Introduction: The Reading the Mind in the Eyes Test is a widely used test for measuring aspects of social cognition. The aim of the present study was to provide results from a group of typically developing Swedish children (age 9-12) and to compare these results with children and adults in other Swedish and English studies, as well as results from a group of children with Asperger syndrome. Method: A Swedish version of the child version of the test was completed by 83 controls and by six children with Asperger syndrome. Results were compared between the two groups and with data from other studies. Results: The children in the current study did not differ on scores compared to children in the same age group in other studies. The children in the current study scored significantly lower than adults in an earlier study. The results from the children with Asperger syndrome did not differ significantly to the results from the controls.

Psykisk ohälsa ses som ett folkhälsoproblem bland barn och ungdomar. Psykiska besvär tidigt i livet ökar risken för suicidförsök. I åldersgruppen 10–19 år begår ungefär 50–60 personer suicid per år i Sverige. Psykologer på barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) arbetar bland annat med suicidnära barn och ungdomar. Syftet med studien var att undersöka psykologers upplevelse av att arbeta med suicidnära barn och ungdomar. Studien har även ämnat till att undersöka vilket stöd organisationen erbjuder psykologerna i arbetet med suicidnära barn och ungdomar samt hur stödet upplevs. Sju psykologer på BUP intervjuades med semistrukturerade intervjuer som analyserades med tematisk analys. Majoriteten av deltagarna upplevde arbetet med suicidnära barn och ungdomar som ensamt, utmanande och emotionellt belastande samt att känslorna följde med efter arbetstid. Stödet från organisationen beskrevs som svagt och bestod oftast av handledning, riktlinjer och utbildning. Det kollegiala stödet upplevdes som bra men otillräckligt. Det stöd som psykologerna upplevde som viktigast att få från organisationen var emotionellt stöd. Slutsatsen var att psykologerna upplever en obalans i arbetskrav och arbetsresurser som har resulterat i känslor som stress och oro. Förslag till framtida forskning är att studera patienternas och ledningens perspektiv på BUP samt jämföra arbetet på privatiserade BUP för att undersöka skillnader i upplevelse och stöd från organisationen. / Mental illness is seen as a public health problem among children and adolescents. Mental disorders early in life increase the risk of suicide attempts. In Sweden, approximately 50 to 60 people between the ages of 10 and 19 commit suicide each year. Among other things, psychologists in child and adolescent psychiatry (BUP) work with suicidal children and adolescents. The purpose of this study was to examine psychologists' experiences of working with suicidal children and adolescents. The study also aimed to investigate what organizational support is offered to psychologists working with suicidal children and adolescents and how the support is experienced. Semi-structured interviews of seven psychologists in BUP were conducted and analyzed using thematic analysis. The majority of the participants experienced their work with suicidal children and adolescents as lonely, challenging, and emotionally draining and that these emotions followed them home after working hours. The organizational support was described as weak and usually consisted of supervision, guidelines, and training. The support from colleagues was perceived as good but insufficient. The organizational support that psychologists felt was most important to receive was emotional support. The conclusion was that psychologists experience an imbalance in professional demands and resources that has resulted in emotions such as stress and anxiety. Suggestions for future research are to study patient and management perspectives on BUP and compare existing research with the work in privatized BUP to see if there are differences in experiences and organizational support.

Den här studien ämnar undersöka hur samverkan som medel framstår i arbetet med problematisk skolfrånvaro ur ett professionsperspektiv, men även hur yrkeskategorierna identifierar sig själva och andra i uppdraget att samverka. Underlättar, engagerar och ökar effektiviteten med samverkan såsom Skolverket (2009) påstår eller upplevs direktivet som ett hinder? För att nå en djupare förståelse av fenomenet samverkan har kvalitativa fokusgrupper genomförts med socialtjänstens socionomer, skolkuratorer, specialpedagoger och lärare. Det teoretiska ramverket utgår från socialkonstruktionismens idéer där Laclau & Mouffes diskursteori och analys använts. Hur professionernas diskurser fick betydelse och motiverades diskursivt i relation till samverkan kring problematisk skolfrånvaro har således varit i fokus. Resultatet skildrar huvudsakligen ett spänningsfält mellan skolprofessioners diskurser och socialtjänstens myndighetsdiskurs som rör samverkan kring skolfrånvaro, men även mellan skola och psykiatrin. Spänningen är som mest framträdande i talet omansvar där oenighet råder om vem som är specialist eller expert och vems ansvar det är att åka hem till elever. Samtliga skolprofessioner ses tillskriva socialtjänsten som den primära samarbetsparten vid problematisk skolfrånvaro. Här synliggörs den diskursiva makten manifesteras i en myndighetsdiskurs med bristande resurser, krav på dokumentation och åtgärder från skolan vilka genererar samarbete med andra aktörer hos främst kuratorer och specialpedagoger. Specialpedagoger vänder sig till psykiatrins professioner medan skolkuratorer och lärare ser dem som hindrande och sluter samverkan till skolans uppdrag. Utsagor om välfungerande och resursstarka vårdnadshavare talas också om på olika sätt där gradering av begreppen anses problematiskt. En annan upptäckt återfanns i socionomernas utsagor där en osäkerhet uppstod om anmälningar skulle inkomma tidigt eller sent. Osäkerheten indikerar en instabilitet vid bedömningar som också antyds resultera i att skolans behov av samarbete med socialtjänsten brister. Sammanfattningsvis åskådliggör resultatet fyra olika diskurser som talar om begreppet samverkan kring problematisk frånvaro på olika sätt där det dels saknas kännedom och förståelse för varandras uppdrag, dels vilka konsekvenser som kan uppstå då bedömningar och insatser nekas. Här kan särskilt den allians lyftas som specialpedagogerna sågs knyta till psykiatrin eftersom den skulle kunna leda till ett mer individcentrerat perspektiv på åtgärder.

I dagens Sverige drabbas allt fler barn och unga av psykisk ohälsa, i rapporter framkommer dystra framtidsutsikter om att antalet barn och unga kommer att öka. Då det kommer till barn och unga med komplexa behov, ställer det i sin tur högre krav på samverkan mellan kommun och region. För att säkra att barn och unga får den rätta hjälpen är samverkan lagstadgad och något socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) behöver förhålla sig till. Därmed syftade denna studie till att undersöka hur kuratorer inom barn- och ungdomspsykiatrin och socialsekreterare som arbetar med barn och unga inom socialtjänsten upplever samverkan sinsemellan. För att undersöka studiens syfte användes kvalitativ metod varvid tre kuratorer från BUP samt fyra socialsekreterare från socialtjänstens barn och ungdomsenhet intervjuades. I arbetet med att tolka resultatet för studien användes tidigare forskning samt de teoretiska begreppen handlingsutrymme och samverkan. I analysen av empirin uppmärksammandes fyra teman som utgjorde grunden för resultatet, personbundet, kunskap och förståelse för varandras verksamheter, framgångsfaktorer för samverkan samt förhindrande faktorer för samverkan. Några viktiga slutsatser utifrån dessa var att en god relation till samverkanspartner var nödvändig samt att en mer omfattande kunskap och förståelse för varandras verksamheter önskades. Vidare nämndes brist på resurser samt avsaknad av insatser som förhindrande faktorer och högt engagemang samt uppvisande av respekt som främjande faktorer i samverkansarbetet. / In Sweden today more and more children and youths suffer from mental illness, and reports show that this decline in mental health will continue downwards. This puts more pressure on communal and regional instances to have better cooperative structures regarding the complex needs of these individuals. This cooperation between social services and child and adolescent psychiatry are obligated by law to ensure that the correct assistance is offered. This study therefore regard this cooperation and mainly focuses on the working relationship between the two. The method of gaining more knowledge in the matter was to use a qualitative form of research. This information was obtained by interviewing three curators from child and adolescent psychiatry and four social secretaries. To interpret this information former research results was studied and the meaning of the theoretical terms “room to maneuver” and “cooperation” was outlined. During the analysis four themes emerged. Person bound, knowledge and understanding of each other´s operation and inhibitory and promoting factors ofcooperation. The most important conclusions of the study were that in order for a good cooperation to take place, both parties needed to have a deeper understanding of each other’s operation. Moreover, the study showed that the lack of resources and effort from both parties complicated the partnership. Meanwhile displaying respect and commitment increased the likelihood of a good working relation.

Bakgrund: Barn och ungdomar inom barn- och ungdomspsykiatrisk öppenvård testas för droganvändning genom övervakat urinprov av en sjuksköterska antingen slumpmässigt eller i samband med introduktion av behandling med läkemedel eller utredning. Det finns sparsam vetenskaplig kunskap kring detta ämne från ett sjuksköterskeperspektiv och inte alls från barnens perspektiv.  Enligt socialstyrelsens riktlinjer för missbruk och droger finns det risk att man utför övervakat urinprov slentrianmässigt då det kan bli en rutin som används utan reflektion.  Syfte: Syftet med denna studie är att belysa sjuksköterskors erfarenheter kring övervakat urinprov av ungdomar inom barn och ungdomspsykiatrisk öppenvård. Metod: En kvalitativ intervjustudie med ett induktivt förhållningssätt har använts. Åtta sjuksköterskor från barn och ungdomspsykiatrisk öppenvård har ingått i studien. Materialet transkriberades och analyserades i enlighet med Graneheim och Lundman (2004) genom konventionell innehållsanalys. Dessutom diskuteras metodvalet utifrån Graneheim, Lindgren och Lundman (2017) för att öka trovärdigheten. Resultat: Detta i tre slutkategorier; Att två världar krockar, Att individanpassa utefter behov och relation, Att bli inspirerad och motiverad av patienter och föräldrar. Konklusion: Sjuksköterskor som har erfarenheter av övervakat urinprov träffar patienter på olika sätt, ibland planerat där en relation finns och man har ett omvårdnadsperspektiv men ibland där man träffar ungdomen på ordination av annan behandlare enbart för att utföra en åtgärd. Det finns rutiner som man skall följa i samband med ett övervakat urinprov men vi kan konkludera att det sker anpassningar utifrån att bevara ungdomens integritet. Vi kan också konstatera att sjuksköterskorna motiveras av att arbeta med barn och ungdomar och deras familjer och verkar trivas bäst där det finns utrymme för att skapa relationer och tillit med patienterna

<p>The aim with this study was to learn about the experiences of field workers and welfare officers in the field of possible self-harm behavior among young people.Our problem was: Do field workers and welfare officers treat young people with deliberate self-harm differently and - How do field workers and welfare officers describe deliberate self- harm?</p><p>Our study was conducted through qualitative semistructured interviews with twelve interviewee’s.The result of this study shows that there is a difference in how young people with self-harm behavior are being treated - based on their gender.One possible cause for this result could be the old tradition mindset of viewing boys and girls differently – and thus, treating them differently when they seek help.Our study shows there is a possibility of treating boys and girls differently – which shows that we made a thought-provoking point</p>

The aim with this study was to learn about the experiences of field workers and welfare officers in the field of possible self-harm behavior among young people.Our problem was: Do field workers and welfare officers treat young people with deliberate self-harm differently and - How do field workers and welfare officers describe deliberate self- harm? Our study was conducted through qualitative semistructured interviews with twelve interviewee’s.The result of this study shows that there is a difference in how young people with self-harm behavior are being treated - based on their gender.One possible cause for this result could be the old tradition mindset of viewing boys and girls differently – and thus, treating them differently when they seek help.Our study shows there is a possibility of treating boys and girls differently – which shows that we made a thought-provoking point

Socialtjänsten är en kommunal verksamhet som har ansvar att tillhandhålla sociala tjänster för barn och unga. Barn- och ungdomspsykiatrin är en del av hälso- och sjukvården som är organiserad på regional nivå. Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur samverkan fungerar mellan BUP heldygnsvård och socialtjänsten när en ungdom är inskriven inom heldygnsvården. Studien baseras på åtta kvalitativa intervjuer med professionella inom både BUP:s heldygnsvård och socialtjänsten. Vi använde oss av en semistrukturerad intervjuguide där materialet analyserades utifrån tematisk analys. Med utgångspunkt från samverkansteori och gräsrotsbyråkrati kunde vi sedan fördjupa vår analys utifrån resultaten. Studien visar på att samverkan generellt sett är relativt god, där båda professionerna fokuserade på barnets bästa. Framgångsfaktorer inkluderar vilja till samarbete, kontinuerlig kommunikation och gemensamma möten. Hinder för samverkan inkluderar tidsbrist och brist på effektiva system för informationsöverföring. För att förbättra samverkan i framtiden efterlyser respondenterna bättre system för informationsöverföring och mer kontinuerliga möten. Tydligare riktlinjer och ökade resurser kan också underlätta samarbetet. Genom att BUP:s kuratorer ökar sin förståelse för socialtjänstens arbete och kommunicerar mer effektivt, kan en mer integrerad och effektiv vårdmodell utvecklas, vilket skulle gynna både ungdomar och deras familjer. / The social services are a municipal organization responsible for providing social services for children and young people. Child and Adolescent Psychiatry (BUP) is part of the healthcare system, organized at the regional level. The purpose of this thesis has been to investigate how collaboration functions between BUP inpatient care and social services when a young person is admitted to inpatient care. The study is based on eight qualitative interviews with professionals from both BUP inpatient care and social services. We used a semi-structured interview guide, and the material was analyzed using thematic analysis. Based on collaboration theory and street-level bureaucracy, we were able to deepen our analysis of the results. The study shows that collaboration is generally relatively good, with both professions focusing on the best interests of the child. Success factors include the willingness to cooperate, continuous communication, and joint meetings. Barriers to collaboration include time constraints and a lack of effective systems for information transfer. To improve collaboration in the future, respondents call for better systems for information transfer and more continuous meetings. Clearer guidelines and increased resources can also facilitate cooperation. By BUP counselors increasing their understanding of social services' work and communicating more effectively, a more integrated and efficient care model can be developed, which would benefit both young people and their families.