Hidden advertising is becoming increasingly common in today’s digital environment. This underscores the importance of reviewing the allocation of responsibility for how advertising should be labeled on social media platforms. The purpose of this essay is to examine the distribution of responsibility in cases of improper marketing concerning advertising identification/advertising labels on social media in the context of influencer marketing, based on the swedish marknadsföringslag (2008:486), the Digital Services Act (DSA), and ethical rules such as the International Chamber of Commerce (ICC) rules of advertising and marketing communication. The focus will be on the requirements and responsibilities regarding advertising labels for influencers, advertisers, and platforms. Additionally, the essay has also described and examined potential solutions and problems for how primary responsibility could be applied to influencers when marketing on social media platforms.

<p>The aim of the study was to examine the background and prerequisites for social services responsibility for carers according to the carers’ section in the Social Services Act. How the legislation is perceived and implemented in practice was also studied. The study’s theoretical basis was jurisprudence and the sociology of law. Preparatory work and other sections of importance for the interpretation of the carers’ section in the Social Services Act were also scrutinized. Interviews with four municipal politicians and four local civil servants were conducted. Various factors which affect the prerequisites for the social services duty of care towards carers were identified in the study. By studying the direct effects of legislation various indirect effects were also highlighted. The results showed that legislation is a weak instrument of control in municipalities’ planning and implementation of support for carers. Therefore social services responsibility for carers is unclear and imprecise. For carers themselves it is difficult to know what support they can demand or ask for from social services – municipalities have to offer support for carers but the carers’ section does not give carers any legal right to support.</p>

Styrelsen och revisorn i ett aktiebolag har ett parallellt ansvar som främst aktualiseras vid skadeståndstalan när båda bolagsorganen på något sätt varit inblandade. ABL uppställer en ansvarsfördelning som anger att styrelsen är ansvarig för bolagets organisation och förvaltning. Styrelsen har även till uppgift att se till bolagets ekonomiska förhållande och det ska ske fortlöpande. Styrelsens ansvarsområden framgår av 8 kap 4 § ABL. Revisorn däremot, som är ett oberoende organ i förhållande till bolaget, deltar inte i bolagets förvaltning. Istället ska revisorn utgöra ett kontrollerande organ som ska granska det arbete som styrelsen utför. Granskningen ska enligt 9 kap 3 § ABL ske av årsredovisningen, bokföringen och styrelsens och VD:ns förvaltning. Bolagsorganen ansvarar således för olika saker. Styrelseledamöterna, VD:n och revisorn bär ett skadeståndsansvar enligt 29 kap 1–2 §§ ABL. Skadeståndsansvaret innebär att bolagsorganen ansvarar för skador som de orsakat av oaktsamhet vid utförandet av sina uppdrag. Det ska även föreligga ett orsakssamband mellan den oaktsamma handlingen och skadan som uppstått. I de fall som det finns fel i årsredovisningen, vilket kan vara en följd av en icke korrekt bokföring, aktualiseras frågan vem som ska bära ansvaret för den uppkomna skadan. Enligt ABL är det styrelsen som ansvarar för bokföringen och således är ansvarig för att bokföringen sköts på ett korrekt sätt. Det skulle därför vara nära till hands att bedöma att styrelsen är ansvarig för den skada som uppstått. Rent generellt sett kan det sägas att styrelsen bär ett ansvar för skadan, eftersom styrelsen brustit i den ekonomiska förvaltningen. Men i flera fall har en skadeståndstalan väckts mot revisorn. Frågan blir då om revisorn i vissa fall kan bli ansvarig för fel som orsakats av styrelsens förvaltning med avseende på ekonomin. Revisorn är inte ansvarig för att bokföringen sköts på ett korrekt sätt. Det är inte revisorn som ska se till att det finns ett bra bokföringssystem och tillsynssystem som kontrollerar att bokföringen sköts korrekt, men revisorn utgör, som tidigare nämnts, ett granskande bolagsorgan. Det åligger således revisorn att kontrollera de uppgifter som finns i bokföringen. Revisorn är ansvarig för skador som kunnat uppstå på grund av att han/hon inte har fullgjort sitt uppdrag på ett korrekt sätt. Det innebär att även om det inte är revisorn som är ansvarig för skadan, som styrelsen ursprungligen orsakat, kan revisorn ändå bli skadeståndsansvarig på grund av att han/hon inte utfört sitt granskningsuppdrag korrekt. Det medför att både revisorn och styrelsen kan bli skadeståndsansvariga för samma skada men på olika grunder, eftersom de har olika uppdrag i grunden. Vid domstol har dock flertalet parter endast väckt skadeståndstalan mot revisorn. I de fall som revisorn har dömts till ansvar och att betala skadestånd tycks domstolarna ha gjort en ansvarsförskjutning från styrelsen mot revisorn. Det har medfört att revisorn har fått svara för sådant som enligt lagen är styrelsens ansvar.

The study aims to gain an understanding of how the seasonal recruitment and division of responsibilities within the Resource Team at Region Gotland currently established in order to find opportunities for improvement in the process. The study is based on two questions of aim, "How do the seasonal recruitment and the division of responsibilities currently look like?" And "How can the seasonal recruitment process be developed?". The data material has been collected through qualitative methods in the form of interviews, observations of the daily operations and provision of internal documents. The material shows that there are certain ambiguities when it comes to seasonal recruitment in its entirety, and also when it comes to the distribution of responsibility among the employees, whereas there is uncertainty who is responsible for the different activities in the process. The problem that can arise in the case of an ambiguous division of responsibility is that employees do not know what is expected of them in their work roles, which can result in tasks not being performed. To develop and hopefully improve the seasonal recruitment process, a visualization of the process is inspired by the model for process charts, blueprinting. The Resource Team should clarify the division of responsibilities associated with the seasonal recruitment as some activities currently have no one in charge. It is advised and proposed that the Resource Team should create a work role in order to delegate the responsibilities in case of absence. / Studien syftar till att få en förståelse för hur sommarrekryteringen och ansvarsfördelningen inom Resursteamet ser ut i dagsläget för att kunna finna förbättringsmöjligheter i processen. Studien bygger på två frågeställningar, Hur ser sommarrekryteringen och ansvarsfördelningen ut i nuläget? och Hur kan processen för sommarrekryteringen utvecklas?. Datamaterialet har insamlats genom kvalitativa metoder i form av två intervjuer, observationer och tillhandhållandet av interna dokument. Materialet påvisar att det finns vissa tvetydigheter när det kommer till sommarrekryteringen i sin helhet, men även när det gäller fördelningen av ansvar medarbetarna sinsemellan och vem som ansvarar för de olika aktiviteterna i processen. Problemet som kan uppstå vid en tvetydig ansvarsfördelning är att medarbetarna inte vet vad som förväntas av dem i sina arbetsroller vilket kan resultera i att arbetsuppgifter inte utförs eller att saker och ting faller mellan stolarna. För att utveckla och förhoppningsvis förbättra sommarrekryteringsprocessen föreslås en visualisering av processen med inspiration av processkartmodellen, blueprinting. Resursteamet bör även tydliggöra ansvarsfördelningen kopplat till sommarrekryteringen, i dagsläget finns det vissa aktiviteter som ingen ses ansvara för. Det blir även påtagligt för Resursteamet om en ansvarig medarbetare är frånvarande och därmed föreslås det att Resursteamet beslutar om en medarbetare med ett sekundärt ansvar för aktiviteten.

För företag som verkar på den dynamiska och konkurrenskraftiga modemarknaden är den storautmaningen att skapa en hållbar konkurrensfördel för att på ett lönsamt sätt vinna kampen omkunden. Ett viktigt verktyg är en effektiv och flexibel inköpsprocess. Utformningen avinköpsprocessen avgör förmågan att möta den krävande modekundens efterfrågan. Vår studie avseratt undersöka hur inköpsprocessen bör organiseras hos en produktutvecklande modedetaljist för attvara effektiv och kunna möta marknadens förändringar. För att påvisa ämnets praktiska relevans ochförtydliga problematiken används ett fallföretag där kvalitativa empiriska undersökningar har utförts.En inköpsprocess består av olika aktiviteter som tillsammans påverkar processens utfall. Enprocesstyrd verksamhet separerar inte aktiviteterna från varandra utan vill förtydligaberoendeförhållandet mellan dem och skapa ett helhetsperspektiv. En förutsättning för att skapakundvärde är att processens samtliga aktiviteter arbetar med syfte att skapa värde för slutkunden.Inköpsprocessens aktiviteter bör även ha ett tydligt definierat utfall för att överlämningen till nästafas ska ske så effektivt som möjligt. I strävan att säkra kvaliteten på utfallet från varje aktivitet bliransvarsfördelningen inom inköpsprocessen en viktig fråga. En tydlig och balanserad uppdelning avarbetsuppgifter, ansvarsområden och slutgiltig beslutsfattare inom varje aktivitet ökar effektiviteten iprocessen och de interna ledtiderna reduceras.Företag X står inför en omorganisering av deras inköpsprocess då den i dagsläget inte upplevstillräckligt konkurrenskraftig. För att öka processens effektivitet, flexibilitet samt minska de internaledtiderna utförs en omfördelning av arbets‐ och ansvarsuppgifterna. Företagets designers hartidigare ägt allt ansvar över processens beslut, vilket gjort inköpsavdelningens betydelse nästintillobefintlig. Idag arbetar företaget för att öka varje aktivitets‐ och befattningsbetydelse för att säkraprocessens resultat och för att den inte ska, som tidigare, vara beroende av ett fåtal medarbetaresarbete. Genom omorganiseringen ska flera arbetsuppgifter utföras parallellt vilket gjort attöverlämningarna mellan avdelningarna fått en ökad betydelse. Företagets nya inköpsorganisation ärännu i sin uppstartsfas men fördelar och nackdelar kan ändå redan identifieras. Resultatet av denempiriska undersökningen visar på en större andel värdeskapande aktiviteter, en jämnareuppgiftsfördelning och en tydligare gemensam målsättning. Undersökningen påvisar även brister iform av att den tidigare strukturens ansvarsfördelning till mångt och mycket lever sig kvar vilkethämmar effektiviteten. Det saknas, trots identifieringen av överlämningarnas betydelse, tydligariktlinjer om vad överlämningarna ska innefatta och hur dem skall utföras.Vår slutsats är att en processtyrd inköpsprocess är att föredra för en produktutvecklandemodedetaljist. Det faktiska kundvärde som processen har för avsikt att skapa bör styra processensutformning både när det gäller ansvarsfördelning och värdeskapande aktiviteter.For companies that compete in the dynamic and highly compatible fashion market, the greatchallenge is to create a sustainable competitive advantage to be able to win the customer during themost profitable circumstances. An important tool for this ambition is an efficient and flexible buyingprocess. The structure of the buying process determines its requirement and ability to handle thedemanding demands of the fashion customer. Our essay aims to examine how the buying processshould be organized at a product developing fashion retailer to be efficient and able to deal with themarket changes. To make a statement regarding the practical relevance of the chosen theme and toelucidate the complex of problems, we chose to use a company to exemplify in where we carried outqualitative empirical research.A buying process consists of different activities that together have a direct impact at the output ofthe process. A business with a process management doesn’t separate the activities apart, instead itemphasize the interdependence between them and a comprehensive perspective by orientate themin a process. The requirement for creating customer value is for all the activities within the process tobe aware of the customer needs and bear it in mind when performing every single working task. Theactivities of the process should also have a clearly defined output so that the handing over to thenext phase will appear as efficient as possible. With the ambition to secure the output quality foreach activity, the responsibilities within the buying process become an important issue. E clearlydefined and balanced split of working tasks, responsibilities and final decision makers within eachactivity, increases the efficiency of the process and will result in reduced leadtimes.Company X is facing a re‐organisation of their buying process since its current capability doesn’treach a satisfying level of being competitive. To increase the efficiency, flexibility and the internalleadtimes, a redistribution of working tasks and responsibilities are being made. Previously, thedesigners of the firm have had the overall responsibility of the decisions of the process which haveresult in a lack of impact for the buying function. The company is trying to achieve an increasedimportance and impact of each of the activities within the process to secure the result of the outputin which it will not be depending on the work of a few members of the process.In the new structure of the firm’s buying process, the activities within the process are suppose to runparallel which requires hand overs performed with good quality. The new buying process is still in anearly stage but even so, advantages and disadvantages can be identified. The result of the empiricalresearch is showing an increased share of value added activities within the process, a more balancedsplit of working tasks and clearer common objectives from the participating activities and employees.The investigation also shows deficiencies in the new organization regarding the previous structure ofresponsibilities that is still affecting the efficiency in a non‐favorable way. There is also lack of clearguidelines for how the handovers should be performed.Our conclusion is that it’s favourable for a fashion retailer if their buying process has a processmanagement. The process should be designed in both terms of responsibilities and value creationactivities after the real customer value that the process is planning to create. / Program: Textilekonomutbildningen

I denna studie är syftet att undersöka hur respondenter från olika verksamheter upplever ansvarsfördelning och samverkan kring elever med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som har en problematisk skolfrånvaro. Vidare undersöks vilka faktorer som orsakar skolfrånvaro samt hur skolorna konkret arbetar förebyggande för att elever inte ska bli frånvarande från skolan. I Sverige finns 5500 barn som inte går till skolan och som därmed inte når kunskapsmålen. Följden av en problematisk skolfrånvaro kan innebära psykisk ohälsa hos eleven, men även påverka elevens framtid negativt i form av marginalisering och utanförskap. Det empiriska materialet, som har analyserats genom en systemteoretisk ingång, har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med verksamma inom skola samt barn- och ungdomspsykiatrin. I resultatet framgår vikten av samverkan och tydliga rutiner kring ansvarsfördelning för att skolor och barn- och ungdomspsykiatrin ska ha möjlighet att arbeta förebyggande kring elever med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som har en problematisk skolfrånvaro. Resultatet lyfter att trygghet, delaktighet, struktur och relationer är avgörande för att elever ska vilja komma till skolan. Slutsatsen pekar på att det finns strukturella brister i det gemensamma ansvaret mellan skola, vårdinstanser och föräldrar kring barn och unga med en problematisk skolfrånvaro. Den visar även betydelsen av en omgivning eleven kan känna förtroende för. / The purpose of this study is to examine how professionals from different organisations experience collaboration and division of responsibilities when it comes to pupils with a neuropsychiatric disability who have a problematic school absence. Furthermore, the purpose is to examine what causes school absence and how the professionals describe their preventive work towards pupils with the above described difficulties. Sweden has 5500 children absent from school not fulfilling the educational knowledge requirements. A problematic school absence can cause mental illness during the school years but also marginalise the individual in the future. The empirical material has been collected via semi-structured interviews with professionals within school and psychiatric care for children and youth. The result has been analysed using systems theory. The result indicates the importance of collaboration between professions. To enable the preventive work of schools’ and the psychiatric care for children and youth, the need for a clear division of responsibilities is crucial. The result shows that pupils are more likely to be present in school if they feel safe and are given the opportunity to influence. Structure in the school environment and relations are also described as important. The conclusion indicates structural shortcomings in the responsibilities shared between schools, healthcare and parents regarding children with a neuropsychiatric disability who have a problematic school absence. It also shows the importance of creating a surrounding the pupil can trust.

<p>Ansvarstagande och ansvarsfördelningen är en viktig del av ett samarbete mellan två eller flera aktörer. I ett samarbete mellan kommuner bli ansvarighet extra viktigt eftersom ansvarighet då är en del av den demokratiska processen, där legitimitet för beslut som tas måste visas. Men det är inte alltid lätt att urskilja vem som är ansvarig, för vad ansvarigheten är för och mot vem den är riktad. Ansvar inom kommunal samverkan kan ses som en bred professionell, etisk och moralisk konstruktion som uppnås när den offentliga förvaltningen, både tjänstemän och politiker, arbetar på ett sätt för att utföra sina arbetsuppgifter på bästa sätt.</p><p>Samverkan mellan Linköping och Norrköpings kommuner inom den ”Fjärde Storstadsregionen - ett nytt storstadsalternativ” är ett samarbete som präglas av governance och nätverksbildande. Inom en kommunal samverkan som involverar flera olika aktörer finns det ingen självklar ansvarsfördelning, eftersom varje kommun har områden som de enligt lag måste kunna erbjuda sina medborgare, som utbildning och omsorg. Samverkan mellan kommuner utmanas därför genom att det inte finns en självklar ansvarsfördelning.</p><p>Denna uppsats analysera och diskutera vilka slags ansvarsformer som finns inom den kommunala samverkan mellan Linköping och Norrköping, och hur ansvarigheten tas mellan kommunerna och andra aktörer. De samarbeten som undersöks är ”Fjärde storstadsregionen” och ”Norrköpings Symfoniorkester”. Inom dessa samarbeten har tre olika ansvarsformer identifiera, det politiska, professionella och juridiska ansvaret. Dessa former av ansvar har analyserats genom att se inom vilka aspekter som ansvaret tas. I ett bra samarbete kräver en bra ansvarfördelning, där det är klart vilket slags ansvar som finns, samt vem som är ansvarig för vad och hur och till vem ansvaret är riktat mot.</p><p>Problem som har visats sig inom ansvarfördelningen i den kommunala samverkan mellan Linköping och Norrköping beror bland annat på att: det inte finns någon som är ytterst ansvarig, politiska beslut krockar med det professionella ansvaret, den kommunala organiseringen av Norrköpings Symfoniorkester har för otydliga gränsdragningar för att kunna ta ansvar och att det juridiska ansvaret är toppstyrt. Detta beror bland annat på svårigheten med att fördela ansvar inom ett governance-samarbete, vilket är ett vanligt karaktäristiskt drag för dagens samhälle.</p>

Vid fastighetsköp föreligger en ansvarsfördelning gällande fel i fastigheten som de engagerade parterna bör vara väl införstådda i. Om så inte är fallet kan det komma som en ovälkommen överraskning att exempelvis köparen bär ansvar för vissa defekter i fastigheten som eventuellt visar sig i ett senare skede. Enligt lag har köparen en undersökningsplikt som innebär att denne ansvarar för att undersöka fastigheten grundligt. Undersökningsplikten är inte tvingande men köparen bör ta vara på denna möjlighet eftersom denne bär ansvar för att ett visst förhållande är upptäckbart. Säljaren ansvarar för dolda fel, fel som köparen ej borde ha upptäckt vid en omsorgsfull undersökning av fastigheten. Det bör poängteras att undersökningsplikten både kan begränsas och utvidgas beroende av säljarens uttalanden, fastighetens skick och omständigheterna i övrigt. Någon generell upplysningsplikt åvilar inte säljaren men i vissa fall kan dennes underlåtenhet att fästa köparens uppmärksamhet på en viss defekt få betydelse för felansvaret. För det fall att underlåtenheten att nämna ett fel kan klassas som ett svikligt förledande av motparten eller annat ohederligt handlande kan säljaren nämligen bli ansvarig även för fel som anses upptäckbara. Sammantaget är således parternas plikter beroende av varandra, varför omständigheterna i det specifika fallet ofta får stor betydelse vid fastställande av felansvaret. Den nuvarande ansvarsfördelningen är till fördel för säljaren eftersom undersökningsplikten är betydligt mer långtgående än den i viss mån existerande upplysningsplikten. Vid bestämmande av felansvaret sägs bedömningen utgå ifrån vad en ”normalt erfaren och på området normalt bevandrad” köpare borde ha uppmärksammat vid en grundlig undersökning av fastigheten. Detta torde dock inte vara fallet eftersom köparen förväntas ha viss byggnadsteknisk kunskap. En följd därav är att köparen ofta anlitar en besiktningsman för att känna en större trygghet i köpet. Detta är givetvis förståeligt eftersom ett fastighetsköp endast sker ett fåtal gånger under livstiden, vilket knappast ger någon större kunskap inom området. Ett alternativ till den nuvarande ansvarsfördelningen är att införa krav på besiktning av fastigheten från säljarens sida. Säljaren får då stå för kostnaden som följer av att en fackman utför en besiktning av fastigheten innan denna visas för eventuella köpare. Besiktningsmannen ansvarar för att undersöka fastigheten noggrant, kontrollera objektsbeskrivningen och lyssna till säljaren om denne vill att någon ytterligare information skall framkomma av besiktningsprotokollet. Om besiktningsmannen förbisett någon defekt som anses upptäckbar kan denne få bära felansvaret för den defekten. Det är dock mycket troligt att besiktningsmannen har en ansvarsförsäkring som täcker eventuella kostnader. Köparens undersökningsplikt förändras på så sätt att köparen endast ansvarar för att kontrollera besiktningsprotokollet och utifrån detta avgöra om en fördjupad undersökning bör ske av någon del i fastigheten. Om så bedöms nödvändigt får köparen stå för kostnaden som den fördjupande undersökningen resulterar i eftersom köparen vanligtvis ej kan utföra denna på egen hand. Köparen bär felansvaret gällande en viss defekt om defekten borde ha upptäckts vid en grundligare undersökning som var befogad med anledning av vad som antecknats i besiktningsprotokollet. Säljarens upplysningsplikt kvarstår på så sätt att säljaren skall kontrollera besiktningsprotokollet och upplysa besiktningsmannen om det finns någon ytterligare information som bör framgå av protokollet. Säljaren ansvarar för ett visst fel, om denne ej upplyst besiktningsmannen om samtlig relevant information gällande den specifika delen av fastigheten där felet finns, och förfarandet kan klassas som svikligt förledande eller ohederligt handlande. Vidare ansvarar säljaren liksom tidigare för dolda fel, fel som varken besiktningsmannen eller köparen (köparens anlitade fackman) uppmärksammat eller borde ha lagt märkte till. Det bör poängteras att säljarens felansvar gäller framför besiktningsmannens. Innebörden därav är att säljaren ansvarar om ett förtigande angående ett visst förhållande kan anses som svikligt förledande men samtidigt rör ett förhållande som besiktningsmannen borde ha uppmärksammat. Säljarens felansvar aktualiseras även framför köparens undersökningsplikt om motsvarande konflikt gällande felansvaret uppstår mellan säljaren och köparen. Denna alternativa ansvarsfördelning torde vara mer rimlig än den nuvarande. En följd är att köpeskillingen i större utsträckning motsvarar värdet på den fastighet som säljs. Dessutom möjliggörs en utformning av klara riktlinjer angående vad som förväntas av parterna eftersom felansvarets bestämmande inte är lika beroende av omständigheterna i det specifika fallet. Det faktum att säljaren har betydligt större kännedom om fastigheten som säljs än köparen bör vidare avspeglas i felansvaret, vilket är resultatet av ovanstående förslag. Att fastighetsköpet dessutom innefattar ett ansenligt penningbelopp borde vara anledning nog för att förändra köparens situation och göra denna mer betryggande. Sannolikt resulterar en dylik förändring av ansvarsfördelningen i ett minskat antal tvister gällande fel i fastighet.

The aim of the study was to examine the background and prerequisites for social services responsibility for carers according to the carers’ section in the Social Services Act. How the legislation is perceived and implemented in practice was also studied. The study’s theoretical basis was jurisprudence and the sociology of law. Preparatory work and other sections of importance for the interpretation of the carers’ section in the Social Services Act were also scrutinized. Interviews with four municipal politicians and four local civil servants were conducted. Various factors which affect the prerequisites for the social services duty of care towards carers were identified in the study. By studying the direct effects of legislation various indirect effects were also highlighted. The results showed that legislation is a weak instrument of control in municipalities’ planning and implementation of support for carers. Therefore social services responsibility for carers is unclear and imprecise. For carers themselves it is difficult to know what support they can demand or ask for from social services – municipalities have to offer support for carers but the carers’ section does not give carers any legal right to support.

<p>Vid fastighetsköp föreligger en ansvarsfördelning gällande fel i fastigheten som de engagerade parterna bör vara väl införstådda i. Om så inte är fallet kan det komma som en ovälkommen överraskning att exempelvis köparen bär ansvar för vissa defekter i fastigheten som eventuellt visar sig i ett senare skede.</p><p>Enligt lag har köparen en undersökningsplikt som innebär att denne ansvarar för att undersöka fastigheten grundligt. Undersökningsplikten är inte tvingande men köparen bör ta vara på denna möjlighet eftersom denne bär ansvar för att ett visst förhållande är upptäckbart. Säljaren ansvarar för dolda fel, fel som köparen ej borde ha upptäckt vid en omsorgsfull undersökning av fastigheten. Det bör poängteras att undersökningsplikten både kan begränsas och utvidgas beroende av säljarens uttalanden, fastighetens skick och omständigheterna i övrigt. Någon generell upplysningsplikt åvilar inte säljaren men i vissa fall kan dennes underlåtenhet att fästa köparens uppmärksamhet på en viss defekt få betydelse för felansvaret. För det fall att underlåtenheten att nämna ett fel kan klassas som ett svikligt förledande av motparten eller annat ohederligt handlande kan säljaren nämligen bli ansvarig även för fel som anses upptäckbara. Sammantaget är således parternas plikter beroende av varandra, varför omständigheterna i det specifika fallet ofta får stor betydelse vid fastställande av felansvaret.</p><p>Den nuvarande ansvarsfördelningen är till fördel för säljaren eftersom undersökningsplikten är betydligt mer långtgående än den i viss mån existerande upplysningsplikten. Vid bestämmande av felansvaret sägs bedömningen utgå ifrån vad en <em>”normalt erfaren och på området normalt bevandrad”</em> köpare borde ha uppmärksammat vid en grundlig undersökning av fastigheten. Detta torde dock inte vara fallet eftersom köparen förväntas ha viss byggnadsteknisk kunskap. En följd därav är att köparen ofta anlitar en besiktningsman för att känna en större trygghet i köpet. Detta är givetvis förståeligt eftersom ett fastighetsköp endast sker ett fåtal gånger under livstiden, vilket knappast ger någon större kunskap inom området.</p><p>Ett alternativ till den nuvarande ansvarsfördelningen är att införa krav på besiktning av fastigheten från säljarens sida. Säljaren får då stå för kostnaden som följer av att en fackman utför en besiktning av fastigheten innan denna visas för eventuella köpare. Besiktningsmannen ansvarar för att undersöka fastigheten noggrant, kontrollera objektsbeskrivningen och lyssna till säljaren om denne vill att någon ytterligare information skall framkomma av besiktningsprotokollet. Om besiktningsmannen förbisett någon defekt som anses upptäckbar kan denne få bära felansvaret för den defekten. Det är dock mycket troligt att besiktningsmannen har en ansvarsförsäkring som täcker eventuella kostnader. Köparens undersökningsplikt förändras på så sätt att köparen endast ansvarar för att kontrollera besiktningsprotokollet och utifrån detta avgöra om en fördjupad undersökning bör ske av någon del i fastigheten. Om så bedöms nödvändigt får köparen stå för kostnaden som den fördjupande undersökningen resulterar i eftersom köparen vanligtvis ej kan utföra denna på egen hand. Köparen bär felansvaret gällande en viss defekt om defekten borde ha upptäckts vid en grundligare undersökning som var befogad med anledning av vad som antecknats i besiktningsprotokollet. Säljarens upplysningsplikt kvarstår på så sätt att säljaren skall kontrollera besiktningsprotokollet och upplysa besiktningsmannen om det finns någon ytterligare information som bör framgå av protokollet. Säljaren ansvarar för ett visst fel, om denne ej upplyst besiktningsmannen om samtlig relevant information gällande den specifika delen av fastigheten där felet finns, och förfarandet kan klassas som svikligt förledande eller ohederligt handlande. Vidare ansvarar säljaren liksom tidigare för dolda fel, fel som varken besiktningsmannen eller köparen (köparens anlitade fackman) uppmärksammat eller borde ha lagt märkte till.</p><p>Det bör poängteras att säljarens felansvar gäller framför besiktningsmannens. Innebörden därav är att säljaren ansvarar om ett förtigande angående ett visst förhållande kan anses som svikligt förledande men samtidigt rör ett förhållande som besiktningsmannen borde ha uppmärksammat. Säljarens felansvar aktualiseras även framför köparens undersökningsplikt om motsvarande konflikt gällande felansvaret uppstår mellan säljaren och köparen.</p><p>Denna alternativa ansvarsfördelning torde vara mer rimlig än den nuvarande. En följd är att köpeskillingen i större utsträckning motsvarar värdet på den fastighet som säljs. Dessutom möjliggörs en utformning av klara riktlinjer angående vad som förväntas av parterna eftersom felansvarets bestämmande inte är lika beroende av omständigheterna i det specifika fallet. Det faktum att säljaren har betydligt större kännedom om fastigheten som säljs än köparen bör vidare avspeglas i felansvaret, vilket är resultatet av ovanstående förslag. Att fastighetsköpet dessutom innefattar ett ansenligt penningbelopp borde vara anledning nog för att förändra köparens situation och göra denna mer betryggande. Sannolikt resulterar en dylik förändring av ansvarsfördelningen i ett minskat antal tvister gällande fel i fastighet.</p>