Bakgrund: Den vanligaste formen av depression är egentlig depression som kan delas in i tre undergrupper: mild, måttlig och svår. Var femte vuxen i Sverige får en depressionsdiagnos minst en gång under sin livstid. Inom några år kommer depression att vara det största folkhälsoproblemet enligt världshälsoorganisationen (WHO). I Sverige begås mer än 1000 självmord per år, där merparten sker på grund av depression. Antalet sjukskrivningar på grund av depression har ökat stadigt och år 2005 gick samhällskostnaderna för depression på 33 miljarder kr. De vanligaste behandlingarna vid depression är kognitiv beteendeterapi (KBT) och läkemedel, där selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) är förstahandspreparat. Syfte: Syftet med detta arbete var att undersöka om fysisk aktivitet är en adekvat behandlingsform vid mild till måttlig depression. Metod: Sökningar efter relevanta artiklar har gjorts i pubmed och swemed+. Sammanlagt valdes sju artiklar ut som var relevanta för arbetet. Resultat: I studie 1, som var en meta-analys, minskade deltagarnas poäng statistiskt signifikant på Hamilton Depression Rating Scale (HAM-D) med i genomsnitt 4,52 poäng och i genomsnitt 6,46 poäng på Beck Depression Inventory-skalan (BDI) hos de deltagare som hade fysisk aktivitet (FA) jämfört med kontroller. Minskningen på BDI var kliniskt betydelsefull, men inte på HAM-D-skalan. Studierna 2-4 baseras på en större studie, REGASSAstudien. Jämfört med de som fick standardbehandling (TAU) minskade deltagarna som hade FA sina MontgomeryÅsberg Depression Rating Scale (MADRS)-poäng statistiskt signifikant med 2,99 poäng mer efter tre månader vilket är kliniskt betydelsefullt. Deltagarna som fick KBT via internet minskade statistiskt signifikant med 2,83 poäng mer än vad deltagarna i TAU-gruppen gjorde efter 3 månader vilket också är kliniskt betydelsefullt. I studie 5 var deltagarnas minskning av Patient Health Questionnare-9 (PHQ-9)-poäng statistiskt signifikanta i grupperna som fick beteendeaktivering (BA) och i den gruppen som fick utbildning om depression kombinerat med FA, jämfört med kontrollgrupp, efter tolv veckor. Minskningen i medelvärde för interventionsgrupperna på PHQ-9 var 5,6 till 8,24 poäng, vilket är kliniskt betydelsefullt. I studie 6 minskade deltagarnas PHQ-9-poäng statistiskt signifikant i både gruppen för FA och BA, 7,06 respektive 4,7 poäng. Minskningen av poäng i medelvärde i FAgruppen uppnådde kriteriet för att vara kliniskt betydelsefullt. Minskningen i BA-gruppen nådde nästan gränsen för att vara kliniskt betydelsefullt. Studie 7 undersökte relationen mellan FA och depression, samt den omvända relationen genom Mendelsk randomisering. I den studien påvisades ett skyddande samband mellan accelerometer baserad aktivitet och egentlig depression. Deltagarna i de flesta studier gick från måttlig depression till mild eller ingen alls där behandlingarna hade effekt. Diskussion: De granskade studierna har använt sig av olika skattningsskalor och de har haft olika typer av kontrollgrupper, vilket försvårar jämförelser av de olika studiernas resultat. De grupper som fått standardbehandling har fått olika behandling beroende på vilken läkare de har haft. Mer forskning behöver göras för att säkerställa resultaten och för att ta reda på vilken intensitet träningen ska vara. Det vore även intressant att undersöka om det finns ett samband mellan befolkningens allt mer stillasittande livsstil och ökningen av psykisk ohälsa. Slutsats: De olika studiernas resultat visar att fysisk aktivitet har en positiv effekt på mild till måttlig depression. I kombination med utbildning om vad depression är uppnås en större effekt. / Background: The most common form of depression is major depressive disorder (MDD). MDD can be divided into three subgroups: mild, moderate and severe. Every fifth adult in Sweden is diagnosed with MDD at least once during their lifetime. Within a few years, depression will be the biggest public health problem according to the World Health Organization (WHO). In Sweden, more than 1000 suicides per year are committed, most of them due to depression. The number of sick leaves due to depression has increased steadily and the social costs for depression were in year 2005 SEK 33 billion. The most common treatments for depression are Cognitive Behavioral Therapy (CBT) and antidepressant drugs, where SSRI is the primary choice. Purpose: The aim of this work was to investigate whether or not physical activity is an adequate form of treatment for mild to moderate depression. Method: In total, seven scientific articles were selected from pubmed and swemed+. Results: In study 1, which was a meta-analysis, the scores on Hamilton Depression Rating Scale (HAM-D) and Beck Depression Inventory-scale (BDI) for participants who had Physical Activity (PA) decreased statistically significantly by an average of 4.52 points and 6.46 points, respectively, compared to controls. The decrease in BDI was clinically significant, but the decrease on the HAM-D scale was not clinically significant. Studies 2-4 are all based on one major study, the REGASSA study. Compared to those who received treatment as usual (TAU), participants who had PA reduced their Montgomery-Åsberg Depression Rating Scale (MADRS) score statistically significantly by 2.99 points more after three months, which is clinically significant. Participants who received CBT via the internet decreased statistically significantly by 2.83 points more than the participants in the TAU group, which is also clinically significant. In study 5, the participants reductions of Patient Health Questionnaire-9 (PHQ-9) scores were statistically significant in the groups that received Behavioral Activation (BA) and in the group receiving some education about depression combined with PA, compared with a control group after twelve weeks. The decrease in mean value for the intervention groups on PHQ-9 was 5.6 to 8.24 points, which is clinically significant. In study 6, the participants in the intervention groups decreased their PHQ-9 scores statistically significantly with 4.7 (BA) and 7.06 (PA) points. The decreases in both groups are statistically significant compared to the control group. The decrease in the PA group is clinically significant and in the BA group the decrease is near clinical significance. Study 7 examined the relationship between PA and depression and the reverse relationship through Mendelian Randomization. In this study a protective connection was found between accelerometer-based activity and MDD. Participants in most studies went from moderate MDD to mild or no MDD, where the interventions were effective. Discussion: The studies evaluated have used different estimation scales and have used different types of control groups which has made it difficult to compare the results of the studies. The groups that received standard treatment have received different treatments depending on which physician they have had. More research needs to be done to confirm the results and to find out at what intensity the training should be performed. It would also be interesting to investigate whether or not there is a connection between the population´s increasingly sedentary lifestyle and the increase of mental illness. Conclusion: The results of the various studies show that PA has a positive effect on mild to moderate MDD. A greater effect is achieved when the patient also receives some education about MDD.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Att ge adekvat smärtlindring inom en rimlig tid för att minska patienters lidande är av vikt för en god omvårdnad. Att använda smärtskattningsinstrument som är individanpassat i kombination med att lyssna på patientens beskrivning av smärtan anses vara en fungerande åtgärd gällande smärthantering. Det är därför viktigt att studera hur detta fungerar i praktiken, för att kunna belysa de problem som uppstår och öka medvetenheten hos sjuksköterskor om de brister som finns i omvårdnadsarbetet hos patienter med smärtproblematik. Syfte: Syftet med studien var att utforska och beskriva sjuksköterskors omvårdnadsarbete hos patienter med akuta smärttillstånd och postoperativ smärta. Metod: Studien är en fokuserad etnografisk observationsstudie med deskriptiv design, och genomfördes med innehållsanalys med deduktiv ansats. Studien genomfördes genom deltagande observation med efterföljande intervjufrågor av 10 st sjuksköterskor på en kirurgisk vårdavdelning. Resultat: Studien resulterade i att sjuksköterskor i regel alltid gjorde en skattning och bad patienterna beskriva sin smärta vid det första mötet. Smärtskattning gjordes i de flesta fall med någon form av smärtskattningsskala, genom samtal med patienten samt vid fysiska tecken till smärta. I studien framkom att arbetsmiljön var en faktor som påverkade både sjuksköterskornas förmåga och möjlighet att bemöta patienternas smärta, samt påverkade tiden till administrering av smärtstillande läkemedel. Slutsats: Sjuksköterskor utför oftast en smärtbedömning samt ger smärtstillande läkemedel omgående. I vissa fall är dock smärtan svår att skatta då patienten ej påvisar fysiska tecken till smärta, vilket gör att sjuksköterskor ibland har svårt att tro på patienten. Samtliga sjuksköterskor ansåg att smärta var ett högprioriterat omvårdnadsbehov som behöver snabb åtgärd.

Fysioterapeuter är den tredje största professionen inom hälso- och sjukvård efter läkare och sjuksköterskor i västvärlden och förutspås bli ett av de största bristyrkena år 2035, vilket kan leda till ökad arbetsbelastning, ihållande stress och bristande möjlighet till återhämtning. Fysioterapeuters arbetsmiljö innefattar flera arbetsrelaterade faktorer som ställer höga mentala och kognitiva krav som kan bidra till stress och otillräcklig återhämtning, vilket i sin tur kan leda till psykisk ohälsa eller psykiska besvär. Det finns i dagsläget mycket begränsad forskning kring hur återhämtning kan främjas under arbetsdagen och vilka arbetsrelaterade faktorer som särskilt bör beaktas. Syftet med studien var att undersöka och beskriva erfarenheter av arbetsrelaterade faktorer som hindrar eller främjar mental och kognitiv återhämtning hos fysioterapeuter inom primärvården. En kvalitativ studie tillämpades med fokusgrupper som datainsamlingsmetod. I studien inkluderades tre fokusgrupper med 4–5 fysioterapeuter arbetandes i primärvården i Stockholms län. Fokusgrupperna transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys beskriven av Graneheim & Lundman. Resultatet från studien visar att fysioterapeuter har erfarenheter av att höga krav i arbetslivet, bristande kontroll i arbetslivet och bristande social arbetsmiljö är arbetsrelaterade faktorer som hindrar återhämtning, medan pauser, kontroll över arbetet, utvecklingsmöjligheter, stödjande arbetsmiljö och god fysisk arbetsmiljö främjar återhämtning. Studien bidrar med kunskap om hur arbetsgivare och arbetstagare kan planera arbetet för att främja återhämtning under arbetsdagen samt med ny kunskap gällande fysioterapeuter som är en understuderad grupp generellt när det gäller arbetsmiljö och hälsa.

No description available.

Purpose: Understanding how pupil size changes under different light conditions is important for refractive surgery, in contact lens fitting, as well as in the development of multifocal contact lenses. It is therefore of great value to have good measurement results and trustworthy methods. The accuracy and repeatability of the instruments used for these measurements are also critical.The purpose of this study was to investigate whether there was a potential relationship between the pupil diameter and the eye's refractive error with the use of the pupilometer incorporated within Sirius. A secondary purpose arose during the study, to evaluate the repeatability of the instrument Sirius. The null hypothesis of this study was; that pupil diameter is greater in myopes than hyperopes and emmetropes - that one would see a decrease in pupil diameter from myopes to emmetropes and also a decrease in pupil diameter from emmetropes to hyperopes. Method: There were 64 participants who took part in this study, aged between 20 to 36 years. Of these, three were excluded because they did not fit the inclusion criteria. The participants were divided into three different groups according to their spherical equivalent refractive errors: there were 26 myopes (range -7.75 D to -0.75 D), 17 emmetropes (range -0.50 D to +0.50 D), and 18 hyperopes (range + 0.75 D to + 5.75 D). Both eyes was measured. Pupil diameter was first measured in Sirius in a darkened room, where the computer was the only light source and the screen's brightness was dimmed. An objective refraction was done with the use of an autorefractor to get an estimated refractive value. Thereafter, retinoscopy was performed in a trial frame with a retinoscopy rack or loose trial lenses. The participants with higher astigmatism were also controlled with the use of the Jackson cross-cylinder. The pupil response was checked in all participants following pupil diameter measurements, to ensure that both eyes did not exhibit pupil defects. The result was analyzed with Excel and GraphPad Prism. Results: Since this study did not find any difference between the right and left eye, the data analysis was performed for right eye only. The mean and standard deviation (SD) of spherical equivalent power for myopes was -2.75 ±1.95 D, emmetropes -0.06 ±0.37 D and hyperopes +1.51 ±1.37 D. This study showed a weak trend between refractive error and pupil diameter, but no significant correlation between pupil diameter and the refractive state of the eye was evident, irrespective of lighting conditions; scotopic (p = 0.38), mesopic (p = 0.17) or photopic (p = 0.16). As expected, a clear decrease in pupil diameter with increased illumination intensity was found. A variance analysis (one-way, repeated measures ANOVA) was performed on the three different measurement in each illumination level, to confirm the repeatability of Sirius. The ICC values were 0.94 for scotopic, 0.87 for mesopic and 0.95 for photopic lighting conditions. Conclusuion: The study shows no significant correlation between pupil diameter and the refractive state of the eye over the range of -7.75 D to + 5.75 D. In this study, we also investigated the repeatability of the measurements values obtained with Sirius using the ICC; this showed that Sirius has a good repeatability in measuring pupil diameter in all three light levels.

Introduktion: Antalet patienter med fetma ökar i världen. Sjuksköterskan möter de här patienterna i den somatiska vården, i äldrevården och primärvården. Det preventivt arbeta med denna patientgrupp är av stor vikt då det kan förebygga följdsjukdomar som diabetes, hypertoni, hjärtkärlsjukdomar och cancer. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans preventiva åtgärder till patienter med fetma. Metod: En litteraturstudie med induktiv resultatbearbetning som utförts enligt Polit och Beck (2017) nio steg. Artiklarna söktes i databaserna CINAHL, PubMed och PsykINFO. Artiklarna granskades utifrån Polit och Beck (2017) granskningsmall och tio vetenskapliga artiklar användes i resultatet. Resultat: Sammanställningen av artiklarna resulterade i fyra kategorier - motivera patienten till livsstilsförändring, ge råd om kost, ge råd om fysisk aktivitet och uppföljning av patienten. Slutsats: Sjuksköterskor arbetar med olika preventiva åtgärder till sina patienter, det verkar inte finnas några riktlinjer om vilka råd som ges utan många gånger arbetar sjuksköterskor utifrån egna erfarenheter och eget tycke.