två klasser, en årskurs fyra och en årskurs fem, på två skolor i södra Sverige. Efter observationer, analys och diskussion visade det sig att elevernas uttryckta ord och handlingar till viss del skilde sig från varandra. Vi kan konstatera att en kombination av kommunikation och uppmärksamt iakttagande under rasten ger en tydligare inblick i vad som kan skapa en mer fysiskt aktiv rastkultur.

Hjärt- och kärlsjukdomar är en av de vanligaste dödsorsakerna i Sverige. Många som drabbas av en myokardinfarkt (MI), det villsäga hjärtinfarkt, löper stor risk att drabbas av en sekundär MI. Därför är livsstilsförändringar så som fysisk aktivitet en viktig faktor för att minimera denna risk. En viktig del av den preventiva efterbehandlingen är fysisk träning som har visat positiva resultat på hjärt- och kärlsjukdomar. Syftet med detta arbete är att studera vilka bakomliggande orsaker som gör att individer som genomgått en MI är eller inte är fysiskt aktiva. Denna litteraturöversikt baseras på nio kvalitativa artiklar och två kvantitativa artiklar. Granskningen resulterade i fem teman: rädsla och oro för att insjukna på nytt, fysiska symtom som hinder, MI som vändpunkt, erfarenhet av cardiac rehabilitation (CR) och vikten av information och undervisning. Resultatet visade att det fanns en stor rädsla för att insjukna på nytt på grund av kroppsliga symtom som bröstsmärta, andfåddhet och trötthet. Patienterna var osäkra på hur mycket de kunde anstränga sig vid fysisk aktivitet, vilket bidrog till att detta begränsandes. Flera upplevde MI som en vändpunkt. De ohälsosamma levnadsvanorna uppmärksammades och individerna började omprioritera sina liv med livsstilsförändringar som följd. Majoriteten av de som deltagit i CR upplevde detta som en viktig del av rehabiliteringen. Deltagarna ansåg att närvaron av vårdpersonal bidrog till en ökad trygghet, vilket resulterade i att de vågade utföra fler ansträngande aktiviteter. Individerna upplevde informationen om CR, fysisk aktivitet och livsstilsförändringar som bristfällig. Det framkom att de önskade mer individuellt anpassad information. Resultatet av denna uppsats kan vara till hjälp vid vård och efterbehandling av patienter som genomgått en MI. Sjuksköterskan kan genom att vara medveten om patienters upplevelser av fysisk aktivitet informera och undervisa dem om sjukdomen och hur de på bästa sätt kan bibehålla sin hälsa.