We wanted to examine the knowledge preschool teachers have about the mandatory reporting when children are being maltreated. We have used the Attachment theory and the Communication theory in our study to help us analyse the results. Qualitative method was used in our study made with interviews from a couple of preschool teachers of their knowledge about the mandatory reporting about maltreatment of children. Some of these answers may explain why preschool teachers reports the least amount of the cases brought to attention among other professions such as police, teachers, nurses etc. Some of the results were; they already had a good relation to the children´s parents and therefore were split in loyalty, some of the preschool teachers have had a bad experience before with threatening parents and let it influence their decision to report, others have said that both families and the preschool teachers lived near the preschool which made everything more difficult, even so in a smaller town, where everyone knows each other. Of course, this is only a couple of preschool teacher´s experiences and perceptions about the mandatory reporting about maltreatment of children, and therefore do not represent all preschool teachers in Sweden.

I vår uppsats skriver vi om anmälningsskyldigheten när det gäller barn som riskerar att fara illa, och den eventuella problematik som personal på förskolor kan känna när det gäller anmälningsförfarandet. Under utbildningens gång har vi både genom litteratur samt i möten med socialsekreterare, fått en uppfattning om att det från förskolor görs för få anmälningar när det gäller barn som riskerar att fara illa. Detta väckte hos oss ett intresse för att undersöka varför personal i förskolan inte anmäler så ofta men även att undersöka hur personalen hanterar skyldigheten att anmäla vid misstanke om att barn riskerar att fara illa. Vi är också nyfikna på att ta reda på vad utbildningen inom detta område tar upp när det gäller själva anmälningsskyldigheten vilket innebär att vi även undersöker hur det ser ut med kunskapen när det gäller lagen och annat relevant för anmälningsskyldigheten. Slutligen kommer vi även in på hur personalen i förskolan upplever samarbetet med socialtjänsten.

Lärare och förskollärare omfattas av anmälningsskyldigheten, detta innebär att de har enskyldighet att omedelbart anmäla till socialtjänsten när de i sin verksamhet får kännedom omeller misstänker att ett barn far illa. Tidigare forskning har visat att det finns enunderrapportering vad gäller orosanmälningar till socialtjänsten. Syftet med studien var attundersöka vilka olika faktorer som kan påverka benägenheten hos yrkesverksamma inomskola och förskola att anmäla oro. Studien baserades på en kvalitativ metod med fyrasemistrukturerade intervjuer med två mellanstadielärare och två förskollärare. Intervjuernaanalyserades med hjälp av innehållsanalys utifrån en abduktiv forskningsansats. Studiensresultat presenteras under sex kategorier: verksamhetens rutiner vid misstanke om att ett barnfar illa, att upptäcka barn som far illa, osäkerheten; anmäla eller inte anmäla oro, relationertill vårdnadshavare, relationer till chef, kollegor och socialtjänst samt kunskap omanmälningsskyldigheten. De huvudsakliga resultaten var att bristande rutiner, lågt skattadegen kunskap om anmälningsskyldigheten samt rädslan att försämra relationer tillvårdnadshavare tycks skapa en osäkerhet hos lärare och förskollärare som också verkarminska benägenheten att göra orosanmälningar. När benägenheten att anmäla oro minskar hosde med anmälningsskyldighet riskerar barn som far illa att fortsätta fara illa. För att undvikadetta kan det därför behövas tydliga rutiner på arbetsplatser gällande hur man arbetar medfrågor som rör orosanmälningar samt ökad kunskap för anmälningsskyldiga inom området.Enligt studien tycks chefer ha stort inflytande på hur arbetet med orosanmälningar ska se utinom verksamheten. Ett förslag är därför att vidare undersöka hur chefer själva ser på hur dearbetar med dessa frågor inom sina verksamheter

Bakgrund: År 1999 infördes lagen om revisorns anmälningsskyldighet och lagen innebär att revisorn ska anmäla vid misstanke av ett ekonomiskt brott, jämfört med tidigare då revisorn endast hade tystnadsplikten att förhålla sig till. Lagen infördes på grund av den höga ekonomiska brottsligheten där de vanligaste ekobrotten i Sverige är bokföringsbrott och skattebrott. Denna lag skulle underlätta revisorers arbete vid brottssituationer. I stort sett står anmälningsskyldigheten i motsatsen mot tystnadsplikten vilket har lett till att intressenternas förväntningar på revisorers arbete har ökat. Revisorerna har anmälningsskyldighet till myndigheterna samtidigt som de har tystnadsplikt gentemot sina klienter. Syfte: Studiens syfte är att öka förståelsen, sett från revisorers perspektiv, för hur revisorer ser på anmälningsskyldigheten samt att undersöka om hur revisorers erfarenheter kan påverka deras agerande, när det gäller ett misstänkt ekobrott. Metod: Vi har genom en kvalitativ undersökningsmetod utfört studien med utgångspunkt från den induktiva forskningsansatsen. Våra primärdata har samlats in genom semistrukturerade intervjuer som sedan jämförts med sekundärdata i form av tidigare undersökningar samt litteratur. Slutsats: Studiens slutsats är att de äldre revisorerna har en osäker och mindre klar inställning till anmälningsskyldigheten jämfört med de yngre revisorerna som har en mer positiv och stabil syn på anmälningsskyldigheten. Anledningen är att de äldre revisorer alltid har haft tystnadsplikten i baktanke och ser detta som grundantagandet för revisionsyrket. De yngre revisorerna har alltid haft en klar bild över båda plikterna då dessa har funnits sedan de började sitt arbete som revisorer. Resultatet blir att de äldre revisorerna ser sig själva som entreprenörer. De vill bygga sin verksamhet på välgrundade och pålitliga förhållanden genom att hjälpa och ge råd till sina klienter, istället för att anmäla dem och skada relationen däremellan. De yngre revisorerna ser vi som byråkrater som vill basera sina handlingar endast i enlighet med statens lagar och regler och tar mindre hänsyn till etik och moral gentemot sina klienter. Nyckelord: Anmälningsskyldighet, tystnadsplikt, ekobrott, revisor, revision, svårigheter / Background: In 1999, the legislation on the auditor’s reporting obligation were introduced and the law means that the auditor has to report a suspected economic crime, compared to earlier in which  the auditor had only the confidentiality to relate to. The law was introduced because of the high economic crimes where the most common crimes, in Sweden, are accounting fraud and tax evasion. This law would help the auditors at crime situations. The auditors’ reporting obligation stands, overall, in the opposite of their confidentiality, which has led to increase the expectations of the stakeholders, on auditors’ work.  The auditors have a duty to notify the authorities at the same time as they have confidentiality towards their clients. Purpose: The purpose of this study is to increase the understanding on auditors’ attitude towards the reporting obligation, seen from their own perspective, and to examine how auditors’ experiences can affect their behavior in the case of a suspected economic crime.  Method: We have performed this study through a qualitative method based on an inductive research approach. Our primary data were collected through semi-structured interviews which then were compared with our secondary data, in form of previous studies and literature. Results and conclusion: This study concludes that older auditors have an uncertain and less clear approach to the reporting obligation as compared to the younger auditors, who have a more positive and stable attitude towards the reporting obligation. The reason is that older auditors have always had the confidentiality in ulterior motive, as this is the basic assumption for the audit profession. The younger auditors have always had a clear view of both the reporting obligation and the confidentiality since the duties have existed since the auditors started their carriers. The result is that the older auditors see themselves as entrepreneurs. They want to build their business on well-founded and reliable relationships by helping and advising their clients, instead of reporting them and damage the relationship between them.   We see the younger auditors as bureaucrats who want to base their actions only in accordance with state laws and regulations and they pay less attention to ethics and morality in relation to their clients. Keywords: Reporting obligation, confidentiality, economic crime, auditor, audit, difficulties

<p>The purpose of this study was to investigate how directors of preschool apply the mandatory reporting and what information they say is important in the decision to report child maltreat-ment. The study was built on five semi-structure interviews with five directors of preschool working in Greater Stockholm. The perspective of this paper is sociology of law theory. This means to study how out of law information makes sense when director of preschool applies the mandatory reporting. The result was analysed with three different analytic tools: action plan, consulting social services and the considerations of the directors of preschool them-selves. The result showed that the information from the preschool teachers is very important the decision to report child maltreatment. None of the directors referred to an action plan that was written down. Clear signs of maltreatment, as physical and psychological signs, were information that directly was reported. When anxiety was explained to lack clear physical and psychological signs the directors were left alone with their own subjective feelings. The pos-sibility to consult with social services was told to be a very important support.</p>

<p>Den 1 januari 1999 kom det ut en ny lag som ålägger externa revisorer i svenska aktiebolag en anmälningsskyldighet vid misstanke om brott. Lagen regleras i ABL Kap 9 §§ 42-44. Lagen ska fungera som brottsförebyggande åtgärd vid bekämpning av ekonomiska brott.</p><p>Syftet med denna uppsats är att beskriva hur revisorn ser på anmälningsplikten och undersöka om lagen fungerar i praktiken. Vi har intervjuat personal på Skatteverket, Skattebrottsenheten om deras åsikter om anmälningsplikten. Metoden som vi använt är den hermeneutiska metoden som innebär att vi skrivit ned våra egna upplevelser och erfarenheter för att kunna analysera och tolka dem. Vi har kombinerat den kvalitativa metoden där vi har intervjuat fyra personer med inslag av kvantitativ information där vi har använt oss av statistiska data.</p><p>Enligt svensk lag har en revisor skyldighet att agera och eventuellt göra anmälan vid misstanke om brott till bolagets styrelse och åklagare. Innan lagen infördes hade revisorn ingen skyldighet att anmäla misstanke om brott på grund av tystnadsplikten. När lagen trädde i kraft blev det ingen förändring av tystnadsplikten eftersom anmälningsplikten inte berördes av tystnadsplikten eller av upplysningsplikten. Skyldigheten som revisorn har enligt lagen gäller vissa grova och betydande brott som bedrägeri, svindleri, penninghäleri, förskingring och annan trolöshet, brott mot borgenär, bestickning och mutbrott samt skattebrott.</p><p>Vi har gjort personliga intervjuer med två godkända revisorer och en auktoriserad. Dessutom har vi skickat en frågeformulär till en godkänd revisor och fått svar från honom via email. Vi har även intervjuat personer från Skattebrottsenheten i Gävle.</p><p>Vi har använt oss av en ostrukturerad intervjuteknik som vanligtvis används mellan en forskare och hans/hennes undersökningsperson.</p><p>De revisorer vi intervjuade gav oss intrycket av att lagen om anmälningsskyldighet finns juridiskt och därför måste följas. Vi antar att oavsett om lagen finns eller inte så är det få anmälningar som görs utav revisorerna. Vi tycker att revisorer bör göra fler brottsanmälningar.</p><p>Idag är ekobrotten så avancerade att det behövs stora ekonomiska resurser för att förhindra brotten. Det borde dessutom finnas bättre kontakter mellan revisorer och Ekobrottsmyndigheterna samt bättre samarbete mellan revisorer och Skattebrottsenheten.</p> / <p>On January 1st 1999 a new law came in force that gives an extern accountant in Swedish joint-stock companies an obligation to react when he/she suspects an economic crime. This law is regulated in the General Corporation Acts, chapter 9 §§ 42-44. The law’s main purpose is to function for the accountant in order to prevent the economic crime.</p><p>The aim with this essay is to describe how the accountant reacts to the obligation to report and to study if the law works in reality. The aim is also to find out what the Swedish Tax Department thinks about the new law. In the essay we have used hermeneutic theories which mean that we wrote down our own experiences to be able to analyse and interpret. In our essay we have combined the qualitative method along with the quantitative.</p><p>According to the Swedish law if the accountant suspects a crime he should react and eventually report it to the board of directors and to the prosecutor. Before the law came into force the accountant hadn’t had an obligation to report the crime because of professional secrecy. When the law appeared there were no changes in the professional secrecy because the obligation to report depended neither on professional secrecy or obligation to inform.</p><p>The obligation that the accountant has according to the law is to report the following crimes that can take place in the Swedish corporations: fraud, swindle, money laundry, embezzlement, bribe and different tax crimes.</p><p>We have made personal interviews with two licensed accountants and one authorised. Besides we have sent our interview questions to one licensed accountant and we got his answers by e- mail. We have also interviewed the chief for the tax department who works with the economic crimes and head of section of the tax department in Gävle. The technique we used during the interviews was unstructured interviews that usually are short and close relations between the researcher and the subject of investigation.</p><p>The accountants that we interviewed gave us an impression that the law to react when the accountant suspects a crime is written on the paper and that’s why has to be followed. We think that no matter if the law exists the accountants make very few reports on their clients if they suspect a crime. We are sure that they should report more crimes. The economic crimes are so advanced today that the society needs more financial resources to prevent them. Moreover there should be better relations between the accountants and tax departments.</p>

The purpose of this study was to investigate how directors of preschool apply the mandatory reporting and what information they say is important in the decision to report child maltreat-ment. The study was built on five semi-structure interviews with five directors of preschool working in Greater Stockholm. The perspective of this paper is sociology of law theory. This means to study how out of law information makes sense when director of preschool applies the mandatory reporting. The result was analysed with three different analytic tools: action plan, consulting social services and the considerations of the directors of preschool them-selves. The result showed that the information from the preschool teachers is very important the decision to report child maltreatment. None of the directors referred to an action plan that was written down. Clear signs of maltreatment, as physical and psychological signs, were information that directly was reported. When anxiety was explained to lack clear physical and psychological signs the directors were left alone with their own subjective feelings. The pos-sibility to consult with social services was told to be a very important support.

Den 1 januari 1999 kom det ut en ny lag som ålägger externa revisorer i svenska aktiebolag en anmälningsskyldighet vid misstanke om brott. Lagen regleras i ABL Kap 9 §§ 42-44. Lagen ska fungera som brottsförebyggande åtgärd vid bekämpning av ekonomiska brott. Syftet med denna uppsats är att beskriva hur revisorn ser på anmälningsplikten och undersöka om lagen fungerar i praktiken. Vi har intervjuat personal på Skatteverket, Skattebrottsenheten om deras åsikter om anmälningsplikten. Metoden som vi använt är den hermeneutiska metoden som innebär att vi skrivit ned våra egna upplevelser och erfarenheter för att kunna analysera och tolka dem. Vi har kombinerat den kvalitativa metoden där vi har intervjuat fyra personer med inslag av kvantitativ information där vi har använt oss av statistiska data. Enligt svensk lag har en revisor skyldighet att agera och eventuellt göra anmälan vid misstanke om brott till bolagets styrelse och åklagare. Innan lagen infördes hade revisorn ingen skyldighet att anmäla misstanke om brott på grund av tystnadsplikten. När lagen trädde i kraft blev det ingen förändring av tystnadsplikten eftersom anmälningsplikten inte berördes av tystnadsplikten eller av upplysningsplikten. Skyldigheten som revisorn har enligt lagen gäller vissa grova och betydande brott som bedrägeri, svindleri, penninghäleri, förskingring och annan trolöshet, brott mot borgenär, bestickning och mutbrott samt skattebrott. Vi har gjort personliga intervjuer med två godkända revisorer och en auktoriserad. Dessutom har vi skickat en frågeformulär till en godkänd revisor och fått svar från honom via email. Vi har även intervjuat personer från Skattebrottsenheten i Gävle. Vi har använt oss av en ostrukturerad intervjuteknik som vanligtvis används mellan en forskare och hans/hennes undersökningsperson. De revisorer vi intervjuade gav oss intrycket av att lagen om anmälningsskyldighet finns juridiskt och därför måste följas. Vi antar att oavsett om lagen finns eller inte så är det få anmälningar som görs utav revisorerna. Vi tycker att revisorer bör göra fler brottsanmälningar. Idag är ekobrotten så avancerade att det behövs stora ekonomiska resurser för att förhindra brotten. Det borde dessutom finnas bättre kontakter mellan revisorer och Ekobrottsmyndigheterna samt bättre samarbete mellan revisorer och Skattebrottsenheten. / On January 1st 1999 a new law came in force that gives an extern accountant in Swedish joint-stock companies an obligation to react when he/she suspects an economic crime. This law is regulated in the General Corporation Acts, chapter 9 §§ 42-44. The law’s main purpose is to function for the accountant in order to prevent the economic crime. The aim with this essay is to describe how the accountant reacts to the obligation to report and to study if the law works in reality. The aim is also to find out what the Swedish Tax Department thinks about the new law. In the essay we have used hermeneutic theories which mean that we wrote down our own experiences to be able to analyse and interpret. In our essay we have combined the qualitative method along with the quantitative. According to the Swedish law if the accountant suspects a crime he should react and eventually report it to the board of directors and to the prosecutor. Before the law came into force the accountant hadn’t had an obligation to report the crime because of professional secrecy. When the law appeared there were no changes in the professional secrecy because the obligation to report depended neither on professional secrecy or obligation to inform. The obligation that the accountant has according to the law is to report the following crimes that can take place in the Swedish corporations: fraud, swindle, money laundry, embezzlement, bribe and different tax crimes. We have made personal interviews with two licensed accountants and one authorised. Besides we have sent our interview questions to one licensed accountant and we got his answers by e- mail. We have also interviewed the chief for the tax department who works with the economic crimes and head of section of the tax department in Gävle. The technique we used during the interviews was unstructured interviews that usually are short and close relations between the researcher and the subject of investigation. The accountants that we interviewed gave us an impression that the law to react when the accountant suspects a crime is written on the paper and that’s why has to be followed. We think that no matter if the law exists the accountants make very few reports on their clients if they suspect a crime. We are sure that they should report more crimes. The economic crimes are so advanced today that the society needs more financial resources to prevent them. Moreover there should be better relations between the accountants and tax departments.

Bakgrund: Enligt statistik i Sverige ökar antalet anmälningar av barn som far illa, men endast en liten del av anmälningarna görs av hälso- och sjukvårdspersonal. BVC-sjuksköterskan är en viktig person inom barnhälsovården för att främja barns hälsa och trygghet samt att tidigt identifiera problem. Syfte: Syftet med studien var att beskriva BVC-sjuksköterskors upplevelser av att anmäla barn som far illa till Socialnämnden. Metod: Studien baserades på kvalitativ metod med induktiv ansats. Intervjuer användes som datainsamlingsmetod och materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom att BVC-sjuksköterskorna ansåg det rätt att göra anmälan då barnet for illa, men att det var känslomässigt engagerande. BVC-sjuksköterskorna satte barnets bästa i centrum vid anmälan men hade samtidigt en önskan om fortsatt förtroende från föräldrarna. Behovet av stöd och samarbete upplevdes viktigt och betydelsefullt för BVC-sjuksköterskorna. Konklusion: Resultatet i denna studie bidrar med ökad kunskap om BVC-sjuksköterskors upplevelser av att anmäla barn som far illa, men kan också öka förståelsen för BVC-sjuksköterskors betydelsefulla och komplexa arbetssituation. Studiens resultat skulle kunna användas inom barnhälsovården för att tydliggöra vikten och behovet av att som BVC-sjuksköterska få adekvat stöd genom hela anmälningsprocessen. / Background: According to statistics in Sweden, the number of notifications of child maltreatment increases, but only a small part is made by health care professionals. The child health care (CHC) nurse is an important person in CHC to promote children´s health and safety, and early identification of problems. Aim: The aim of this study was to describe CHC-nurses´ experiences of reporting child maltreatment to the Social welfare board. Method: The study was based on qualitative method with an inductive approach. Interviews were used as data collection method and the material was analyzed using qualitative content analysis. Result: The result showed that CHC-nurses thought it was right to report child maltreatment, but found it emotionally engaging. CHC-nurses considered children´s best when reporting, but wished at the same time to retain the confidence of the parents. Need for support and collaboration was important and significant. Conclusion: The result of this study contribute to increased knowledge of CHC-nurses´ experiences of reporting child maltreatment, but can also increase understanding of CHC-nurses´ important and complex work situation. The result could be used in CHC in order to clarify the importance and need for the CHC-nurse to receive adequate support throughout the entire notification process.

Problemdiskussion: Under 2013 har Brottsförebyggande rådet lämnat statistik som visar att en fjärdedel av alla anmälda ekonomiska brott i Skaraborgsområdet är bokföringsbrott. En fjärdedel är en stor andel och borde undersökas mer ingående. Det är oklart hur många anmälningar som har kommit från revisorer under 2013. En rapport av Larsson (2004) visar dock att endast 1 % av alla anmälda ekobrott kommer från revisorer. Det finns flera studier som menar att anmälningsskyldigheten inte har haft någon effekt på förhindrandet av ekobrott då få anmälningar har kommit från revisorer. Genom vår studie vill vi bidra till en syn på anmälningsskyldigheten ur ett annat perspektiv, ett perspektiv som ser anmälningsskyldigheten ur en positiv synvinkel. Vidare undersöker vi revisorers moral under en misstänkt bokföringsbrottssituation. Syfte: Syftet med studien är att undersöka om anmälningsskyldigheten har haft en positiv effekt och om anmälningsskyldigheten lever upp till sitt syfte. Det verkar som att revisorers och företagens syn på anmälningsskyldigheten skiljer sig från lagstadgarens syn på lagen. Vi vill därför undersöka vad syftet egentligen är med lagen och hur lagen tillämpas i praktiken. Vidare vill vi undersöka hur moralen påverkar revisorer när de hamnar i en situation där de misstänker sina klienter för ett bokföringsbrott. Metod: Vi har undersökt 21 fall av bokföringsbrott och genomfört intervjuer med fyra auktoriserade revisorer i Skaraborgsområdet. Intervjuerna har genomförts med en kvalitativ metod. Vi har dessutom samlat in vetenskapliga artiklar och böcker för att få pålitlig och vetenskapligt säkerställd fakta. Slutsats: Vi har genom vår studie ifrågasatt den negativa effekten av anmälningsskyldigheten och kommit fram till att anmälningsskyldigheten är effektiv trots den lilla andelen anmälningar som kommer från revisorer. Anmälningsskyldigheten är nämligen designad för att ekobrotten ska motverkas innan de anmäls samt för att lagen ska användas som ett verktyg för revisorerna i syfte till att skrämma sina klienter. Vidare har vi kommit fram till att revisorer inte anmäler bokföringsbrott på grund av att de är moraliska och tar hänsyn till sina klienter, samt att revisorer inte vill ses som poliser och få dåligt rykte hos sina klientkretser. För att revisorer ska få behålla sina inkomstkällor, det vill säga klienter, vill de först och främst motverka brottet. / Problem discussion: During 2013, an authority which works under the Department of Justice in Sweden, called Brottsförebyggande rådet presented a report that shows that a quarter of all economic crimes in the county of Skaraborg are accounting frauds. A quarter is a very big proportion and therefore should be examined more thoroughly. A report written by Larsson (2004) although concludes that 1 % of all the notifications come from the auditor. There have been several studies with the same conclusions and mean that the auditors reporting obligation does not have any effect on the prevention of economic crimes, as the notifications comes for seldom from the auditors. With this study, our aim is to contribute and give another unexplored perspective in this area. Finally, we’re also examining the moral of auditors during a suspected accounting fraud. Purpose: The purpose of this study is to investigate if the reporting obligation has had a positive effect and if it fulfills the intended idea. It seems like that auditors and company’s views on the reporting obligation differ from the enactment’s angle. Due to this, we want to examine what the purpose really is with the reporting obligation and how it’s applied in reality. Furthermore, it is interesting to see how auditors react and behave when they’re in a situation where they might suspect their clients of an accounting fraud. Method: We’ve examined 21 cases of accounting frauds and had interviews with four authorized auditors, within the county of Skaraborg. The interviews have been accomplished with help of a qualitative approach. To ensure that the data in the study is qualified as a quality sign, we’ve used trustworthy books and scientific articles. Results and conclusion: One of the conclusions is that we question the negative effects that the reporting obligation is said to have, and instead see it as effective even though the notifications are not at a very high level from the auditors side. The law is designed in a way that allows the auditors to use the reporting obligation as a tool to threat the clients from fulfilling economic crimes. This is seen as a preventive action. Our second conclusion is that auditors do not report accounting frauds seen from a moral perspective and that they don’t like to be associated with police officers and that a bad reputation may be spread to the clients. For auditors to keep their source of income, the best possible action for them is trying to prevent accounting frauds from happening.