Undersökningen jämför en teoretisk bas, baserad på Kerstin Bladinis ”Handledning som verktyg och rum för reflektion”, med hur pedagoger i en mellansvensk förskola tänker om specialpedagogens uppdrag och handledningssamtalets funktion.Resultatet visar att även om pedagogerna på ett intellektuellt plan är väl insatta i dessa områden, och känner till specialpedagogens uppdrag såväl som hur handledningssamtalet fungerar och vad det syftar till, så uppstår det ibland i praktiken en form av missförstånd mellan dem och specialpedagogen, där man istället efterfrågar helt andra kvaliteter än de specialpedagogen kan erbjuda. Av intervjuresultaten framträder en bild av att den avgörande faktorn för detta är stress. Pedagogerna beskriver situationer där specialpedagogens kompetens efterfrågas som en sista utväg, då man försökt allt annat och läget är akut. Men befinner sig i ett läge där man kräver snabba, konkreta besked och inte är mottaglig för det processinriktade arbetssätt som kännetecknar såväl specialpedagogens uppdrag som handledningssamtalets funktion.Uppfattningen om stress som en avgörande faktor för kvaliteten på kommunikationen mellan pedagog och specialpedagog styrks av de positiva erfarenheter som uttrycks då specialpedagogen i ett tidigt skede varit delaktig i utvecklingsarbetet kring ett eller flera barn – och då stressmomentet kunnat elimineras.

Syftet med den här uppsatsen har varit att undersöka hur lärare tänker i sina bedömningar av elevers behov av särskilt stöd. Utgångspunkter har varit tidigare forskning inom ämnet, samt gällande styrdokument. Som undersökningsmetod har vi använt oss av kvalitativa intervjuer. Dessa har genomförts med sex lärare som arbetar i grundskolans tidigare år. Utifrån underökningen har vi dragit slutsatsen att lärarna arbetar med att individualisera undervisningen för att möta alla elever utifrån deras behov och att flera olika faktorer vägs in i bedömningen.

<p>Syftet med uppsatsen är att få en inblick i skolans och arbetslagets synsätt och bemötande av elever i behov av särskilt stöd. Jag vill ta reda på hur pedagoger i olika befattningar ser på sitt kunskaps- och socialisationsuppdrag när det gäller elever i behov av särskilt stöd. Jag vill även belysa hur skolan som verksamhet uppfattas från en kommunpolitikers synvinkel när det gäller elever i behov av särskilt stöd. Metoden för uppsatsen har varit kvalitativa intervjuer med pedagoger från år 1 till år 9 och en kommunpolitiker. Undersökningen visar att pedagoger idag har samma intentioner som Skolverket att vilja bedriva undervisning utan att avskilja någon elev från klassrummet och den ordinarie undervisningen. Faktorer som påverkade pedagogernas arbete var bristande kompetensutveckling och handledning. Både pedagoger och politikern ansåg att undervisning med varierande arbetssätt var bidragande faktorer för att alla elever skulle få förutsättningarna att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar och behov.</p>

<p>Vi har valt att skriva om specialpedagogik i förskolan och syftet med studien är att utifrån rektorers, specialpedagogers, förskolepersonals och föräldrars perspektiv se om barn, som anses vara i behov av särskilt stöd, får den specialpedagogiska hjälp de behöver. För att få svar på detta har vi använt oss av en kvalitativ forskningsmetod som handlar om att förstå andras tolkningar och att kunna inta andras perspektiv. Genom enkäter och intervjuer har vi fått ta del av två förskoleavdelningars arbete samt fått ta del av ovan nämnda parters tankar och åsikter.</p><p>Resultatet av vår studie visar att de flesta av informanterna upplevde att barn i behov av särskilt stöd fick den hjälp de behövde, men samtidigt uttryckte vissa att det alltid kunde göras mera. Under arbetets gång kom vi även fram till att det var många olika faktorer som påverkade specialpedagogiska insatser, exempelvis handledning och de ekonomiska ramar som satts.</p>

No description available.

I detta examensarbete presenterar jag min studie om inkludering av barn i behov av särskilt stöd som inte får det stöd de behöver för att klara av sin pedagogiska och sociala situation i skolan. Fokus i studien är hur förskollärare arbetar kring inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Metoden jag har använt mig av är en observation och intervjuer på två förskollärare. Resultatet visar att begreppet barn i behov av särskilt stöd är ett begrepp som är tolkningsbar utifrån vem det är som tolkar det. Resultatet visar även att en omedveten exkludering av barn i behov av särskilt stöd sker från förskollärarnas sida

No description available.

Enligt styrdokumenten är skolan skyldig att anpassa undervisningen så att elever i behov av särskilt stöd kan tillgodogöra sig den. Skolan ska också innehålla estetiska uttryck. Därför ville vi undersöka hur och varför lärare i grundskolan och gymnasiet använder sig av estetiska uttryckssätt i undervisningen och hur de uppfattar att elever i behov av särskilt stöd påverkas av det. För att ta reda på detta utförde vi en kvalitativ intervjustudie. Urvalet bestod av fem informanter som representerade samtliga årskurser i grundskolan och gymnasiet. Efter genomförda intervjuer transkriberades materialet varpå det sammanställdes och jämfördes. Av detta har vi hittat gemensamma teman och på så vis kunnat dra slutsatser. Vår undersökning visade att elever genom estetiskt arbete får använda fler sinnen och att detta har positiva effekter på inlärningen eftersom eleverna får möjlighet att utnyttja sina starka sidor. Eleverna får också hjälp att sätta in kunskapen i sammanhang och på så vis få en bredare förståelse. Elever i behov av särskilt stöd har ofta svårt att se sammanhangen på egen hand. Estetiska uttryck har också visat sig stärka samhörigheten i klasserna, något som inte minst är viktigt för elever i behov av särskilt stöd.

Det huvudsakliga syftet med den här studien har varit att med hjälp av en kvalitativ ansats belysa samverkans betydelse för barn i behov av särskilt stöd, på föräldrakooperativ.  Jag har undersökt hur samverkan ser ut på de olika kooperativen, vilken betydelse samverkan har för alla barn, generellt och vilken betydelse samverkan har för barn i behov av särskilt stöd. Föräldrar med barn på föräldrakooperativ har fått svara på ett antal frågor med hög grad av struktur, i en brevintervju.  Studien visar att samverkan på föräldrakooperativen följer ett mönster som består av olika möten, en rad praktiska sysslor i barngruppen samt att man ökar vuxentätheten på förskolan, antingen genom att gå in som vikarie för sjuk personal eller som extra resurs då personalen har planeringsmöten. Respondenterna upplever både positiva och negativa konsekvenser av samverkan på föräldrakooperativ. De positiva konsekvenserna kan sammanfattas med delaktighet och gemenskap. Respondenterna beskriver en stark vi-känsla och de har goda möjligheter att skapa en samsyn som leder till bra kontextuella lösningar, både för hela gruppen och för enskilda barn. När det kommer till samverkan runt barn i behov av särskilt stöd är det lite mer komplicerat. Respondenterna är positiva till samverkan även när det gäller de här barnen och svarar att de försöker skapa lösningar dels för hela gruppen dels för den enskilde individen och även här drar man nytta av att man känner varandra väl. Någon menar att det är bra för deras barn att se att det finns olika slags människor med olika behov. De utnyttjar tillfällen till att prata etik och värdegrund med barnen. Det som är svårt är att man kan känna en rädsla för att bli utpekad som en dålig förälder om man till exempel har ett barn med ett utagerande och aggressivt beteende. Respondenterna vittnar även om att det kan vara svårt att få gehör i styrelsen för sitt eget barns särskilda behov. Specialanpassningar för ett enskilt barn kan dessutom bli kostsamma för föreningen, menar respondenterna.

The society’s view of pupils with needs of special support in nine-year school has changed over time in Sweden. The teachers’ views of the pupils have had an influence of how the special education process is designed. The aim with my paper is to make a comparative study of how special education teachers in rural schools and schools in Stockholm have designed their work with pupils with needs of special support. Another aim is to investigate whether the special educators, that I have interviewed, perceive any change in design of special education while they have been working as teachers. For my study, I have used interview as a method. I have interviewed seven special education teachers from six different schools, which constitutes the empirical material for my analysis. The theory I have used for the analysis of my empirical material consists of two different perspectives on how special education teachers look at pupils and the design of support for them. The first perspective says that the separate, special education should compensate the pupil for its shortcomings (“excluding”) while the other perspective is critical against the first one and points out that the regular education is the best solution for all pupils’ needs and conditions (“including”), with support from relevant resources.The result of the study shows a similarity between the schools included in my investigation. My conclusion of the investigation is that there are no differences how the special education is conducted, regardless geographical differences. The result from my interviews shows also a change of the view of the pupil and how society and curriculum treat pupils with needs of special support.