Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den tredje vanligaste dödsorsaken i västvärlden idag. Det är en progressiv sjukdom som drabbar hjärnan och därmed påverkar personens kognitiva förmågor. De alzheimersdrabbade blir ofta vårdade i hemmet av sina anhöriga, vilket kan innebära en stor påfrestning för dessa. För att vårdpersonal skall kunna stödja de anhöriga på bästa sätt krävs en förståelse för hur de upplever sin situation. Syfte: Syftet var att belysa anhörigas upplevelser av att leva tillsammans med en person med Alzheimers sjukdom. Metod: En empirisk studie med kvalitativ inriktning gjordes av fyra självbiografier, som analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom att de anhörigas upplevelser var till största delen negativa. Dock fanns där stunder av glädje och kärlek som gav de anhöriga styrka att kämpa vidare. De upplevde känslor som frustration, ilska, vrede, skuldkänslor och acceptans. Detta pågick i en cykel som ständigt började om. Det var som om de befann sig i ett ekorrhjul och kämpade för att ta sig ur. Slutsats: Sjuksköterskor har en viktig uppgift att fylla. De anhöriga är i en utsatt situation. Att lyssna, förstå och stödja dessa gagnar både de anhöriga och deras partners. / Background: Alzheimer's disease is the third leading cause of death in the western world. It is a progressive disease which affects the brain and the person's cognitive abilities. These people are often cared for at home by their spouses, which may be a great strain for the spouses. For professionals to be able to support the spouses in the best manner requires an understanding of how they are experiencing their situation. Aim: The purpose of this study was to illuminate the spouses´ experiences of living with a person with Alzheimer's disease. Method: An empirical study with qualitative approach was made on four autobiographies. A content analysis was used to analyze the material. Results: The results showed that the spouses´ feelings were mostly negative. However, there were moments of joy and love which gave the relatives strength to keep on fighting. They experienced feelings of frustration, anger, rage, guilt and acceptance. This went on in a repeating cycle. It was as if they were in a treadmill and struggled to get out of. Conclusion: Nurses have an important role to play. The relatives are in a vulnerable position and by listening, understanding and supporting these, it is beneficial not only for them, but also for their partners.

<p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p><strong>Objective:</strong> When caring for a patient with Anorexia Nervosa (AN) it is difficult for the registered nurses to develop a good nurse-patient relationship due to a lack of understanding for the illness.  It is important for the nurse to understand the suffering that the AN patients experience, and what makes them feel better, to be able to improve the patient-nurse relationship. This study aims to explore what makes patients with AN feel better during the illness and the process of recovery.</p><p><strong>Method: </strong>A qualitative scientific approach was used. Eight autobiographies were selected as data for this study. Both English and Swedish books were used. The data was analyzed using a qualitative method of data analysis.</p><p><strong>Results:</strong> The ways patients with AN could feel better are presented in seven themes: being seen as a whole individual behind the illness, being able to trust and find security, taking responsibility for recovery, finding motivation to keep fighting towards recovery, when one's suffering is noticed, filling a void, and the strengthening of the relationship between care giver and patient. This study may help registered nurses understand the needs of the patient recovering from AN and help them meet these needs in a better way.</p> / <p><strong>Avsikt:</strong> För sjuksköterskor är det svårt att utveckla en bra sjuksköterske-patient relation när de vårdar patienter med anorexia nervosa (AN), eftersom det finns brister i deras förståelse för sjukdomen. För att kunna stärka relationen mellan sjuksköterskor och patienter är det viktigt för sjuksköterskan att förstå det lidandet som patienter med AN upplever och vad som kan lindra det.  Syftet med denna studie är att utforska vad som får patienter med AN att må bättre under sjukdomens lopp och tillfrisknandet.</p><p><strong>Metod: </strong>En kvalitativ metod valdes för att utföra studien. Sex självbiografier valdes som data till studien. Böcker skrivna på svenska och engelska användes. En kvalitativ dataanalys, enligt Dahlberg, användes för att tolka data.<strong></strong></p><p><strong>Resultat: </strong>Resultatet presenteras i sju teman: att bli sedd som en individ bakom sjukdomen, att kunna känna tillit och hitta trygghet, att ta eget ansvar för tillfrisknandet, att hitta motivation för att fortsätta kämpa mot tillfrisknandet, att ens lidande uppmärksammas, att fylla ett tomrum efter sjukdomen och att stärka relationen mellan vårdare och patient. Denna studie kan hjälpa allmänna sjuksköterskor att förstå de behov patienter med AN har och hjälpa dem att bemöta deras behov på ett bra sätt.</p>

<p>Att få en livshotande sjukdom kan vara en stor kris och är ett lidande. Tidigare forskning är till stor del fokuserad på patienters upplevelser i ett terminalt skede och visar vikten av en öppen kommunikation, att leva ett aktivt normalt liv och att människors uppfattning om döden är olika. Syftet med denna studie var att beskriva hur det är att leva med en livshotande sjukdom i det vardagliga livet vilket har studerats med hjälp av självbiografier. Studien har en kvalitativ ansats, baserad på sex självbiografier. Resultatet beskrivs i form av fem teman, som illustreras och förtydligas med citat. Resultatet visar att upplevelsen av att leva med en livshotande sjukdom involverar ett behov av att leva ett så vardagligt liv som möjligt för att få ett större välbefinnande. Framtiden är oviss och personerna upplever en konstant oro och rädsla. Att ha någon att dela sina upplevelser med, ett bra stöd och förtroende från vårdpersonal är viktigt. I diskussionen diskuteras hur individens hela livssituation påverkas till följd av en livshotande sjukdom och hur viktigt det är att vårdpersonalen bekräftar patienternas känslor.</p> / <p>A life-threatening disease is a crisis and a suffering. Previous research are focused on terminally ill patients experiences and shows the importance of open communication, to live a active normal life and that peoples apprehension about death is different. The aim of this study was to describe how it is to live with a life-threatening disease in a every day life, based on autobiographies. The study is based on a qualitative approach and a analysis of six autobiographies. The results is presented in five themes. Each theme is described separately with help from quotation from the autobiographies. The results shows that the experiences of living with a life- threatening disease involves a need to live a every day life as it used to be, to get a increased well-being. It even includes a uncertainty future and a constant anxiety and fear. To have someone to share the experience with, a good support and to feel confidence from nursing staff is important. How peoples life situation are influenced by the life-threatening disease and how important it is that nursing staff confirm patients experience are discussed.</p>

Thesis (Ph. D.)--University of Chicago, The Divinity School, August, 2001. / Includes bibliographical references. Also available on the Internet.

Bakgrund: Anorexia Nervosa (AN) är en allvarlig psykisk sjukdom som främst drabbar unga kvinnor. Till följd av extrem matvägran och ökat behov av motion svälter sig dessa individer och får allvarliga rubbningar i flertalet organsystem. Syfte: Metod: Studien baseras på en kvalitativ studie med en narrativ ansats, där fem stycken självbiografier har sammanställts enligt narrativitetsanalys av Dahlborg- Lyckhage (2012). Resultat: Resultatet formas utifrån tre kategorier, (1) Att inte hitta sig själv i sin sjukdom, (2) Känna maktlöshet när ångesten styr, (3) Ta paus från anorexin och våga vara sig själv. Diskussion: Tonåren är en tid då identiteten formas och steget ifrån att ha varit barn till att bli vuxen ökar, vilket kan ha en bidragande orsak till att AN utvecklas. Att ständigt leva med ångest och lidande gör att dem drabbade ständigt mår dåligt. Familjen är en viktig del av tillfriskningsfasen, med hjälp av en god omvårdnad ökar chansen till överlevnad. Konklusion: Genom att sjuksköterskan bekräftar patienten, ökar förtroendet mellan dem och patienten känner sig mer betydelsefull. På så sätt får sjuksköterskan kännedom om patientens låga självkänsla och självförtroende och kan bemöta patienten med öppenhet och respekt. / Background: Anorexia Nervosa (AN) is a seriously mental disease that mainly affects young women. The result of extreme starvation and increased need of exercise these women get seriously disorders in almost every organ system. Aim: To illustrate young women’s experience of living with Anorexia Nervosa. Method: The study is based on a qualitative study with a narrative approach. Five autobiographies have been complied through the narrative analysis of Dahlborg- Lyckhage (2012). Results: The result is based on three categories (1) Not finding yourself in your illness, (2) Feeling powerless when anxiety controls, (3) Taking a break from the anorexia and dare to be yourself. Discussion: The teenage years are a time when the identity is formed and the step from childhood towards adulthood becomes bigger, which can be one of the reasons why Anorexia Nervosa can evolve. Continuous living with anxiety and suffering makes these patients feel bad all the time. The family is an important part of the convalescence phase and with the help of good nursing, the chance of survival increases. Conclusion: Through the nurse acknowledging the patient, the trust between them increases and the patient can feel more important. By acquiring information about the patient’s low self- esteem and self confidence, the nurse is able to meet the patient with frankness and respect.

No description available.

<p>I Sverige insjuknar ca 30 000 personer årligen i stroke. Stroke är den vanligaste orsaken till neurologiska funktionshinder, som ofta innebär ett stort lidande för individen. I nuläget finns endast lite forskning kring de faktorer som påverkar <em>känslan av sammanhang </em>hos individer som genomlidit en stroke. Syftet med studien var att utifrån självbiografier ta reda på vad som bidrar till individens ökade känsla av sammanhang. Studien utgick från en kvalitativ ansats baserat på fyra självbiografier. Utifrån analysen uppstod fyra teman och tolv kategorier baserat på individernas viktigaste upplevelser av vad som bidrog till ökad <em>känsla av sammanhang</em>. Resultatet presenterades med hjälp av citat från självbiografierna. Det som bidrog till ökad känsla av sammanhang och som framkom i resultatet var <em>Möjlighet till stöd</em>, där stödet från närstående, vänner, sjukvårdspersonal och inte minst logoped var mycket betydelsefullt. Att <em>komma framåt, vardagslivet</em> och <em>livet efter stroke</em>, tar upp vikten av att finna mening och nya utmaningar och mål i livet. Det är viktigt för sjuksköterskan att förstå att stroke är en individuell sjukdom och att alla individer finner olika sätt till att anpassa sig till sin nya livssituation. Detta för att kunna anpassa omvårdnaden till varje enskild individ.</p> / <p> </p><p>Each year, about 30 000 people in Sweden suffer a stroke. It is the most common cause to neurological dysfunction and implicates much suffering for the individual. Few studies have been made about the factors that could conduce to the individuals’ sense of coherence. The aim of this study was to, based on autobiographies, find out which factors there are that contribute to the individuals sense of coherence. The study was based on a qualitative approach. The result was presented in four themes and twelve categories that arouse when reading the materials. Each team and category where described with the help of quotations from the autobiographies. The most important things for the individuals’ sense of coherence were; Possibility for <em>support</em>, the support from friends, relatives, healthcare stuff and speech therapist meant a lot for the individuals’ wellbeing. To <em>head forward</em>, <em>everyday life, Life after stroke</em> and finding new meaning where other factors that turned out to have a great value for the individuals. It’s important that the nurse understands the individuality of stroke and that each individual finds his or her own way to adapt the new life situation, this because the nurse has to adjust the care that is given.</p>

No description available.

This artistic inquiry was conducted to explore specific processes in dance making and expand upon how I use my own history in the choreographic process. For my Movement Project Shedding Skin: Expose, Educate, and Evolve, I address my phenomenological experience as an African-American choreographer residing in Oregon. I expanded my choreographic processes after conducting a personal interview with choreographer Gesel Mason based on the Oral Historian Association's interview techniques and analyzed the creative process used by Mason in creating No Boundaries: Dancing the Visions of Contemporary Black Choreographers. This information and that gathered from utilizing the Liz Lerman Critical Response Process in choreographic feedback sessions led to the culmination of three solos, which I choreographed on my dancing body. These works address my identity through exploring African-American culture, identity in new environments, and experiences with racism, bias, and stereotypes. My Movement Project video footage is included as a Supplemental File.

Este trabalho apresenta pesquisa que busca, por meio da produção de autobiografias por alunos de sexto ano, possibilitar reflexões sobre trajetórias de vida, bem como desenvolver noções do trabalho do historiador, em especial o uso de fontes históricas. Para atingir este objetivo, promoveram-se encontros com os alunos nos quais se desenvolveu a caracterização das escritas de si, principalmente as autobiografias. Posteriormente o trabalho apresentou aos alunos informações sobre fontes históricas e buscou-se instrumentalizá-los para o uso de memórias, fotografias e relatos orais para a confecção de seus escritos. Autores como Gomes, Lejeune, Ricoeur, Freud, Selligmann-Silva, entre outros, foram essenciais para orientar e analisar as produções feitas. No relato destas vidas, imaginava-se o encontro de recordações traumáticas, em um número elevado, o que não se concretizou quando se iniciou a leitura das produções. A riqueza de situações apresentadas pelos trabalhos justifica o uso das autobiografias para percepção de trajetórias de vida e para o ensino de fontes históricas. / The present work introduces research that aims, using the production of autobiographies by students of the sixth year, to enable reflections on trajectory of lives, as well as develop notions of the work of the historian, specially the usage of historical sources. To reach this objective, meetings with the students were promoted in which the characterization of the self writings were developed, mainly the autobiographies. Then the work presented to the students information about historical sources and, aimed to give them instruments to the usage of memories, photography, and oral reports to the making of their writings. Authors such as Gomes, Lejeune, Ricoeur, Freud, Selligmann-Silva and others were essential to guide and analyze the productions that were made. In the report of these lives, it was thought to find many traumatic memories, which was not confirmed once the reading of the productions began. The richness of situations presented by the works justifies the usage of autobiographies to realize the trajectory of life and to the teaching of historical sources.