Att arbeta inom ambulanssjukvården innebär ökad risk för att utsättas för en så kallad kritisk händelse som kan leda till olika stressreaktioner bland annat ångest, akut stressyndrom (ASD), posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och depression. Symptom på dessa reaktioner kan innefatta hjärtklappning, sömn - och koncentrationssvårigheter men också empatitrötthet, vilket påverkar vårdpersonalens förmåga att känna empati med sina patienter och förmågan att vårda dessa på bästa sätt. Avlastande samtal är ett psykologiskt stöd som används för ambulanspersonal i dagsläget som ett försök att motverka olika typer av stressreaktioner.   Syftet var att beskriva kunskapsläget kring avlastande samtal för ambulanspersonal efter att de utsatts för kritiska händelser.   Som metod användes allmän litteraturöversikt med induktiv ansats där 15 vetenskapliga artiklar valdes ut och som besvarade den här studiens syfte. Artiklarna söktes i databaserna CINAHL och PubMed och analyserades med integrerad analys   I resultatet framkom fyra kategorier: utveckling och minskade stressreaktioner, avsaknad av avlastande samtal, negativa upplevelser och informellt kamratstöd.   Som slutsats kan konstateras att det finns ett behov av ökad kunskap och utbildning kring avlastande samtal och stressreaktioner hos ambulanspersonal som utsatts för en kritisk händelse. Den fortsatta forskningen som behövs bör fokusera på en evidensbaserad modell för avlastande samtal. / To work in the field of ambulance care comes with an increased risk to be exposed to a so-called critical incident which can lead to several stress reactions, including anxiety, acute stressdisorder (ASD), posttraumatic stressyndrome (PTSD) and depression. Symptoms of these reactions can include increased heart rate, sleep- and concentration difficulties but also compassion fatigue, which will affect the nursing staff's ability to feel compassion towards their patients and their ability to care for those patients in the best way possible. Relief calls is a form of psychological support that is used for ambulance personnel nowadays as a way of trying to counteract different types of stress reactions.   The aim of this study was to describe the state of knowledge concerning relief calls among ambulance personnel after being exposed to critical incidents.   The method used, was a general literature review with an inductive onset where 15 scientific articles were included that gave answer to the aim of this study. The articles were found in the medical databases CINAHL and PubMed and was analysed using an integrated method.   The result generated four categories: development and reduced stress reactions, lack of relief calls, negative experiences, informal peer-support.   As a conclusion it was found that there is a need for increased knowledge and education concerning relief calls and stress reactions among ambulance personnel that has been exposed to a critical incident. The research needed in the future should focus on finding evidence-based models for relief calls

Bakgrund: Mäns våld mot kvinnor är ett globalt samhällsproblem och är ett allvarligt hot mot kvinnors fysiska och psykiska ohälsa. Ambulanssjuksköterskan är oftast den första personen i vårdkedjan som möter våldsutsatta kvinnor i en prehospital miljö. Syfte: Syftet med studien var att få en djupare beskrivning av ambulanssjuksköterskans upplevelser av att identifiera våldsutsatta kvinnor prehospitalt. Metod: En kvalitativ intervjustudie tillämpades och vid intervjuerna användes Critical Incident Technique. Studien genomfördes på två ambulansstationer i ett län i Sverige där åtta ambulanssjuksköterskor deltog i studien. Analys av intervjuerna utgick från fenomenologin som inriktade sig på ambulanssjuksköterskans levda erfarenheter av att möta våldsutsatta kvinnor. Resultat: Analysen ledde fram till tre teman som benämndes våldets uttryck, våldets kommunikation och våldsrelaterad kunskap och erfarenhet. De tre teman genererade i åtta underteman. Konklusion: Det upplevdes enkelt att misstänka våld av flera skäl men att det var svårare att få våldet bekräftat och identifierat på grund av flera hinder i omhändertagandet. Alla hinder baserades på att det saknades tillräckligt med erfarenhet, kunskap och utbildning om ämnet. / Background: Men's violence against women is a global problem and a serious threat to women's physical and mental illness. The ambulance nurse is usually the first person in the care chain to meet abused women in a prehospital environment. Aim: The purpose of the study was to get a deeper description of the ambulance nurse's experiences of identifying abused women in prehospital care. Method: A qualitative interview study was applied and the Critical Incident Technique was used in the interviews. The study was performed at two ambulance stations in a county in Sweden. Eight ambulance nurses participated in the study. Analysis of the interviews was based on a phenomenological method that focused on the ambulance nurse's lived experiences of meeting abused women. Results: The analysis led to three themes called violence expression, violence communication and violence-related knowledge and experience. The three themes generated in eight sub-themes. Conclusion: It was experienced that it was easy to suspect violence for several reasons, but it was more difficult to get the violence confirmed and identified due to several obstacles in care. All obstacles were based on lack of sufficient experience, knowledge and training in domestic violence.

The topic of this master’s thesis is design of rescue vehicle, more specifically medical rescue vehicle in the category C intended for immediate medical assistance and subsequent transport. The main aim of this design is to create object fulfilling the ergonomic, technical and esthetic requirements.

Bakgrund: Antalet ärenden för ambulanssjukvården som rör psykisk ohälsahar ökat under de senaste åren till följd av att psykiska ohälsan ökat i samhället. Ambulanssjuksköterskan arbetar i en komplex miljö med blandat patientklientel, vilket medför behov av bred kompetens inom flertalet områden. Tidigare forskning påvisar svårigheter kring omhändertagandet avpsykiatriska patienter i den prehospitala vårdmiljön, dock finns begränsad forskning inom området. Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att möta patienter med psykisk ohälsa. Metod: En kvalitativ intervjustudie med nio ambulanssjuksköterskor från fyra ambulansstationer i Region Västerbotten, Region Norrbotten respektive Region Västernorrland genomfördes. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Ambulanssjuksköterskors upplevelser av att möta psykisk ohälsa prehospitalt resulterade i två kategorier, Förutsättningar som stärker vårdmötet och Hinder för ett lyckat möte. Kategorierna omfattar följande underkategorier att känna stöd i vårdmötet, att skapa en stödjande relation, att anpassa bemötandet, att det brister i vårdkedjan, att sakna verktyg, att kännafrustration, att patientgruppen är negligerad. Slutsats:Ambulanssjuksköterskor upplever tillfredsställelse när de skapar en stödjanderelation till patienten och därmed lyckas med sitt patientbemötande.Patientgruppen upplevs dock som komplex att bemöta och omhänderta. Dettatill följd av bristande kompetens i form av avsaknad av utbildning,negligerande uppfattningar, samt bristande organisatoriska förutsättningar.Resultatet av denna studie leder till synliggöranden av upplevda hinder iomhändertagandet. Ytterligare forskning behövs för att utforma tydligariktlinjer för handläggning, vilka är nödvändiga för att främjapatientbemötandet.

Behovet av akut vård har ökat under de senaste åren och satt ökad press på ambulanssektorn i stort. Hur man kan förbättra och effektivisera olika delar av vårdkedjan är en fråga som beslutsfattare inom denna sektor ständigt behöver ha i åtanke för att kunna möta detta behov. Det finns visioner om en likvärdig vård för alla människor i vårt samhälle, som tyvärr kan vara svåra att nå i praktiken. Människor som bor i glesbefolkade områden behöver i regel vänta längre på en ambulans än personer som bor i urbana områden, och transporttiden för dessa ambulansutryckningar blir längre eftersom det ofta är långt till närmaste akutmottagning. För ambulanspersonalen kan det dessutom i vissa fall vara svårt att göra en korrekt bedömning om huruvida en mindre akut patient behöver transporteras till en akutmottagning eller inte. En tänkbar förändring i vårdkedjan kan vara att transportera mindre akuta patienter till en närliggande vårdcentral istället för en akutmottagning - en så kallad alternativ vårdväg. Detta hade både kunnat resultera i kortare transporttider på glesbyggden (vilket i sin tur kan ha en påverkan på ambulansens tillgänglighet) och ge ambulanspersonal möjlighet att välja ett mellansteg mellan att lämna kvar en patient i hemmet och att transportera den till en akutmottagning.  För att undersöka vilken påverkan en alternativ vårdväg kan ha på ambulanser sett till både tid och tillgänglighet, har en diskret händelsestyrd simuleringsmodell utvecklats. Denna modell har använts i en scenariostudie för att undersöka hur en alternativ vårdväg kan påverka ambulans och patienter på glesbygden. Data från SOS Alarm och Region Skåne har möjliggjort en generering av indata som bättre överensstämmer med verkligheten. Resultatet av scenariostudien tyder på att en alternativ vårdväg kan förbättra tillgängligheten för en ambulans på glesbygden genom att förkorta transporttiden till mottagande vårdinstans. / The need for emergency care has increased in recent years and has put increased pressure on the ambulance sector in general. How to improve and streamline different parts of the care chain is an issue that decision-makers in this sector constantly need to keep in mind in order to meet this need. There are visions of equal care for all people in our society, which unfortunately can be difficult to achieve in practice. People who live in sparsely populated areas usually experience longer waiting times to receive an ambulance than people in urban areas, and the transport time for these ambulance calls is longer because of the (usually) longer distance to the nearest emergency room. In addition, for ambulance personnel, it can in some cases be difficult to make a correct assessment of whether a less acute patient needs to be transported to an emergency department. A possible change in the care chain could be to transport less acute patients to a nearby health center instead of an emergency room - a so-called alternate route of care. This could result in both shorter transport times in sparsely populated areas (which in turn can have an impact on the availability of the ambulance) and give ambulance staff the opportunity to choose an intermediate step between leaving a patient at home and transporting it to an emergency department. To investigate the impact that an alternate route of care can have on the aspects of time and accessibility for ambulances, a discrete event-driven simulation model was developed. This model has been used in a scenario study to investigate how an alternate route of care can affect ambulances and patients in sparsely populated areas. Data from SOS Alarm and Region Skåne have made it possible to generate input data that better corresponds to reality. The results of the scenario study indicate that an alternate route of care can improve the accessibility of an ambulance in sparsely populated areas by shortening the transport times to the receiving care institution.

This qualitative descriptive research study was conducted to understand nurses’ experiences caring for patients from communities of low income and low resources in hospital-based ambulatory clinics during the COVID-19 pandemic. Examination of the literature revealed research on the importance of ambulatory care nurses, their bond with the communities they serve, and the need for ambulatory settings for underserved communities. The review also explored the fierce strike of the COVID-19 pandemic on these communities and the social justice implications of serving low-income and low-resource patients. No literature was found on this specific dissertation topic: ambulatory nurses’ experiences working in underprivileged communities during the COVID-19 pandemic. The sample used for this study consisted of 25 registered nurses who worked in ambulatory settings during the inception of the COVID-19 pandemic. In particular, the time period spanned February 2020 through the end of June 2020. The communities consisted of poorly resourced neighborhoods. The narrative description and accounts of nurses interviewed for this study will facilitate an understanding of nurses’ experiences caring for patients from communities of low income and low resources in hospital-based ambulatory clinics during the COVID-19 pandemic. The researcher used a qualitative methodology, qualitative descriptive, to frame the stories. Qualitative content analysis methods, specifically thematic analysis, were used to understand the nurses’ reflections and experiences. Roy’s Adaptation Model (RAM) was the theoretical framework to guide the open-ended interview questions. The researcher developed questions based on the four modes of RAM: the physiologic mode, the self-concept mode, the role function mode, and the interdependence mode. Thematic analysis was used to identify themes from the interview transcripts. A thematic analysis strategy is an approach used to identify and analyze patterns of meaning from interview data (Braun & Clarke, 2006). A thorough overview was made of all the data, including initial notes. The notes were obtained by reading and rereading the transcripts and highlighting interesting phrases or statements called meaningful units. These units were then compiled into sub-themes, and ultimately themes were comprised after highlighting parts of the transcripts that generated similar content. Themes were developed by identifying patterns among meaningful units and data relevant to each theme. Themes were then reviewed to ensure they accurately represented the data after highlighting, constant review, and compounding them in meaningful units that identified and generated the final set of themes. The researcher developed and kept reflexive journal notes, which were reviewed constantly throughout the study to maintain best-practice qualitative methodology (Ortlipp, 2008). The thematic analysis revealed multiple themes. The themes discovered were crying, protector vs. moral distress, resilience vs. compassion fatigue, family vs. bereavement, and self-concept vs. self-care. An overarching theme of struggle was also manifested within this research.

Bakgrund: Akutsjukvård bedrivs under dygnets alla timmar, oberoende av verksamhet och plats och innefattar både ambulanssjukvård och akutmottagningar där legitimerade sjuksköterskor eller kvalificerad personal arbetar. Överlämningen innebär en process som involverar överförande av information samt en övergång av vård till nästa vårdgivare. Utifrån kvaliteten på överlämningen och den rapport som ges från ambulanspersonal till sjuksköterska på akutmottagning skapas förutsättningar för patientens fortsatta vård. Överrapporteringen kan ske på flera olika sätt och flera aspekter kan påverka denna process som involverar både ambulanspersonal, sjuksköterskor på akutmottagning och patienten. Syfte: Syftet var att belysa sjukvårdspersonalens upplevelser av överrapportering då patienter anländer med ambulans till akutmottagning. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med induktiv design. Artiklar har sökts i databaserna PubMed och Cinahl. Dataanalysen utfördes utifrån Bettany-Saltikov och McSherrys beskrivning av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fyra huvudkategorier: Det gemensamma omhändertagandet, Arbetet mot samma mål, Vikten av en god relation samt Omgivningens betydelse. Slutsats: Överrapporteringen behöver struktureras för att sjukvårdspersonalen ska arbeta på ett mer enhetligt sätt. En ökad förståelse för varandras arbetssituation och ett bättre samarbete mellan sjukvårdspersonal kan leda till en ökad patientsäkerhet. Genom en förbättrad kommunikation och en involverad patient i överrapporteringen kan kvaliteten förbättras och förlust av viktig data minska. / Background: Emergency care is provided around the clock, regardless of activity and location, and includes both ambulance care and emergency department where registered nurses or qualified staff work. The handover is a process that involves the transfer of information and transfer of care to the next care provider. Based on the quality of the handover and the report given from ambulance staff to the nurse in the emergency department, conditions are created for the patient’s continued care. There are several aspects that can affect the handover in the process that involves both ambulance staff, nurses in the emergency department and the patient. Aim: The aim of the study was to illustrate healthcare staff’s experiences of handover when patients arrive by ambulance to the emergency department. Method: Systematic literature study with qualitative method. The articles were searched in the databases PubMed and Cinahl. Data were analyzed based on Bettany-Saltikov and McSherry’s description of qualitative content analysis. Results: The result included four main categories: The common care, Working towards the same goal, The importance of a good relationship and The importance of the environment. Conclusion: The handover needs to be structured so that the healthcare staff can work in a more homogenous way. An increased understanding of each other's work situation and a better collaboration between the healthcare staff can lead to increased patient safety. Through improved communication and the patient involved in the handover the quality can be improved and the loss of important data can be reduced.

Bakgrunden visar att den prehospitala sjukvården kan vara hektisk med många olika faktorer som sjuksöterskan måste hantera. Att omhänderta barn i ambulansen kan vara utmanande, då antalet uppdrag med akut sjuka barn är få och det kan fortlöpa lång tid mellan dessa jobb. Statistiken visar att endast cirka 10 procent av uppdragen i ambulansen är med barn och ännu färre är akut sjuka barn. För att underlätta omhändertagandet av denna patientegruppen är det därför viktigt att undersöka vilka barriärer och möjligheter som finns. Syftet var att belysa barriärer och möjligheter i det prehospitala omhändertagandet av akut sjuka barn. Som metod användes litterarturöversikt med systematisk metod där totalt 17 artiklar av kvalitativa, kvantitativa och mixed-method design ingick. Resultatet delades in i två teman; Upplevelser hos ambulanspersonalen samt Organsiatoriska förutsättningar, med tillhörande subteman. Slutsatsen var att omhändertagnadet av akut sjuka barn är komplext och måste ske mångfacetterat. Det finns en rad barriärer som kan påverka ett patientsäkert omhändertagande men även en mängd möjligheter till förbättring. Även om ambulanspersonalen har utbildning och erfarenhet kan kombinationen av stress och utmaningarna i omhändertagandet leda till en ökad risk i patientsäkerheten, eftersom stressen kan hindra dem från att agera snabbt och korrekt. Genom att organisationer och arbetsgivare vidareutbildar ambulanspersonalen i pediatriskt omhändertagande kan omhändretagandet av akut sjuka barn optimeras. Eftersom uppdraget med akut sjuka barn skapar stress behövs det även strategier för att ambulanspersonalen ska kunna hantera det efteråt. Detta för att få en hållbar personalhälsa och långvariga anställningar. / Prehospital care can be hectic, with many factors that the nurse needs to consider. Caring for children in the ambulance can be challenging, mostly because these types of calls are few and far between. Statistics show that about 10 percent of all calls are with children, and fewer are calls with acutely ill children. It is therefore necessary to understand what barriers and enablers that exist to better take care of these patients. The aim of this study was to highlight barriers and enablers in the prehospital care of acutely ill children. The method chosen was an integrated literature review; 17 articles were included in the result; they were of qualitative, quantitative, and mixed-method design. The results were divided into two themes: Experiences of ambulance staff and Organizational prerequisites, with associated subthemes. The conclusion was that the care of the acutely ill child is complex and has to be conducted multifaceted. There are several barriers that can affect patient-safety but also a number of enablers to improve the care. The combination of stress and the challenges the ambulance staff face when caring for the acute ill child could lead to a risk of the patient-safety even if they had education and work experience. Stress could be a hindrance in swift and accurate care. The organization and employer of the ambulance staff could help optimize the care of these patients by giving the ambulance staff further education in the care of the acutely ill child. There also needs to be strategies in place for the ambulance staff on how to handle the sometimes traumatizing events that these types of jobs can lead to. This to ensure that the staff remain healthy, and a good sustainability can be achieved within the personal group.

When patients develop new-onset infections after hospital admission, the origin of the infection is typically assumed to be nosocomial; however, ambulances are potentially unexplored reservoirs for emerging pathogens. This study seeks to identify the scope of bacterial contamination in rural East Tennessee ambulances. Though universal precautions and cleaning procedures aim to reduce the spread of infectious diseases to provider and patient, little is known about the bacterial microbiome of ambulances. To the best of our knowledge, this is the first study of its kind to be performed in the state of Tennessee and the first since the introduction of UVGI units as an ambulance-based COVID-19 infection control measure. Our dissemination of post-pandemic findings may impact ambulance sanitation measures and will add to the national and global knowledge pertaining to the microbiome of emergency medical patient transport systems. Ambulances in East Tennessee were sampled using environmental sampling contact plates. At least one active ambulance unit for each EMS service underwent sampling. Three samples were obtained from each of three areas: the floor of the ambulance transport area, the rear door panel inside the transport area and stretcher. The plates were then incubated at 30-35C for 48 hours. Colony counts were manually performed before the plates were shipped for species identification via MALDI-TOF DNA analysis by MIDI laboratories (Newark, DE). One plate from each ambulance door and stretcher was sent for bacterial identification. Only one sample returned free of growth. All floor samples, several stretcher samples, and three door samples presented vast growth with colonies too numerous to count. The results from bacterial identification showed all flora were human commensal flora or environmental flora. The flora found on ambulance doors with opportunistic capabilities are as follows: Staphylococcus hominis, Staphylococcus epidermidis, Enterobacter cloacae, Enterobacter xinagfangensis, Bacillus cereus, Klebsiella oxytoca, and Bacillus subtilis; and the flora found on the stretchers with opportunistic capabilities are as follows: Staphylococcus haemolyticus, Staphylococcus epidermidis, Staphylococcus cohnii ssp urealyticus, Bacillus cereus, Corynebaccterium mucifaciens, Staphylococcus pettenkoferi, Klebsiella oxytoca, Staphylococcus capitis, Bacillus subtillis, and Staphylococcus caprae. In this era of increasing antibiotic resistance, it is concerning that several microbes with pathogenicity were found, including species that often confer the spread of resistance such as Klebsiella oxytoca and Enterobacter cloacae. Overall, the finding of numerous diverse colonies does not support adequate sanitation of the ambulances. Further study is required to identify the most effective sanitation methods, and further metagenomic study is needed to explore the presence of genes that facilitate the spread of microbial resistance.

Antalet prehospitala förlossningar är lågt men ökar till följd av centralisering och att den födande kvinnan i längre utsträckning kvarstannar hemma. Ambulanssjuksköterskan ska enligt Hälso- och sjukvårdslagen utföra vård som är av god kvalitet och överensstämmer med vetenskap och beprövad erfarenhet, oberoende av om situationen är vanligt eller ovanligt förekommande. Förutsättningarna för prehospital vård är annorlunda mot slutenvård vilket avseende prehospital förlossning, orsakar stress och känsla av otrygghet hos ambulanssjuksköterskor. Få studier beskriver sjuksköterskans erfarenheter av prehospital förlossning inom ambulanssjukvården varför syftet med studien var att beskriva dessa. Kvalitativ design användes. Data samlades in med semistrukturerade intervjuer och analyserades enligt Graneheim och Lundmans innehållsanalys. I resultatet framkom två huvudkategorier; Skräckblandat uppdrag och En känsla av otrygghet/trygghet, med åtta tillhörande subkategorier. Resultatet visar att prehospitala förlossningar är sällan förekommande uppdrag som innebär blandade känslor för ambulanssjuksköterskor. Flertalet förlossningar fortlöper utan anmärkning, men ambulanssjuksköterskor beskriver oro för komplikationer varför det kollegiala stödet är viktigt för att känna trygghet i situationen. Ambulanssjuksköterskor förväntas kunna hantera prehospitala förlossningar trots att det inte tillhör deras specialistområde. Utbildning avseende prehospitala förlossningar, gärna tillsammans med barnmorska, bedöms vara nödvändigt för att säkerställa att vården vid den prehospitala förlossningen kan ges i enlighet med lagar och föreskrifter, men också för att öka ambulanssjuksköterskans trygghet avseende detta unika uppdrag. / The number of prehospital deliveries is low but is increasing as a result of centralization and the fact that the woman giving birth stays longer at home. According to Swedish law in Health and Medical Care, the ambulance nurse must perform care that is of good quality and in accordance with science and proven experience, regardless of whether the situation is common or unusual. The conditions for prehospital care are different from care provided in hospitals, which causes stress and a feeling of insecurity among ambulance nurses. Few studies describe the nurse experience of prehospital deliveries in ambulance service, why the purpose of the study was to describe these. Qualitative design was used. Data were collected with semi-structured interviews and analyzed according to Graneheim and Lundmans model for content analysis. The results revealed two main categories: "Terrifying-exciting ambulance call" and "A feeling of insecurity/security", together with eight associated subcategories. Prehospital deliveries are scary and enjoyable at the same time. Ambulance nurses describe concerns about complications, but most births proceed without any problems. Collegial support is important to feel secure in the situation. Training regarding pre-hospital deliveries, preferably together with a midwife, is considered necessary to ensure that care at the prehospital delivery can be provided in accordance with laws and regulations but also to increase the security for the ambulance nurse's regarding these unique assignments.