Patienter med akut koronart syndrom är idag en stor utmaning för svensk ambulanssjukvård. Smärt- och ångestproblematiken är speciellt viktig ur ett vårdvetenskapligt perspektiv. Det är känt att ett bra bemötande från ambulanspersonalen och noggrannhet i den specifika omvårdnaden optimerar patientens upplevelse av given vård. Patienternas upplevelser av väntan på vård och omhändertagandet i ambulansen är därför aspekter som bör studeras ytterligare för att utveckla det prehospitala vårdandet. Syftet med studien var att fördjupa kunskaperna om patienters upplevelser av vårdandet vid akut koronart syndrom i samband med ambulanssjukvårdens omhändertagande. En kvalitativ forskningsmetod har tillämpats. Sex patienter på en hjärtintensivavdelning i Västra Götalandsregionen har intervjuats. Intervjuerna som har bearbetats med innehållsanalys. I resultatet beskrivs domänerna Insjuknande och Omhändertagande. Fem kategorier med tillhörande underkategorier presenteras: Lidande, Skuld, Autonomi, Vårdlidande och Välbefinnande. Detta resultat tolkades till temat: Vara dubbelt drabbad men får tvåfaldig hjälp, både inifrån och utifrån. I diskussionen belyses resultatet utifrån annan forskning och flera likheter lyfts fram, men även vad som är nytt. Patienternas strategier för att på egen hand bemästra smärtan och att i första hand konsulterar en vårdcentral eller någon anhörig, innan de ringer efter en ambulans, diskuteras också. Vidare diskuteras patienternas upplevelse av vårdlidande och hur ett ökat medvetande om patientperspektivet kan utveckla den prehospitala vården. Slutsatsen är att det prehospitala vårdandet kan förebygga och reducera både lidande och vårdlidande. Ytterligare förbättringspotentialer finns genom att stärka patientens autonomi samt genom att öka ambulansens komfort. Dessutom kan den prehospitala smärt- och ångestlindringen förbättras. Slutligen måste patientens kunskaper om akut koronart syndrom förbättras, för att minska skuldkänslan och motivera till att tidigt söka vård. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

I dagens prehospitala sjukvård är det inte bara ambulanspersonal som möter patienten. Även räddningstjänsten har viss patientkontakt och kunskap i att möta en person som är skadad, svårt sjuk eller i chock. Sedan några år tillbaka pågår ett projekt i Södra Älvsborgs Räddningstjänst förbund (SÄRF) som heter ”I Väntan På Ambulans” (IVPA). Denna personalstyrka finns på några av landbygdens deltidsstationer och skall kunna nå invånarna i kommunen vid prio ett larm (ambulanslarm med högsta prioritet) då larmad ambulans har lång framkörningstid till den drabbade. Trots att IVPA har funnits sen mitten av 1980 talet i Sverige saknas kvalitativ forskning om hur patienten upplever mötet med IVPA. Syftet med studien är att beskriva hur personer med akut bröstsmärta som bor på landsbygden upplever mötet med IVPA-styrkan. Metoden som valdes är intervjuer av fem stycken landsbygds invånare. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet pekar på att IVPA gör en betydande insats när det gäller patienter som drabbas av akut bröstsmärta på landsbygden. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Ambulanssjuksköterskan anses arbeta inom ett komplext kunskapsfält då denmedicinska kunskapen och vårdvetenskapen skall samordnas med yrkeserfarenheten föratt kunna göra en adekvat bedömning. Studier visar att en tredjedel avambulansuppdragen inte är i behov av ambulanstransport enligt ambulanspersonalen. Itakt med ökad kompetens i ambulanssjukvården upplevs en önskan att tillgodose ickeakuta patienter på ett bättre sätt. Syftet med studien är att beskrivaambulanssjuksköterskans upplevelser av att bedöma icke akuta patienter och omkompetensen tas till vara i dessa icke akuta situationer. Denna kvalitativa intervjustudieinnehåller åtta intervjuer med specialistsjuksköterskor i en ambulansorganisation. Föratt bearbeta materialet har kvalitativ innehållsanalys använts och fem olika kategorierframträdde. Resultatet beskriver att ambulanssjuksköterskan i sin bedömningkontrollerar patientens vitala parametrar och tar hänsyn till patientens sociala situationmen har begränsat stöd i bedömningen. En triagemodell kan vara ett beprövatbeslutsstöd i bedömningen. Det beskrivs att ambulansuppdragen har skiftande behovfrån avancerad övervakning och läkemedelshantering till transporter utan vårdbehov.Ambulanssjuksköterskan anser sig ha kompetens att bedöma om patienten är i behov avambulanssjukvård eller ej men det är viktigt att vara överrens med patienten så attpatienten känner trygghet. Riktlinjer kring dessa icke akuta patienter är en förutsättningi ambulanssjukvården för att ambulanssjuksköterskan skall kunna hantera dennapatientgrupp. Framtida svenska studier är ett måste för att utveckla och utvärdera ettkvalitetssäkert omhändertagande i dessa icke akuta situationer. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Ett av de vanligaste symtomen, oavsett diagnos, som vårdare inom prehosptial akutsjukvård möter är patienter med olika smärttillstånd/symtom. När vårdare närmar sig patienter med smärta är det viktigt att vara medveten om att alla individer upplever, tolererar och hanterar smärta på sitt eget sätt samt att ha redskap för att möta och omhänderta dessa patienter. Det finns idag ingen studie som visar på patienters egna upplevelser av att bli vårdad inom prehospital akutsjukvård med smärta. Det är därför av särskilt intresse att få ta del av patienters erfarenheter och upplevelser i samband med att de vårdats i ambulans med smärttillstånd. Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelse av omhändertagandet inom ambulanssjukvården i samband med akut smärta.Metoden i studien har varit kvalitativ intervju. Tolv intervjuer genomfördes med tidigare patienter som åkt ambulans när de insjuknat i akut smärta. Data har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.Resultatet presenteras i sex kategorier: ”Att få vara delaktig i sin vård”, ”Bemötandet har betydelse i omhändertagandet”, ”Att känna förtroende för ambulanspersonalen”, ”Att bli hörd”, ”Samtalets betydelse” och ”Att få och ta emot information”. Innehållet i dessa kategorier mynnande ut i två teman: ”Att inbjudas i vårdandet” och ”Att känna sig respekterad”. / <p>Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Många akutmottagningar har problem med stora patienttillströmningar och överfyllda väntrum. Det beror delvis på att många söker vård där trots att de bedöms som ej akut sjuka ur rent medicinsk synpunkt. Syftet med studien var att belysa de ej akut sjuka patienternas upplevelser av bemötandet på akutmottagning. Det är en utsatt patientgrupp då deras omvårdnad och behov ofta kommer i skuggan av de patienter som prioriteras vara akut sjuka. Patienter som beskrivs som ej akut sjuka är de som har fått en låg prioriteringsgrad enligt den prioriteringsskala som använts.Studien grundades på en dataanalys av sex kvalitativa artiklar där Evans (2003) modell användes. Det resulterade i två huvudteman; Respekt, vänlighet, omtänksamhet, information viktigt i bemötandet och En god relation fick patienterna att känna sig bekräftade, samt fem subteman. Det framkom att patienternas upplevelser och förväntningar av bemötandet handlade om att bli bemötta med respekt, vänlighet och omtänksamhet. Vikten av en god relation med personalen betonades då bristande information och bemötande var en av de största orsakerna till missnöje. Väntetiden upplevdes mest negativ och var det största hindret för att de ej akut sjuka patienterna skulle känna sig nöjda. De kände sig ofta bortglömda och åsidosatta. I resultatet framkom att patienterna oftast nöjde sig med små åtgärder för att känna sig bra bemötta och omhändertagna. Slutsatsen är att omvårdnaden kan förbättras genom ett bättre bemötande och att mer information ges på akutmottagningarna. / Program: Fristående kurs

I en akut situation har det genom alla tider varit patienten som står i centrum för vårdpersonalen. Viktigt att tänka på är att det i skuggan finns flera personer som berörs av situationen trots att de inte har någon fysisk skada, vi tänker på patientens närstående. Syftet med uppsatsen är att beskriva närståendes upplevelser i en akut situation. För att på ett tydligt och beskrivande sätt belysa närståendes upplevelser gjordes en litteraturöversikt med nio kvalitativa artiklar. I resultatet identifierades fyra olika teman: att uppleva ett kaos, att vilja vara nära, att vänta på information och att vilja bli uppmärksammad. Den akuta situationen skapar ett lidande som inte bara påverkar patientens utan även närståendes livsvärld. Sjuksköterskan behöver vara medveten om och lyhörd för närståendes behov i ett tidigt skede och skapa en vårdande relation där närstående känner att de blir sedda. Genom att göra närstående delaktiga i situationen kan det leda till ett minskat lidande samtidigt som närstående kan tillföra något som sjuksköterskan saknar. Det kan vara information om patientens historia och eventuella önskemål som patienten själv kan ha svårt att förmedla i den akuta situationen. Kunskapen om hur närstående upplever och påverkas i den akuta situationen ger sjuksköterskan ytterligare verktyg om hur hon kan bemöta närstående på ett professionellt sätt för att minska deras lidande. En fortsatt forskning om hur närstående upplever en akut situation genererar en ökad kunskap och förståelse för hur viktiga närstående är inom vården. / Program: Sjuksköterskeutbildning

<p>Syftet med denna studie var att beskriva och följa upp ett utredningshems utredningstexter. Dessa beskrivningar ämnades användas till att relatera utredningshemmet till dess omgivning. I uppsatsen gjordes innehållsanalys av både kvantitativ och kvalitativ karaktär av 18 utred-ningstexter. Dessutom gjordes en uppföljning med strukturerade telefonintervjuer, där frågor ställdes till ett urval föräldrar ur undersökningsgruppen. Studiens resultat visade att främst yngre barn utreds på utredningshemmet. En övervägande majoritet av barnen hade föräldrar födda utomlands. Den vanligaste problematiken hos familjerna var psykisk ohälsa hos föräl-dern/ föräldrarna. Utredningshemmet hade oftast föreslagit familjebehandling i dygnet runt vård som insats. Utredningshemmets förslag till insatser hade följts i mindre än hälften av fallen. Oftast var det familjebehandling i dygnet runtvård som inte hade genomförts. Föräld-rarna angav att situationen 1-2 år efter utskrivning från utredningshemmet blivit bättre. De uppgav oftast anledningar till att situationerna blivit bättre som inte kunde relateras direkt till genomförda insatser. I studiens analys fördes ett resonemang utifrån de organisationsteoretis-ka begreppen isomorfi och rationaliserade myter, då diskuterades främst de skilda förutsätt-ningar för arbetet som organisationerna ”utredningshem” och ”socialtjänst” har. Spekulering-arna rörde sig kring att utredningshemmen inte behövt ta någon ekonomisk hänsyn vid be-dömning av behov av insatser. Vidare diskuterades om resultaten speglar hur organisationerna söker legitimera sitt arbete gentemot sin omgivning.</p>

<p>Vårt syfte med undersökningen har varit att med hjälp av intervjuer ta reda på hur några pedagoger säger sig arbeta med konflikthantering. Vi valde att intervjua fyra pedagoger på två olika förskolor. Båda förskolorna arbetar med arbetsmetoden lösningsinriktad pedagogik. Pedagogerna talar om ett brett arbete som innefattar förebyggande arbete, akut konflikthantering och uppföljande arbete. Det arbete som pedagogerna berättar om kan till stora delar relateras till arbetsmetoden lösningsinriktad pedagogik. I den lösningsinriktade pedagogiken och den konflikthantering som pedagogerna berättar om har vi kunnat dra kopplingar till psykologerna Vygotskij och Skinners teorier, samt till annan tidigare forskning.</p>

<p><strong>Syfte:</strong> Syftet med denna studie är att beskriva hur pappor upplever ett akut kejsarsnitt.</p><p><strong>Metod: </strong>Deskriptiv studie med kvalitativ design. Semi-strukturerade intervjuer genomfördes med tio pappor som varit med om ett akut kejsarsnitt.  </p><p><strong>Resultat: </strong>I studien framkom positiva upplevelser av akut kejsarsnitt så som ett bra bemötande av personalen och en känsla av att bli omhändertagen. Personalen uppfattades som proffsiga, trevliga och snälla. Det var framförallt efter det akuta kejsarsnittet som pappor upplevde en delaktighet då de själva fick ta hand om barnet. De såg då sin roll som betydelsefull. Pappans<em> </em>upplevelser av det akuta kejsarsnittet kan också<em> </em>vara kaotisk och traumatisk. Det fanns en önskan om psykologiskt stöd efter det akuta kejsarsnittet. Pappor upplevde att de inte kunde hjälpa till med så mycket praktiskt under själva kejsarsnittet utan de upplevde mer att de var ett mentalt stöd för mamman. Det fanns upplevelser av bristande information, både före, under och efter det akuta kejsarsnittet.</p><p><strong>Slutsats: </strong>Då det framkom i studien att det fanns en önskan om psykologiskt stöd bör det införas rutiner för att fånga upp dessa pappor och en möjlighet att erbjuda dem hjälp. Vad gäller information bör riktlinjer utformas för att pappor ska känna att de är väl informerade genom hela förloppet, informationen bör individanpassas. En informationsbroschyr om akut kejsarsnitt kan utformas och finnas tillgänglig på förlossningsavdelningar som ett led i informationsgivning.</p><p><strong>Nyckelord: </strong>Pappa, akut kejsarsnitt, upplevelser.</p>

Syftet med denna studie var att beskriva och följa upp ett utredningshems utredningstexter. Dessa beskrivningar ämnades användas till att relatera utredningshemmet till dess omgivning. I uppsatsen gjordes innehållsanalys av både kvantitativ och kvalitativ karaktär av 18 utred-ningstexter. Dessutom gjordes en uppföljning med strukturerade telefonintervjuer, där frågor ställdes till ett urval föräldrar ur undersökningsgruppen. Studiens resultat visade att främst yngre barn utreds på utredningshemmet. En övervägande majoritet av barnen hade föräldrar födda utomlands. Den vanligaste problematiken hos familjerna var psykisk ohälsa hos föräl-dern/ föräldrarna. Utredningshemmet hade oftast föreslagit familjebehandling i dygnet runt vård som insats. Utredningshemmets förslag till insatser hade följts i mindre än hälften av fallen. Oftast var det familjebehandling i dygnet runtvård som inte hade genomförts. Föräld-rarna angav att situationen 1-2 år efter utskrivning från utredningshemmet blivit bättre. De uppgav oftast anledningar till att situationerna blivit bättre som inte kunde relateras direkt till genomförda insatser. I studiens analys fördes ett resonemang utifrån de organisationsteoretis-ka begreppen isomorfi och rationaliserade myter, då diskuterades främst de skilda förutsätt-ningar för arbetet som organisationerna ”utredningshem” och ”socialtjänst” har. Spekulering-arna rörde sig kring att utredningshemmen inte behövt ta någon ekonomisk hänsyn vid be-dömning av behov av insatser. Vidare diskuterades om resultaten speglar hur organisationerna söker legitimera sitt arbete gentemot sin omgivning.