Kvinnan upplever varierande känslor relaterat till ett akut kejsarsnitt. Upplevelsen av akut kejsarsnitt är individuell och varierar från person till person. Syftet var att ta reda på kvinnors psykologiska upplevelser av akut kejsarsnitt samt att undersöka vad sjuksköterskan kan göra ur ett omvårdnadsperspektiv under vårdtiden samt uppföljning efter hemkomst. En litteraturstudie genomfördes och tio vetenskapliga artiklar inkluderades från följande databaser: Pubmed, Scopus, Cinahl och Cochrane. Resultatet visade att det fanns både positiva och negativa känslor relaterade till akut kejsarsnitt samt olika erfarenheter relaterade till kontakten med vården. De vanligaste psykologiska upplevelserna som identifierades var stress, rädsla och att inte ha kontroll över situationen. Det fanns dock även kvinnor som upplevde akut kejsarsnitt som en positiv upplevelse och med tacksamhet mot att ha fött sitt barn via kejsarsnitt. En uppskattad del i vården var god kommunikation och bemötande mellan sjuksköterska och föderska under vårdtiden. Konsultation postpartum mellan sjuksköterska och föderska var en effektiv metod för att öka den positiva upplevelsen av akut kejsarsnitt då det öppnade möjligheter för kvinnan att få en förklaring över händelseförloppet, ventilera om uppkomna känslor samt kunna ställa frågor. Akut kejsarsnitt kan vara en oväntad, utelämnad och känslig situation för kvinnan och därför är det av största vikt att sjuksköterskan är medveten om att vårdtiden samt efterföljande vård har stor betydelse för kvinnan för att lindra efterföljande psykologiska konsekvenser. / Women experience different emotions towards emergency caesarean section. The experience of an emergency caesarean section is perceived individually. The main purpose of the thesis was to explore psychological experiences by women undergoing an emergency caesarean section and in what ways the nurse can support the woman during emergency caesarean section, as well as the time afterwards. The method used in the thesis was a literature study and ten articles from databases: Pubmed, Scopus, Cinahl and Cochrane were included. Main findings of the study were that there were both positive and negative emotions towards having to give birth by an emergency caesarean section. There were also different perceptions regarding the contact with caregivers such as midwives and nurses. The most commonly described psychological experiences of emergency caesarean section were stress, fear, and lack of control. However, there were also women who experienced relief, gratitude and overall a positive experience towards giving birth through caesarean section. Good communication by caregivers were described as essential by many women. Consultation postpartum with a midwife/nurse was appreciated amongst many women. It allowed women to talk through their individual experience of childbirth and ask questions regarding what had happened. In conclusion, emergency caesarean section can lead to both positive and negative emotions for women due to its unexpectancy and sudden turn of events, leaving many women feeling out of control. It is important that the midwife/nurse is aware of emotions women might feel during the procedure. Emergency caesarean section can be an unexpected and fragile situation for the woman and therefore it is important that caregivers are aware of the impact they have when it comes to the care that they provide at the hospital as well as the time afterwards to prevent psychological consequences for the woman.

Abstrakt   Bakgrund: Antalet ambulansuppdrag i Sverige har ökat med 30 % under en fyra års period. I korrelation med detta har arbetsbelastningen ökat på akutmottagningarna, vilket riskerar patientsäkerheten. Studier har påvisat att en viss mängd ambulanstransporter till akutmottagningar inte är nödvändiga ur ett medicinskt perspektiv.     Syfte: Syftet med studien är att beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenheter av att ta patienter till akutmottagning trots att bedömning gjorts att något akut medicinskt vårdbehov ej föreligger.   Metod: Studien baseras på en kvalitativ metod. Intervjuer med ambulanssjuksköterskor från södra Sverige låg till grund. Intervjuerna spelades in, transkriberades och senare analyserades i enlighet med en kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Det finns flertal faktorer som leder till att icke akut sjuka patienter transporteras till akutmottagningen. Individuella egenskaper, externa faktorer såsom riktlinjer och att läkaren påverkar sjuksköterskans beslut. Miljö som antingen är dålig för patienten men också för personalen. Hot gentemot vårdpersonalen och risken att det egna anseendet påverkas. Samt att primärvården inte har möjlighet att ta emot patienten.   Diskussion: Ambulanssjuksköterskans förmåga att kommunicera med patienten kan ha en inverkan som leder till transport, även om det inte finns ett akut vårdbehov. Studier har påvisat att många larm gällande patienter utan akut medicinskt vårdbehov kan leda till att ambulanssjuksköterskan förlorar empati. Något som skulle kunna vara relevant i beslutsfattandet om vilken vårdnivå som är lämpligast för patienten.   Slutsats: Ambulanssjuksköterskors arbetsmiljö påverkar beslutsfattandet. Oavsett om det är patienten, anhöriga eller andra influenser. Primärvårdens belastning tvingar dem att neka patienter. Detta leder till en ökad arbetsbelastning på akutmottagningen vilket kan riskera patientsäkerheten.

Bakgrund: Akut leukemi är en cancersjukdom som drabbar ungefär 500 personer i Sverige årligen. Det är en livshotande sjukdom som påverkar en persons livssituation både fysiskt och psykiskt. Sjuksköterskan har en viktig roll i vården av dessa patienter där informativt, känslomässigt och praktiskt stöd är de grundläggande komponenterna i omvårdnadsarbetet. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att belysa vuxnas upplevelser av att leva med akut leukemi. Metod: Fjorton artiklar användes till denna litteraturöversikt. Databaserna Pubmed, Cinahl och Psycinfo användes vid litteratursökning. Kvalitetsgranskning och analys av artiklarna ligger till grund för litteraturöversikten. Resultat: Resultatet visade fem kategorier: livsglädje, rädsla och osäkerhet, behov av stöd och information samt upplevda symtom och en förändrad livskvalité. Diskussion: Information och stöd lyfts fram som en viktig komponent i sjuksköterskans omvårdnadsarbete för att hjälpa patienterna att få en känsla av sammanhang. Genom information och stöd ökar individens förmåga till begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet vilket bidrar till en tro på framtiden trots svår sjukdom. Slutsats: Sjuksköterskans kompetens kan utvecklas genom utbildning om hur information, stöd och omvårdnad ges på bästa sätt till denna patientgrupp. / <p>Godkännande datum: 2017-03-21</p>

Syftet med denna studie var att beskriva arbetsterapeutiska insatser för patienter i den akuta fasen efter stroke. Metoden som användes var en systematisk litteraturstudie med deskriptiv ansats där 12 vetenskapliga studier stod till grund för resultatet. Resultatet visade att de arbetsterapeutiska insatserna för patienter i akut fas efter stroke består av bedömning, träning och mobilisering. Bedömning sker mestadels inom funktionsdomänen men ibland även inom aktivitetsdomänen. Det framkommer att interventionerna består av arm-/handfunktionsträning, aktivitetsträning samt att tidig mobilisering praktiseras. Det är inte alltid tydligt vilka interventions- eller bedömningsområden arbetsterapeuten ansvarar för. Ofta talar man om hela teamets insatser och terapeutiska insatser var för sig eller tillsammans med sjukgymnast. Tydligt är att det handlar om tidiga insatser så snart som möjligt efter sjukdomen oavsett profession. Indelning av olika faser vid stroke samt vad arbetsterapin består av är sällan tydligt beskrivet i studierna. Uttryck som arbetsterapi, standardiserad behandling samt traditionell arbetsterapi omnämns utan att tydligt och enkelt klargöra vad detta innebär. Slutsatsen författarna drar av denna studie är att det i granskad vetenskaplig litteratur saknas enhetliga beskrivningar av arbetsterapeutiska insatser i den akuta fasen efter stroke.

Bakgrund: Det är av stor vikt att sjuksköterskan besitter en stark klinisk handlingsberedskap och kontinuerligt får tillfälle att regelbundet utvecklas och hämta nya lärdomar, detta utifrån såväl dagliga interaktioner med patienter och medarbetare som i mer utvecklande utbildningstillfällen. Högteknologiska simuleringsövningar har använts inom hälso- och sjukvården sedan mitten på 1900 talet i syfte att utbilda vårdpersonal. Syfte: Belysa vad högteknologiska simuleringsövningar har för inverkan på sjuksköterskeprofessionen avseende klinisk handlingsberedskap och teamarbete i akuta situationer. Metod: Litteraturöversikt innefattande 13 kritiskt granskade vetenskapliga originalstudier med såväl kvalitativ, kvantitativ som mixad design. Resultat: Högteknologiska simuleringsövningar bidrog i hög grad till ökad kunskapsutveckling för sjuksköterskor i akuta situationer och stärkte dessutom deras kliniska handlingsberedskap. De högteknologiska simuleringsövningarna ansågs även bidragit till ökad självutveckling för sjuksköterskorna, vilket bland annat innebar stärkt självförtroende och självsäkerhet. Teamarbetet beskrevs ha förbättrats genom dessa övningar, där en klarare rollmedvetenhet samt bättre professionell kommunikation nämns. Som ett resultat av detta ansågs såväl patientsäkerheten samt säkerhetskulturen på arbetsplatsen ha förbättrats. Diskussion: Den ökade kunskapsutvecklingen anses bero på kombinationen av teori och praktik vilket kopplas till Benners utvecklingsteori. Slutsats: Resultaten ur denna litteraturöversikt är alla bidragande komponenter till en förbättrad hälso- och sjukvård, vilket visar nyttan och användbarheten av de högteknologiska simuleringsövningarna. / <p>Godkännande datum: 2016-11-01</p>

Målet med generell anestesi är att den skall vara säker och patienten skall känna sig trygg och inte uppleva smärta. Vid planerade operationer får i regel patienter ett samtal med anestesiläkaren där de i lugn och ro hinner få svar på frågor kring sövningen, men ibland ställs patienter inför en akut sövning, I den akuta situationen kan patienter uppleva rädsla, smärta och existentiella frågor kan uppstå. Funderingar som: kommer jag sövas tillräckligt, vakna under operationen eller att inte vakna efter narkosen kan uppkomma. Det finns forskning kring patienters upplevelser kring planerade sövning men mycket sparsamt kring akutsövning. Vad händer med patienten i det akuta skedet? För att vi ska kunna försöka förstå vad som skapar oro och vad en patient som skall sövas akut behöver för att få känna trygghet, behöver detta fenomen belysas. Syftet med examensarbetet var att belysa patienternas upplevelse av vårdandet vid akut sövning. För att kunna få ta del av patienters upplevelser valdes kvalitativ forskningsintervju med semistrukturerade frågor. Åtta informanter deltog i studien som hade varit med om en akutsövning. I resultatet framkom det två huvudkategorier med sex subkategorier. De två huvudkategorier var: att uppleva välbefinnande och att uppleva lidande. Resultatet visade att patienter kände tillit till anestesipersonalen i den akuta situationen, vilket gör att de kände sig trygga vilket gav ett ökat välbefinnande hos patienten. Det som skapade lidande för patienterna var: bristfällig information, att ha förförståelse, tappa kontrollen, smärta och illamående för patienten.

Hjärt- och kärlsjukdomar fortsätter att vara en av de främsta dödsorsakerna i världen. Akut koronart syndrom (AKS) drabbar såväl yngre som äldre, kvinnor som män och personer ur alla samhällsgrupper. Att drabbas av sjukdom är en individuell och personlig upplevelse vilket vården bör ta hänsyn till i mötet med varje enskild patient. Syftet var att beskriva patienters symtom vid insjuknande i akut koronart syndrom. Metoden som valdes var litteraturöversikt. En litteraturöversikt ger möjligheten att belysa och beskriva redan existerande forskning. Sökningarna gjordes via databaserna PubMed och CINAHL vilket resulterade i 17 inkluderade artiklar. Dataanalysen genomfördes med integrativ analys. Resultatet påvisade stor variation i insjuknandet i AKS men också flertalet likheter. Det vanligaste symtomet var bröstsmärta eller obehag i bröstet för samtliga patientgrupper. Majoriteten av patienter upplevde minst ett prodromalsymtom. Den genomsnittliga symtombördan för samtliga AKS-diagnoser var mellan fem till sex symtom. Likheter framkom också vid flertalet analyser av symtomkluster, såväl vid analys av en bred population som inom specifika samhällsgrupper. Samtidigt fanns tydliga skillnader mellan olika samhällsgrupper me avseende på kön, ålder, komorbiditet, socioekonomisk status samt etnisk och kulturell tillhörighet. Tydliga skillnader kunde också observeras vid jämförelse av insjuknande i IAP, NSTEMI och STEMI. Slutsats: Tydliga skillnader såväl som stora likheter förekommer vid insjuknande i AKS mellan olika samhällsgrupper. För att förbättra möjligheten att göra liknande jämförelse och öka generaliserbarheten behöver standardisering ske gällande datainsamlingen av symtom. En standardisering av datainsamlingen skulle ge förbättrade förutsättningar att dra slutsatser kring insjuknandet i AKS för att kunna erbjuda personer en personcentrerad vård.

Patienter som ska opereras genomgår alla den preoperativa fasen. Där har anestesisjuksköterskan som uppgift att fånga upp, identifiera och möta patienten för att skapa trygghet inför operation. Patienter som ska genomgå en akut operation har till skillnad från ett planerat ingrepp, en kortare preoperativ fas. Detta innebär mindre utrymme för ett individanpassat möte och därmed ökad risk att patienten drabbas av ett lidande. Syftet med examensarbetet var att undersöka patienters upplevelser av den preoperativa fasen vid en akut operation. En kvalitativ intervjustudie genomfördes och åtta patienter medverkade. I resultatet identifierades fyra huvudkategorier: Behovet av att bli satt i centrum, Vikten av att inkluderas, Avsaknad av kontroll och Känslor inför anestesi. Deltagarna belyste bland annat känslor som oro och ångest inför narkosen samt maktlöshet. De betonade även vikten av att anestesisjuksköterskan har ett gott bemötande och inkluderar patienten i vården. Detta skapar en känsla av trygghet inför sövning. Den preoperativa fasen präglas även av ovisshet där tidigare erfarenheter och kontinuerlig information anses betydande för att minska oron. Resultatet motsäger sig delvis tidigare forskning inom området. Deltagarna upplevde bland annat mindre oro och ångest jämfört med tidigare studier, vilket kan bero på att väntetiderna och den generella beläggningen var mindre under studiens utförande. Däremot lyftes anestesisjuksköterskans förhållningssätt och bemötande fram som helt avgörande för patienters upplevelse av trygghet i den preoperativa fasen.

Smärtkatastrofiering är ett fenomen som beskriver känslan av hjälplöshet, överdriven förstoring och ältande av smärta. Postoperativ smärta är den vanligaste komplikationen efter kirurgiska ingrepp och trots effektiva läkemedel upplever många smärta. Senare forskning har visat att smärta är ett komplext begrepp och innefattar flertalet aspekter. Psykologiska prediktiva faktorer har studerats de senaste 20 åren och flera har uppvisat en korrelation till akut postoperativ smärta. Akut smärta är en riskfaktor för att utveckla långvarig smärtproblematik vilket innebär möjligheten att förhindra den genom att undvika akut postoperativ smärta. Smärtkatastrofiering kan vara en faktor för det. Att undersöka betydelsen av smärtkatastrofiering för att förutse akut postoperativ smärta. En systematisk litteraturöversikt från databaserna CINAHL, PubMed, PsycInfo och Web of Science. Vuxna över 18 år som smärtkatastrofierat innan operation och smärtutvärderats efter. Innehållsanalys med resultatpresentation i metaanalys och text. Smärtkatastrofiering har en låg till måttligt korrelation till postoperativsmärta. Sammanställningen av regressionsanalyserna visar både samband och inte. Oddsratio (OR) visar inget samband till postoperativsmärta. Resultatet visar att mer specifik och kontrollerade studier behöver göras för att koppla smärtkatastrofiering till postoperativ smärta. Korrelationer kan påverkas av flera variabler och även om den är signifikant kan inga större slutsatser dras än. Preoperativa omvårdnadsstrategier hos de som smärtkatastrofierat högt skulle rekommenderas för att undersöka eventuella positiva effekter. Liknande studier hos de med ångest har gjorts och visat lovande resultat.

Bakgrund: Arbetet som kommunsjuksköterska är i många fall ensamt vilket bidrar till ettstort ansvar. I dagens samhälle blir befolkningen äldre och många vårdas inom hemsjukvård och på äldreboende. Vid det akuta omhändertagandet av äldre patienter kan ett beslutsstöd vara till hjälp för kommunsjuksköterskan i sin bedömning för att få en uppfattning om patientens tillstånd och vad det finns för behov av vidare vård. Syfte: Syftet var att beskriva kommunsjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med ett beslutsstöd vid akut omhändertagande av äldre. Metod: En intervjustudie med kvalitativ ansats som baserades på sju semistrukturerade intervjuer som analyserades på manifest nivå. Resultat: Resultatet visar på att sjuksköterskorna fann olika hjälpmedel vid osäkerhet. Beslutsstödet ger en trygghet vid omvårdnadsåtgärder och den egna erfarenheten har betydelse i bedömningar. Beslutsstödet upplevs vara ett stöd i det akuta omhändertagandet som bidrar till en struktur vid bedömning och ett system för överrapportering. Användandet av beslutsstödet har minskat relaterat till tidkrävande dubbeldokumentation, falska indikationer och brist på uppföljningsutbildning. Slutsats: Kommunsjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med ett beslutsstöd har ingett trygghet och struktur vid det akuta omhändertagandet. Sjuksköterskans egna erfarenheter har betydelse vilket i samband med andra faktorer har minskat det praktiska användandet avbeslutsstödet.