No description available.

<p>Abstrakt</p><p>Bakgrund: Smärta är ett fenomen som upplevs olika, alla individer som någon gång drabbas av smärta reagerar olika starkt. Hur individen tolkar och bemästrar smärtupplevelsen är beroende av vilken ålder, kön, kulturell och social bakgrund de tillhör. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa om sjuksköterskans förhållningssätt och patientens upplevelse av bemötandet vid ett akut smärttillstånd. Metod: Studien är baserad på fjorton artiklar från 2002-2007 och vi har funnit dom i databaserna PubMed och Cinahl. Resultat: Snabb identifiering av smärta är viktigt vid behandling av smärta. För att behandlingen skall bli så god som möjligt är dialogen mellan patient och sjuksköterska viktig. Utbildning samt rutin har visat sig vara till stor fördel vid behandling då hela patienten är i fokus och inte endast symtomet. Smärtinstrument är bra som hjälpmedel vid behandling av smärta men bör vara ett komplement till patientens verbala beskrivning av tillståndet. Konklusion: Efter en sammanställning av denna studie kan det konstateras att kommunikation och smärtlindring samt vårdpersonalens attityder påverkar människor som drabbats av tillståndet akut smärta</p>

<p>Utbrottet av svår akut respiratorisk sjukdom (SARS) under 2003 orsakade en utsatt situation för sjukvårdspersonalen. Denna litteraturstudie ämnar belysa sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter med SARS. Studien visar att sjuksköterskorna var den yrkeskategori som upplevde mest stress och oro. En känslomässigt präglad konflikt upplevdes mellan den professionella skyldigheten att vårda och hotet mot den egna och anhörigas hälsa, vilket skapade känslor som skuld, rädsla och oro. Skyddsutrustningen upplevdes vara fysiskt obehaglig och minimal patientkontakt upplevdes som ett etiskt dilemma. Sjuksköterskorna upplevde maktlöshet då de var oförmögna att hjälpa sina patienter på ett kompetent sätt. SARS-epidemin orsakade en utbredd psykisk ohälsa bland sjuksköterskorna, men även positiva aspekter som personlig växt, ökat hygienmedvetande samt stärkta familjeband och relationer med kollegor upplevdes. För att kunna möta framtida epidemier på ett adekvat sätt behövs mer forskning angående hur sjuksköterskorna kan hantera de upplevelser som arbetet mot en smittsam sjukdom medför.</p>

<p>Att bemöta patienter efter en traumatisk händelse kräver goda kunskaper både medicinskt och psykologiskt. Här krävs kunskap i vilka normala processer som pågår samt vilka patologiska tillstånd som kan uppkomma för att kunna ge ett adekvat omhändertagande. Syftet med studien var att belysa patienters upplevelse av sjuksköterskors bemötande i det akuta omhändertagandet. Studien utfördes som en litteraturstudie där 13 artiklar analyserades. Resultatet visade att patienter uppfattar teknisk kompetens som det viktigaste i det initiala omhändertagandet. I ett något senare skede upplevdes ett mer informellt, mer personligt bemötande med mer fokus på de psykiska behoven som viktigt. Känslan av att ha tappat kontrollen, rädsla för vad som komma skall, att bli lämnad ensam beskrevs genomgående av patienterna. De tyckte det var viktigt att få känna sig delaktiga, att sjuksköterskan fanns där för patienten, att de tillgavs information samt att de blev sedda som en individ med egna behov. Forskningen om detta ämne är sedan tidigare begränsad så mer forskning inom detta område behövs. Även forskning angående hur sjuksköterskan upplever att hon själv bemöter patienter och varför hon gör så, hade varit intressant att undersöka och förhoppningsvis bidragit till ökad kvalitet av omvårdnaden i det akuta mötet.</p> / <p>Meeting patients after a traumatic event requires a good knowledge both medically and psychologically. This requires knowledge of the normal processes going and what pathological condition that may arise in order to provide proper care. The aim of our study was to illuminate patients 'experiences of nurses' responses in the acute care. The study was carried out based on a literature study in which 13 articles were analyzed. The results showed that patients perceived technical competence as the most important in the initial management. In a slightly later stage experienced a more informal, more personal approach with more focus on the mental health needs as important. Feeling of having lost control, fear of what is to come, to be left alone was described consistently by patients. They thought it was important to feel involved, that the nurse was there for the patient, that they were given information and that they were seen as an individual with individual needs. Research on this topic is limited so more research in this area is needed. Also research how the nurse feels that she responds to patients and why she does it would have been interesting to investigate and hopefully contributed to increasing the quality of nursing care in the emergency meeting.</p>

No description available.

<p> </p><p>Syftet med denna studie var att beskriva arbetsterapeutiska insatser för patienter i den akuta fasen efter stroke. Metoden som användes var en systematisk litteraturstudie med deskriptiv ansats där 12 vetenskapliga studier stod till grund för resultatet. Resultatet visade att de arbetsterapeutiska insatserna för patienter i akut fas efter stroke består av bedömning, träning och mobilisering. Bedömning sker mestadels inom funktionsdomänen men ibland även inom aktivitetsdomänen. Det framkommer att interventionerna består av arm-/handfunktionsträning, aktivitetsträning samt att tidig mobilisering praktiseras. Det är inte alltid tydligt vilka interventions- eller bedömningsområden arbetsterapeuten ansvarar för. Ofta talar man om hela teamets insatser och terapeutiska insatser var för sig eller tillsammans med sjukgymnast. Tydligt är att det handlar om tidiga insatser så snart som möjligt efter sjukdomen oavsett profession. Indelning av olika faser vid stroke samt vad arbetsterapin består av är sällan tydligt beskrivet i studierna. Uttryck som arbetsterapi, standardiserad behandling samt traditionell arbetsterapi omnämns utan att tydligt och enkelt klargöra vad detta innebär.</p><p>Slutsatsen författarna drar av denna studie är att det i granskad vetenskaplig litteratur saknas enhetliga beskrivningar av arbetsterapeutiska insatser i den akuta fasen efter stroke.</p><p> </p>

No description available.

Abstrakt Bakgrund: Smärta är ett fenomen som upplevs olika, alla individer som någon gång drabbas av smärta reagerar olika starkt. Hur individen tolkar och bemästrar smärtupplevelsen är beroende av vilken ålder, kön, kulturell och social bakgrund de tillhör. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa om sjuksköterskans förhållningssätt och patientens upplevelse av bemötandet vid ett akut smärttillstånd. Metod: Studien är baserad på fjorton artiklar från 2002-2007 och vi har funnit dom i databaserna PubMed och Cinahl. Resultat: Snabb identifiering av smärta är viktigt vid behandling av smärta. För att behandlingen skall bli så god som möjligt är dialogen mellan patient och sjuksköterska viktig. Utbildning samt rutin har visat sig vara till stor fördel vid behandling då hela patienten är i fokus och inte endast symtomet. Smärtinstrument är bra som hjälpmedel vid behandling av smärta men bör vara ett komplement till patientens verbala beskrivning av tillståndet. Konklusion: Efter en sammanställning av denna studie kan det konstateras att kommunikation och smärtlindring samt vårdpersonalens attityder påverkar människor som drabbats av tillståndet akut smärta

Utbrottet av svår akut respiratorisk sjukdom (SARS) under 2003 orsakade en utsatt situation för sjukvårdspersonalen. Denna litteraturstudie ämnar belysa sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter med SARS. Studien visar att sjuksköterskorna var den yrkeskategori som upplevde mest stress och oro. En känslomässigt präglad konflikt upplevdes mellan den professionella skyldigheten att vårda och hotet mot den egna och anhörigas hälsa, vilket skapade känslor som skuld, rädsla och oro. Skyddsutrustningen upplevdes vara fysiskt obehaglig och minimal patientkontakt upplevdes som ett etiskt dilemma. Sjuksköterskorna upplevde maktlöshet då de var oförmögna att hjälpa sina patienter på ett kompetent sätt. SARS-epidemin orsakade en utbredd psykisk ohälsa bland sjuksköterskorna, men även positiva aspekter som personlig växt, ökat hygienmedvetande samt stärkta familjeband och relationer med kollegor upplevdes. För att kunna möta framtida epidemier på ett adekvat sätt behövs mer forskning angående hur sjuksköterskorna kan hantera de upplevelser som arbetet mot en smittsam sjukdom medför.

SAMMANFATTNING Buksmärtor är en av de vanligaste orsakerna till att människor söker sjukvård. Historiskt sett har smärtlindring till patienter med buksmärta varit restriktiv. Otillräcklig smärtlindring kan bero på rädsla för att smärtlindrande läkemedel ska dölja viktiga kliniska tecken som kan leda till diagnostiska svårigheter. Syfte: Att undersöka i vilken omfattning ambulanssjuksköterskan smärtlindrar patienter med buksmärta, i vilken utsträckning patienter smärtskattas samt om det föreligger någon skillnad mellan män och kvinnor när det gäller administrering av smärtlindrande läkemedel och omfattning av smärtskattning prehospitalt. Metod: En retrospektiv jämförande deskriptiv journalgranskning med kvantitativ ansats. Ett konsekutivt urval gjordes och sammanlagt granskades 200 journaler, varav 100 omfattade kvinnor och 100 omfattade män. Resultat: 21 % (n=42) av patienterna smärtlindrades. Det fanns ingen statistisk signifikans som visade att kvinnor och män smärtlindrades i olika omfattning. Det var 34,5 % (n=69) av patienterna som smärtskattades, och ingen skillnad mellan könen påvisades. Denna studie är av betydelse för specialistsjuksköterskor och andra personalkategorier som omhändertar patienter med buksmärta. Studien bidrar med kunskap som kan leda till att det prehospitala omhändertagandet av patienter med buksmärta utvecklas och förbättras. / ABSTRACT Abdominal pain is one of the most common reasons for seeking medical care. Historically, pain relief in patients with abdominal pain has been restrictive. Causes of inadequate pain relief could be fear that analgesics will mask important clinical signs that can lead to diagnostic difficulties. Aim: To investigate to what extent patients with abdominal pain receive analgesics, the extent to which patients’ pain is rated and if there is any difference between men and women in the administration of analgesics and the extent of prehospital pain measurement. Method: A retrospective comparative descriptive medical record review with quantitative data. A consecutive selection was made and a total of 200 medical records were reviewed, 100 involved women and 100 involved men. Result: 21 % (n=42) of the patients were given analgesics. Men and women were treated equally in terms of pain relief. There were 34,5 % (n=69) of the patients who were asked to estimate their pain, and no difference between sexes was detected. This study is relevant to healthcare professionals who treat patients with abdominal pain. The result of this study can be used in the development and the improvement of the prehospital care of patients with abdominal pain.