Syfte: Syftet med denna pilotstudie var att undersöka om anestesisjuksköterskans skattning av postoperativ smärta skiljer sig fran patientens egenskattade VAS. Bakgrund: Flertalet studier visar att sjuksköterskor underskattar patienters smärta och att VAS inte används i tillräcklig utsträckning vid smärtskattning. Många erfarna sjuksköterskor tenderar att lita mer på sin intuitiva känsla om patientens smärta än på vad patienten säger. Metod: Åtta anestesisjuksköterskor på ett sjukhus i storstadsregionen fick genom ett frågeformulär skatta 44 patienters postoperativa smärta utifrån en beteenderelaterad skala och fysiologiska parametrar. Detta värde jämfördes med patientens egenskattade VAS/NRS. Resultat: Anestesisjuksköterskomas beteendeskattning stämde väl överens med patientens egenskattade VAS. De anestesisjuksköterskor som arbetat länge beteendeskattade närmre patientens VAS än de som arbetat kortare tid som anestesisjuksköterskor. De tre vanligaste fysiologiska parametrar anestesisjuksköterskorna bedömde var ansiktsuttryck, kroppsrörelse och tal. Slutsats: Anestesisjuksköterskomas erfarenhet av att bedöma och behandla patienter som är sövda eller sederade kan kanske förklara den högre samstämmigheten mellan deras och patientens smärtskattning. / Aim: The aim of this pilot study was to investigate if the pain assessment made by Swedish nurse anesthetists differ from the patients' own assessed pain, using the visual analogical scale, VAS. Background: Several studies shows that nurses tend to underestimate postoperative pain and that assessment tools seldom is used in pain assessment. Experienced nurses seem to rely more on their own intuitive feeling about patients' pain experience rather than what the patient says. Method: Eight nurse anesthetists in a Swedish hospital answered a questionnaire and made behavior assessments of postoperative pain on 44 patients, using physiological parameters which where compared with the patient's VAS\NRS. Results: Nurse anesthetists' pain assessment using physiological parameters where consistent with the patients' VAS/NRS. More experienced nurses assessed closer to the patient's VAS/NRS than the inexperienced did. The three most common physiological parameters used where facial expression, bodily movements and sounds. Conclusion: The nurse anesthetists' experience of observing patients during anesthesia and sedation might explain the high correlation in pain assessment.

Bakgrund: Smärtbedömningar är ett vanligt förekommande moment i anestesi- och intensivvårdssjuksköterskors dagliga arbete. Tidigare forskning visar att det finns okunskap om att sederade patienter inte behöver smärtbedömas, trots att annan forskning visar att patienter kan uppleva smärta under sedering eller sövning.Syfte: Att beskriva anestesi- och intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att bedöma och dokumentera smärta hos sederade eller sövda icke-verbala patienter.  Metod: En beskrivande studie med kvalitativ ansats. Tio semistrukturerade intervjuer med tio specialistsjuksköterskor. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys.    Huvudresultat: Fem huvudkategorier och sju underkategorier identifierades: “Att uppleva svårigheter och hinder vid bedömning av smärta”, “Att underlätta bedömning av smärta”, “Att sakna hjälpmedel för bedömning av smärta”, “Att dokumentera smärta” och “Att stödja sig på tidigare erfarenheter, förförståelse och kunskap”. Specialistsjuksköterskorna upplevde att det var komplext att bedöma smärta då patienterna inte kunde förmedla sig. Tidigare erfarenheter och utökad utbildning kunde underlätta smärtbedömningen. Det förekom upplevelser om att smärta sederades bort på grund av okunskap. Dokumentation av patienters smärta skedde framförallt genom fysiologiska parametrar och given analgetika.  Slutsats: Föreliggande studie belyser att det fanns önskemål om underlättande hjälpmedel och utbildning att använda vid bedömningar av smärta, samt vad hjälpmedlen skulle kunna innebära för patienten och i det kliniska arbetet. Specialistsjuksköterskorna uppgav att ett hjälpmedel skulle kunna bidra till en mer kontrollerad analgetika- och sederingstillförsel, vilket skulle kunna förkorta tiden i respirator, tid på intensivvårdsavdelning samt minska mortaliteten. / Background: Pain assessments are a recurring task in nurse anesthetists and intensive care nurses’ daily work. Previous studies have revealed that there was an ignorance toward patients who are sedated, that their pain did not need to be assessed, despite other studies have found that patients can experience pain during sedation or general anesthesia.  Aim: To describe nurse anesthetists’ and intensive care nurses’ experiences in assessing and documenting pain in patients who are sedated or under general anesthesia and non- verbal. Method: A descriptive study with a qualitative approach. Ten semi-structured interviews were conducted with ten specialist nurses from a Swedish hospital. Data were analyzed using qualitative content analysis. Results: Five categories and seven subcategories were identified: “To experience difficulties and obstacles when assessing pain”, “To ease the assessment of pain”, “To not have the aids for assessing pain”, “To document pain” and “To rely on previous experiences, pre-understandings and knowledge”. The nurse specialists experienced that pain assessments were complex because the patients were unable to communicate. Previous experiences and expanded knowledge appeared to ease the assessment of pain. There were experiences of pain being sedated away due to ignorance. Documentation of the patients’ pain was mainly done through physiological parameters and given analgesics.  Conclusion: The present study shines a light on the wish for aids and education to use when assessing pain, as well as the potential impact the assessment instruments could have for the patients as well as the work at the clinic. Nurse specialists stated that an aid could contribute to the controlled use of analgesics and sedatives, which could reduce the duration of mechanical ventilation, duration in the intensive care unit and mortality.

Abstrakt Bakgrund: Årligen uppstår vårdskador inom sjukvården till följd av kommunikationsbrister mellan personal. För att minska risken att dessa uppstår i samband med överrapportering har kommunikationsverktyg etablerats, ett av dessa är SBAR som står för situation, bakgrund, aktuell bedömning och rekommendation. Den postoperativa överrapporteringen anses vara ett kritiskt moment och införandet av ett standardiserat sätt att kommunicera på har visats sig reducera vårdskador och dödlighet, ge en förbättring av kvaliteten på rapporten med färre informationsmissar samt förbättrar lagarbetet. Syfte: Att beskriva intensivvårds- och anestesisjuksköterskors erfarenheter av postoperativ överrapportering med kommunikationsverktyget SBAR. Metod: En intervjustudie med kvalitativt deduktiv ansats genomfördes. Resultat: SBAR beskrevs som bästa praxis för postoperativ överrapportering samt som ett viktigt verktyg för att kunna garantera säker och effektiv kommunikation. SBAR ansågs ge en bra struktur och även skapa en gemensam förförståelse för postoperativ överrapportering. Deltagare beskrev dåligt lagarbete och undermålig arbetsmiljö som ytterligare hinder för patientsäker vård. Slutsats: Deltagare i studien hade goda erfarenheter av att använda SBAR och de tyckte att SBAR påverkade patientsäkerheten positivt, men önskade mer konsekvent användande av SBAR vid postoperativ överrapportering. / Abstract Background: Adverse events happen yearly within healthcare due to poor communication between health care personnel. To decrease the risk of these adverse events occurring during postoperative handover communication tools such as SBAR (situation, background, assessment, request) has been introduced. Postoperative handover is considered a critical moment during patient care and the introduction of a standardised way of communicating has shown to reduce adverse events and mortality, in addition to improving both the quality of the postoperative handover and the teamwork. Aim: To describe intensive care nurses’ and nurse anesthetists’ experiences of postoperative handover using the communication tool SBAR. Method: A qualitative interview study with a deductive approach was conducted.  Results: SBAR was described as best practice for postoperative handover and an important tool to ensure safe and effective communication. SBAR was thought to create a good structure and a shared mental model for postoperative handover. Participants described subpar teamwork and poor working conditions as further complications to providing safe care. Conclusion: Participants in the study had good experiences of using SBAR and thought it had a positive effect on patient safety but wished for a more consistent use of SBAR during postoperative handover.

Bakgrund: Vårdrelationen som etableras mellan patienten och specialistsjuksköterskan inom anestesi i det tidsbegränsade preoperativa mötet är en förutsättning för att specialist-sjuksköterskan ska kunna ge personcentrerad vård. Det har tidigare inte studerats hur vårdrelationen etableras utifrån ramverket Fundamentals of Care i den preoperativa kontexten. Syfte: Att beskriva hur vårdrelationen etableras i det tidsbegränsade preoperativa mötet mellan patienten och specialistsjuksköterskan inom anestesi utifrån Fundamentals of Care.  Metod: Litteraturstudie med systematisk ansats. Deduktiv innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs. Resultat: Studiens resultat visar hur vårdrelationen kan etableras i det preoperativa mötet, beskrivet utifrån Fundamentals of Care, vilket inte gjorts tidigare. Resultatet visade på kunskap, erfarenheter, sinnen och förmågor som anestesisjuksköterskan behövde besitta för att etablera vårdrelationen. Det som kan lyftas fram var anestesisjuksköterskans speciella kommunikationsförmåga, mentala närvaro, metoder för att lugna patienten, olika sätt att visa fysisk närvaro samt hennes simultankapacitet för att etablera vårdrelationen preoperativt. Ramverket Fundamentals of Care gjorde det möjligt att överföra tidigare forskning för att beskriva etablerandet av vårdrelationen. Fortsatt fördjupning och forskning inom detta område skulle kunna ligga till grund för praktisk vägledning för specialistsjuksköterskan inom anestesi. Slutsats: Studien visar hur det är möjligt att etablera en vårdrelation i det tidsbegränsade preoperativa mötet mellan patienten och specialistsjuksköterskan inom anestesi, för att ge personcentrerad vård. Resultatet kan ses som en introduktion eller underlag för diskussion för nyexaminerade anestesisjuksköterskor om hur hon kan etablera en vårdrelation i det preoperativa mötet med patienten. / Background: The relationship established preoperatively between the patient and the nurse anesthetic specialist is a prerequisite for the nurse specialist to give person-centered care. The establishment of the caring relationship has not earlier been investigated using the Fundamentals of Care framework in the perioperative context. Aim: To describe the establishment of the relationship between the nurse anesthetic specialist and the patient within a limited period in the preoperative setting using Fundamentals of Care. Method: Literature review with a systematic approach. The collected data was analyzed with a deductive approach according to Elo and Kyngäs. Result: The result of the study shows how the establishment of the caring relationship in the preoperative setting, described from Fundamentals of Care, which have not been done before. The result brings forth knowledge, experiences, senses, and abilities that the nurse anesthetist needed to possess to establish the caring relationship. Skills worth mentioning are her specific communication skills, her mental attendance, methods of calming the patient, different ways of showing physical presence and her simultaneous capacity for establishing the perioperative relationship. The framework Fundamental of Care itself made it possible to transfer former research to describe the establishment of a caring relationship. Furthermore, in-depth research in this area could be the basis to practical guidance for the nurse anesthetist.  Conclusions: The study shows how it is possible to establish a caring relationship between the patient and the nurse anesthetist within the limited period in the preoperative setting in order to deliver person-centered care. The result can be an introduction or basis for discussion for the new graduate nurse anesthetist about the establishment of a caring relationship in the preoperative meeting with the patient.

Bakgrund: Postoperativt illamående och kräkningar (PONV) ses som ett mycket vanligt problem och är tillsammans med smärta ett av de mest fruktade symtomen efter en operation. Farmakologiska behandlingsmetoder är det som används i störst utsträckning för att behandla PONV, men det är fortfarande en grupp patienter som lider av PONV trots behandling. Anestesisjuksköterskor är ansvariga för omvårdnad under operationen och har som uppgift att lindra bland annat PONV. En kartläggning av icke-farmakologiska behandlingar bidra till ett mera multimodalt och personcentrerat sätt att behandla PONV. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att kartlägga icke-farmakologiska behandlingar för att motverka PONV hos patienter som genomgått kirurgi i generell anestesi.  Metod: För att svara på syftet valdes att genomföra en systematisk litteraturstudie. Den systematiska litteraturstudien baserades på RCT-studier publicerade sedan år 2016 och var skrivna på engelska. Resultat: De icke-farmakologiska behandlingsmetoderna som presenteras i arbetet kunde alla påvisa effekter i att antingen motverka utvecklandet av PONV eller behandla redan utvecklad PONV. Resultatet för behandlingsmetoden transkutan elektroakupunkt-stimulering (TEAS) sågs ha mest evidens för att förebygga utvecklandet av PONV. Postoperativt musiklyssnande och cupping vid P6-punkten kunde också påvisa en förebyggande effekt för PONV. Behandlingen akupressur vid P6-punkten sågs ha viss effekt på illamående i majoriteten av de inkluderade artiklarna som undersökte metoden, men inte på kräkningar. Behandling med aromaterapi med essentiella oljor av ingefära eller lavendel sågs ha god effekt i att behandla PONV som redan uppstått.  Slutsats: Vissa icke-farmakologiska behandlingsmetoder mot PONV kan vara effektiva metoder för att utvecklande motverkat av PONV eller behandla redan utvecklad PONV. Dock krävs det fler omfattande studier för att kunna dra vidare slutsatser om det går att ersätta farmakologisk behandling med någon av dessa icke-farmakologiska behandlingsmetoder. Icke-farmakologiska behandlingsmetoder, baserat på den forskning som presenteras i detta arbete, bör ses som ett komplement till farmakologisk behandling snarare än som ett substitut. / Bakgrund: Postoperativt illamående och kräkningar (PONV) är ett vanligt problem och är tillsammans med smärta ett av de mest fruktade symptomen efter operationen. Farmakologisk behandling är den vanligaste metoden för behandling av PONV, även om det fortfarande finns en grupp patienter som lider av PONV trots behandling. Anestesisjuksköterskor ansvarar för omvårdnaden under operationen och har till uppgift att underlätta PONV. Mer omfattande kunskap om icke-farmakologiska behandlingar kan bidra till ett mer multimodalt och personcentrerat sätt att behandla PONV. Syfte: Syftet med denna systematiska litteratur översyn var att kartlägga icke-farmakologiska behandlingar för PONV hos patienter som har genomgått kirurgi i allmän anestesi. Metod: För att svara på syftet valdes en systematisk litteraturgenomgång som metod. Den systematiska litteraturöversikten bygger på RCT-studier som publicerats sedan 2016 och är skrivna på engelska. Resultat: De icke-farmakologiska behandlingsmetoder som presenterades visade alla effekter för att antingen minska utvecklingen av PONV eller vid behandling av redan förvärvade PONV. Resultaten för behandlingsmetoden TEAS ansågs ha mest bevis för att förhindra utvecklingen av PONV. Postoperativa lyssna på musik och cupping vid P6-punkten kunde också bevisa effektivitet i förebyggande PONV. Behandling med akupressur vid P6- punkt ansågs ha viss effekt på illamående i en majoritet av de inkluderade studierna som studerade metoden, men inte på kräkningar. Behandling med aromaterapi med eteriska oljor av ingefära eller lavendel ansågs ha goda effekter på behandling av redan förvärvade PONV. Slutsats: Vissa icke-farmakologiska behandlingar för PONV har en betydande effekt för att antingen hindra utvecklingen av PONV eller behandla patienter som redan har utvecklat en viss grad av PONV. Det finns dock ett behov av fler studier som jämför icke-farmakologiska behandlingar med farmakologiska behandlingar, för att kunna dra några slutsatser om möjligheten att ersätta farmakologiska behandlingar med icke-farmakologiska behandlingar. Icke-farmakologiska behandlingar, baserade på de studier som presenteras i denna systematiska litteraturöversikt, bör ses som ett komplement till farmakologiska behandlingar snarare än som en ersättning.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskan arbete består i att ge god anestesiologisk omvårdnad. Varje enskild situation ställer krav på färdigheter, kunskap och kompetens. (Gran Bruun, 2013). Att “identifiera svår luftväg”, “skapa en handlingsplan”, “bevara lugn och fokusera på uppgiften”, “tekniska färdigheter” samt “använda utrustningen” är faktorer som anestesisjuksköterskan upplevde som avgörande för att hantera en svår luftväg på ett framgångsrikt sätt (Dabija et al., 2019). För att hantera väntade och oväntade händelser upplevde anestesisjuksköterskor att klinisk erfarenhet var en avgörande förutsättning för hur praktiskt och mentalt förberedda de var för oväntade situationer. Motiv: Baserat på tidigare evidens faller det sig intressant att undersöka hur anestesisjuksköterskan upplever att hantera ofri luftväg utanför operationssalens givna kontext. Syfte: Att studera anestesisjuksköterskans erfarenhet av beslutsfattande vid luftvägshantering i samband med uppdrag utanför operationsavdelningen. Metod: Kvalitativ design användes för studien, insamling av data gjordes med semistrukturerade intervjuer. Åtta anestesisjuksköterskor inkluderades i studien varav ett internt bortfall. Resultat: Anestesisjuksköterskan grundar sina beslut i observationer och bedömningar kring flera parametrar när de hanterar ofri luftväg på uppdrag utanför operationsavdelningen. De bedömer patientens kliniska tecken men också omgivning och förutsättningar för uppdraget, för att kunna hantera olika typer av väntade och oväntade händelser. Anestesisjuksköterskan kan uppleva en del utmaningar i form av svårigheter och negativa känslor men också utmaningar i att skapa kontroll i olika situationer. Som nyutbildad anestesisjuksköterska upplevde de att de behövde stöd i sitt beslutsfattande samt att de upplevde en del prövningar i form av oro och att vara oförberedd. Konklusion: Att vara förberedd för alla möjliga väntade och oväntade händelser beskrivs som mycket viktig. Erfarenhet i yrket underlättar förberedelser, beslutsfattande och ger en ökad trygghet i dessa situationer. För att förstå hur den nyutbildade anestesisjuksköterskan uppfattar dessa situationer vore det intressant att studera anestesisjuksköterskors upplevelser i ämnet vidare för att om möjligt utveckla riktlinjer och på det sättet stödja dem i arbetet. / Background: The nurse anesthetists’ work consists of providing good anesthesiologic nursing. Each individual situation places demands on skills, knowledge, and competence (Gran Bruun, 2013). "Identifying a difficult airway", "creating an action plan", "maintaining calm and focusing on the task", "technical skills" and "using the equipment" are factors that the nurse anesthetist experienced as crucial to managing a difficult airway successfully (Dabija et al., 2019). To deal with expected and unexpected events, nurse anesthetist feels that clinical experience was a crucial prerequisite for how practical and mentally prepared they were for unexpected situations. Motive: Based on previous evidence, it is remarkable to investigate how the nurse anesthetist experiences handling obstructed airways outside the operating ward. Aim: to investigate the nurse anesthetists’ experiences regarding decision making in airway management during assignments outside the operating ward. Methods: Qualitative design was used for the study; data collection was done with semi-structured interviews. Eight nurse anesthetists ‘were included in the study, of which one internally exulted. Results:  Show that the nurse anesthetists’ base their decisions on observations and assessments on several parameters when handling obstructed airways on tasks outside the operating ward. The nurse anesthetist may experience some challenges including difficulties and negative emotions, but also challenges in establishing control in different situations. As a newly trained nurse anesthetist, they felt that they needed support in their decision-making and that they experienced some difficulties in the form of anxiety and being unprepared. Conclusion: Being prepared for all kinds of expected and unexpected events is described as very important. Experience in the profession favors preparation and decision-making and provides increased security in these situations. To understand how the newly trained nurse anesthetist perceives these situations, it would be interesting to study the nurse anesthetists ‘experiences in the subject further to develop guidelines if possible and in that way support them in their work.

Bakgrund: Flebit och tromboflebit har visat sig vara vanligt förekommande kärlkomplikationer av en perifer venkateter (PVK). Flebit beskrivs som en lokal inflammation av kärlväggen, som kan ha förekomst av trombosbildning och kallas då tromboflebit. Att etablera och upprätthålla en PVK är en vanlig arbetsuppgift för anestesisjuksköterskan och god kunskap om förebyggande omvårdnadsåtgärder för flebit/tromboflebit anses nödvändigt. Ett välfungerande kvalitetsarbete beskrivs som viktigt då flebit/tromboflebit leder till ökad kostnad för vården, förlängd vårdtid samt ett lidande för patienten. Syfte: Syftet var att beskriva vilka omvårdnadsåtgärder som har visat sig minska risken för flebit/tromboflebit vid insättande samt användning av perifer venkateter, hos vuxna patienter som vårdas på sjukhus. Metod: Systematisk litteraturstudie baserat på en syntes av artiklar med kvantitativ ansats och experimentell design. Sökning av vetenskapliga artiklar gjordes i databasen MEDLINE. Totalt inkluderades 13 artiklar, publicerade år 2012–2020, för kvalitetsgranskning, vilket genomfördes utifrån Joanna Briggs “Checklist for Randomized Controlled Trials”. Huvudresultat: De två artiklarna som berörde omvårdnadsåtgärder vid insättande av PVK visade inte på någon effekt av interventionerna. Samtliga tretton artiklar berörde användning av PVK, varav sex artiklar visade statistisk signifikans i sina resultat gällande att injektionslås, filter för injektion/infusion och hudbehandlingar har positiva effekter för att förebygga flebit/tromboflebit. Slutsats: Injektionslås, filter för injektion/infusion samt hudbehandlingar visade sig minska risken för flebit/tromboflebit vid användning av PVK, men används inte inom svensk hälso- och sjukvård. Det ses en brist i kvantitativa studier med experimentell design och systematiska litteraturstudier med metaanalys som sammanställer preventiva omvårdnadsåtgärder specifikt för flebit/tromboflebit. Därför rekommenderas vidare forskning för att implementera ett bredare spektrum inom detta område med avseende att öka patientens komfort. / Background: Phlebitis and thrombophlebitis are common vascular complications of a peripheral venous catheter (PVC). Phlebitis is described as a local inflammation of the vascular wall, which could have occurrence of thrombosis and is then called thrombophlebitis. Establishing and maintaining a PVC is a common work task for the nurse anesthetist and good knowledge of preventive care for phlebitis/thrombophlebitis is considered necessary. A well-functioning quality work was described as important due to that phlebitis/thrombophlebitis lead to an increased cost of care, extended care time and suffering for the patient. Aim: The aim was to describe which nursing interventions have been shown to reduce the risk of phlebitis/thrombophlebitis at insertion and use of peripheral venous catheter, in adult patients being hospitalized. Method: Systematic literature review based on a synthesis of articles with quantitative approach and experimental design. Search for scientific articles was made in the MEDLINE database. A total of 13 articles, published in 2012–2020, were included for quality review, which was based on Joanna Briggs” Checklist for Randomized Controlled Trials”. Main result: The two articles which concerned insertion of PVC showed no significant results. All thirteen articles concerned use of PVC, of which six articles showed statistical significance in their results that injection locks, filters for injection/infusion and skin treatments have positive effects on preventing phlebitis/thrombophlebitis. Conclusion: Injection locks, filters for injection/infusion and skin treatments have been found to reduce the risk for phlebitis/thrombophlebitis when using PVC, but it is not used in Swedish health care. There is a lack of quantitative studies with experimental design and systematic literature studies with meta-analysis that compile preventive nursing interventions specifically for phlebitis/thrombophlebitis. Therefore, further research is recommended to implement a broader spectrum in this area to increase patient comfort.

Bakgrund: Personer som upplever rädsla och oro inför att genomgå generell anestesi är vanligt förekommande. Preoperativ rädsla och oro kan ha en negativ inverkan på patientens perioperativa process, både psykiskt och fysiskt. Det krävs utarbetade strategier och riktlinjer för hantering av rädsla och oro men forskning och dokumentation om strategier vid omvårdnad av patienter med rädsla och oro är sparsam. Syfte: Syftet med studien var att identifiera anestesisjuksköterskans strategier vid omvårdnad av patienter med rädsla och oro inför att genomgå generell anestesi. Design: Studien har genomförts med en kvalitativ och deskriptiv ansats. Metod: Data samlades in genom femton semistrukturerade individuella intervjuer. Data analyserades med kritisk incident teknik (CIT). CIT är en metod som används för att analysera beteenden eller handlingar i särskilda situationer som är avgörande för ett visst resultat. Dessa beteenden eller handlingar kallas för kritiska incidenter och analyseras i syfte att förbättra praktiska ageranden och lösa praktiska problem. Resultat: Sex viktiga strategier vid omvårdnad av patienter med rädsla och oro inför att genomgå generell anestesi identifierades. Dessa strategier var att beskriva förloppet och att samtala med patienten om dennes oro, att vara inkännande och anpassa vården, att balansera delaktighet och vägledning, att uppträda lugnt, planera och skapa en lugn miljö, att skapa en lättsam stämning och att sätta infart och ge läkemedel vid behov. Slutsats: Detta resultat kan bidra till att utveckla, öka och sprida kunskapen om strategier som kan användas vid omvårdnad av patienter med rädsla och oro inför att genomgå generell anestesi, vilket ökar möjligheten till att skapa en så god upplevelse som möjligt för patienten.

Bakgrund: Syrgas används liberalt hos vuxna endotrakealt intuberade patienter peroperativt för att ge en skyddande marginal mot livshotande hypoxi. Ett överskott av syrgas kan dock öka risken för allvarliga biverkningar med en potentiellt negativ påverkan på både morbiditet och mortalitet. Vilken mängd syrgas som skall användas peroperativt är en omdiskuterad fråga i forskningsvärlden där RCT och metaanalys-studier kommer med motstridiga uppgifter om vad som faktiskt är det optimala oxygenmålet peroperativt. Motiv: Det finns meningsskiljaktigheter kring peroperativ oxygenering där nuvarande forskning om vad som är det optimala för patienten skiljer sig från studie till studie. Författarna av denna studie anser att det behövs en djupare förståelse av den ansvariga anestesisjuksköterskans erfarenheter och tankar kring peroperativ oxygenering, framförallt då det saknas evidens att luta sig mot. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors tankar och erfarenheter av peroperativ oxygenering hos vuxna endotrakealt intuberade patienter. Metod: Individuella semi-strukturerade intervjuer genomfördes med anestesisjuksköterskor (n=10) på två olika sjukhus i mellansverige. En kvalitativ innehållsanalys användes för att bearbeta och analysera datan. Resultat: Analysen genererade tre huvudkategorier; En snäv balansgång - Att undvika hypoxi och hyperoxi, Upprätthållande av en patientsäker ventilation är ett mål och Vad är den optimala FiO2-nivån? En vilja om att arbeta evidensbaserat. Konklusion: Det är en pågående debatt internationell om vad den optimala målnivån av peroperativ FiO2 är. Med anledning av det oklara evidensläget visade det sig att anestesisjuksköterskorna arbetar efter beprövad erfarenhet när peroperativ FiO2 ställs in till patienten. De målnivåer av FiO2 som anestesisjuksköterskorna använder innehåller en säkerhetsmarginal för hypoxi och hänsyn tas till patientens sjuklighet. Rutinmässig hyperoxi förekommer inte och höga nivåer FiO2 likställs med ökad risk för komplikationer. Vidare forskning inom ämnet behövs som stöttning för patientansvarig anestesisjuksköterska i dess dagliga arbete. / Background: Oxygen is used liberally in adult endotracheal intubated patients intraoperative to provide a protective margin against life-threatening hypoxia. A surplus of oxygen can however increase the risk of serious side effects with a potentially increased long-term mortality. The use of oxygen intraoperative is a highly debated question in the scientific community, where RCT and metaanalysis studies are producing contradictory results about what the optimal oxygenation target intraoperative really is. Motive: There is a disagreement about intraoperative oxygenation where the current evidence about what the optimal target for the patient really is; this varies from study to study. The authors of this study thereby consider that there is a need for a deeper understanding of the responsible nurse anesthetist’s experiences and thoughts on intraoperative oxygenation; above all when there is no definitive evidence to lean on. Aim: The aim of this study was to describe nurse anesthetists’ thoughts and experiences of intraoperative oxygenation at adult patients who are endotracheal intubated. Methods: Individual semi-structured interviews were conducted with nurse anesthetists (n=10) at two different hospitals in the middle of Sweden. Qualitative content analysis was used to process the data. Result: The analysis generated three main categories; A narrow balancing act – To avoid hypoxia and hyperoxia, Maintaining patient-safe ventilation is a goal and What is the optimal level of FiO2? A desire to work evidence-based. Conclusion: There is an ongoing debate internationally about what the optimal target level of intraoperative FiO2 is. Due to the unclear state of evidence, it turned out that the nurse anesthetists work after proven experience when intraoperative FiO2 is set for the patient. The target levels of FiO2 used by the nurse anesthetists contain a margin of safety for hypoxia and the patient's morbidity is taken into account. Routine hyperoxia does not occur and high levels of FiO2 are equated with an increased risk of complications. Further research is needed in the subject to support the nurse anesthetists responsible for the patient in their daily work.

Bakgrund: En övergripande indikation för ett omedelbart kejsarsnitt är om mammans, barnets eller bådas hälsa riskeras under en vaginal förlossning. I samband med dessa oförutsedda situationer ska anestesisjuksköterskan ha god omvårdnadskunskap men också kunskap gällande den medicinska utrustningen och assistera anestesiologen i samband med generell anestesi. Syfte: Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelser av att delta vid omedelbart kejsarsnitt. Metod: En kvalitativ metod tillämpades. Data samlades in genom individuella semistrukturerade intervjuer och den insamlade datan analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Fyra kategorier formades utifrån den data som insamlats. Att hantera en omedelbart livshotande situation där två liv står på spel. Att vara förberedd på det oförutsedda. Att känna ovisshet i informationen till och om modern. Att lära sig hantera stress och otrygghet. Anestesisjuksköterskor beskrev omedelbart kejsarsnitt som en av de viktigaste situationer som de deltog vid i sitt arbete där två liv står på spel. Känslor som ovisshet och stress påverkade hur de hanterade situationen. Slutsats: Omedelbart kejsarsnitt är en akut situation som inte liknar någon annan akut situation. Då simuleringsövningar och erfarenhet är faktorer som bidrar till ett större lugn och fokus i denna akuta situation bör regelbundna övningar vara inplanerade i verksamheten.