Spelling suggestions: "subject:"avtalsbundenhet"" "subject:"avtalsbundenhetens""
1 |
Successiv avtalsbundenhet : En beskrivning av modellen och dess närvaro i svensk rättspraxisSvenander, Linnea January 2015 (has links)
No description available.
|
2 |
Hur avtal kommer till stånd och när anses det bindande? : Avtalsbundenhet vid olika upplåtelseformer / How do agreements come about and when are they considered binding? : Agreements at different form of tenureBengtsson, Felix, Eriksson, Melvin January 2021 (has links)
Avtalsrätt är komplext för den oinsatte. När det kommer till köp av bostad finns det en mängd olika saker att hålla reda på. Hur avtal sluts, när gäller vissa villkor, hur tolkas ett avtal och när är det ogiltigt. Hur blir man avtalsbunden när man köper bostad och finns det skillnader mellan olika avtal rörande bostäder? Vid fastighetsköp är lagen tydlig om vad som måste ingå i avtalet för att det ska vara bindande för två parter. Det som måste uppfyllas kallas formkrav och dessa ska vara i avtalad skriftform för att uppnå avtalsbundenhet. Tillfällen där en klausul tas med i kontraktet om medlemskap, bör medlemskap bli beviljat för köpets bindande. Vid de mer ovanliga upplåtelseformerna är lagen mer dispositiv. Hur uppkommer avtalsbundenhet om lagen inte kräver att avtalad skriftform är ett måste och gäller samma typ av avtal och villkor vid upplåtelse och överlåtelse? Syftet med uppsatsen är att undersöka olika upplåtelseformer, de vanliga och de mer ovanliga. Uppsatsen kommer att behandla hur avtalsbundenhet uppstår i olika upplåtelseformer. Olika avtalstyper kommer också att redogöras och hur de används vid upplåtelser och överlåtelser. Samt hur parter blir bundna av dessa. För att finna svar på frågeställningen är en rättsvetenskaplig metod tillämpad. Författarna har tolkat lagar, förarbeten, rättspraxis, doktrin samt juridiska tidskrifter för att få svar på frågeställningen. I slutet av uppsatsen råder en diskussion om hur avtal kommer till stånd och varför vissa avtalstyper används vid olika upplåtelser och överlåtelser. I slutsatsen redovisas en tabell över vilka upplåtelseformer som tagits i beaktning, vilket lagrum som tillämpas över dessa och vilken typ av avtalsmodell som används vid upplåtelse och överlåtelse. Slutsatsen visar att det finns likheter såväl som olikheter vid hur avtal sluts i olika upplåtelser. / Contract law is complex for the uninitiated. When it comes to buying a home, there are a variety of things to keep in mind. How an agreement is concluded, when certain conditions apply, how an agreement is interpreted and when it is invalid. How do you become bound by contract when you buy a home and are there differences between different agreements regarding housing? When buying a property, the law is clear about what must be included in the agreement in order for it to be binding on two parties. What must be met are called formal requirements and these must be in agreed written form in order to achieve contractual binding. Occasions where a clause is included in the contract of membership, membership should be granted for the binding of the purchase. In the more unusual forms of lease, the law is more dispositive. How does a contractual obligation arise if the law does not require that the agreed writing form is a must and the same type of agreement and conditions apply to assignment and transfer? The purpose of the thesis is to investigate different forms of tenure, the common and the more unusual. The thesis will deal with how agreements arise in different forms of tenure. Different types of agreements will also be described and how they are used in tenure and transfers. And how parties become bound by these. To find an answer to the question, a forensic method is applied. The authors have interpreted laws, preparatory work, case law, doctrine and legal journals to get answers to the question. At the end of the essay, there is a discussion about how agreements are made and why certain types of agreements are used in various tenure and transfers. The conclusion presents a table of which forms of assignment have been taken into account, which legal space is applied over these and what type of agreement model is used in assignment and transfer. The conclusion shows that there are similarities as well as differences in how agreements are concluded in different tenure.
|
3 |
Avtalsbunden genom emojis? : Om digitala uttryckssymboler som tolkningsdata för avtalsbundenhetNyberg Altman, Sophia January 2019 (has links)
I uppsatsen har behandlats vilka förutsättningar det finns enligt svensk rätt för avtalsbundenhetatt uppstå genom kommunikation baserat på emojier. För att uppnå uppsatsens syfte har utretts(1) hur avtalsmekanismen fungerar traditionellt och digitalt, (2) om det finns tillbörligaalternativa former för avtalsslut, (3) hur emojin ter sig som tolkningsdata för avtalsbundenhetoch (4) om avtalstolkning kan reda ut eventuella svårigheter i att tolka emojin. Eftersom svaretpå uppsatsens syfte ej har gått att finna direkt i rättskällorna har endast svarsförslag kunnatpresenteras. I diskussonen har redogjorts för att att emojin som bärare av data, med en vissosäkerhet för tydlighetsrekvisitet, tycks kunna uppfylla rekvisiten för rättshandlingar. Vidarehar föreslagits att avtalstolkning hjälpa till att fylla ut eventuella hål i förståelsen. Vidare harsvarsförslaget beskrivit att det verkar finnas utrymme för att kommunikation med emojier kanleda till avtalsbundenhet och att om konkludent handlande eller konkludent handlande ikombination med passivitet föreligger ökar den möjligheten ytterligare.
|
4 |
Anbud + Accept = Avtal : - En lämplig modell för ingående av förhandlingsavtal?Eriksson, Johanna, Lindahl, Jenny January 2010 (has links)
<p>Syftet med föreliggande uppsats är att utreda huruvida avtalslagens (AvtL) anbud-accept modell är tillämplig vid avtalsslut genom förhandlingar. Denna modell som stadgas i lagens 1 § föreskriver att ett avtal kommer till stånd genom att ett anbud besvaras med en överensstämmande accept. Detta är ett uttryck för den gemensamma partsviljan som är utgångspunkten för avtalsbundenhet i den svenska avtalsrätten. Vid förhandlingar bollas olika förslag fram och tillbaka mellan parterna och dessa förhandlingsbud anses ej som juridiskt bindande. Att försöka passa in detta förfaringssätt i modellens termer av anbud och accept blir därför inte helt lätt vilket medför svårigheter med att avgöra en tidpunkt för avtalsbundenhetens inträde. Med hänsyn till detta har författarna valt att arbeta utifrån en tes som lyder: Anbud-accept modellen är otillräcklig för att avgöra en tidpunkt för avtalsbundenhetens inträde vid förhandlingsavtal. Av praxis framgår att huvudregeln i svensk rätt tycks vara att bundenhet inte uppstår förrän ett slutgiltigt kontrakt är undertecknat av båda parter såvida inte bundenhet anses föreligga på grund av parternas handlande eller underlåtenhet att handla. Att så är fallet kan mycket väl bero på de bevissvårigheter som är förknippade med framför allt muntliga förhandlingar. Då AvtL inte ställer något formkrav för ingående av avtal anser vi att det är olämpligt att hålla fast vid en modell som i praktiken ändock kräver skriftlighet för att ett förhandlingsavtal skall anses bindande. Då AvtL inte reglerar andra sätt att sluta avtal än just genom anbud och accept medför detta dessutom att det vid internationell handel är ytterst ovanligt att finna lagvalsklausuler som hänför sig till svensk rätt. De svenska företagen hamnar därmed i ett underläge och de svenska juristerna har svårt att hävda sig i internationella sammanhang. Med bakgrund av detta framstår det som förvånande att inte Sverige anslutit sig till United Nations Convention on Contracts for the International Sale of Goods (CISG) del II. På grund av det ovan anförda anser vi vår tes verifierad och en lagreform är starkt påkallad. Detta dels för att utvidga lagens modell för ingående av avtal till att även omfatta andra typer av avtalsslut, däribland förhandlingsavtalen, och dels för att anpassa den nationella rätten till den internationella utvecklingen. En tänkbar lösning skulle kunna vara att införa en modell som tar sin utgångspunkt i den gemensamma partsviljan och helt utelämnar termerna anbud och accept då bilden anbud + accept = avtal inte visar en realistisk bild av verkligheten.</p>
|
5 |
Anbud + Accept = Avtal : - En lämplig modell för ingående av förhandlingsavtal?Eriksson, Johanna, Lindahl, Jenny January 2010 (has links)
Syftet med föreliggande uppsats är att utreda huruvida avtalslagens (AvtL) anbud-accept modell är tillämplig vid avtalsslut genom förhandlingar. Denna modell som stadgas i lagens 1 § föreskriver att ett avtal kommer till stånd genom att ett anbud besvaras med en överensstämmande accept. Detta är ett uttryck för den gemensamma partsviljan som är utgångspunkten för avtalsbundenhet i den svenska avtalsrätten. Vid förhandlingar bollas olika förslag fram och tillbaka mellan parterna och dessa förhandlingsbud anses ej som juridiskt bindande. Att försöka passa in detta förfaringssätt i modellens termer av anbud och accept blir därför inte helt lätt vilket medför svårigheter med att avgöra en tidpunkt för avtalsbundenhetens inträde. Med hänsyn till detta har författarna valt att arbeta utifrån en tes som lyder: Anbud-accept modellen är otillräcklig för att avgöra en tidpunkt för avtalsbundenhetens inträde vid förhandlingsavtal. Av praxis framgår att huvudregeln i svensk rätt tycks vara att bundenhet inte uppstår förrän ett slutgiltigt kontrakt är undertecknat av båda parter såvida inte bundenhet anses föreligga på grund av parternas handlande eller underlåtenhet att handla. Att så är fallet kan mycket väl bero på de bevissvårigheter som är förknippade med framför allt muntliga förhandlingar. Då AvtL inte ställer något formkrav för ingående av avtal anser vi att det är olämpligt att hålla fast vid en modell som i praktiken ändock kräver skriftlighet för att ett förhandlingsavtal skall anses bindande. Då AvtL inte reglerar andra sätt att sluta avtal än just genom anbud och accept medför detta dessutom att det vid internationell handel är ytterst ovanligt att finna lagvalsklausuler som hänför sig till svensk rätt. De svenska företagen hamnar därmed i ett underläge och de svenska juristerna har svårt att hävda sig i internationella sammanhang. Med bakgrund av detta framstår det som förvånande att inte Sverige anslutit sig till United Nations Convention on Contracts for the International Sale of Goods (CISG) del II. På grund av det ovan anförda anser vi vår tes verifierad och en lagreform är starkt påkallad. Detta dels för att utvidga lagens modell för ingående av avtal till att även omfatta andra typer av avtalsslut, däribland förhandlingsavtalen, och dels för att anpassa den nationella rätten till den internationella utvecklingen. En tänkbar lösning skulle kunna vara att införa en modell som tar sin utgångspunkt i den gemensamma partsviljan och helt utelämnar termerna anbud och accept då bilden anbud + accept = avtal inte visar en realistisk bild av verkligheten.
|
6 |
Avtalsingåendet i det digitala samhället : Problem avseende standardiserade användaravtal och dess förhållande till den svenska avtalsrätten / Closing of Contracts in the Digital Society : Problems Regarding Standardised User Agreements and Its Relation to Swedish Contract LawFriman, Johan, Serander, Johan January 2018 (has links)
Den ökade digitaliseringen av världsmarknaden har gett upphov till en uppsjö nya former av avtal samt metoder för att uppnå avtalsbundenhet. Samtidigt som denna utveckling öppnat upp för företag att nå ut till en större kundkrets genom så kallade standardiserade användaravtal, har problem uppkommit i den svenska avtalsrätten att enligt gamla modeller definiera avtalen och dess uppkomst. De avtal som avtalslagens anbud-acceptmodell främst är ämnad för bygger på två jämbördiga parter som i en förhandling utväxlar viljeförklaringar i syfte att uppnå en gemensam partsvilja. I och med utvecklingen inom avtalsrätten har denna modell tänjts ut, för att kunna täcka även andra avtalstyper. Med dagens massavtal kan med visst fog framhållas att modellen har sträckts ut för långt för att den längre skall hålla. Dessa standardiserade användaravtal är i regel extensiva till sin omfattning och till följd av dess stora målgrupp, ofta från flertalet olika länder, opersonliga och ej detaljanpassade för respektive lands lagstiftning. Den gemensamma partsviljan som utgjorde kärnan i avtalsbindningen enligt den ursprungliga modellen blir i dessa avtal svår att utröna. Nya grundelement måste till för att i enlighet med avtalsrätten kunna definiera dessa som giltiga avtal. Sammantaget påvisar uppsatsen, genom huvudsakligen tre problemframställningar, vilka element som utgör grunden för ett bindande avtal, där begreppet medvetenhet – kontrahentens befogade uppfattning om avtalets existens samt de rättigheter och skyldigheter avtalet medför – tillförs de tre typiska byggstenarna för en viljeförklaring: viljan, förklaringen samt intrycket. Vidare diskuteras och analyseras de följdproblem de standardiserade användaravtalen ur avtalsrättssynpunkt medför, vilket resulterar i slutsatsen att utställaren av användaravtalet i största möjliga mån bör verka för att främja sin medkontrahents medvetenhet, till exempel genom sammanfattande av de villkor av störst dignitet för avtalet.
|
7 |
Tolkning och avtalsslutHolmberg, Lukas January 2015 (has links)
No description available.
|
8 |
Ansvarsbegränsningar vid rådgivning : Giltigheten av avtalade ansvarsbegränsningsklausuler i rådgivningsavtal / Limitations of liability for advisors : The validity of negotiated limitation of liability clauses in advisory agreementsNylén, Fanny January 2023 (has links)
Ansvarsbegränsningsklausuler används i rådgivningsavtal för att begränsa rådgivarens riskexponering för det fall klienten åsamkas skada till följd av rådgivningen. I vilken mån kan då sådana ansvarsbegränsningar upprätthållas i avtalet? För utreda rättsläget har uppsatsen utgått från en analys av vilka särskilda omständigheter domstolar inrymmer i sin oskälighetsbedömning av sådana avtalsvillkor vid en prövning enligt 36 § AvtL. Svaret på frågan har visat sig vara beroende av att försöka upprätthålla en balans mellan principen om avtalsfrihet och pacta sunt servanda, och domstolarnas behov av att motverka oskälighet i avtalsförhållandena. Utgångspunkten för bedömningen enligt 36 § AvtL har varit om ansvarsbegränsningen ansetts utgöra en rimlig riskavvägning mellan parterna. Traditionellt har hanteringen av ansvarsbegränsningar skett på det sätt varigenom grov vårdslöshet ovillkorligen har ansetts leda till genombrott av avtalsvillkoret. Resultatet blir då binärt eftersom ansvarsbegränsningen endast kan bedömas som giltig eller ogiltig. Av den anledningen möjliggör 36 § AvtL för en mer flexibel bedömning som anpassats efter omständigheterna i det enskilda fallet. Vilka omständigheter som kan beaktas vid riskavvägningen har blivit offentligt sedan ett skiljedomsavgörande mellan Profilgruppen och KPMG klandrats. Skiljenämndens hantering av den avtalade ansvarsbegränsningen och hur prövningen enligt 36 § AvtL kan gå till återkom under föregående år i prejudikatet NJA 2022 s. 354. Utredningen i uppsatsen har visat att avtalade ansvarsbegränsningar i rådgivningsavtal kan upprätthållas i den mån villkoret inte utgör en orimlig riskavvägning mellan avtalsparterna. Vid en sådan riskavvägning är en rådgivares befogade intresse av skydd mot vårdslösa misstag och förbiseenden av betydelse. För att avgöra om rådgivaren haft ett sådant befogat intresse av skydd ska vidare ett antal omständigheter inverka på bedömningen. Främst ska beaktas med vilken grad av oaktsamhet som rådgivaren utfört sitt uppdrag, liksom vilka försäkringsmöjligheter som båda avtalsparterna haft och vilket centralt åtagande som rådgivaren åsidosatt. Även ansvarsbegränsningens förhållande till rådgivarens arvode har visat sig inverka på bedömningen för om riskavvägningen mellan parterna ska anses som rimlig. / Limitations of liability are common features in contracts used by professional advisors to restrict the advisor's risk exposure in the event the advisor would be liable for damages incurred by the client as a consequence of the service rendered under the contract. The purpose of this paper is to analyze to what extent such provisions may be upheld. In order to analyze the legal position, this paper mainly focus on section 36 of the Contracts Act, which provides that a contract term or condition may be modified or set aside if such term or condition is unconscionable, and case law addressing which circumstances that are of relevance when applying section 36 of the Contracts Act. The analysis in this paper shows that the key issue is the balance between the interest of upholding the principle of freedom of contract, including pacta sunt servanda, and the interest of taking actions against unfair contract terms. The starting point when applying section 36 of the Contract Acts is to assess whether or not the limitations of liability are deemed to constitute a reasonable allocation of risk between the parties. The prevailing view has previously been that the provisions regarding limitations of liability may only be set aside in the event of wilful misconduct or gross negligence. As a consequence, such provisions have either been set aside in its entirety or upheld. However, when applying section 36 of the Contracts Act, all circumstances of relevance are to be considered on a case-by-case basis. The legal position in this regard have become somewhat clearer since an arbitral award involving Profilgruppen and KPMG was challenged and thus became public. The preceding year, in a different case, the Swedish Supreme Court rendered a ruling in a case referred to as NJA 2022 s. 354 where the claimant challenged provisions regarding limitations of liability based on section 36 of the Contracts Act. A conclusion in this paper is that the Supreme Court's ruling is consistent with, and was influenced by, the reasoning of the arbitral tribunal. The main conclusion in this paper is that provisions regarding limitations of liability which are used by professional advisors may be upheld to the extent they are not deemed to constitute an unreasonable allocation of risk between the parties. The professional advisor's interest of limiting its liability for damages in the event of errors and oversights must be considered and taking into account. However, an overall assessment must be made and all circumstances of relevance are to be considered. In particular, the extent of the advisor's negligence must be taken into account and it must be considered whether or 4 not the advisor has failed to perform a fundamental undertaking. It is also relevant to consider the parties' ability to take out an insurance policy. In addition, the analysis in this paper indicates that the fees payable to the advisor in relation to the limitations of liability are relevant to consider when determining if the allocation of risk between the parties is reasonable.
|
Page generated in 0.0584 seconds