Syftet med denna studie var att undersöka hur legitimerade familjeterapeuter inom Barn och- ungdoms psykiatrin (BUP) upplever sin egen och sin arbetsplats kunskap gällande barn som upplevt familjevåld. Syftet var vidare att titta på hur legitimerade familjeterapeuter genomför bedömningar och behandlingar på BUP när de träffar barn som kan ha upplevt eller som har upplevt familjevåld. Frågeställningar har varit hur legitimerade familjeterapeuter upplever sin egen respektive sin arbetsplats kunskap gällande målgruppen barn som upplevt familjevåld? Ytterligare frågeställningar har varit hur bedömningar görs samt hur behandlingen ser ut som erbjuds av legitimerade familjeterapeuter på BUP?  I studien har 38 legitimerade familjeterapeuter svarat på en enkät med fasta svarsalternativ. Enkätstudien har vidare kompletterats med 13 telefonintervjuer med semistrukturerade frågor för att möjliggöra att respondenterna fått delge sina åsikter på ett friare sätt. Resultatet visar att legitimerade familjeterapeuter upplever sin egen kompetens för att arbeta familjeterapeutiskt med målgruppen som god. Trots detta finns det tydliga brister i hur bedömningar genomförs för att möjliggöra att rätt diagnoser och behandlingar erbjuds barn som upplevt familjevåld. Resultatet visar även att legitimerade familjeterapeuter, i behandlingsarbetet, lägger fokus på stabilisering i anknytningssystemet med inriktning på att förbättra kommunikation och samspel men brister i att bedöma, samtala om och behandla eventuella trauman till följd av familjevåldet. / The purpose of this study was to investigate how registered family Therapists in child and youth psychiatry (in Swedish BUP) perceives their own and their workplace knowledge of children who have experienced family violence. The aim was to look at how registered family Therapists conducts assessments and treatments on BUP when they meet a child who may have experienced or who have experienced family violence. Questions have been how registered family Therapists perceive their own respectively their workplace knowledge of children who have experienced family violence? Additional research questions have been how assessments are made and what kind of treatment that are offered by registered family Therapists on BUP? In the study, 38 registered family Therapists, have responded to a questionnaire with fixed answers. The questionnaire study has also been supplemented by 13 telephone interviews with semi-structured questions designed to make respondents share their views more freely. The results show that registered family Therapists experience their own competence to work therapeutically with the children who have experienced family violence as good. Nevertheless, there are obvious flaws in how assessments are conducted to ensure that these children get the correct diagnoses and are offered effective treatments. The result also shows that registered family Therapists, in treatment activities, put most focus on stabilization work with a focus on improving communication and interaction, but fails to assess, discuss and deal with any trauma as a result of family violence.

Bakgrund: Ett nationellt projekt pågår i Sverige för att minska användandet av tvångsåtgärder inom barn- och ungdomspsykiatrin. Den tvångsvårdslagstiftning som finns för vuxna gäller även för barn och under 2016 vårdades 257 barn enligt denna lag i Sverige. Att utföra fastspänning ställer höga krav på personal inom psykiatrisk vård och innebär också ett stort ansvar för personalen. Sjuksköterskor upplever beslutet om och genomförandet av fastspänning som etiskt problematiskt. Syfte: Studiens syfte är att belysa sjuksköterskors upplevelser av att utföra tvångsåtgärden fastspänning på barn. Metod: Studien har en kvalitativ metod med induktiv ansats. Elva semistrukturerade intervjuer har genomförts och analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet redovisas utifrån två teman. Vad som krävs för att utföra en fastspänning och förutsättningar i utförandet som beskriver sjuksköterskors behov av att kommunicera, ha rätt kunskap och att ha en tilltro till åtgärden. Att arbetet utförs systematiskt och att det finns varierande förutsättningar samt patientens beteende och vårdpersonals förhållningssätt beskrivs också. Etiska dimensioner vid fastspänning på barn beskriver sjuksköterskors ansvar, känslor av olust, att vara känslomässigt påverkad, att känna sig tvungen, att åtgärden känns onödig eller oundviklig samt att de upplever ett etiskt dilemma. Slutsats: Studien visar på hur etiskt svårt det är att utföra fastspänning på ett barn och därför dras slutsatsen att sjuksköterskor behöver ökat stöd i form av utbildning kring fastspänning och få tid till att reflektera över hur man påverkas av att utföra fastspänning på barn. Detta för att framledes kunna ge god vård. Andra alternativ än fastspänning behövs inom barn och ungdomspsykiatrin. Forskning inom barnpsykiatrin om tvångsåtgärder är bristfällig och förhoppningsvis kan studiens resultat vidareutveckla vården genom att uppmärksamma ämnet.

En fullföljd skolgång där barn och unga känner trygghet och trivsel är gynnsamt för det psykiska välbefinnandet. Det är även viktigt att barn och unga upplever att de ingår i ett sammanhang och en helhet, samt har inflytande över sin egen tillvaro. Utbildning ses som en mänsklig rättighet, där alla barn har rätt till stöd genom likvärdig och tillgänglig utbildning i en inkluderande miljö. Trots välreglerade stödfunktioner för barn och unga i behov av stöd, ökar både antalet diagnostiseringar av neuropsykiatriska tillstånd och den psykiska ohälsan bland barn och unga. Ökningen sker framförallt i gruppen av barn och unga med någon form av funktionsnedsättning. Det innebär att efterfrågan på verksamheter som Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) och Habiliteringen ökar i dagens samhälle. I verksamheternas arbete blir specialpedagogiska uppdrag en viktig pusselbit tillsammans med övriga medicinska, psykologiska och behandlande professioner. Detta då specialpedagogiskt arbete har som mål att säkerställa elevers rätt till en inkluderande lärmiljö. Denna studie syftar till att beskriva och få en fördjupad förståelse för det specialpedagogiska uppdraget inom BUP och Habiliteringen. Studien har en kvalitativ forskningsansats, där 12 respondenter med specialpedagogiska uppdrag inom verksamheterna har intervjuats. Resultatet har visat att specialpedagogerna i sina uppdrag bidrar med en helhetssyn på barn och ungas utveckling och förutsättningar i hem, förskola och skola. Specialpedagogerna bidrar även med den pedagogiska kompetensen och kunskapen om förskolans och skolans organisation i teamet. I uppdragen är de länken mellan hem, förskola/skola och andra samhällsfunktioner och den som ser hela individen utifrån inlärning, beteende och miljöpåverkan. I den samverkan fungerar specialpedagogerna som talespersoner för barnets rättigheter kring tillgänglig och inkluderande undervisning. Av detta resultat dras slutsatserna att specialpedagogerna i sina uppdrag arbetar för att lösa komplex problematik, och att de verkar i andra verksamheter än där insatser och stöd ska ske i barnet vardag. Specialpedagogerna fungerar som en länk i gränslandet mellan olika verksamheter, som i samverkan ska vara ett stöd för barn och unga som riskerar att fara illa. I och med denna studie har nya frågor väckts kring vilka förväntningar elevhälsoteam i förskola och skola har på specialpedagogernas uppdrag inom BUP och Habiliteringen, samt hur samverkan däremellan kan förbättras. För att på så sätt möta alla barns rätt till utbildning och stöd, och därigenom minska risken för att barn och unga far illa.

Ungdomar med psykisk ohälsa. En kvalitativ studie om bakgrunden till ungdomars psykiska hälsa och behovet av utökade vårdformer. / Young people with health problems. A qualitative study of background variables to their health problems and the need of increased rehabilitation forms.

<p>The purpose of this paper was to investigate how the Child mental Health Service, BUP Ektorp, textually constructs its demarcation, by studying case records from the first evaluations of the patients. The main questions were: In what way are the competitors and their problems represented in the texts, how is the solution justified and explained, and how do these factors relate to each other? The method being used is discourse analysis, influenced by Mörkenstam. The main conclusions are that the demarcation consists of a number of onceptions about the child, the parents, and the therapist. The conceptions, together with the way the problem is being described, justifies the proposed solution, proclaiming termination of the case.</p>

The purpose of this paper was to investigate how the Child mental Health Service, BUP Ektorp, textually constructs its demarcation, by studying case records from the first evaluations of the patients. The main questions were: In what way are the competitors and their problems represented in the texts, how is the solution justified and explained, and how do these factors relate to each other? The method being used is discourse analysis, influenced by Mörkenstam. The main conclusions are that the demarcation consists of a number of onceptions about the child, the parents, and the therapist. The conceptions, together with the way the problem is being described, justifies the proposed solution, proclaiming termination of the case.

This thesis investigated (1) social status and shaming experiences in relation to aggressive behaviour and depression, and (2) gene-environment interactions between two genetic polymorphisms related to the serotonergic system – MAOA-VNTR and 5HTTLPR – and experiences of maltreatment in relation to delinquent behaviour and depression among adolescents. The four included studies are based on questionnaire data from the Survey of Adolescent Life in Vestmanland 2006 (SALVe-2006). A total of 5396 students in 9th (15-16 years old) grade of elementary school and 2nd (17-18 years old) grade of high school comprised the target population. The students in 2nd grade of high school also provided a saliva sample for gene extraction. There were strong associations between shaming experiences and both aggressive behaviour and depression. In addition, individuals who reported many shaming experiences and had either low or high social status had increased risks of physical aggression or depression, whereas medium social status seemed to have a protective effect. Gene-environment interactions were found between experiences of maltreatment and the MAOA-VNTR in relation to delinquent behaviour. Moreover, the direction of the gene-environment interaction differed depending on sex: boys with the short (S) variant of the MAOA-VNTR, in contrast to girls with the long (LL) variant, had the highest risk of delinquency in combination with maltreatment. Gene-environment interactions were also found between experiences of maltreatment and the 5HTTLPR in relation to depression among girls. The girls that were homozygous for the S allele (SS) had the highest risk of depression in combination with maltreatment. Among boys however, no gene-environment interaction was found between the 5HTTLPR and maltreatment in relation to depression. In conclusion, it is important to consider both genetic effects, and psychosocial factors such as social status, shaming experiences, and experiences of maltreatment when investigating different aspects of health and behaviour among adolescents.

Background: In a rapidly changing and increasingly interconnected world, the issue of mental health and well-being among adolescents is one of the important research topics. However, there have been few studies amongst Japanese adolescents that have been published in international journals. Objectives: (I) to make a comparison in selfconcept between healthy adolescents in Japan and Sweden, (II) to address the influence of perceived parental rearing on self-concept and mental health problems among Japanese adolescents, (III) to investigate contributions of attachment and self-concept to mental health problems reported by Japanese adolescents, (IV) to address a comparison of mental health problems and self reported competence in adolescents from Greece, Japan, Russia, and Sweden. Methods: The following self-report instruments were used: Self- Description Questionnaire II (Marsh, 1992), Actual-Ideal Questionnaire (Nishikawa, 2003), Self-Description Questionnaire IIShort (Marsh, Ellis, Parada, Richards, &amp; Heubeck, 2005), Youth Self- Report (Achenbach, 1991), Attachment Questionnaire- for Children (Sharpe et al., 1998), and Egna Minnen Beträffande Uppfostran (my memories of child upbringing) for Children (Muris, Meesters, &amp; van Brakel, 2003). The participants for Paper I were adolescents aged 14 and 15 from Japan (n=144) and Sweden (n=96). One hundred ninety three Japanese students between the ages of 15-19 participated in Paper II and 228 students for Paper III. The participants for Paper IV were 812 healthy adolescents between 15 and 17 years of age from Greece (n=152), Japan (n=219), Russia (n=159), and Sweden (n=282).  Results: Paper I showed that Japanese students reported less positive self-concept compared to the Swedish counterparts. The results were discussed in terms of different response style and modesty in Japanese culture. Paper II showed that dysfunctional parental rearing and insecure peer attachment were associated with negative self-concept and more mental health problems. A unique influence on mental health problems from parent-adolescent relationships depending on the gender of parents and adolescents was also found. Paper III showed a mediating role of self-concept in influencing the relationships between attachment style and Internalizing Problems. Paper IV indicated rather small differences across countries in the syndrome scales. Japanese and Swedish adolescents tended to score lower than Russian and Greek counterparts. Some cultural specific syndromes were found. Conclusion: These results reported in this thesis present a general view of Japanese adolescents’ self-concept and the influence of interpersonal relationships in mental health problems assessed by Western self-report instruments. When being compared with other countries, cultural background and response style must be taken into account.

Anorexia Nervosa is a psychiatric illness with peak onset in ages 14-17. Most cases recover within a few years, but the illness can have a fatal outcome or long duration. Multifactor causes of anorexia nervosa include genetics, personality, family, and socio-cultural factors. This study measures mortality, recovery from anorexia nervosa, and psychosocial outcome of patients with adolescent onset anorexia nervosa that were treated in Child and Adolescent Psychiatry in northern Sweden from 1980 to 1985. In addition, this study assesses the predictive value of background variables and studies perfectionism in relation to recovery. Finally, this study looks at how patients understand the causes of their anorexia nervosa and how they view their recovery process. Follow ups were made 8 and 16 years after initial assessment at CAP. Quantitative and qualitative methods were used. These included a semistructured interview, DSM diagnostics of eating disorders (including GAF), and the self-assessment questionnaires EDI and SCL-90. The interview also contained questions about causes and recovery. Recovery increased from 68% to 85% from first to second follow-up and the mortality rate was 1%. Somatic problems and paediatric inpatient care during the first treatment period could predict long-term outcome of eating disorders. Most former patients had a satisfying family and work situation. At both follow-ups, individuals with long-term recovery had a lower level of perfectionism than those that recovered later. On individual levels, eating disorder symptoms and psychiatric symptoms decreased during recovery, whereas the levels of perfectionism stayed the same. Causes were attributed to self, family, and socio-cultural stressors outside of the family. The most common self-reported causes were high own demands and perfectionism. All recovered subjects could remember and describe a special turning point when the recovery started and 62% saw themselves as an active agent in the recovery process. Supportive friends, treatment, activities, family of origin, boyfriend, husband, and children were also helpful in the recovery process. Compared to other outcome studies, the results were good. In spite of the good outcome, some individuals had a long duration of illness and were not yet fully recovered after 16 years of follow-up. Predictors of non-recovery were related to initial somatic problems. Levels of perfectionism were associated to recovery and patients with initial high levels of perfectionism may need more complex treatment strategies. Results from the study also implied that one should stimulate the patients’ social contacts and their sense of self-efficacy in their recovery- process.

Syftet med denna studie är att utifrån ett föräldraperspektiv undersöka behov av och önskemål om stödsom föräldrar med diagnos inom autismspektrum beskriver i sin föräldraroll. Ett annat syfte är att bidra med ökad kunskaptill en diskussion kring utformandet av stödinsatser för dessa familjer. Studien är kvalitativ med intervjuer som gjorts ihalvstrukturerad form. Åtta föräldrar har intervjuats. Föräldrarna beskriver att deras svårigheter gör det svårt för dem isamspelet med barn och partner. De försöker själva och tillsammans med partnern finna lösningar i samspelet. Till hjälp attfinna lösningar har varit insikt om de egna svårigheterna, stöd riktat till AST-problematiken och att få hjälp i parrelationen.Avlastning framför allt genom utökad tid i förskola beskrivs som väsentlig. Önskemål framförs om att stödet ges med enhelhetssyn på familjen, att stödet anpassas och möjlighet att få samtala med föräldrar med liknande problematik. Studienvisar att föräldrarna efterfrågar stöd i sitt föräldraskap och att ytterligare studier behövs för att kunna möta dessa föräldrarsoch deras barns och partners behov. / The purpose of this study is to examine the needs and wishes of support in the parental role described by parents with diagnosis within the autism spectrum from a parental perspective. Another purpose is to contribute to increased knowledge to a discussion of the design of support for these families. The study is qualitative with interviews carried out in a semistructured format. Eight parents were interviewed. The parents describe their own difficulties, the difficulties in the interaction with the children and with their partner. They try to find solutions in the interaction both by themselves and with their partner. Helpful for finding solutions has been insight into their own difficulties, aid directed at problems related to their diagnosis and to get help in relationship. Relief, particularly through extended time in preschool described as essential. Wishes were expressed that the support is given with a holistic view of the family, that the support is adapted to the parental diagnosis and that opportunity to talk with parents with similar problems is provided. The study shows that the parents desire support in their parenting, and that further studies are needed to meet these needs of these parents, their children andtheir partner.