Sverige är ett land som ligger i framkant vad gäller digitalisering av samhället. Denna digitalisering gör att vi blir allt mer globaliserade och tekniken öppnar även för nya möjligheter och lösningar i vårt samhälle. Denna teknikutveckling och digitalisering har dock en baksida, nämligen möjligheter för en antagonistisk aktör att utnyttja de sårbarheter som digitaliseringen för med sig. Inom cyberområdet sker en snabb förmåge- och teknikutveckling och sätten för en sådan antagonistisk aktör att angripa sårbarheter i det svenska samhället ökar. Detta tillsammans med den försämrade omvärldsutvecklingen gör att svenska myndigheter behöver hitta sätt att möta och omhänderta dessa hot och sårbarheter och ett sätt att göra det på, är genom att samordna sina resurser genom interorganisatorisk samverkan.  I denna studie utforskas hur ansvarsfördelning och samverkan ser ut och genomförs mellan fyra myndigheter som av regeringen fått i uppdrag att bilda ett nationellt cybersäkerhetscenter: Försvarets radioanstalt (FRA), Försvarsmakten (FM), Myndigheten för samhällsskydd- och beredskap (MSB) samt Säkerhetspolisen (SÄPO). Syftet med studien är att utforska hur regeringen styr och reglerar cyberområdet samt utforska hur dessa regleringar och styrningar uppfattas och tolkas av de fyra myndigheterna.  Studiens resultat baseras dels på en kvalitativ innehållsanalys av öppna officiella dokument såsom utredningar, förordningar, regeringsbeslut samt rapporter som reglerar eller på annat sätt avhandlar samverkan och ansvarsfördelning mellan ansvariga myndigheter inom cyberområdet.  Dessutom har semistrukturerade intervjuer med informanter från FM, FRA och MSB genomförts. Intervjuerna inkluderade informanter från högsta ledningsnivån ned till genomförande enheter samt högre tjänstemän på ovan nämnda myndigheter.  Studien visar på de utmaningar som finns på cyberområdet avseende ansvarsfördelning och myndighetssamverkan och i studien belyses särskilt det faktum att cyber är ett tvärsektoriellt område som saknar en utsedd sektorsansvarig myndighet och där ansvaret istället åligger ett stort antal myndigheter. Det delade ansvaret bidrar till att cyberområdet blir både komplext och svåröverblickbart vilket denna studie kommer att visa på genom ett antal olika observationer.  Denna studie menar att styrningen från regeringen till del uppfattas som otydlig av mottagande myndigheter, vilket resulterar i en upplevd osäkerhet avseende egen myndighets ansvar och uppgifter samt en otydlighet i vilken myndighet som har ansvar för vad inom cyberområdet. Denna osäkerhet bidrar i sin tur till en försämrad samverkan mellan myndigheterna vilket leder till ett mindre effektivt och mindre samordnat arbete på cyberområdet. Studien analyserar relationen mellan samverkan och ansvar och ger förslag på ett antal åtgärder för att komma till rätta med några av de utmaningar som finns och där ett nationellt cybersäkerhetscenter är del av men inte hela lösningen. Studien avslutas med att ge förslag på vidare forskning avseende cyberområdet.

<p>In 2006 there was a change in LMA (1994:37) that clarified the division of responsibility be-tween the Migration Board and the municipalities, concerning unaccompanied children. The social services should now be utmost responsible for the housing and care of these children, to assure that they gain the same standards and rights as all other children. The aim of this essay has been to examine how the division of responsibility has influenced the work of the social services and how they interpret their responsibility for the unaccompanied children. How do the social services investigate and make decisions concerning these children? Do these chil-dren have the same rights as other children? To answer these questions a legal study was made, followed by qualitative research interviews with four social services that receive unac-companied children. The study was made from a legal sociologist perspective, which involves analyzing the results from the interviews with the legal results, together with earlier research on unaccompanied children. The results show that the division of responsibility still is indis-tinct and that the investigations concerning these children often are brief and simplified. In two of the interviewed municipalities the view was that unaccompanied children did not have the right to efforts according to SoL (2001:453), which in practice means that the unaccom-panied children are discriminated.</p>

<p>In 2006 there was a change in LMA (1994:37) that clarified the division of responsibility be-tween the Migration Board and the municipalities, concerning unaccompanied children. The social services should now be utmost responsible for the housing and care of these children, to assure that they gain the same standards and rights as all other children. The aim of this essay has been to examine how the division of responsibility has influenced the work of the social services and how they interpret their responsibility for the unaccompanied children. How do the social services investigate and make decisions concerning these children? Do these chil-dren have the same rights as other children? To answer these questions a legal study was made, followed by qualitative research interviews with four social services that receive unac-companied children. The study was made from a legal sociologist perspective, which involves analyzing the results from the interviews with the legal results, together with earlier research on unaccompanied children. The results show that the division of responsibility still is indis-tinct and that the investigations concerning these children often are brief and simplified. In two of the interviewed municipalities the view was that unaccompanied children did not have the right to efforts according to SoL (2001:453), which in practice means that the unaccom-panied children are discriminated.</p>

In 2006 there was a change in LMA (1994:37) that clarified the division of responsibility be-tween the Migration Board and the municipalities, concerning unaccompanied children. The social services should now be utmost responsible for the housing and care of these children, to assure that they gain the same standards and rights as all other children. The aim of this essay has been to examine how the division of responsibility has influenced the work of the social services and how they interpret their responsibility for the unaccompanied children. How do the social services investigate and make decisions concerning these children? Do these chil-dren have the same rights as other children? To answer these questions a legal study was made, followed by qualitative research interviews with four social services that receive unac-companied children. The study was made from a legal sociologist perspective, which involves analyzing the results from the interviews with the legal results, together with earlier research on unaccompanied children. The results show that the division of responsibility still is indis-tinct and that the investigations concerning these children often are brief and simplified. In two of the interviewed municipalities the view was that unaccompanied children did not have the right to efforts according to SoL (2001:453), which in practice means that the unaccom-panied children are discriminated.

In 2006 there was a change in LMA (1994:37) that clarified the division of responsibility be-tween the Migration Board and the municipalities, concerning unaccompanied children. The social services should now be utmost responsible for the housing and care of these children, to assure that they gain the same standards and rights as all other children. The aim of this essay has been to examine how the division of responsibility has influenced the work of the social services and how they interpret their responsibility for the unaccompanied children. How do the social services investigate and make decisions concerning these children? Do these chil-dren have the same rights as other children? To answer these questions a legal study was made, followed by qualitative research interviews with four social services that receive unac-companied children. The study was made from a legal sociologist perspective, which involves analyzing the results from the interviews with the legal results, together with earlier research on unaccompanied children. The results show that the division of responsibility still is indis-tinct and that the investigations concerning these children often are brief and simplified. In two of the interviewed municipalities the view was that unaccompanied children did not have the right to efforts according to SoL (2001:453), which in practice means that the unaccom-panied children are discriminated.

Studiens syfte är att finna en förståelse kring vilka sociala faktorer som producerar ett normativt beteende gällande ansvarsfördelningen runt barnen efter en separation. Undersökningen grundar sig därför i följande frågeställningar: Hur ser normen kring ansvarsfördelningen av ett barn ut efter en separation och hur upplevs denna ansvarsfördelning. Studien bygger på en kvalitativ metod som i sin utformning skall generera en större förståelse för våra frågeställningar. Vi har gjort fyra enskilda interjuver med två separerade par som har delad vårdnad över sina barn. Vår teoretiska utgångspunkt utgår ifrån socialkonstruktivismen.Den behandlar och beskriver hur kvinnliga och manliga beteende mönstren reproducerasvid interaktion individer emellan. Även teorin som förklara männens dominans i dagens samhälle (patriarkatet)samt den könade arbetsfördelningen inom den privata och offentliga sfären (liberala feministiska perspektiv) finns att ta del av. Vi har funnitett dialektisktförhållande mellan traditionella könsmönster, reproducering utav dessa, den könade arbetsfördelningen samt relationen mellan barn och deras föräldrar innan separationär faktorer som påverkar normen kring hur ansvarsfördelningen av ett barn efter en separation ser ut och upplevs. / The aim of this study is to determine which social factors create the dominating pattern in the delegation of responsibility of a child after a separation. The study is therefore based on the following enquiry: What is the norm during separation concerning the delegation of responsibility for a child between parents and how is this division of responsibility perceived.  This study is based on a qualitative method through which a greater understanding of these enquiries will be met. We have done four separate interviews with two sets of already separated partners who havejoined custody over their children. Our theory is based on social constructivism and discusses how current female, respective male behavioural patterns are reproduced between individuals. In addition, the theory which explains male dominance in present society (patriarchate) together with gender based division of labour within private and public spheres (the liberal feministic perspective) are both presented. We have discovered a dialectical relationship between traditional gender roles, theirreproduction ofthese,the gender based division of labour and even the relationship between children and their parents are all factors that contribute towards the determination of assigning responsibility of a child during separation and how it is perceived.

Sedan IT-bubblan sprack 2002 har marknaden nu börjat återhämta sig. Allt fler mindre organisationer investerar i IT igen. Detta gör att IT-konsulterna blir mer eftertraktade på marknaden. I takt med att IT-konsulternas ökade arbete och ökningen av de mindre företagens investeringar, ökar vikten av IT-konsulternas råd angående kommunikation, ansvarsfördelning och samordning som förmedlas till de små och medelstora företagen under investerings processen. Samtidigt presenterar dagens litteratur en mix av olika rekommendationer för hur organisationer bör hantera olika roller och dess ansvarsfördelning. Dessa teoretiska rekommendationer är både tydligt –och otydligt uttryckta av diverse författare. På grund av denna teoretiska kunskap, de små –och medelstora företagens (SME) ökade entreprenad av IT och vikten av en klar ansvarsfördelning vid IT-investeringar, har syftet med denna studie varit att undersöka vilka råd dagens IT-konsulter ger till SME i relation till de teoretiska riktlinjerna. Studien har sedan genomförts ur ett konsultperspektiv. Genom detta syfte har metoden för att samla in data varit personliga semistandardiserade intervjuer med 12 olika IT-konsulter i Jönköpings län riktade mot SME. För att vi skulle kunna utvinna en djup förståelse för dessa konsulters syn på roller och ansvarsfördelning har vi använt oss av en kvalitativ metod. Dessutom har vi haft en utforskande och jämförande ansats genom vår granskning av studie området och vår jämförelse av roller och ansvarsfördelning som först mellan alla IT-konsulter och sedan mellan IT-konsulternas kategoriserade synsätt och de identifierare teoretiska synsätten. En faktor som påverkar studiens tillvägagångssätt är den teoretiska studie som gjorts kring ämnet roller och ansvar vid IT-investeringar av Granehäll et al. (2005). Dessa författare presenterar tre olika teoretiska synsätt av roller och ansvarsfördelning vid applikationsinvesteringar. Vi fann dessa synsätt vara i behov av att kompletteras för att bli fullständiga och anpassade för små –och medelstora företag. Detta utgav grunden för den teoretiska del i denna studie och påverkat strukturen och presentationen av de teoretiska data som här presenteras. Efter en presentation av ytterligare teori om roller och ansvar och en utökning av de tidigare fastställda teoretiska synsätten, kunde vi i denna studie identifiera tre nya teoretiska synsätt fokuserade på roller och ansvar vid applikationsinvesteringar Den empirisk data som vi fått fram under studien av de olika medverkade IT-konsulterna presenteras var för sig. Detta har gjorts för att ökad förståelse och underlättad läsning. Under studien av roller och ansvar i applikationsinvesteringar och IT-konsulternas synsätt på roller och ansvar i SME applikationsinvesteringar har vi kommit fram till att teorins rekommendationer riktar sig mot företag i allmänhet, då oftast mot större företag, vilket gör att teorins rekommendationer till viss del skiljer sig från IT-konsulternas syn på roller och ansvarsfördelning. Vi såg även att IT-konsulterna presenterar olika råd angående roller och ansvar. Vi har därför haft möjlighet att kategorisera dessa olika råd till tre synsätt med olika fokus. / As the market now has begun to recover from the IT-crash in 2002, many smaller organisations are now starting to invest in IT again. This makes the IT-consultants more wanted on the market. In proportion to the increasing work of the IT-consultants and the increasing SME investments, the IT-consultants advices becomes more important regarding communication, responsibilities and collaboration, given to the Small and Medium sized Enter-prises (SME) in the time of their investment process. At the same time the theory presents a mix of recommendations for how roles and responsibility should be managed within the general organisation. These recommendations are clearly and vague expressed by different authors. Given this theoretical knowledge, the SME’s increasing outsourcing of IT-management and the importance of a clear structure of responsibilities in IT-investments, has the purpose of this study been to investigate in the advices the IT-consultants are communicating to SME in relation to the theoretical rec-ommendations. The study has then been accomplished through a consultant’s perspective. Due to the purpose this study has been accomplished by face-to-face semi-standardised interviews with 12 IT-consultants within the County of Jönköping directed towards SME in application investments. Given that we wanted to gain a deep understanding of these IT-consultants recommendations on roles and responsibilities we therefore used a qualitative method. Furthermore, we also used an explorative effort due to our purpose to scrutinise the research area and a comparative effort when comparing the IT-consultants views with each other and then comparing the categorised IT-consultants views to the theoretical views identified in this study. One factor influencing the mode of procedure is the theoretical study of roles and responsibilities made by Granehäll, Karlström and Uyanik (2005). These authors present three different views of roles and responsibilities in application investments. We found these views necessary to be further developed. This became the foundation of the theoretical data of roles and responsibilities in this study, setting the structure of the presentation of theoreti-cal data. After presenting the additional theory and adding it to the all ready known views, we were in this study able to identify three new theoretical views on roles and responsibilities fo-cused on different roles. The empirical data, established during this study, expressed by each participative IT-consultant is presented separately. This has been done to increase understanding and to facilitate the reading. During this study on roles and responsibilities in application investments and the IT-consultants view on roles and responsibilities in SME application investments we found that the theory is directed to organisations in general, with an undertone that specifies the direction towards larger organisations, causing the theory to recommend different roles of responsibilities than the IT-consultants actually are practising. The IT-consultants we found to present different advice regarding roles and responsibilities. We have therefore been able to categorise these different advices into three different views with different focus.

Abstract Växjö University, School of Social Sciences Bachelor thesis Title: Ansvaret för skolan – en studie om ansvarsfördelningen ur ett nyinstitutionalistiskt perspektiv Author: Hanna Jansson Supervisor: Conny Johannesson The aim of the study is to investigate which ideas that dominated the official political debate concerning the responsibility distribution for the Swedish school from 1974 to 1991. The study asks two questions: What ideas have dominated the official political debate concerning the responsibility distribution for the Swedish school from 1974 to 1991? and Why did the responsibility of the Swedish school change in 1991? In order to answer these questions an idea analysis were used. Three ideal types concerning democracy, effectivity and professionalism were used in analysing official governmental documents. The conclusion is that all three ideal types dominated the debate concerning the responsibility distribution, but in different degrees, and they can also explain why a new responsibility distribution came up in 1991.

The study aims to describe how practitioners view their assignment regarding guidance, support and treatment for normally gifted adolescents between 13-17 years with autism spectrum disorder and comorbidity. Practitioners' experience in Social service, Child and youth psychiatry and Habilitation, division of responsibility, and the needs of the target group were studied through six semi-structured interviews which were analyzed thematically and based on new institutional theory.    Results show that in the field and domain there are three players acting on different logics depending on assignment, law, target group, intervention logic and care level offered. There is a domain consensus on youths with less complex problems, where the respective level of care meets the needs according to staff. Domain claims differ and are characterized by domain conflict regarding the individuals with the greatest needs. The adolescents with most psychiatric diagnoses receive the least help from Habilitation and Child and youth psychiatry, in spite of these having the most expertise. The Social service is responsible for placement based on the responsibility logic, despite reporting a lack of specific competence. The design of the organizations governs efforts rather than the needs of the target group.

Svensk lagstiftning är inte teknikneutral och har inte framtagits för att omfatta komplexa lösningar som exempelvis AI-system. Det innebär bland annat att det inte är specifikt reglerat hur ansvarsfördelningen ska ske vid skador som uppkommit i utomobligatoriska situationer i vilka skada orsakats av AI. För utomobligatoriska skador av detta slag tillämpas i dagsläget huvudsakligen skadeståndslagen (1972:207) och produktansvarslagen (1992:18). Komplexiteten som ett AI-system innefattar gör det svårt att tillämpa reglerna i dessa lagar fullt ut eftersom det kan vara utmanande att urskilja vilken del av AI-systemet som orsakat den faktiska skadan.    Det föreligger i skrivande stund ett förslag om införande av en AI-förordning, EU-kommissionens förslag till förordning om harmoniserade regler för AI (2021/0106(COD)), vilket är ämnat att förtydliga ansvaret vid framtagande av framförallt högrisk AI. AI-förordningen har delvis sin grund i Europaparlamentets resolution om en skadeståndsordning för artificiell intelligens (2020/2014(INL)). Resolutionen är ämnad att uppmuntra till införande av gemensamma regler för skadestånd och är inriktad på skador orsakade av högrisksystem.   Syftet med denna uppsats är att utreda huruvida ytterligare reglering, likt den som föreslagits i AI-förordningen och resolutionen, krävs för att rättsläget avseende utomobligatoriska situationer där AI orsakat sakskada ska bedömas vara klart, tydligt och förutsebart. Utöver detta är syftet även att utreda vad dessa föreslagna regleringar innebär för företag som arbetar med AI och huruvida det framgår hur företagen kan gå tillväga för att efterleva regleringarna.   För att uppfylla syftet med uppsatsen behandlas såväl AI-förordningen som resolutionen ingående i aktuella delar och såväl remissvar avseende AI-förordningen som kommentarer av dagens rättsläge analyseras. För att ge en inblick i avsaknaden och inverkan av teknikneutral lagstiftning presenteras, trots att den avser inomobligatoriska förhållanden, även i skadeståndsrelevanta delar Regeringens proposition 2021/22:85 - En ny konsumentköplag i vilken digitala produkter inarbetats.    Avslutningsvis dras slutsatser avseende uppsatsens huvudsakliga frågeställning huruvida EU-kommissionens förslag till förordning om harmoniserade regler för AI och Europaparlamentets resolution om en skadeståndsordning för artificiell intelligens är tillfredställande för att uppnå ett klart, tydligt och förutsebart rättsläge avseende ansvarsfördelningen i utomobligatoriska förhållanden vid sakskada orsakad av AI. Den slutliga bedömningen är att förslagen inte enskilt eller i samspel uppfyller önskemålet om ett klart, tydligt och förutsebart rättsläge. Inte heller anses dagens rättsläge uppfylla detta, vilket lämnar utrymme för ytterligare granskning av ansvarsfördelningen. Således upplevs inte regleringarna erbjuda ett erforderligt underlag vid sakskador orsakade av AI i utomobligatoriska förhållanden.