No description available.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Att ge adekvat smärtlindring inom en rimlig tid för att minska patienters lidande är av vikt för en god omvårdnad. Att använda smärtskattningsinstrument som är individanpassat i kombination med att lyssna på patientens beskrivning av smärtan anses vara en fungerande åtgärd gällande smärthantering. Det är därför viktigt att studera hur detta fungerar i praktiken, för att kunna belysa de problem som uppstår och öka medvetenheten hos sjuksköterskor om de brister som finns i omvårdnadsarbetet hos patienter med smärtproblematik. Syfte: Syftet med studien var att utforska och beskriva sjuksköterskors omvårdnadsarbete hos patienter med akuta smärttillstånd och postoperativ smärta. Metod: Studien är en fokuserad etnografisk observationsstudie med deskriptiv design, och genomfördes med innehållsanalys med deduktiv ansats. Studien genomfördes genom deltagande observation med efterföljande intervjufrågor av 10 st sjuksköterskor på en kirurgisk vårdavdelning. Resultat: Studien resulterade i att sjuksköterskor i regel alltid gjorde en skattning och bad patienterna beskriva sin smärta vid det första mötet. Smärtskattning gjordes i de flesta fall med någon form av smärtskattningsskala, genom samtal med patienten samt vid fysiska tecken till smärta. I studien framkom att arbetsmiljön var en faktor som påverkade både sjuksköterskornas förmåga och möjlighet att bemöta patienternas smärta, samt påverkade tiden till administrering av smärtstillande läkemedel. Slutsats: Sjuksköterskor utför oftast en smärtbedömning samt ger smärtstillande läkemedel omgående. I vissa fall är dock smärtan svår att skatta då patienten ej påvisar fysiska tecken till smärta, vilket gör att sjuksköterskor ibland har svårt att tro på patienten. Samtliga sjuksköterskor ansåg att smärta var ett högprioriterat omvårdnadsbehov som behöver snabb åtgärd.

Fysioterapeuter är den tredje största professionen inom hälso- och sjukvård efter läkare och sjuksköterskor i västvärlden och förutspås bli ett av de största bristyrkena år 2035, vilket kan leda till ökad arbetsbelastning, ihållande stress och bristande möjlighet till återhämtning. Fysioterapeuters arbetsmiljö innefattar flera arbetsrelaterade faktorer som ställer höga mentala och kognitiva krav som kan bidra till stress och otillräcklig återhämtning, vilket i sin tur kan leda till psykisk ohälsa eller psykiska besvär. Det finns i dagsläget mycket begränsad forskning kring hur återhämtning kan främjas under arbetsdagen och vilka arbetsrelaterade faktorer som särskilt bör beaktas. Syftet med studien var att undersöka och beskriva erfarenheter av arbetsrelaterade faktorer som hindrar eller främjar mental och kognitiv återhämtning hos fysioterapeuter inom primärvården. En kvalitativ studie tillämpades med fokusgrupper som datainsamlingsmetod. I studien inkluderades tre fokusgrupper med 4–5 fysioterapeuter arbetandes i primärvården i Stockholms län. Fokusgrupperna transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys beskriven av Graneheim & Lundman. Resultatet från studien visar att fysioterapeuter har erfarenheter av att höga krav i arbetslivet, bristande kontroll i arbetslivet och bristande social arbetsmiljö är arbetsrelaterade faktorer som hindrar återhämtning, medan pauser, kontroll över arbetet, utvecklingsmöjligheter, stödjande arbetsmiljö och god fysisk arbetsmiljö främjar återhämtning. Studien bidrar med kunskap om hur arbetsgivare och arbetstagare kan planera arbetet för att främja återhämtning under arbetsdagen samt med ny kunskap gällande fysioterapeuter som är en understuderad grupp generellt när det gäller arbetsmiljö och hälsa.

No description available.

Purpose: Understanding how pupil size changes under different light conditions is important for refractive surgery, in contact lens fitting, as well as in the development of multifocal contact lenses. It is therefore of great value to have good measurement results and trustworthy methods. The accuracy and repeatability of the instruments used for these measurements are also critical.The purpose of this study was to investigate whether there was a potential relationship between the pupil diameter and the eye's refractive error with the use of the pupilometer incorporated within Sirius. A secondary purpose arose during the study, to evaluate the repeatability of the instrument Sirius. The null hypothesis of this study was; that pupil diameter is greater in myopes than hyperopes and emmetropes - that one would see a decrease in pupil diameter from myopes to emmetropes and also a decrease in pupil diameter from emmetropes to hyperopes. Method: There were 64 participants who took part in this study, aged between 20 to 36 years. Of these, three were excluded because they did not fit the inclusion criteria. The participants were divided into three different groups according to their spherical equivalent refractive errors: there were 26 myopes (range -7.75 D to -0.75 D), 17 emmetropes (range -0.50 D to +0.50 D), and 18 hyperopes (range + 0.75 D to + 5.75 D). Both eyes was measured. Pupil diameter was first measured in Sirius in a darkened room, where the computer was the only light source and the screen's brightness was dimmed. An objective refraction was done with the use of an autorefractor to get an estimated refractive value. Thereafter, retinoscopy was performed in a trial frame with a retinoscopy rack or loose trial lenses. The participants with higher astigmatism were also controlled with the use of the Jackson cross-cylinder. The pupil response was checked in all participants following pupil diameter measurements, to ensure that both eyes did not exhibit pupil defects. The result was analyzed with Excel and GraphPad Prism. Results: Since this study did not find any difference between the right and left eye, the data analysis was performed for right eye only. The mean and standard deviation (SD) of spherical equivalent power for myopes was -2.75 ±1.95 D, emmetropes -0.06 ±0.37 D and hyperopes +1.51 ±1.37 D. This study showed a weak trend between refractive error and pupil diameter, but no significant correlation between pupil diameter and the refractive state of the eye was evident, irrespective of lighting conditions; scotopic (p = 0.38), mesopic (p = 0.17) or photopic (p = 0.16). As expected, a clear decrease in pupil diameter with increased illumination intensity was found. A variance analysis (one-way, repeated measures ANOVA) was performed on the three different measurement in each illumination level, to confirm the repeatability of Sirius. The ICC values were 0.94 for scotopic, 0.87 for mesopic and 0.95 for photopic lighting conditions. Conclusuion: The study shows no significant correlation between pupil diameter and the refractive state of the eye over the range of -7.75 D to + 5.75 D. In this study, we also investigated the repeatability of the measurements values obtained with Sirius using the ICC; this showed that Sirius has a good repeatability in measuring pupil diameter in all three light levels.

Introduktion: Antalet patienter med fetma ökar i världen. Sjuksköterskan möter de här patienterna i den somatiska vården, i äldrevården och primärvården. Det preventivt arbeta med denna patientgrupp är av stor vikt då det kan förebygga följdsjukdomar som diabetes, hypertoni, hjärtkärlsjukdomar och cancer. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans preventiva åtgärder till patienter med fetma. Metod: En litteraturstudie med induktiv resultatbearbetning som utförts enligt Polit och Beck (2017) nio steg. Artiklarna söktes i databaserna CINAHL, PubMed och PsykINFO. Artiklarna granskades utifrån Polit och Beck (2017) granskningsmall och tio vetenskapliga artiklar användes i resultatet. Resultat: Sammanställningen av artiklarna resulterade i fyra kategorier - motivera patienten till livsstilsförändring, ge råd om kost, ge råd om fysisk aktivitet och uppföljning av patienten. Slutsats: Sjuksköterskor arbetar med olika preventiva åtgärder till sina patienter, det verkar inte finnas några riktlinjer om vilka råd som ges utan många gånger arbetar sjuksköterskor utifrån egna erfarenheter och eget tycke.

Bakgrund: Vaccinationer är en del av skolsköterskors förebyggande arbete. Stickrädsla är en vanlig åkomma, upp till 10 % av befolkningen i världen uppskattas ha det. Skolsköterskor möter någon gång under sin tid, stickrädda elever. God information innan vaccinationen har visat att stickrädsla minskar. Syftet: Att belysa skolsköterskors upplevelse av att vaccinera stickrädda elever. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ metod. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta skolsköterskor i två mindre städer, i mellersta Sverige. Resultatet har analyserats med innebördsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra rubriker till resultatet; Skolsköterskors förhållningssätt påverkar bemötandet av elever, En inbjudande miljö påverkar hur vaccinationen upplevs av skolsköterskor och elever, Föräldrars förhållningssätt kan hjälpa eller stjälpa skolsköterskor vid vaccination, Avledning vid vaccination underlättar arbetet för skolsköterskor. Konklusion: Skolsköterskor måsta ha en god kunskap om hur olika faktorer kan påverka den stickrädda elever. Skolsköterskor upplever ofta en tidspress vilket påverkar mötet med stickrädda elever som i sin tur påverkar skolsköterskors vaccinationer. Skolsköterskor upplever att belöning har en god effekt för att lugna elever och underlätta för skolsköterskor att utföra sitt arbete. Hur föräldern är delaktig är betydelsefullt för skolsköterskors upplevelse. Det finns tre olika förhållningssätt bland föräldrar, den tysta, den bestämda och den tveksamma som låter elever själv välja. Dessa påverkar vaccinationstillfället och upplevelsen av mötet för verksamma skolsköterskor.

Bakgrund: Personer med demens har kognitiva nedsättningar. De får svårt att sköta sin egen munhygien, detta leder till en förvärring av den kroniska sjukdomen. Bemötandet är avgörande då de behöver känna tillit personen som hjälper till med munvården. Hinder uppstår vid kunskapsbrist och motstånd. Senior alert är hjälpmedel där dålig munhälsa kan identifieras. Syfte: Att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av att främja munhälsan hos personer med demens. Metod: Litteraturöversikt med kvantitativ och kvalitativ ansats. Resultat: Två teman uppkom: Kunskap ger kompetens som innebär att kunskap om demens symtom, munhygien samt munvård är viktiga delar till en god munvård. En god kommunikation med gott samarbete personal emellan samt gentemot patienter är även detta viktiga delar. Hinder ger känsla av obehag innefattar när munvården blir svår att utföra då personal upplever organisatoriska hinder som tidsbrist och otillräcklig personal tillsättning samt hinder från patienter som verbalt och fysiskt motstånd. Konklusion: Kunskap om demens och munvård är viktigt för att kunna bibehålla en bra munhälsa där utbildning är nyckeln till kunskapen. Denna bör ges under utbildningen men även under arbetstiden. Även ges kontinuerligt då det sker personalomväxlingar och forskning går framåt.