Sammanfattning   Bakgrund Skolsköterskan träffar alla barn under skolgången vid minst tre planerade tillfällen för hälsobesök. Tillsammans med andra professioner i skolan har skolsköterskan möjlighet att identifiera barn som far illa och har lagstadgad anmälningsplikt. Vid misstanke om samt anmälan av barn som far illa finns det risk för att skolsköterskor utsätts för stress och kan uppleva olika etiska dilemman. Detta gör det angeläget att ta reda på deras erfarenheter inom området. Syfte Att beskriva skolsköterskors erfarenheter av etiska dilemman vid misstanke om att barn far illa samt anmälan därav. Metod Studien genomfördes i två kommuner i sydsverige. Materialet samlades in vid elva intervjuer med skolsköterskor och analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat De etiska dilemman som skolsköterskorna upplevde kategoriserades i fyra kategorier och elva underkategorier. Att bygga upp och bevara förtroendefulla relationer med barnen och föräldrarna var viktigt för skolsköterskorna. Viljan att göra rätt upplevdes som en svår uppgift eftersom det innebar att identifiera barn som far illa, att göra sin plikt, men även att göra nytta och inte skada. Skolsköterskorna kunde känna sig ensamma och utsatta i sin profession samt i behov av stöd, både från kollegor men även från andra professioner. De saknade återkoppling från socialtjänsten och önskade att de hade ett bättre samarbete. Slutsats Skolsköterskorna upplevde etiska dilemman i mötet med barn som far illa samt vid lagstadgad anmälan. Handledning, stöd under hela processen samt bättre samarbete med socialtjänsten skulle kunna leda till fler anmälningar. Utbildning samt standardiserade bedömningsinstrument bör kunna medföra att fler barn som far illa identifieras.   Nyckelord Skolsköterskor, barn som far illa, etiska dilemman, anmälningsskyldighet / Abstract Background The school nurse sees all children at least three times during their school years in connection to planned health visits. Together with other school professionals the nurse has the possibility to identify maltreated children and is obligated by law to report it. Suspecting and reporting child maltreatment might implicate an exposure to stress and dealing with various ethical dilemmas. It is therefore important to investigate the school nurses’ experiences concerning this issue. Aim To describe the school nurses’ experiences of ethical dilemmas when suspecting and reporting child maltreatment. Method The study was conducted in two counties in southern Sweden. Data was collected by interviewing eleven school nurses and analyzed by using a qualitative manifest content analysis. Results The ethical dilemmas experienced by the school nurses were categorized in four categories and eleven subcategories. Building and maintaining trustful relationships with the children and their parents was important for the school nurses. The wish to do right was experienced as difficult since it meant to identify maltreated children, to report it, and at the same do good and do no harm. The school nurses felt alone and vulnerable in this situation and needed support both from colleagues and other professionals. They lacked feedback from the child protection services and were yearning for a better collaboration. Conclusion The school nurses experienced ethical dilemmas when meeting maltreated children and being obligated to report it. Supervision, support during the process and a better teamwork with the child protection services may increase the reporting rate. Education and standard assessment instruments might increase the number of identified maltreated children.   Keywords School nurses, child maltreatment, ethical dilemmas, mandatory reporting

<p>Lärare har enligt 14 kap. 1§ SoL skyldighet att anmäla till socialnämnden vid misstanke om att barn far illa. Trots att anmälningsskyldigheten är absolut, visar forskning att enbart ca 20 % av alla misstänkta fall anmäls. Syftet med undersökningen var att utifrån några lärares och en socialsekreterares perspektiv ge förståelse för anmälningsskyldigheten. Anledningen till att bådas perspektiv undersöktes låg i det faktum att lärarnas anmälningsskyldighet i stor grad påverkar socialtjänstens arbete. Utifrån syftet valdes en kvalitativ metod. Därefter genomfördes halvstrukturerade intervjuer med tre lärare och en socialsekreterare. Svaren som framkom under intervjuerna analyserades utifrån tidigare forskning. Resultatet visade att den störst bidragande faktorn till varför lärare inte alltid fullgör anmälningsskyldigheten är brist på återkoppling från socialtjänsten. Andra orsaker som framkom var rädsla över att ha obefogade misstankar, oro för att barnet ska få det sämre i och med en anmälan samt att förhållandet mellan lärare och föräldrar ska försämras. Resultatet visade även att lärarna upplever samverkan med socialtjänsten som bristfälligt, medan socialsekreterarens upplevelser var av mer positiv art. Det framkom även att lärarna efterlyser mer kunskap om tecken på barn som far illa samt om socialtjänstens arbete. Trots att resultatet inte är generaliserbart överensstämmer det mesta med tidigare forskning.</p>

<h1>Abstract</h1><p>This paper is about how recreational pedagogues need to do their work to be a good support for children who comes from families that have social problems. The paper is based on a life story method with a recreational pedagogue who has worked at a recreational center her whole career. The purpose of the paper is to contribute with knowledge about the experiences of working with socially vulnerable children as a recreational pedagogue. The investigation that took place in the home-environment of the pedagogue was then typed out and rewritten by me to a narrative story where the most relevant pieces have been pointed out. The subject of the investigation is about being a child in a family with a problem of abuse and the significance of working with the children from those families. The story also includes the duty to report and how you as a recreational pedagogue do the appraisal if the child is being treated badly in their home. The result of the interview has then been held up against the literature about the social services work, a scientific rapport in form of a quantitative investigation that shows facts of how the duty of reporting incongruity to social services is being handled in real life, other scientific research of socially vulnerable children and youth and a book made by family therapists and is about the roles of the pedagogues. The conclusions that I could show from the investigation was that there has not been much research done about the recreational centers and socially vulnerable children together. That the most important toll that a pedagogue has got to help these children is our language, our experiences and our commitment. Another conclusion I have made is that we are all individuals. Teachers, parents and pupils, we all have different needs and different basic conditions and therefore we have to have that in mind while we do our work.</p>

Lärare har enligt 14 kap. 1§ SoL skyldighet att anmäla till socialnämnden vid misstanke om att barn far illa. Trots att anmälningsskyldigheten är absolut, visar forskning att enbart ca 20 % av alla misstänkta fall anmäls. Syftet med undersökningen var att utifrån några lärares och en socialsekreterares perspektiv ge förståelse för anmälningsskyldigheten. Anledningen till att bådas perspektiv undersöktes låg i det faktum att lärarnas anmälningsskyldighet i stor grad påverkar socialtjänstens arbete. Utifrån syftet valdes en kvalitativ metod. Därefter genomfördes halvstrukturerade intervjuer med tre lärare och en socialsekreterare. Svaren som framkom under intervjuerna analyserades utifrån tidigare forskning. Resultatet visade att den störst bidragande faktorn till varför lärare inte alltid fullgör anmälningsskyldigheten är brist på återkoppling från socialtjänsten. Andra orsaker som framkom var rädsla över att ha obefogade misstankar, oro för att barnet ska få det sämre i och med en anmälan samt att förhållandet mellan lärare och föräldrar ska försämras. Resultatet visade även att lärarna upplever samverkan med socialtjänsten som bristfälligt, medan socialsekreterarens upplevelser var av mer positiv art. Det framkom även att lärarna efterlyser mer kunskap om tecken på barn som far illa samt om socialtjänstens arbete. Trots att resultatet inte är generaliserbart överensstämmer det mesta med tidigare forskning.

Abstract This paper is about how recreational pedagogues need to do their work to be a good support for children who comes from families that have social problems. The paper is based on a life story method with a recreational pedagogue who has worked at a recreational center her whole career. The purpose of the paper is to contribute with knowledge about the experiences of working with socially vulnerable children as a recreational pedagogue. The investigation that took place in the home-environment of the pedagogue was then typed out and rewritten by me to a narrative story where the most relevant pieces have been pointed out. The subject of the investigation is about being a child in a family with a problem of abuse and the significance of working with the children from those families. The story also includes the duty to report and how you as a recreational pedagogue do the appraisal if the child is being treated badly in their home. The result of the interview has then been held up against the literature about the social services work, a scientific rapport in form of a quantitative investigation that shows facts of how the duty of reporting incongruity to social services is being handled in real life, other scientific research of socially vulnerable children and youth and a book made by family therapists and is about the roles of the pedagogues. The conclusions that I could show from the investigation was that there has not been much research done about the recreational centers and socially vulnerable children together. That the most important toll that a pedagogue has got to help these children is our language, our experiences and our commitment. Another conclusion I have made is that we are all individuals. Teachers, parents and pupils, we all have different needs and different basic conditions and therefore we have to have that in mind while we do our work.

Studien avser att undersöka på vad personal inom förskolan har för kunskap om omsorgssvikt och anmälningsskyldighet eftersom Socialstyrelsens sammanställning visar på att vart tionde barn är utsatt för någon form av omsorgssvikt.  Litteraturdelen behandlar bland annat Lundéns (2010) avhandling angående omsorgssvikt och vilka tecknen är hos förskolebarn. Vi använder oss även av Bowlby (2010) och Gerhardt (2007) som beskriver hur viktigt det är med små barns anknytning till förälder eller annan anknytningsperson.   I studien görs tolv kvalitativa och kvantitativa intervjuer med personal som arbetar inom förskola. Undersökningen visar att förskolepersonalen inte har så stor kunskap om begreppet omsorgssvikt och känner sig osäkra på hur de ska gå tillväga vid en eventuell anmälan. Resultatet visar att det behövs kontinuerlig fortbildning både vad det gäller att uppmärksamma omsorgssvikt hos barnen på förskolan och hur personalen ska gå tillväga vid en anmälan till socialnämnden.

Vår studie har sin grund i den komplexitet som råder kring uppmärksammandet och anmälan av barn som far illa. Syftet med vår studie har varit att öka vår förståelse för den betydelse samverkan mellan skola och socialtjänst kan ha för ett tidigt uppmärksammande av barn som misstänks fara illa. Vi har genom att intervjua lärare/förskollärare och socialsekreterare som deltagit i ett kommunalt samverkansprojekt ökat vår förståelse och tagit del av vad deltagarna uppfattar att projektet har lett till för uppmärksammandet av barn som misstänks fara illa. I vår analys har vi använt oss av Silvermans aktionsteori, för att kunna studera olika organisatoriska faktorers påverkan på samverkan. Vår studie kan inte klarlägga om personalen uppfattar att samverkan lett till att utsatta barn i högre utsträckning uppmärksammats via anmälningar. Däremot har vi kunnat finna andra vinster med denna samverkan som på längre sikt eventuellt kan ge positiva effekter för att i ett tidigare skede uppmärksamma barn som misstänks fara illa.

This study is aimed at finding out how nursery and pre-school teachers carry out their obligation to report suspected child abuse, and their views on the issue. The study was alsoa imed at highlighting any difficulties teachers might have when dealing with children who arem istreated. In addition, the study examines the impact on teachers and children when thet eachers decide to either report or not report abuse. The main issues addressed by this study are:   Are pre-school and nursery teachers aware of their duty to report suspected child abuse and what are their opinions regarding this duty? How do the teachers claim they behave if obliged to report and what difficulties dothey encounter? In order to find the answer to these questions, qualitative interviews were made with eight pre-school teachers. The empirical evidence has been put in relation to theories of action and communication as well as to previous research in the area that concerns children who are mistreated. The study demonstrates the complexities that the duty to report child abuse creates and how the ambivalence that arises can inhibit a teacher’s actions. Fear of the consequences, regardless of whether the report is made or not, ultimately lead to paralysis, something which the conclusion also shows. Some of the conclusions drawn are that the support to teachers must improve in terms of better co-operation between pre-schools and social services. Moretime should also be set aside for training and for discussions with colleagues. The duty toreport suspected child abuse needs to be addressed in a way that makes it less daunting in order to encourage more teachers to do so. Apprehension regarding the possible consequences that would arise from reporting child abuse should not deter a teacher from helping a  vulnerable child.

Studien har undersökt hur skolpersonal upplever och tillämpar anmälningsplikten vid misstanke om barn som far illa eller riskerar att fara illa. Studiens frågeställningar fokuserar på skolans rutiner, skolpersonalens upplevda möjligheter och begränsningar samt vad de upplever behöver förändras för att underlätta arbetet kring anmälningsplikten. Detta arbete har en hermeneutisk ansats baserad på en kvalitativ metod där fyra semistrukturerade intervjuer har genomförts med fyra lärare i årskurs F-1. Resultatet av intervjuerna har analyserats med hjälp av ett etnometodologiskt perspektiv. Resultatet visar att skolorna inte hade någon handlingsplan dokumenterad för hur de ska gå till väga när ett barn är utsatt eller när en anmälan ska göras. Studien visar att det finns behov av att se över om lärares anmälningspliktiga ansvar minskar eftersom rektorn ansvarar för anmälningarna. / <p>2015-06-18</p>

Studien bygger på en enkätundersökning av 37 stycken högstadielärare inom Linköpings kommun. Syftet med studien är att undersöka vilka individuella faktorer som påverkar lärarens benägenhet till att ta kontakt med socialtjänsten vid misstanke om barn som far illa. De individuella faktorerna har sedan delats in i tre kategorier som rör individens hemförhållande, utbildning och yrkeserfarenhet. Faktorerna har sin grund i tidigare forskning och studien har sin teoretiska utgångspunkt i Bourdieus teori med fokus på begreppen kapital och habitus. Materialet har analyserats genom bivariata korstabellsanalyser med procentjämförelse samt genom beskrivande univariat analys för att ge en överblick av resultaten. Vi har sedan använt tidigare forskning och teoretisk utgångspunkt för att jämföra och förklara vårt resultat. Resultatet visar på en kraftig underrapportering i de fall där läraren misstänker missförhållanden hos barn. Faktorer som utbildning och kunskap avseende barn som far illa samt lärarens examensår har visat sig ha en påverkan på lärarens benägenhet till att ta kontakt med socialtjänsten. Även faktorn antal år som lärare har visat sig ha en påverkan på benägenheten. Resultaten visar att faktorer som lärarens ålder, civilstånd, om läraren har barn, inkomst samt antal år på den nuvarande arbetsplatsen inte har någon påverkan för lärarens benägenhet att ta kontakt med socialtjänsten.