Syftet med denna studie är att undersöka förskolepersonals upplevelse av socialtjänst, utifrån förskolepersonalens professionsperspektiv, kopplat till upplevd oro för barn i förskolan. En kvalitativ metod har använts där sex respondenter har deltagit i semistrukturerade intervjuer, där inkluderingskriterierna var att intervjupersonen arbetar i en kommun i Mellansverige med mindre än 20 000 invånare och minst tre års erfarenhet av arbetet som förskolepersonal. Resultatet visar att förskolepersonals möjligheter att göra en orosanmälan begränsas av riktlinjerna på förskolan och att det är rektorn som avgör om en orosanmälan ska göras, men även av svårigheter att definiera oro, kunskaper gällande lagtext och föräldrakontakt. Gällande upplevelsen av kommunikationen upplever förskolepersonal socialtjänsten som frånvarande. Återkoppling gällande orosanmälningar samt ett ökat engagemang från socialtjänsten att verka för att informera och göra sig synliga för förskolorna önskas. För att nyansera kommunikationen professionerna emellan och vad som påverkar förskolepersonal gällande oro om att ett barn far illa, har systemteori samt anknytningsteori använts. Föreliggande studies slutsats är att kommunikationen mellan förskola och socialtjänst bör förbättras och ansvaret till förbättring placeras på båda professionerna. / The aim of this study is to research preschool teacher’s experience of the social services, from the preschool teachers’ professional perspective, linked to perceived concerns for children in the preschool. A qualitative method is used. Six respondents participated in semi-structured interviews. All interviewees work in a municipality in Central Sweden with less than 20 000 inhabitants and have at least three years' experience as a preschool teacher. The results show that preschool teachers’ opportunities to report a concern are limited by guidelines and that the principal decides whether a report is made, but also by difficulties in defining concerns, parent contact and knowledge regarding legislations. Furthermore, the preschool teachers experience the social services as absent. Feedback regarding reports of abuse and increased commitment from the social services to inform and make themselves visible for the preschools is requested. Systems theory and attachment theory is used in order to nuance the communication between the professionals and what affects the preschool teachers regarding concerns that a child is at risk of being abused. This study concludes that communication between the two professions need improvement and that the responsibility for this is placed on both professions.

Studien syftar till att undersöka om det finns ett samband mellan förskolans ägandeform: fristående eller kommunal, och personalens förhållningssätt till anmälningsskyldigheten, samt deras tendenser att göra orosanmälningar. Metoden som tillämpas i denna studie är en flermetodsforskningsstudie där huvudparten är en kvantitativ del. För insamling av empiri har en enkätundersökning gjorts via socialmedieplattformen Facebook. Totalt genererades 123 enkätsvar. Sambandsanalys tillämpades med Chi-två test, Fishers exakta test och Kendals Tau-c via programmet IBM SPSS Statistics. Utifrån studiens resultat kan det konstateras att det föreligger skillnader i förskolepersonalens upplevelse av stöd från ledningen i frågan om anmälningsskyldighet på fristående och kommunala förskolor. Respondenterna från fristående förskolor upplever att de har mindre stöd från ledningen i frågan om anmälningsskyldighet. Det finns ett signifikant samband mellan typ av huvudman och utsträckningen personalen kan tänka sig göra en orosanmälan trots bristande stöd från ledning. Utifrån resultatet är det högre sannolikhet att gå emot ledningen och göra en orosanmälan när man jobbar kommunalt. Det är lika vanligt att ha avstått från att göra orosanmälningar vid misstanke om missförhållanden i förhållande till om arbetsplatsen just då är en fristående eller kommunal förskola. Vidare har faktorerna: Erfarenhet av branschen, tidigare negativa erfarenheter från orosanmälningar, förskollärarutbildning, och kunskap avseende när en anmälan bör göras inget samband till tendens att göra en orosanmälan. Slutligen finns ett signifikant samband mellan förskolepersonalens typ av huvudman: fristående eller kommunal, och vad de anser avseende hur förskolans anseende påverkas av orosanmälningar, samt om risken ökar att vårdnadshavare byter förskola efter en orosanmälan.

No description available.

I denna studie har tio semistrukturerade intervjuer genomförts med yrkesverksamma dagbarnvårdare som arbetar i en kommun i Sverige. Syftet med studien är att utforska dagbarnvårdares förhållningssätt och inställning till sin anmälningsskyldighet och om det finns faktorer som påverkar deras beslut att göra en orosanmälan. Med hjälp av en tematisk analys på intervjumaterialet framkom fyra huvudteman: Var går gränsen, Organisationens stöd, Privat och professionell och Svart på vitt. Var går gränsen handlar om att det finns en svårighet i att veta när det är dags att göra en orosanmälan till socialtjänsten och hur man upptäcker att ett barn far illa. Organisationens stöd innefattas av chefens och kollegornas stöd i anmälningsprocessen. Privat och professionell handlar om det upplevda dilemmat av att vara privat och professionell på samma gång. Svart på vitt belyser behovet av att mer kunskap och utbildning kring anmälningsplikt såväl som kring tecken på att barn bar illa. Resultatet kopplas till tidigare forskning samt handlingsteori och handlingsutrymme. / In this study ten qualitative interviews were conducted with professional home daycare providers in a Swedish municipality. The aim of the study is to explore home daycare providers approach and attitudes towards their mandatory reporting and to find out if there are any factors that affects their decision of reporting to the child protective service. With a thematic analysis four main themes were found; Where is the limit, The support from the organization, Private and professional and Black on white. Where is the limit implies that there is a difficulty of making a decision when to report child maltreatment to the child protective service and how to discover child maltreatment. The support of the organization includes support from the manager and colleagues in the process of reporting. Privat and professional includes the experienced dilemma of being private and professional at the same time. Black on white intend to discuss the need of getting more knowledge and education regarding mandatory reporting as well as signs of maltreatment. The result has been analyzed with previous research and the theory of action and discretion.

The purpose of the study is to examine what effects the law has on principals’ approaches to mandatory reporting of child maltreatment (Social Services Act 14:1§). Moreover, the aim is to study if the regulation gets the impact intended. To respond to the purpose, legal science methods in the form of sociology of law were employed aided by qualitative semi-structured research interviews. The interviews comprised six principals in six different schools in the Stockholm area. The interviews were analyzed based on sociology of law theory, earlier research and relevant regulations in social law. The outcome indicates that principals’ understanding of the intentions behind mandatory reporting of child maltreatment is limited in some aspects. There is a difference between the interviewed principals’ official approaches and how they answer that they apply mandatory reporting in practice. When deciding how to apply the mandatory reporting, the child’s best interest is weighed against the parents’ right not to be reported to the authorities unless there is a real concern in the child. The principals suggest that in situations when a report does not lead to action, the reporting creates a bad relationship between the parents and the school. According to the principals, these situations affect the children and their wellbeing

Sweden has an obligation to report child abuse suspicions to Social Services. According to Socialtjänstlagen (swedish constitution) 1 § Chapter 14, all employees in agencies affecting children, such as schools, have a responsibility to report their suspicions. Research shows that many abuses are not reported. The consequence of this is that Social Services does not hear about all cases of abused and harmed children. One profession where reporting is mandated is school counselors. The school counselor has a particular status in the educational community and meets many maltreated children, and children who injure themselves through their own behavior. The purpose of our study was to describe the circumstances that school counselors believe may affect their tendency to report. Using qualitative methods, we had eight interviews with school counselors from different municipalities who work with students of different ages, and who have different experiences within their profession. The result was related to the theoretical frames of the written composition by Stephen Webb’s (2006), The Rationality of Regulation and the Sociological Concepts of Formal and Informal Social Controls (Israel, 1968). Our study shows that all school counselors knew that a report had to be submitted even at the slightest suspicion, although several of them said that they in some cases avoided to report. The reasons for this, which all according to our interpretation means that the regulation and the social control of maltreated children does not always work, could have to do with the cooperation and response from the social services, or that they assumed that the involvement with the social services would not benefit the child. It could also be that the student’s situation was not serious enough to report, or that they wanted more information about the situation before reporting. Another reason could be that they assumed that there are better ways to sort out the students’ concerns within the school or other agencies, especially if it regards an older student. The study also shows that the school counselors felt there was a risk in losing the students trust when reporting their suspicions.

Syftet med denna uppsats är att utforska yrkesverksammas inställning till den potentiella motsättning som kan finnas mellan det förtroende som är en förutsättning för yrkesverksamma och anmälningsskyldigheten i socialtjänstlagen (2001:453), (SoL). Det framgår av 14 kap. 1 § SoL ”Anmälan om och avhjälpande av missförhållanden m.m.”, vilket ansvar yrkesverksamma har att anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får misstanke om att ett barn far illa. Forskningsfrågorna i arbetet fokuserar i allmänhet på kuratorers inställning till anmälningsskyldigheten, och i synnerhet på deras inställning till den potentiella motsättning som kan finnas mellan förtroende, som jag tänker är en förutsättning för det skolsociala arbetet, och anmälningsskyldighet. Genom ett målinriktat urval genomförs kvalitativa semistrukturerade intervjuer med tre kuratorer från grundskolan i södra Sverige. Samtliga intervjuer spelas in och transkriberas i sin helhet för att sedan analyseras. Resultatet visar på hur de förvisso håller med om att anmälningsskyldigheten kan påverka förtroendet negativt, men att de samtidigt unisont anser att misstanke är ett bra tillägg i anmälningsskyldigheten samt att de inte ser något annat bättre alternativ till den nuvarande formuleringen. Kuratorerna uttrycker dock oro för hur handlingsförlamad socialtjänsten är i och med att i stort sett hela socialtjänstlagen är frivillig. Det framgår av mitt empiriska material att många anmälningar inte slutar i någon insats eller att insatsen inte ger effekt. Ett fokus på föräldraperspektiv framför barnperspektiv pekas ut som ett stort problem. De slutsatser som jag drar av min undersökning är att kuratorer i överlag är nöjda med anmälningsskyldigheten som den ser ut idag, men att socialtjänstlagen behöver kompletteras med till exempel mellantvång för att insatser från socialtjänsten ska ge effekt. / This paper aims to research the attitude of professionals towards the potential opposition between the trust that is essential for professionals and the requirement to report in socialtjänstlagen (2001:453), (SoL). The law states, in 14 kap. 1 § SoL ”Anmälan om och avhjälpande av missförhållanden m.m.”, that professionals are legally required to report any suspicion of child abuse or neglect. This paper focuses in general on social workers in school and their attitude towards the requirement to report, and in particular on their attitude of the potential opposition between trust and the requirement to report. Interviews were done with three social workers from different schools in the southern part of Sweden. All of the interviews were recorded, transcribed in its entirety, and then analyzed. The results show that even though they agree that the requirement to report can affect the trust negatively, they all consider suspicion to be a good addition to the law. They also cannot see another alternative to the way that the law is now formulated. But the social workers do express a concern when it comes to the responsible authorities’ inability to act, as almost all of socialtjänslagen is voluntary. According to this research, many reports do not end in an intervention or that the intervention has no effect. A focus on the perspective of the parent over the child is one of the key factors being mentioned. The conclusion of this paper is that the social workers are in general satisfied with the requirement to report, but in order for the interventions to have effect more forms of constraint needs to be added to the law.

Sammanfattning  Bakgrund:Att fara illa som barn leder till negativa konsekvenser både på kort och lång sikt. Därför måste dessa barn tillkännages socialtjänsen av anmälningsskyldiga. Specialistsjuksköterskor inom barnhälsovården och elevhälsan har denna skyldighet men forskning visar att en anmälan inte alltid görs trots oro för barnet.  Syfte: Syftet var att beskriva specialistsjuksköterskans upplevelse av att arbeta med barn som far illa eller misstänks fara illa inom barnhälsovården och elevhälsan.  Metod:En kvalitativ intervjustudie genomfördes med 12 specialistsjuksköterskor inom barnhälsovården och elevhälsan. Data analyserades med konventionell innehållsanalys.  Resultat:Arbetet med barn som far illa beskrevs som komplext. Anmälningsskyldigheten var en viktig men svår uppgift. Att bedöma var gränsen går för när ett barn far illa samt bristande samarbete med socialtjänsten var svårigheter som framkom, en anmälan kunde av den anledningen ibland dröja eller utebli. Flera strategier användes i arbetet där relationen med barnet och familjen var av stor betydelse.  Konklusion: Ämnet är komplext. Specialistsjuksköterskor beskriver att de saknar metoder och arbetssätt för att på bästa sätt hantera arbetet med barn som far illa. Specialistsjuksköterskorna har utarbetat egna strategier för att hjälpa barnet eller familjen på andra sätt först, innan en anmälan skrivs. / Abstract Background:Child maltreatment can have negative consequences in both the short and long term. Therefore, these children must be reported to the social services by persons liable to report. Specialist nurses in child health care and student health have this obligation, but research shows that a report is not always made despite concerns for the child.  Aim:The aim of the study was to describe the specialist nurse's experience of working with children who are maltreated or suspected of being maltreated in child health care and school.  Method:A qualitative interview study was conducted with 12 specialist nurses in child health care and school. Data were analyzed using conventional content analysis.  Results:The work with maltreated children was described as complex. The reporting obligation was an important but difficult task. Assessing where the limit is for when a child becomes maltreated as well as a lack of cooperation with social services were difficulties that emerged, for which reason a report could sometimes be delayed or absent. Several strategies were used in the work where the relationship with the child and the family was of great importance.  Conclusion:The subject is complex. The specialist nurses describe a lack of methods and working methods to best manage work with maltreated children. The specialist nurses have developed their own strategies to help the child or the family in other ways first, before a report is written.

Yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården är skyldiga att göra en anmälan till socialtjänsten genast då de i sin verksamhet fattar misstanke om eller får kännedom om att ett barn far illa. Det är känt att trots att det finns misstanke om att ett barn far illa så är det vanligt att det inte anmäls till socialtjänsten. Syftet med studien var att beskriva erfarenheter hos sjuksköterskor inom barnhälsovården av att göra orosanmälan vid misstanke om att ett barn far illa. Deltagarna bestod av nio sjuksköterskor verksamma vid barnhälsovården i norra och mellersta Sverige. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats och med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys och resulterade i fem kategorier. Resultatet visade att sjuksköterskor verksamma inom barnhälsovården upplevde svårigheter att identifiera att ett barn far illa och att de vanligtvis använde stödjande åtgärder i första hand. De uppgav att en god relation med familjen var mycket betydelsefull och viktig för samarbetet med familjen. Sjuksköterskor försökte arbeta familjecentrerat, men brist på tid gjorde att de inte alltid kände att de gjorde ett tillräckligt arbete. Samtliga sjuksköterskor önskade ett bättre samarbete med socialtjänsten. Studien visar på brister i sjuksköterskornas stöd för att kunna ta beslut om anmälan och brister i kommunikation mellan sjuksköterskor och socialtjänsten.

Syftet med denna studie har varit att undersöka pedagogers uppfattningar och förståelse av en "mörkare sida" av förskolans omsorgsuppdrag, med fokus på "barn som far illa". Studien är av kvalitativ art och bygger på en hermeneutisk forskningsansats. Resultatet har därför analyserats fram genom en tolkande ansats. Materialet har sorterats, reducerats och argumenterats. Undersökningen har genomförts i form av semistrukturerade intervjuer med sex stycken pedagoger på fyra olika förskolor. Studien är indelad i tre olika huvudrubriker. Dessa är "Omsorg - vad är det?" ”Omsorg – en "mörkare" sida" och "Omsorg – betydelsen av att se”. Resultatet visar att pedagogerna har svårt att beskriva vad omsorg innebär för dem. Resultatet tyder på att pedagogerna har kunskap om anmälningsskyldigheten. Däremot har de en begränsad förståelse om både omsorgsuppdragets ”mörkare sida” och om ”barn som far illa”. Pedagogerna saknar en medvetenhet kring omsorgsuppdragets komplexitet. Denna studie kan användas för att öka medvetenheten hos verksamma pedagoger kring detta. / <p>Betygsdatum 2018-01-05 i Ladok.</p>