Under 2018 var 23100 barn placerade i familjehem. Sedan början på 1900-talet har lagen ställt krav på att familjehem ska utredas. Idag är det Socialtjänsten som har det yttersta ansvaret för familjehemsutredningen. Trots detta visar olika studier på brister vid familjehemsutredningar. Bristande utredningar ökar risken för att placerade barn utsätts för någon form av våld eller övergrepp. Vid övergrepp mot barn är förövaren oftast någon som barnen känner och har en relation till. Studier visar att 6% av placerade barn bor tillsammans med sin unga förövare. Av 6000 elever uppgav 2.2 % att de utsatts för övergrepp av en släkting, varav 0.2 % av dessa uppger en familjehemsförälder som förövare. Syftet med denna studie är att undersöka hur socialtjänsten arbetar med familjehemsutredningar, utifrån handläggarnas erfarenheter, samt vilka risker som kan finnas i samband med utredningarna. Studien bygger på fyra semistrukturerade intervjuer av personer som alla jobbar med eller kring familjehemsplaceringar. Det empiriska materialet visar att det är svårt att rekrytera familjehem och att det krävs kreativa metoder för att hitta nya familjehem. Det framkommer också att intervjupersonerna använder sig av en utredningsmetod som inte är evidensbaserad men den används för att de anser att det inte finns något bättre i dagsläge. I vissa fall saknades det relevant utbildning för att kunna genomföra utredningen självständigt. Dock framkommer det att det inte alltid görs en fullständig utredning i samband med anhörigplacering och att barn hellre placeras hos en outredd anhörig än hos en utredd utomstående familj. Däremot är det tydligt att intervjupersonerna ser barnets bästa som det viktigaste i deras bedömning och att anhörigplacering sker utifrån barnets bästa.

I den här studien granskas tingsrättsbedömningar med fokus på hur rätten resonerar kring begreppet barnets bästa och vilka skäl som anges i beslut som rör vårdnad, barnets boendesituation och utformning av umgänge med en förälder som tidigare använt våld. Studien riktar främst in sig på vilken betydelse våldet får i vårdnadstvisten. De tio domar som utgör underlaget till studien har valts ut genom ett riktat urval baserat på vårdnadstvister där våld har förekommit i familjen. Domarna är hämtade från Skellefteå tingsrätt och åren som inkluderats i urvalet är 2018 och 2019. Domarna har undersökts utifrån en riktad innehållsanalys med fyra förutbestämda teman: våld, påverkan på barnet, domskäl och domslut. Utifrån dessa teman har tingsrättens resonemang kring vårdnad, boende och umgänge studerats. Resultatet av studien visar att rätten alltid utgår från vad som anses vara barnets bästa, men att begreppet tolkas olika beroende på situation och vem som gör tolkningen. Stora krav ställs på föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet vilket ibland gör att våldet som förekommit i familjen inte är avgörande som bedömningsgrund i vårdnadstvister.

1 januari 2020 inkorporerades konventionen om barnets rättigheter till svensk lag. När arbetet med studien startade fanns det ingen forskning kring hur förskolans verksamhet påverkats av inkorporeringen, vilket väckte en nyfikenhet hos oss. Syftet med studien blev således att undersöka hur verksamma förskollärare resonerade kring arbetet med barnkonventionen, med en fördjupning i en av konventionens artiklar gällande barnets bästa (artikel 3). Empirin samlades in genom en kvalitativ insamlingsmetod där fyra semistrukturerade intervjuer och en skriftlig intervju genomfördes med fem förskollärare. Studien utgick från förskollärares resonemang och upplevelser kring arbetet med barnkonventionen. Empirin analyserades utifrån ett barndomssociologiskt perspektiv med fokus på begreppen: det kompetenta barnet, barnet som being och becoming samt barnperspektiv och barns perspektiv. Resultatet visade att förskollärarna redan arbetade med barnkonventionen sedan flera år tillbaka men att det i samband med inkorporeringen bidrog till en ökad diskussion. Därutöver visade resultatet även att förskollärarnas grundläggande målsättning alltid var att utgå från barns bästa, men att det hamnar i konflikt med faktorer som de kan- och inte kan påverka. Förskollärarna gav uttryck för att barnkonventionens inkorporering var välkommen genom att den bidragit till ett ökat fokus för barns bästa, vilket stämmer överens med förskolans läroplan.

The Convention on the Rights of the Child was ratified in Sweden in 1990, it has been transformed into Swedish legislation and implemented in the work of the social services. This study’s aim was to identify and describe how social services staff are working with children experience their work based on the Convention on the Rights of the Child. Through a qualitative method, the purpose is answered based on three questions from seven social workers’ experiences. The issues take into account the child’s best interests, the child's participation and the possible differences the social worker’s experience after the Convention has been incorporated into Swedish legislation on 1 January 2020. Through a thematic analysis, results and analysis are presented based on collected empirics, previous research and theories from the child's perspective, space of action and implementation space. The study's results show that social workers have worked based on the articles of the Convention on the Rights of the Child and that their work is based on children's participation to assess the child’s best interests. The social workers experience no drastic difference in their way of working after the incorporation of the Children's Convention. Instead the change is expected to take place in court decisions and at other social service units.

The aim of this essay was to study how social workers apply the child's best interests regarding the principle of reunification and to investigate their work process around interventions in connection with the reunification process. This essay is a qualitative study where we have done seven semi-structured interviews with social workers who work with placement of children in foster care. In the essay we have conclude that it is a complex job that the social workers do when they must relate to the child's best interests in reunions. It is about getting to know the specific child's situation to understand what is best for each individual child. The child's best interest is a concept that is difficult to interpret because it is partly so individual for each child and because there are different perceptions of what it means. Even if reunions are a principle, it is not always realistic. They need to work on individually adapting the work to the family's needs and conditions. The reunification process can be different depending on the social worker. There are several factors that affect the conditions for reunification and no guidelines on how to proceed in the event of reunification.

No description available.

Syftet med studien är att undersöka hur barnets bästa konstrueras i LVU-domar 2 § i Sverigeunder tidsperioden 1985-2015. Studien utgår från en socialkonstruktionistisk grund där endiskursanalys har genomförts på det insamlade materialet. I analysen har Laclau och Mouffesmaktbegrepp och diskursteori nyttjats i syfte att förstå hur barnets bästa konstrueras. Resultatenvisar att det förekommer varierande konstruktioner av barnets bästa under den studeradeperioden, där det i de tidiga årtiondena fokuseras på en skyddsaspekt och utvecklas i de senareårtiondena till att inkludera barnets behov i en bredare aspekt. Resultatet visar även attkonstruktionen av barnets bästa i relation till föräldrar skiftat under den studerade perioden, dåföräldrarnas intresse minskar till förmån för barnens ju närmare nutid studien sträcker sig.Avslutningsvis framkommer det att barnets bästa går från att vara implicit i de tidigare domarna,till att vara explicit i de senare domarna. Studien bedöms vara relevant för professionerinvolverade i LVU-processen, utifrån att förstå hur förändringarna av barnets bästa påverkas avdess aktuella kontext. Att belysa varierande konstruktioner av barnets bästa kan även belysabehovet av en mer enhetlig syn gällande innebörden av begreppet – framförallt utifrån etträttssäkerhetsperspektiv. / The objective of this study is to examine how the best interest of children is constructed in LVUrulings 2 § in Sweden during the period 1985-2015. The study builds from a foundation ofsocial constructionism, where a discourse analysis was implemented on the collected materials.In the analysis, Laclau and Mouffe’s discourse theory and idea of power have been used tounderstand the construction of the best interest of the child. The results show that there aredifferent constructions of the child´s best interest during the examined period; in the earlydecades there were focus on the protection of the child, while in the latter years the constructionincluded more areas of the child´s best interest. The study also shows that the construction ofthe child in relation to their caregivers developed in the latter years. In the early years thecaregivers were constructed as a big part of the child´s best interest, a construction thatdecreased in the latter years. It also emerges that the best interest of the child goes from assumedto defined, as we proceed through the period. The study is estimated to be relevant toprofessionals involved in the LVU-process, to aid their understanding of how the narrative isinfluenced by the current societal context. The identification of the varied constructions in therulings, demonstrate the need of a more standardized view of the concept.

No description available.

No description available.

Detta är en kvalitativ studie om hur förvaltningsrätten konstruerar barnets bästa vid upphörande av vård enligt 21 § Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Den 21 § LVU, handlar kort sammanfattat om huruvida vården om ett omhändertaget barn skall upphöra eller inte (se mer i stycke 3.1.2). I vår studie granskade vi 20 domstolsbeslut från förvaltningsrätten. Vi använde oss av en tematisk analys med kodning som tillvägagångssätt, för att sedan hitta teman som vi baserat vårt resultat på. Teorin vi har utgått från i studien var socialkonstruktionism samt fyra begrepp från barndomssociologin som är delaktighet, barns rättigheter, barnperspektiv & barnets perspektiv. Vi har utifrån vårt resultat kopplat teorin och de teoretiska begreppen. Vårt resultat gällande förvaltningsrättens konstruktion av barnet bästa vid upphörande av vård är att förvaltningsrätten själva gör en bedömning kring vad de anser är det bästa för barnet. Resultatet pekar på att domstolen utgår från antaganden om att de biologiska föräldrarna ska kunna tillgodose barnens behov. Förvaltningsrätten vill samtidigt se en långvarig och stor förändring hos de biologiska föräldrarnas för att vården ska upphöra. I vår studie upphörde vården enligt den 21 § LVU inte i något fall. Umgänge var även något vi fann hade betydelse för förvaltningsrättens konstruktion av barnets bästa vid upphörande av vård. Vi fann även att barnskyddet prioriteras framför att barnets röst skulle bli hört vid de rättsliga processer. Utifrån vårt resultat är alltså barnskyddet något som ingår i förvaltningsrättens konstruktioner gällande barnets bästa vid upphörande av vård.  I vårt resultat granskade vi också förvaltningsrättens konstruktioner ur ett barndomssociologiskt perspektiv. Förvaltningsrätten utgår från ett barnperspektiv i majoriteten av fallen vilket innebär att domstolen gör en bedömning av det de tror är bäst för barnet. Vi fann även att domstolen i vissa fall utgick från barns rättigheter när det handlade om umgängets betydelse. Anknytningens betydelse och barnets röst som är en del av ett barnperspektiv, var emellertid något som saknades i rättsfallen. Begreppet barnets perspektiv var något som förvaltningsdomstolen inte använde sig av. De begrepp vi saknade i resultatet var delaktighet gällande barnets röst.  Vi anser att denna studie är behövlig då det saknas forskning inom detta område. Sådan forskning är av betydelse för att kunna utveckla begreppet barnets bästa.