Denna text kommer att kretsa kring min komposition Historien om en ensemble en dirigent och en Bellman, det filosofiska begreppet dekonstruktion och de tankar som uppstod när jag fördjupade min kunskap om detta filosofiska tankegods, vilket resulterade i en mängd idéer och ledde i sin tur fram till kompositionen Historien om en ensemble en dirigent och en Bellman. Som inledning till denna text kommer jag börja med att göra en kort presentation av min tolkning av begreppet dekonstruktion med utgångspunkt i texten Den okända texten av Anders Olsson. I efterföljande kapitel kommer jag att presentera min dekonstruktiva läsning av konsertformen där jag talar om de tecken jag anser ryms i det begreppet. Denna läsning ligger sedan som grund till min fortsatta diskussion om främst min egen musik och hur jag applicerat den i Historien om en ensemble en dirigent och en Bellman. Syftet med denna text är att ge exempel på hur mitt dekonstruktiva förhållningssätt kan öppna upp nya vägar inom komposition genom att lyfta blicken från enbart det ljudande resultatet och även ta i beaktande det performativa skeendet i rummet – detta för att förhoppningsvis få en tilltänkt publik att tvingas aktivera deras lyssnade och perception genom både inbjudande och subversiva gester och tekniker. / <p>Till dokumentationen hör även följande verk: Historien om en ensemble en dirigent och en Bellman</p>

<p>Syftet med detta arbete har varit att lyfta fram de yngsta barnen i förskolan. Vi har velat undersöka samspelet mellan barnen och förutsättningarna att göra det i förskolan. Tyngdpunkten har legat på att försöka ta reda på hur detta samspel kan se ut, vad som kan gynna respektive missgynna det samt pedagogernas syn på och förhållningssätt till detta. Studien bygger på forskning som haft betydelse för den förändrade synen på små barns samspel. Denna syn har ändrats från att ha betraktat små barn som egocentriska till att idag se på dem som kompetenta till samspel. I resultatdelen redovisar vi dels egna observationer som vi utfört på förskolor och dels intervjuer som vi genomfört med tre förskollärare. I resultatet kunde vi se en motsättning mellan förskolans struktur och pedagogernas intentioner att barnen ska få möjlighet att samspela. I den efterföljande analysen och diskussionen jämför vi aktuell forskning med intervjuerna och observationerna för att kunna besvara våra frågeställningar. I vår undersökning kom vi fram till att samspelen ofta innehöll rörelser och känslor. Pedagogernas arbetssätt och förhållningssätt till samspel kan påverka förutsättningarna för detta. För att kunna utveckla samspelet är det viktigt att vara fokuserad på de oftast korta möten som sker mellan barnen och att inte avbryta det i onödan. Vi fann att pedagogernas sätt att planera miljön också är betydelsefullt för att samspelet ska få utrymme.</p>

Syftet med detta arbete har varit att lyfta fram de yngsta barnen i förskolan. Vi har velat undersöka samspelet mellan barnen och förutsättningarna att göra det i förskolan. Tyngdpunkten har legat på att försöka ta reda på hur detta samspel kan se ut, vad som kan gynna respektive missgynna det samt pedagogernas syn på och förhållningssätt till detta. Studien bygger på forskning som haft betydelse för den förändrade synen på små barns samspel. Denna syn har ändrats från att ha betraktat små barn som egocentriska till att idag se på dem som kompetenta till samspel. I resultatdelen redovisar vi dels egna observationer som vi utfört på förskolor och dels intervjuer som vi genomfört med tre förskollärare. I resultatet kunde vi se en motsättning mellan förskolans struktur och pedagogernas intentioner att barnen ska få möjlighet att samspela. I den efterföljande analysen och diskussionen jämför vi aktuell forskning med intervjuerna och observationerna för att kunna besvara våra frågeställningar. I vår undersökning kom vi fram till att samspelen ofta innehöll rörelser och känslor. Pedagogernas arbetssätt och förhållningssätt till samspel kan påverka förutsättningarna för detta. För att kunna utveckla samspelet är det viktigt att vara fokuserad på de oftast korta möten som sker mellan barnen och att inte avbryta det i onödan. Vi fann att pedagogernas sätt att planera miljön också är betydelsefullt för att samspelet ska få utrymme.

Mitt examensarbete handlar om min musikaliska bana och skall ge en överblick av mig själv som musiker här och nu. Det blev många byten av instrument i min musikaliska karriär, som har skapat problem med min musikaliska identitet och bild av mig själv. Vem är jag egentligen, som musiker? Vilket instrument identifierar jag mig med? Uppväxt och utbildning i ett annat land har givit mig en grund att stå  på men har samtidigt skapat problem för mig med den svenska undervisningen. Vad är rätt och vad är fel? Finns det rätt eller fel? Hur har min identitet påverkats av de olika utbildningssystemen?  Jag skapade en enkät för utländska studenter för att ta reda på om jag är ensam om mina upplevelser och därmed fånga eventuella skillnader. Uppväxt och skolgång påverkar  musikers identitet och man bär konsekvenserna av skolningen genom hela livet. Hur påverkas identiteten av instrumentval, repertoar och arbetsplats? Jag har tittat närmare på detta. Påverkas musikers identitet av kön? Hur lätt är det att vara kvinna och invandrare? Fungerar integrationen i Sverige? Jag försöker hitta svar på sådana frågor. I det sista kapitlet reflekterar jag över min examenskonsert och min musikaliska identitet. Jag har kommit fram till att min identitet är Musiker och Världsmedborgare. Jag är en stolt kvinnlig organist och kan växla mellan olika yrkesroller och instrumenten. Som kyrkomusiker bidrar jag med alla mina kunskaper från olika länder till den musikaliska utvecklingen i Sverige. Det krävs envishet och flitighet för att integreras i det svenska samhället, men belöning är värt mödan.