<p>This study investigated a consecutive cohort of 88 youngsters with onset of a psychotic disorder at age 15.7 (sd 1.5) years and followed-up 10.6 (sd 3.6) years after first admission at the age of 26.5 (sd 3.7) years. A subsample of 15 subjects were assessed with the Five Minute Speech Sample for measuring Expressed Emotion and subsequent recording of relapses during a two year period.</p><p>A diagnostic split between schizophrenia spectrum psychosis and affective psychotic disorder was usually stable over time. The main diagnostic shift was an influx to schizophrenia spectrum disorder of subjects with a better premorbid function and less insidious onset as compared to those with a stable schizophrenia diagnosis.</p><p>Early onset schizophrenia spectrum disorder usually had a poor functional outcome. Most subjects needed support in the form of a disability pension. Early onset affective psychotic disorder usually had a good functional outcome. Most subjects worked and enjoyed regular friendships. The functional level before onset of illness was the best predictor of future functional level in psychotic disorders. A family history of non-affective psychosis predicted a worse function in schizophrenia. Frequent episodes and low intelligence predicted a worse function in affective disorders.</p><p>Four men (4.5% of the sample) committed suicide. The risk of suicide was increased about 30 times. Almost a third of subjects attempted suicide. Females made more attempts. Suicide attempts were related to more depressive symptoms but less negative symptoms at first episode, to readmissions and to dependence on nicotine. </p><p>Subjects with schizophrenia spectrum psychoses were less satisfied with life than those with affective psychotic disorder. Subjective satisfaction in schizophrenia was strongly associated to depressive mood while in affective disorders it was associated to degree of employment.</p><p>Adolescents with psychosis in families rated high or borderline high in Expressed Emotion either during first episode or after discharge had an increased risk of relapse.</p>

<p>A total population of 4,479 children (7-15 years of age) attended school in Ludvika & Smedjebacken in 2000. All the school children and their parents were asked to fill in a questionnaire concerning different tics A three-stage procedure was used: tic identification, interview, and clinical assessment.</p><p>Tourette syndrome, according to DSM IV criteria was found in 25 (0.6%) of the children, another 34 (0.8%) suffered from chronic motor tics (CMT), 24 (0.4%) from chronic vocal tics (CVT) and 214 (4.8%) children had had transient tics (TT) during the last year. Altogether 297 (6.6%) children had or had had some tic disorder. </p><p>Twenty-five controls without tics and 25 children with TT of the same age, sex and school as the TS children were randomly chosen. They were together with the 34 children with CMT and the 24 children with CVT examined with use of a broad battery of instruments. </p><p>The mean age of the first symptoms of TS was significantly lower than the onset of chronic motor/vocal tics. A younger age of onset of TS indicated more severe tics. Eighty per cent had a first-degree relative with a psychiatric disorder such as tic disorder, obsessive-compulsive behaviour, attentiondeficit/hyperactivity disorder (ADHD), or depression. A non-significant increase with regard to reduced optimality score in the pre-, peri-, or neonatal periods was found in children with TS compared to controls. No differences were found concerning socio-economic status. Psychiatric comorbid disorders were found in 92% of the children with TS. ADHD was most common. Patterns of psychiatric comorbidity were similar in children with TS and CVT. Children with TS perform poorer than the population in general with respect to cognitive functioning and self-perception.</p><p>The results are discussed as they relate to the need for case identification, diagnosis, intervention, and treatment. </p>

This study investigated a consecutive cohort of 88 youngsters with onset of a psychotic disorder at age 15.7 (sd 1.5) years and followed-up 10.6 (sd 3.6) years after first admission at the age of 26.5 (sd 3.7) years. A subsample of 15 subjects were assessed with the Five Minute Speech Sample for measuring Expressed Emotion and subsequent recording of relapses during a two year period. A diagnostic split between schizophrenia spectrum psychosis and affective psychotic disorder was usually stable over time. The main diagnostic shift was an influx to schizophrenia spectrum disorder of subjects with a better premorbid function and less insidious onset as compared to those with a stable schizophrenia diagnosis. Early onset schizophrenia spectrum disorder usually had a poor functional outcome. Most subjects needed support in the form of a disability pension. Early onset affective psychotic disorder usually had a good functional outcome. Most subjects worked and enjoyed regular friendships. The functional level before onset of illness was the best predictor of future functional level in psychotic disorders. A family history of non-affective psychosis predicted a worse function in schizophrenia. Frequent episodes and low intelligence predicted a worse function in affective disorders. Four men (4.5% of the sample) committed suicide. The risk of suicide was increased about 30 times. Almost a third of subjects attempted suicide. Females made more attempts. Suicide attempts were related to more depressive symptoms but less negative symptoms at first episode, to readmissions and to dependence on nicotine. Subjects with schizophrenia spectrum psychoses were less satisfied with life than those with affective psychotic disorder. Subjective satisfaction in schizophrenia was strongly associated to depressive mood while in affective disorders it was associated to degree of employment. Adolescents with psychosis in families rated high or borderline high in Expressed Emotion either during first episode or after discharge had an increased risk of relapse.

A total population of 4,479 children (7-15 years of age) attended school in Ludvika &amp; Smedjebacken in 2000. All the school children and their parents were asked to fill in a questionnaire concerning different tics A three-stage procedure was used: tic identification, interview, and clinical assessment. Tourette syndrome, according to DSM IV criteria was found in 25 (0.6%) of the children, another 34 (0.8%) suffered from chronic motor tics (CMT), 24 (0.4%) from chronic vocal tics (CVT) and 214 (4.8%) children had had transient tics (TT) during the last year. Altogether 297 (6.6%) children had or had had some tic disorder. Twenty-five controls without tics and 25 children with TT of the same age, sex and school as the TS children were randomly chosen. They were together with the 34 children with CMT and the 24 children with CVT examined with use of a broad battery of instruments. The mean age of the first symptoms of TS was significantly lower than the onset of chronic motor/vocal tics. A younger age of onset of TS indicated more severe tics. Eighty per cent had a first-degree relative with a psychiatric disorder such as tic disorder, obsessive-compulsive behaviour, attentiondeficit/hyperactivity disorder (ADHD), or depression. A non-significant increase with regard to reduced optimality score in the pre-, peri-, or neonatal periods was found in children with TS compared to controls. No differences were found concerning socio-economic status. Psychiatric comorbid disorders were found in 92% of the children with TS. ADHD was most common. Patterns of psychiatric comorbidity were similar in children with TS and CVT. Children with TS perform poorer than the population in general with respect to cognitive functioning and self-perception. The results are discussed as they relate to the need for case identification, diagnosis, intervention, and treatment.

Bakgrund: I Sverige finns ca 35 000 personer diagnostiserade med schizofreni. Att insjukna i schizofreni innebär en livsomvälvande katastrof både för den som insjuknar och de närstående. Av de barn och ungdomar som drabbas av schizofreni får hälften ett livslångt handikapp. Deras föräldrar får ofta svårigheter med att möta sina barns lidande, bekymmer, att förstå deras förändrade livsvärld och den problematik som den psykiska störningen omfattar. Syfte: Denna litteraturstudies syfte var att beskriva föräldrarnas svårigheter hantera den uppkomna situationen och att förstå sina barns förändrade livsvärld och den problematik som den psykiska störningen innebär. Ett vidare syfte har varit att tydliggöra sjuksköterskans vägledande roll i denna process. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats som belyser föräldrarnas upplevelser av att ha ett barn med schizofreni. Resultat: Studiens resultat visar fem framträdande teman; Att inte förstå vad som händer med sitt barn, Moraliska och praktiska dilemman, Skuld och skam, Att som förälder sörja förlusten av det barn man en gång känt samt Vilken form av stöd/information söker föräldrarna? Slutsatser: Allvarlig psykisk störning orsakar ett stort lidande både för barnet som diagnostiserats och dess föräldrar. Det är en komplex situation för hela familjen och det ligger ett stort ansvar på vårdaren att vara öppensinnig i kommunikationen med denna patientgrupp och deras närstående för att kunna hjälpa och stödja.

Att barn blir utsatta för våld är i dagens samhälle inte ovanligt. Våld är ett komplicerat ämne att prata om med barn då barnen behöver lita på den som frågar, inte känna sig trängda och samtidigt åsidosätta sin lojalitet till en nära person för att våga berätta. Syftet med vår studie har varit att utifrån en triangulering, en kombination av kvalitativ och kvantitativ metod, undersöka hur yrkesverksamma inom barn- och ungdomspsykiatrin arbetar i kontakten med barn för att upptäcka om barnet utsätts för våld i hemmet och att uppmärksamma om eventuellt glapp finns mellan riktlinjer och verklighet. Undersökningen gjordes genom en enkät med 23 svarande som redovisas genom en deskriptiv analys av de kvantitativa frågorna samt en innehållsanalys av de kvalitativa frågorna. Resultatet visar att yrkesverksamma inom barn- och ungdomspsykiatrin idag frågar barn om de har utsatts för någon typ av våld när misstanke uppstår snarare än på rutin. Arbetsplatsens riktlinjer är bekanta för de flesta svarande och de vet hur de ska gå vidare om de får reda på att ett barn utsatts för våld. De yrkesverksammas upplevelser kring att fråga skiljer sig mellan olika typerna av våld och det är svårare att närma sig ämnet sexuellt våld än att prata om fysiskt våld. Trots olika svar på våra frågor kring att fråga om det förekommer våld i hemmet finns det ett genomgående tema: Det handlar om att fråga på ett sådant sätt att ingen känner sig trängd eller kränkt. / That children are exposed to violence is nothing unusual in the society of today. Violence is a complicated topic to talk about with children because the child has to trust the person who asks, not feel repressed and also, to tell someone about what has happened means to override their loyalty to a person close to them. The aim of our study has been, through a triangulation, a combination of qualitative and quantitative method, to investigate how the child and adolescent psychiatry work in the contact with children to discover if there is violence in the family, and whether they have knowledge of the workplace guidelines in the subject. The survey was conducted through a questionnaire with 23 respondents reported by a descriptive analysis of the quantitative material and a content analysis of the qualitative. The result shows that professionals in child and adolescent psychiatry today ask children if they have suffered any kind of violence when the suspicion arises rather than routine. Workplace guidelines are familiar to most respondents, and they know how they should proceed if they find out that a child is exposed to violence. The professionals' experiences on the issue differ between different types of violence and it is difficult to approach the topic of sexual violence than it is to talk about physical violence. Despite the various answers to our questions around the topic to ask if there is violence in the family, there is a consistent theme: It's all about to question in such a way that no one feels cornered or offended.

<p>Diagnosen Asperger syndrom är ett relativt nytt begrepp inom autismspektrumet. För bara 20 år sedan var syndromet relativt okänt världen över. År 1988 hölls den första internationella kongressen i London och där presenterades de första diagnoskriterierna av makarna Gillberg. Efter kongressen har ytterliggare tre kriterier uppkommit. Vi vill undersöka hur elever med Asperger syndrom uppfattar sin skolgång. Vi vill även undersöka hur lärare och föräldrar till barn med diagnosen upplever barnets skolsituation. </p><p>Vi har utfört en kvalitativ studie, där vi med hjälp av sju ungdomar med diagnosen Asperger syndrom, fyra lärare som arbetar med barn i behov av särskilt stöd och två föräldrar som har barn med diagnosen Asperger syndrom. Resultatet av intervjuerna visar att eleverna är väl medvetna om vad som krävs av skola och lärarna för att de ska känna delaktighet i undervisningen. Vår studie visar att regelbunden kontakt med hemmet är mycket viktigt för både barnet, föräldern och läraren. Denna studie ger tänkvärd information för pedagoger och föräldrar som antingen arbetar eller kommer i kontakt med barn med diagnosen Asperger syndrom.</p>

<p><strong>Syftet</strong> med denna studie var att belysa hur sjuksköterskor kan upptäcka och identifiera signaler hos barn som växer upp i en destruktiv miljö av alkoholmissbruk. <strong>Metod </strong>som användes för att belysa syftet var beskrivande litteraturstudie. Databaser som användes vid sökningen av valda källor var Medline(PubMed) och Cinahl. Andra sökstrategier var manuellsökning i valda källor. <strong>Huvudresultatet </strong>visade att barn till föräldrar med tungt alkoholmissbruk framförallt mådde psykiskt dåligt, det tog sig uttryck som depression och utåtagerande beteende. Barns ohälsa i samband med att växa upp i dysfunktionella miljöer relaterat till alkoholmissbruk tog även sig uttryck i återkommande psykosomatiska symtom samt kognitiva brister. Risken för att barn skulle fara illa kopplades även till den känslomässiga miljön som rådde i hemmet. Tecken på ohälsa behövde dock inte vara en följd av en ogynnsam uppväxtmiljö utan kunde härledas till genetiska faktorer. <strong>Slutsatsen </strong>är, för att kunna identifiera barn som befaras fara illa i sitt hem krävs goda kunskaper om problemets komplexitet. För att utgöra en viktig länk i detta arbete som sjuksköterska krävs förutom kunskap även utarbetade riktlinjer. Virginia Hendersons omvårdnadsteori kan enligt författarna utgöra ett gott stöd i att bedöma varje enskild situation, utifrån dess orsak och verkan baserade tänkande.</p><p><strong> </strong></p>

<p>Det finns elever som trycker ner andra i sin omgivning. När det är dags för rast finns det de som säger ”vad äcklig du är” och skrattar åt sin jämnåriga skolkamrat. Samtidigt sprider sig nya tekniker som gör skolan ännu mer försvarslös mot mobbning än tidigare. Inte ens i det egna hemmet kan ett barn vara garanterad att få slippa sin plågoande. Vad är egentligen mobbning? Hur tänker en mobbare? Och hur ser en vanlig skolmiljö ut år 2007?</p>

<p>Lås in pedofilerna och kasta bort nyckeln. Tvångskastrera våldtäktsmännen. Samhällets dom mot sexualbrottslingarna är hård och vägen tillbaka för många omöjlig.</p><p>Möt sexualbrottslingen och de som arbetar med män vars handlingar väcker avsky.</p>