No description available.

Under tandregleringsbehandling uppstår akuta besvär som kräver extra vårdbesök. De faktorer som dominerar orsaken till akutbesöken är inte känd men innebär en belastning för såväl patient som för kliniken och dess personal. Syftet med studien var att göra en systematiska kartläggning av det akuta omhändertagandet av patienter på regionens tandregleringsklinik i Västerås och Köping med avseende på frekvens, tidsåtgång samt parametrar associerade till dessa besök. Studien gjordes som en hypotesgenererande prospektiv orsaks- och frekvensstudie av akutbesök under två månader vid tandregleringskliniken i Västerås och Köping. Variabler identifierades och två datainsamlingsformulär framställdes till receptionen respektive behandlarstolarna. Receptionspersonal registrerade dagligen alla besök och telefonsamtal, både de ordinarie liksom de akuta. Vid varje akutbehandling registrerade behandlaren uppgifter om patienten och besöket. En fjärdedel av alla inkomna telefonsamtal till kliniken var kopplade till akuta besvär hos patienten. Av den totala kliniska tiden åtgick 10% till akuta omhändertaganden. Flickor var mer benägna än pojkar att söka akut tandregleringsvård. Av alla akuta besök utgjordes 53%av lossad bondad komponent (brackets, tub eller retainer). 59% av alla lossade tuber var bondade i underkäken. Av alla lossade brackets var 45% fästa till andra premolaren. Övriga lossade brackets var jämnt fördelat över tandbågarna. Misstanke om påbitning på tandställning förelåg i 7% av fallen. Lossade brackets och retainers var inte behandlade med primer i 63% respektive 68% av fallen. I denna hypotesgenererande studie sågs att majoriteten av akutfallen var bondade tandställningskomponenter som lossnat. Vidare diskussioner samt planering av arbetsrutiner inomtandregleringsvården i Region Västmanland kommer att ske utifrån resultaten i denna studie.

Bakgrund: Akut lymfatisk leukemi (ALL) är den vanligaste formen av leukemi och utgör 90% av alla leukemifall. När ett barn insjuknade i ALL förändrades hela familjens livssituation drastiskt. Föräldrarna hamnade under stor press när det gällde vården av sitt sjuka barn och samtidigt sköta om resten av familjen. Det var nödvändigt för sjuksköterskan att inventera föräldrarnas upplevelser för att hjälpa dem hantera den nya situationen. Syfte: Att belysa föräldrarnas upplevelser av att ha ett barn som insjuknar i akut lymfatisk leukemi. Metod: En systematisk litteraturstudie där 13 vetenskapliga artiklar valdes ut ligger till grund för studien. Artiklarna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Då föräldrarna fick beskedet om deras barns diagnos uppstod känslor av chock och misstro. Behov av kunskap och information om ALL uttrycktes. Föräldrarna upplevde att den svåra behandlingen gav stark oro och inverkade negativt på sömnen. Att vara där hos barnet på sjukhuset upplevdes viktigt. Men att få familjelivet att gå ihop under de pågående behandlingarna var inte helt okomplicerat. Sjukvårdspersonalens stöd, god kommunikation och kontinuitet i vården upplevdes väsentligt för att orka med och underlätta den nya situationen. Slutsats: Föräldrarna upplevde stora emotionella utmaningar i samband med sitt barns diagnos. Behov av stöd och kunskap samt kontinuitet och god kommunikation ansågs vara väsentligt för en god vårdupplevelse.

Introduktion/Bakgrund: Akut lymfatisk leukemi är den vanligaste leukemiformen hos barn. Sjukdomen har god prognos, 90 % av barnen som drabbas överlever. Behandlingen är pågår under 2,5 år, efter avslutad behandling görs uppföljningar. När en sjukdom kommer emellan blir vardagen inte längre lika självklar för familjen. Syfte:  Syftet med litteraturstudien är att belysa hur familjens vardag påverkas när ett barn har drabbats av akut lymfatisk leukemi. Metod: Litteraturstudien är utformad efter Polit och Becks (2017) niostegsmodell. Litteratursökningar gjordes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. Sökningarna resulterade i tio vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ metod som användes i resultatet. Resultat: Familjerna är i behov av stöd och hjälp för att hantera påfrestningarna som den nya vardagen innebär och de drabbas av känslomässiga reaktioner som de behöver ta sig igenom. Tillvaron blir annorlunda och synen på livet påverkas. Slutsats: Det har visat sig att livet för familjen påverkas positivt och negativt både under behandlingstiden och efter avslutad behandling. Hela familjen drabbas på olika sätt därför behöver behoven tillgodoses individuellt från sjukvården.

SAMMANFATTNING Stroke är en sjukdom som drabbar både män och kvinnor, har en hög mortalitet och är den tredje vanligaste dödsorsaken. Transitorisk ischemisk attack (TIA) kan vara ett förstadium till stroke och det är av största vikt att förhindra att det blir en stroke. Tiden är en utmaning för sjukvården när det gäller ett snabbt omhändertagande. Identifiering av tidiga strokesymtom och medvetenheten om att dessa symtom kan vara genusspecifika skulle kunna bidra till en snabbare personcentrerad vård. Utifrån ett omvårdnadsperspektiv är det viktigt att förebygga och lindra funktionsnedsättningar som kan uppstå vid stroke. Specialistsjuksköterskan ska erbjuda en god omvårdnad genom att känna till vilka specifika symtom som finns. Sveriges befolkning blir äldre och kvinnor har en högre medelålder vilket innebär att de drabbas i större utsträckning än män och får därav en sämre livskvalitet. Det akuta omhändertagandet, diagnostik och behandling av stroke har utvecklats snabbt. Syftet var att belysa det vetenskapliga underlaget av strokesymtom som personer kan uppvisa vid akut stroke och TIA. En litteraturöversikt valdes som metod. Sexton vetenskapliga artiklar mellan år 2006-2016 har granskats, analyserats och använts för att besvara arbetets syfte. En integrerad analysmetod har använts för att bearbeta materialet. Resultatet har delats in i fyra huvudkategorier efter vad som framkom som mest frekvent. Dessa huvudkategorier var kunskap om strokesymtom, klassiska och icke klassiska symtom, prodromala symtom och genusspecifika strokesymtom. Genusspecifika strokesymtom fanns hos båda könen men var vanligare hos kvinnor. Kunskapen om symtom var något högre hos kvinnor och upplevelsen av prodromala symtom visade sig förekomma hos båda könen. Flertalet artiklar belyste att symtomen delas in i klassiska strokesymtom och i icke klassiska strokesymtom. Det fanns en viss oenighet bland forskarna om vilka symtom som ingick i respektive kategori. Slutsatsen visar på att det finns genusspecifika strokesymtom och att kvinnor upplever mer icke klassiska strokesymtom. Det är viktigt att uppmärksamma detta både inom sjukvården och för allmänheten. Genom att aktivt arbeta med kvalitetsutveckling och förbättringskunskap gällande upplysning om strokesymtom är förhoppningen att omhändertagandet ska bli mer effektivt för patienten och därmed förbättra livskvaliteten. Nyckelord: stroke, symtom, genusspecifika, akut

Bakgrund: Akut leukemi är en blodsjukdom med ett progressivt sjukdomsförlopp. Sjukdomen har ett snabbt sjukdomsförlopp vilket kan påverka patienternas livsvärld. För att kunna behandla dessa patienter på bästa sätt är det viktigt för sjuksköterskan att förstå hur dessa patienter upplever sin sjukdom. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva patienters upplevelser av att leva med akut leukemi. Metod: I litteraturstudien involverades åtta vetenskapliga artiklar som granskades och analyserades i enlighet med Kristensson (2014) utifrån den integrerade analysen. Det söktes efter artiklar i databaserna Cinahl och PubMed. De artiklar som utgjorde resultat för litteraturstudien hade alla en kvalitativ ansats. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier, Patienters förändringar i vardagen, patienternas upplevelse av diagnosen och patienternas behov, resurser och förutsättningar. Slutsats: Att få diagnosen akut leukemi medför att hela personens värld rasar. Det krävs mycket omställning för att anpassa sig till det nya livet och ställa in sig på nya rutiner. Det som tidigare varit en självklarhet är inte längre det. Det krävs stöd från både sjukvårdspersonal, familj, anhöriga, kollegor, vänner och från andra patienter som blivit drabbade av akut leukemi, för att återfå hopp och kunna skapa sig en känsla av ro. Oro samt rädsla för framtiden var något de levde med samt den osäkra sjukdomsprocessen och rädsla för komplikationer. Nyckelord Leukemi, akut leukemi och patientupplevelser Tack Ett stort tack till mina handledare Linda Ljungholm och Carina Persson för det ovärderliga stödet jag fått genom hela uppsatsskrivandet.

Bakgrund: Smärta är en individuell upplevelse som kan orsaka lidande för patienten. Graden av smärta kan påverkas av vilken typ av kirurgi som genomförs. Obehandlad smärta kan öka risken för att drabbas av negativa konsekvenser. Sjuksköterskor har då ett viktigt ansvar i bedömningen av smärtan och därefter kunna anpassa relevanta åtgärder. Behandlingen kan då bestå av omvårdnadsinterventioner eller läkemedel enskilt eller i kombination med varandra. Syfte Att sammanställa vilka omvårdnadsinterventioner som kan användas som komplement till smärtstillande läkemedelsbehandling vid postoperativ smärta. Metod: Litteraturstudie med induktiv databearbetning enligt Rosén (2017) som grundas på sju artiklar från två databaser och en beskrivande analys. Resultat: Fyra olika omvårdnadsinterventioner identifierades som kunde ge smärtlindrande effekt och användas som komplement till läkemedel i den postoperativa fasen. Vilket var Musik, TENS, fotmassage och lavendel-aromterapi. Slutsats: För att lindra postoperativ smärta kan musik, TENS, fotmassage och lavendel-aromaterapi användas som komplementär behandling till läkemedel. Den mest föredragna metoden vid musiksessioner är med hörlurar men det finns ingen skillnad i dess effekt beroende på hur den spelas upp. TENS ses ytterligare vara en effektiv metod och en frekvens på 85-100hz anses vara föredraget för att lindra smärta. Sjuksköterskor kan tillämpa fotmassage hos patienter som genomgått operation och tio minuter ger tillräckligt effekt för att uppnå smärtlindring. Inhalering eller inandning av lavendelaromer kan också användas som tilläggsmetod till farmakologisk behandling.

När avdelningssjuksköterskor tar emot patienter från intensivvårdsavdelningen (IVA) är han/hon beroende av relevant information vid överrapporteringen för att kunna ge optimal vård. För patienter som överflyttas från IVA till vårdavdelning kan det innebära stora utmaningar och de kan ha fortsatt påverkan av vårdtiden på IVA, även efter utskrivning. Delirium/akut förvirring är vanligt att patienter inom intensivvården drabbas av och kan orsaka ett lidande samt ge konsekvenser både på kort- och lång sikt. Det är då av betydelse att både avdelningssjuksköterskor som intensivvårdssjuksköterskor har kunskaper om delirium/akut förvirring. Detta för att kunna arbeta preventivt samt för att kunna identifiera, vårda och bemöta patienter som drabbats. Det innebär också att patientansvarig sjuksköterska dokumenterar och vidarerapporterar detta till mottagande enhet för att optimera patientsäkerheten i vårdkedjan, vilket även främjar kontinuiteten i vården och kan minska patienters lidande. Syftet var att undersöka avdelningssjuksköterskors kunskaper om diagnosen delirium samt deras erfarenheter av att vårda patienter som överflyttats från IVA till vårdavdelning och som i samband med detta uppvisat tecken på delirium/akut förvirring. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som analyserades enligt en induktiv innehållsanalys. Resultatet beskriver avdelningssjuksköterskors kunskaper om delirium/akut förvirring och deras erfarenheter av att vårda patienter från intensivvården med delirium/akut förvirring. Det framkom att olika faktorer såsom kunskapsbrist, tidsbrist och överrapportering mellan IVA och vårdavdelning påverkade både upplevelsen och vårdandet av deliriösa/akut förvirrade patienter. Kunskapsbrist hos avdelningssjuksköterskor gällande delirium/akut förvirring kan medföra olika konsekvenser för såväl sjuksköterskor som drabbade patienter. Därför behöver detta ämne lyftas och uppmärksammas dels inom grundutbildningen till sjuksköterska men också inom sjukvården.

Bakgrund: I samband med ett barns födelse möter vårdpersonal föräldrar vars nyfödda barn är i behov av akut omhändertagande, exempelvis återupplivning eller invasiva åtgärder. Det är därför angeläget att belysa föräldrars upplevelser i samband med detta. Vare sig man närvarat eller inte närvarat vid ett akut omhändertagande av sitt barn, tycks det finnas behov av stöd och uppföljning för föräldrarna. Sett ur ett omvårdnadsperspektiv finns det ett ökat behov av kunskap kring hur man stöttar och hjälper föräldrar i de här svåra situationerna. Syfte: Syftet var att belysa föräldrars upplevelser i samband med att deras nyfödda barn var i behov av akut omhändertagande.  Metod: En litteraturstudie baserad på 13 vetenskapliga och kvalitetsgranskade artiklar genomfördes. En innehållsanalys med ett induktivt arbetssätt användes. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: Att ha kontroll, Att ansvara för sitt barn, Att finna tröst, Att känna otillräcklighet. Resultatet visade att föräldrarnas upplevelser var relaterade till vårdpersonalens bemötande i den akuta situationen. Kontinuerlig information samt möjlighet att finnas vid barnets sida framkom som de viktigaste aspekterna. Slutsats: Vårdpersonalen har en viktig uppgift att i större utsträckning bjuda in och välkomna föräldrar till barnets sida, även i de svåraste situationer. I det här avseendet vore det önskvärt med ett kontinuerligt förbättringsarbete inom den perinatala och neonatala vården. Föräldrar behöver stöd och hjälp att kliva fram som de viktigaste i barnets liv, detta kan inte ske utan vårdpersonalens vägledning. Det råder inga tvivel om att föräldrar önskar vara närvarande då deras nyfödda barn eller spädbarn är i behov av akut omhändertagande. Meningsfullheten i att finnas hos sitt barn, bekräftas av denna litteraturstudie.

Bakgrund Självskadebeteende är ett växande problem bland unga. Det finns många missförstånd gällande självskadebeteende. Forskning ur ett sjuksköterskeperspektiv finns tillgänglig medan forskning ur ett patientperspektiv är mer ovanlig. Syfte Syftet med studien var att undersöka uppfattningen av primärvård och somatisk vård hos personer med självskadebeteende, samt identifiera eventuella hinder för att söka vård. Metod En litteraturöversikt utfördes baserat på sökningar i databaserna CINAHL och PubMed. Analysmaterialet bestod av vetenskapliga artiklar som beskriver personer med självskadebeteende som vid ett eller flera tillfällen varit i behov av vård. Resultat De flesta personer med självskadebeteende söker inte vård. Positiva uppfattningar om primärvård och somatisk vård var känslan att bli tagen på allvar, främjande av integritet, att inte bli dömd och att vårdpersonalen lyssnade. Negativa uppfattningar utgjordes av avfärdande från vården, utebliven effekt av läkemedel, rutinmässig hantering, bristande uppföljning samt långa väntetider. Det framhölls att självskadebeteendet kunde hindras om personer fått hjälp i tid. Hinder för att söka vård var att ingen förstod eller brydde sig, ovilja att få hjälp, mentalt tillstånd, rädsla och skam, praktiska hinder, tidigare negativa erfarenheter av vård samt okunskap om var det går att söka vård. Vänner och familj identifierades ha stort inflytande på huruvida vård söktes eller ej. Slutsats Det är svårt för primärvård och somatisk vård att nå personer med självskadebeteende. Patienter som sökt vård har skilda uppfattningar av vården. Många personer med självskadebeteende söker ingen hjälp på grund av att de upplever bristande bemötande och förtroende för vården. Patientgruppen uttrycker behovet av att bli sedd som människa och lyssnad på vilket kan öka sannolikheten för att de söker vård. Vårdens utmaning är att möta patienterna på ett optimalt sätt och inbringa förtroende. Detta kan uppnås med adekvat utbildning inom området till vårdpersonal utanför psykiatrin. / Background Self-harm is a growing problem among young people. There are many misunderstandings about self-harm. Research from a nursing perspective is available while research from a patient perspective is more unusual. Aim The aim of the study was to investigate the perception of primary care and somatic care in persons with self-injurious behavior, as well as identify possible barriers to seeking care. Method A literature study was made based on searches in the CINAHL and PubMed databases. The analysis material consisted of scientific articles describing persons with self-injurious behavior, who on one or more occasions had needed care. Results Most people with self-injurious behavior does not seek care. Positive perceptions of primary care and somatic care were the sense of being taken seriously, promotion of integrity, not being judged and that the healthcare staff truly listened. Negative perceptions consisted of dismissal from the healthcare, lack of drug effects, routing management, lack of follow-up and long waiting times. It was emphasized that self-harm could be hindered if people were helped on time. Barriers to seeking care were that no one understood or cared, unwillingness to get help, mental condition, fear and shame, practical barriers, previous negative experiences of care and lack of knowledge on where to turn. Friends and family was identified to have a major influence on whether care was sought. Conclusion It is difficult for primary care and somatic care to reach persons with self-injurious behavior. Patients who sought care have different perceptions of care. Many people who self-harm does not seek medical care because they experience shortcomings in treatment and lack trust in care. The patient group expresses the need to be seen as a human being and listened to which may increase the likelihood of seeking care. The challenge for the healthcare is to meet patients in an optimal way and raise confidence. This can be achieved with adequate training for healthcare professionals outside the psychiatric care.